Karriärvägar = Elevresultat

IMG_0276Tänkte skriva spontana tankar från seminarium ”Karriärvägar i skolan höjer elevresultaten”, men fastnade i att främst citera panelens ord. Något att förhålla sig till!

Ett syfte med karriärreformen är att höja elevernas resultat, ett annat är att höja läraryrkets attraktivitet. Själv tycker jag det första bör användas som en form av lackmustest på det vi gör på alla nivåer i skolan: Förstärker detta möjligheterna till bättre elevresultat? /Anna Ekström, gd Skolverket

”Jag ser mig inte som arbetsledande, utan som en representant för ett professionellt kollegium” /Jacob Möllstam, lärare

”Förr hade förvaltningen utvecklingsuppdrag som gick ner i verksamheten och sedan skulle rapporteras. Nu använder man förstelärarna till att istället identifiera vad verksamheten har för behov, arbeta med dem och sedan rapportera uppåt”

”Kan vi organisera skolan så att lärare ges förutsättningar för att skapa god undervisning? Jag ser att vi måste skapa en kultur av kollegialt samarbete och gemensam utveckling. ”/Anna Ekström

IMG_0279

”Förstelärare bör först och främst hamna på skolor som har sämst resultat” /Anna Ekström

”Den lärare finns inte idag som klarar lärararbetet på egen hand. Det är ett arbete som behöver göras tillsammans. Högre resultat kräver kollegialt lärande om lärande, vilket är det mest akademiskt komplicerade man kan ägna sig åt” /Johanna Jaara Åstrand, ordf Lärarförbundet

Det handlar förstås om att skapa en kultur där alla lyfter varandra. Hur vill vi egentligen ha det tillsammans?

”Vi är alla överens att det är en bra reform. OM den görs bra. Denna förutsättning råder idag tyvärr inte överallt, man gör på väldigt olika sätt över landet, en del lyckade, en del mindre lyckade. Det finns en väldigt stor osäkerhet där ute, ofta ser vi förvånansvärt ogenomtänkt genomförande.” /Per Kornhall, författare

”Att inte ge förstelärare tillsvidareanställning är att tumma på ordet ‘karriär’. En karriär innebär ett tydligt steg vidare.” /Per Kornhall

”Vi kan inte stanna vid att det skulle vara en lönereform. Det krävs förstås att uppdraget ges den tid, resurser och möjligheter som krävs för att det ska göra skillnad” /Johanna Jaara Åstrand

”Jag är orolig över alla de förstelärare som kommer att gå in i väggen då de inte fått reella möjligheter att utföra ett uppdrag som det ändå finns stora förväntningar på” /Per Kornhall

”Får man ett tydligt mandat och begränsat uppdrag blir det mycket enklare.” /Jacob Möllstam

”En framgångsfaktor är om fokus verkligen hamnar på kollegialt lärande. En annan framgångsfaktor är att det är ett tydligt uppdrag och mandat. En tredje framgångsfaktor är att det finns tid till uppdraget.” /Anna Ekström

Tid och möjlighet – absolut. Mandat – absolut. Sedan tänker jag att uppdraget förstås bör göras tydligt, men att detta också är något som vi i professionen måste äga. Ett supertydligt uppdrag som utformats av icke-yrkesverksamma-lärare ger jag inte mycket för.

”För 25 år sedan beslutade Sveriges riksdag att ansvar för kvalitet och utveckling skulle ligga hos kommuner (och senare även privata huvudmän).” /Anna Ekström

Nu är det upp till bevis att också ta detta ansvar. Inte i ord, utan i handling!

”OECD är tydliga; bygg riktiga karriärsystem och värna en likvärdig skola” /Per Kornhall

”Det räcker inte att bara prata om kollegialt lärande här på scen. Det måste också göras, i den konkreta verksamheten” /Anna Ekström

”Att sitta ner och prata tillsammans om sin undervisning är ett sätt att ha kollegialt lärande. Att utforma en undervisning tillsammans är också kollegialt lärande. Att samla en massa kollegor i ett rum leder inte självklart till kollegialt lärande, det kräver struktur och organisation” /Jacob Möllstam

”När vi pratar om läraryrkets attraktivitet använder vi faktiskt ordet ‘alarmerande’, vilket är väldigt ovanligt på kanslisvenska och långt bortom ‘oroliga'” /Anna Ekström

”Nu har du vid 28 års ålder blivit förstelärare och tänker inte bli rektor. Är karriären därmed klar?” /Johanna Koljonen till Jacob

”Den enda de facto karriär du kan göra idag är att byta rektor och arbetsgivare. Det handlar inte om hur du är som lärare, utan hur villig du är att flytta” /Per Kornhall

Ingenjörer som gör karriär får ibland arbetsledande uppgifter, men oavsett alltid högre lön?

