PFL – Prov för Lärande?

Ni som följer denna blogg vet att jag gillar ordet BALANS. Det är något som tyvärr sällan präglar skoldebatten, vilken oftast är mer svart eller vit, antingen eller, i en stadig jakt på Mirakelkuren med stort M. De flesta lärare vet att den inte finns, utan att det ofta handlar om att göra bästa möjliga professionella bedömning utifrån kontext, syfte, mål, tillgängliga resurser. Jag provar och utvecklar gärna nytt, men bara för att det är nytt betyder inte det att det är bra. Precis som bara för att det är tradition behöver det vara bra. Eller dåligt. Balansen är viktig.

Senaste tiden har jag ansträngt mig för att få min undervisning än mer formativ och meningsfull för eleverna. Konkret. Inte minst utifrån tips som 28 formativa fraser i matematik. Flera av mina elever har också kommenterat det på de nyligen genomförda elevledda utvecklingssamtalen. Samtidigt befinner vi oss i en väldigt traditionell kontext, där prov förväntas. Och de kan också ha sin poäng och sitt berättigande. Inte minst i händerna på en medveten lärare. En av de första sakerna jag gjort är att inte längre redovisa uppnådda poäng, utan istället försöka vara tydlig med vilka förmågor jag sett prov på och vilka som jag ännu inte sett men behöver få prov på utifrån läroplanens krav. Efter provet var genomfört var jag också tydlig:

Om två veckor ska vi göra om detta prov. Då ska alla ha alla eller i alla fall nästan alla rätt. Jag vet att ni kan lära er det här. Jag är övertygad om att ni Kan, Vill och Vågar. Vi gör det tillsammans!

Sedan dess har vi gått igenom tänkande och uppgifter i konkret undervisning. Mycket dialog, mycken elevmedverkan, men också ren och skär katederundervisning. Ofta med inslag av “diskutera med grannen i en minut hur man kan lösa detta problem”, för att sedan fånga upp gemensamma tankar och idéer.

I torsdags var “Fusk?” ämnet för #Skolchatt. Det blev som alltid mycket givande och jag blev än mer övertygad i min utgångspunkt (och fick också PFL därifrån, tack för den!), vilken också kommunicerades mycket tydligt till eleverna:

“Att fuska på ett prov är bra korkat, då får ju jag som magister ingen signal om att min undervisning behöver göras bättre, utan går vidare på samma sätt utifrån tron att vi kan det här nu”

Jag ska nu sätta mig med provhögen och se vad som hänt sedan sist. Men jag vet redan att det var lyckat. Det räcker egentligen med den elev som mitt under provet i matsalen spontant på bästa Nobelprismanér utbrast

ÄNTLIGEN!!

då hen lyckats lösa sista uppgiftens kluriga problem. Det är ju dessa eureka-moments som elever behöver få chansen att uppleva fler av i skolan! Flera elever lämnade in provet med en helt annan stjärnglans i ögonen än vid förra tillfället:

Jag kunde lösa alla problem den här gången! Jag kunde! Nu hade jag metoder och strategier som verkade fungera.

Kan vi ha prov i skolan? Ja, det kan vi. Men de får inte bli till något vi bara göra och lägger på hyllan med ett konstaterande. De måste bli till inlärningstillfällen de med. Tycker jag. Vägen dit är ganska lång, nu tar vi steg åt rätt håll.

20121216-095452.jpg

Kommentarer (7)

  1. Jan Lenander skriver:

    Jag lägger ner mycket kraft på att göra proven så att eleverna lär sig både på och kring provtillfället. Det finns en stegring i proven och det brukar vara ett perspektiv som är lätt och ett som är svårare. I matematik och fysik är det ganska traditionella prov men är det säkert att det är dåliga på det här pga det. Nej svenska lärare har varit bra på sådant här sedan länge. Det är har kommit en del flugor från bl.a. USA som förstört med fokus på hur proven ska rättas etc. men det finns en sund tradition att bygga vidare på.

    I mina teknikämnen har jag större variation och provar hur hjälpmedel, förutsättningar, samarbete etc. kan förändra hur mycket eleverna lär sig på provet.

    • magnus skriver:

      Att det finns en i huvudsak sund bas att bygga vidare på är bra och en viktig utgångspunkt. Just därför behöver vi återerövra BALANS som gyllene ord i skoldebatten.

  2. Linda Odén skriver:

    Bra idé att göra om proven! Har i höst rättat prov i engelska tillsammans med eleverna en och en. Funkar då jag har en liten grupp. De har kunnat markera vilka förmågor de uppnått och vilka de har kvar att träna på. Att som ett sista steg göra om provet skulle nog funka riktigt bra. Ska pröva det. Men först julledighet!

    • magnus skriver:

      Julledighet behövs. För såväl lärare som elev. Sannerligen!

      Den stora vinsten med att göra om provet var att det verkar ha fått flera elever att faktiskt inse att det går, att de kan. Självtillit byggd på konkret erfarenhet, helt enkelt.

  3. sören holdar skriver:

    Jag förstår inte detta prat och tjat om “formativ” bedömning. Jo egentligen gör jag nog det. Modeglosorna haglar som alltid, de bara byts långsamt ut, och jag står fast vid att sk formativ bedömning inte är annat än vad goda lärare ägnat sig åt sedan Platon: omtänksam och framåtsyftande handledning. Och vad är ett prov värt om det inte OCKSÅ är ett inlärningstillfälle? (Obs. Frågan är retorisk!).
    Orden nu är formativ och summativ men samtidigt är det inget annat än samma gamla planlösa ideologiska harvande om vad som är viktigt i skolan. KUNSKAPER är viktigt. Att kunna TILLÄMPA sina kunskaper är viktigt. (Kan man inte det saknar man kunskapen). Gångertabeller kan – för vilken gång i ordningen – fungera som övertydligt exempel. Den kunskapen MÅSTE man ha annars kan man tro att 7 x 7 är 48 och då blir det fel iallafall, hur rätt man än tänkt. Betänk satelliten som small i backen på MARS eftersom NASAs ingeniörer fipplat bort sig i räkningen av yards och meter.
    Min uppgift som lärare är att så gott jag förmår försöka locka ur varje elev mesta möjliga av hans eller hennes potential. Det kan i ett fall betyda tuffa och självständiga arbetsuppgifter och presentationer, i ett annat om att bygga självförtroende och i åter ett annat att få ett barn att rota sin maskros och lära sig att komma till skolan i tid TROTS sina hemförhållandet. DET är jklr i mig att vara formativ.

Lämna en kommentar

  • (will not be published)