PedaLäsLyft – finalomröstning o ferie

Pedagogiska läslyftet rullar sakta men säkert gång. För bara någon dryg vecka sedan startade Sara Bruun och Lisa Eriksson ett samtal om sommarläsning på twitter och det ledde vidare till ett pedagogiskt läslyft där Annika SjödahlTherese Linnér och undertecknad hakade på för att tillsammans hjälpas åt att fixa detta! Allt startade på Twitter, i ett vidgat kollegium (vi är från olika ställen i landet, men möts alla enkelt i den virtuella världen), men växer sakta men säkert ut på olika bloggar, i en Facebookgrupp samt Edcamp-sidan.

Första steget var att öppna upp för var och en att föreslå böcker och avhandlingar för att därefter rösta fram några stycken av varje. När omröstningen var klar valde Sara i samråd med oss andra att ta bort sin egen bok då det var hennes intiativ att starta läsecirkeln. Så är det förstås – den som är med och arrangerar har också större möjligheter att påverka hur det blir. Vi kör nu en finalomröstning bland de böcker och avhandlingar som fått flest poäng. Dessutom passar vi på att ta del av alla deltagares tankar och önskningar om hur det här kan organiseras vidare! På fredag stänger vi omröstningen – gör gärna din röst hörd! Anmält dig gärna till #pedaläslyft om du inte redan gjort det. Till dags dato är det nästan 200 lärare som anmält sig. Det är tänkt att bli till något av en virtuell edcamp vilken kretsar kring en bok, där man ska kunna flyta in och flyta ut, så länge det bidrar till det goda samtalet. Bokcirkel 2.0, alltså!

/Magnus, Lisa, Annika, Sara och Therese

Men hallå! Ska ni alltså ägna sommarlovet åt att läsa och diskutera böcker om skolan?

Tja, svaret på den frågan är i min värld ganska enkel:

  1. 1. Vi har inte sommarlov, det är elever som har det. Vi har ferie.
  2. 2. Vi har förtroendearbetstid som vi själva förfogar över; när den görs, var den görs, vad som görs, med vem den görs. 
  3. 3. Vi väljer själva att delta (och t o m bidra till att försöka styra upp) då vi räknar med att det ger mer kraft och energi än det kostar.
  4. 4. Ingen – ingen – ska känna att man måste vara med.
  5. 5. Var och en – alla – ska känna att de får vara med, om de vill.

Mig har det i alla fall gett en massa energi. Jag tror verkligen på att en bra undervisningsrelation mår bra av att man är isär en längre stund (att sedan mången elev skulle behöva en tätare kontakt med skolan/samhället är en annan sak, det kan inte enbart hänga på mig som lärare), men jag tror inte heller på att utveckling bara skulle kunna ske vissa bestämda dagar eller tider. Det viktiga är väl som vanligt att vara medveten om sina val och dess konsekvenser? Liksom att vi kan skaffa oss livsviktig återhämtning på olika, individuella, sätt?

Kommentarer (3)

Lämna en kommentar

  • (will not be published)