”Det uppdrag vi har; att nå varje unge; handlar om att vi måste tänka mer utifrån gemensam och enskil specialisering” /Johanna Jaara Åstrand

”Att utse förstelärare behöver göras mer utifrån meritokratisk utgångspunkt, det är en tydlig puck till huvudmännen” /Koljonen

”Vi har fördubblat antalet svenskar som disputerar. Men samtidigt har antalet lektorer i skolan minskat! Detta måste åtgärdas och är faktiskt lågt hängande frukt.” /Anna Ekström

Så viktigt att vi nu inte slarvar bort fortsättningen!

 

 

F som i Fail & Förväntan

Även jag lyssnade till Alli Klapp igår, om bedömning, betyg och lärande. Jag har även mött henne på resultatdialog. Det är en klart centralt område hon valt att forskat inom. Ni som följer mig vet att jag tillhör dem som faktiskt inte har en bestämd uppfattning när det gäller betyg, utan kan se såväl för- som nackdelar, problem och möjligheter. Väldigt mycket handlar som jag ser det om hur vi väljer att kommunicera med elever och med föräldrar – och varandra.

Vi bedömer inte elever – vi bedömer deras uppvisade kunskaper, i förhållande till rådande styrdokument /Tora Mejer

forvantanEfter att ha skrivit fyra blogginlägg om bokmässan orkade jag inte få till ett femte igår, men en av de sista sakerna som lyftes har under natten legat och grott. Nu väcktes den via twitterdialog om vikten av förväntningar.

Alli hade en fundering om man skulle plocka bort F ur betygsskalan. Jag är inte alls säker på att det är en god idé. Däremot måste vi vara väldigt tydliga med att ett F inte nödvändigtvis ska ses som ett misslyckande av eleven, men absolut bör vara en signal till verksamheten att man uppenbarligen inte lyckats nå fram och därmed måste göra något. Och då fungerar det mycket sällan med mer-av-samma!

Att göra som man alltid gjort och ändå förvänta sig ett nytt resultat, det är höjden av idioti.

Samtidigt som det förstås också är en balansgång, ty stundtals gäller det faktiskt att hålla i och hålla ut. Jag tänker att balansgången är en central fråga i vår lärargärning.

Om jag tror att de ska klara det får jag ofta rätt. Om jag tror att de inte ska klara det får jag alltid rätt.

Så snälla, låt oss hålla samtalet om förväntningar och bedömning levande! Utan skyttegravar, men med syfte att tillsammans skapa den bästa skolan för varje unge.

 

Hur gör de som faktiskt lyckas?

IMG_0265Maria Sundén Jelmini beskriver i #skolresan – jakten på goda exempel – hur vi kan lyfta de låga resultaten. En del tydliga fynd lyftes upp:

  • tidigt stöd, till många elever

  • läraryrket ges status

  • bra och gedigen lärarutbildning

  • långa skoldagar

  • tydliga nationella standarder

  • tydliga regler, tydlig disciplin, tydlig uppmuntran

  • goda beteenden och gynnsamma förhållningssätt är nyckeln

  • endast skolor som är riktigt bra får ta emot lärarstudenter

  • det ses som självklart att lärare arbetar tillsammans

  • Det ska aldrig få finnas några ursäkter för att inte ungar lyckas.

  • Rektor måste hålla i rodret och skapa möjligheter för lärare att utveckla sin undervisning – tillsammans.

Det är alltså möjligt att på ganska kort tid höja resultaten. Det kräver dock en kraftsamling från hela samhället, inte minst i att rensa bordet från annat som idag ansetts mer angeläget än just detta.

Jag skulle vilja se hur många svenska rektorer som ägnar 80-90% av sin tid med att prata med sina lärare och utveckla undervisningen. /Åsa Melander (från Marias presentation)

 

Demokratiuppdraget? För att jag är värd det!

IMG_0261
Lyssnar på Ylva Pettersson som talar om vårt viktiga demokratiuppdrag.

Vi lärare har alltid värnat demokratiuppdraget och att varje elevs röst ska få höras i våra klassrum.

Vi har tränat dem, både för att det är en förmåga som står i läroplanen och i omsorg om dem och framtiden.

IMG_0258Min uppfattning är att eleverna aldrig simmar så bra som när de gör det i riktigt vatten. Dvs producerar för en riktig publik, långt bortom mig som lärare.

Samtidigt ställer det förstås inte mindre yrkesetiska krav på oss som lärare:

Vi måste vara tydliga med vad som är återkoppling och vad som är bedömning.

– liksom också ger stora möjligheter:

IMG_0262När eleverna skapar sitt eget material får de en tydlig ingång till att på allvar börja tänka källkritiskt.

Här ger ju Anna-Karin Wyndhamn många tänkvärda perspektiv för den som vill finna stöd i skolforskning.

Till sist en elevröst, förmedlad av Ylva:

”Jag har alltid varit den tysta, duktiga tjejen. Men plötsligt så hördes jag i hela Sverige.”/elevröst

Jag vill höras, för att jag är värd det.

Guldäpplet och Undervisningen

Guldäpplet är ett pris som årligen delas ut till lärare som utvecklat sin undervisning med stöd av IT. Det finns även ett Särskilt Pris för den som uträttat långvariga, betydelsefulla insatser för främjande av lärande med stöd av it och medier. Viktigt är att det inte bara är något som är fräckt och kul, utan också är viktigt, når många elever och faktiskt inte går eller är svårt att göra utan stöd av tidsenlig teknik. I år var över 80 lärare nominerade från norr till söder! Juryn, vilka består av åtta tidigare vinnare (dvs yrkesverksamma lärare) samt de organisationer som står bakom stiftelsen vilken delar ut priset, hade ur den digra skörden vaskat fram tre finalister:

IMG_0256Finalisterna var tydliga med att fungerande digitala verktyg verkligen kan fungera inkluderande och ge elever som annars kanske inte hörs och syns nya möjligheter. Cecilia Johansson var också tydlig med att digitala medier gör att eleverna lättare, djupare och bättre kan koppla historiaämnet till sina egna liv. Eleverna går från att vara konsumenter till att också bli producenter, vilket gör dem mer motiverade. Det blir också på riktigt, med en riktig publik som faktiskt spelar roll. Att arbeta med fungerande digital teknik är roligt och givande även för lärarna, även här var finalisterna tydliga. Precis som de var tydliga med att digital teknik förstärker det som görs och att högst traditionella inslag också har sin plats i god undervisning.

Moderatorn undrade om inte eleverna lämnas ensamma när man har 1:1, men svaret kom lika spontant som tydligt:

Elever lämnas ofta ensamma med sitt skrivande när det kommer till textproduktion, detta är faktiskt inte skillnaden mellan papper och digitala verktyg. I så fall skulle det vara att digitala verktyg ger större möjligheter att arbeta kollaborativt och formativt på vägen.

På Skolforum presenteras vinnaren, måndag v44 kl 11. Själv håller jag då seminarium tillsammans med Peter Lippman, så jag missar det tyvärr. Men jag känner mig trygg med att vemhelst av de tre finalisterna som avgår med segern så går det till en yrkesverksam engagerad lärare som brinner för god undervisning.  Det känns tryggt!

Huvudmannaskapsåtertagande?

IMG_0171 Om en lärare över tid brister i sin yrkesutövning kan fråntas sin lärarlegitimation och därmed rätt att verka som lärare. Borde inte samma sak gälla huvudmän som över tid visar att de inte klarar av att ordna en skola som ger varje elev de möjligheter i livet som staten via skollagen stadgar? Jo, säger Åsa Melander i ett kort seminarium på Bokmässan.

En rektor som som i Hackney säger

Jag har ett tryggt jobb som är bra betalt. Jag har egentligen inga ambitioner och tror inte på eleverna eller på att de ska lyckas. Men jag har budget i balans.

– blir enligt uppgift inte långlivad som rektor i Hackney. Rektor förväntas ta ansvar för att göra vad den kan för att varje unge ska lyckas och när andra hänsyn än det blir rådande är ingen nådig. Rektor tillbringar enligt uppgift det mesta av sin tid med att följa undervisning; vara i klassrum, ge återkoppling, stödja lärare, stödja elever. Skolorna i Hackney fråntogs helt den kommunala styrningen utan sattes som jag förstod det under en stiftelse med enda mål att höja resultaten. När man slapp ta lokalpolitisk hänsyn kunde man äntligen ta de beslut som var nödvändiga, om än inte helt populära. Exempelvis lägga ner pojkskolan som hade väldigt få sökande, många tvångsplacerade och usla resultat – men som högljudda väljare ville ha kvar av nostalgiska skäl.

IMG_0153Det handlar enligt Åsa också om att skapa en tydlig förväntansbild från hela samhället att skolan faktiskt ska göra skillnad, att skolan är viktig och att lärare och rektorer är naturliga auktoriteter väl värda att lyssna på. Det finns inga centrala riktlinjer för mobilförbud och liknande, utan det är upp till varje skola att bestämma:

Såhär vill vi ha det här och såhär gör vi. Om du väljer att gå här är det vad du har att förhålla dig till. Du kan påverka en del, men inte detta.

Bakom detta finns, enligt Åsa, också tydliga maktmedel i form av olika konsekvenser som i Sverige knappt vore tänkbara. Jag är inte säker på att det är rätt väg att gå, men det ger om inget annat en tydlig signal om vem som de facto ska styra skolan. Och det tjänar vi uppenbarligen på – inte minst de barn som nu bor i Hackney och som tidigare närmast var dömda till att misslyckas i skolan, men nu får chansen att förverkliga sina drömmar och mål genom god utbildning.

 

Apropå Lärmiljö #hursvårtkandetvara

IMG_0110I onsdags var jag på ”Framtidens Hållbara Skola”, det blev ett klart givande seminarium på temat. Här finns en hel del att göra! En skrift kommer inom några veckor. Att bygga en ny skola är en stor investering för varje kommun – att inte göra det kostar dock faktiskt ännu mer, när vi vet att varje utanförskap kostar samhället många miljoner.

Vi arkitekter är livsfarliga. Vi kan visa fina bilder vilket gör att beställare inte förstår planritningar som faktiskt inte fungerar i praktiken. /Anna Törnquist, arkitekt

Fredagen var jag äntligen åter hos mina goa elever på Glömsta (efter en sväng inför Huddinge Visar). Jag har nog ändå stundtals världens bästa jobb:

Jaaa, magister Magnus är tillbaks! Som jag saknat dig! /sexåring

På eftermiddagen fick jag vara gäst på Pod #Hursvårtkandetvara. Nedan fritt utdrag ur det halvtimmeslånga samtalet där rektor verkligen lever platt organisation och låter mig berätta:

Standardskåp i mången klassrum...

Standardskåp i mången klassrum.

Hur har vi tänkt Magnus? Vi har ju båda varit med på Lärlabbet, kan du berätta…

Den fysiska lärmiljön kan underlätta och försvåra för den psykosociala lärmiljön. De båda måste samspela.

Idén är att faktiskt göra det som står i styrdokumenten; göra möjligt för varje unge att nå sin potential.

Trygghet och trivsel är absoluta förutsättningar, men det räcker inte.

... kan ganska lätt göras till fungerande reträttplats.

… kan ganska lätt göras till fungerande reträttplats.

Var sitter du helst på ett café om du får välja? I mitten, med folk bakom ryggen? Knappast! Vi människor gillar hörn. I ett vanligt klassrum finns där fyra hörn, varav läraren lagt beslag på minst två. Och så undrar vi varför det går lite knackigt för elever som har svårt att sitta still…

Vi måste agera de värden som vi vill att eleverna ska ha med sig. #Hållbartihop handlar om att vi har en fungerande dialog ihop. När det blir fel så måste vi kunna prata om det och gestalta att vi kan göra en andra- och tredjefjäril när den första blivit tokig.

Lärande lärmiljöer: när det inte fungerar måste vi anpassa tills det gör det. Vi måste ha en organisation som stödjer detta.

Det senare var väl också den stora kontentan av ifous senaste spridningskonferens om Inkluderande skola (här finns även en hel del material som du kan ladda ner).

IMG_0191Vi måste bygga en organisation och struktur som stödjer ett äkta samarbete lärare emellan, så att skolan som helhet kan nå varje unge.

Jag lär återkomma till frågan fungerande lärmiljöer och inkluderande skola fler gånger. Bland annat har Sollentuna ett pågående projekt som jag följer både genom mina barns skola och som fritidspolitiker. Peter Lippman kommer till Skolforum, där vi har seminarier på temat, liksom på Huddinge Visar. I november en konferens på temat. Samt självklart här, på Edcamp och Pedagogisk pub mfl tillfällen. Men inte minst i mina klassrum, varmt välkommen förbi!

 

Engagemang och tappade sugar

IMG_0189Denna helg Töjnan Tiger Cup, där över 200 lag mäter sin styrka på innebandyplanen, däribland äldsta dotterns. Flera av de matcher jag såg var tämligen jämna, några få spelar sticker ut men annars ligger många på samma tekniska nivå. Ändå är det i allmänhet något lag som avgår med segern. Vad är det som gör skillnaden?

IMG_7650Efter att nu ha tittat på en och annan match tror jag mig funnit vad det är: det sista engagemanget. De som springer ända in i kaklet istället för att sakta in på slutet kommer först fram. De som fortsätter springa när det bara är en minut kvar och man ligger under med två mål hinner faktiskt stundtals göra dem. Målvakten som har fullt fokus på spelet hela tiden missar inga förlupna långskott. Backen som är med i spelet kan liksom Wayne Gretzky ofta vara där bollen inte är utan där den snart kommer att vara. Det handlar om engagemang, att inte ge upp.

Att tappa modet och ge upp har sina konsekvenser. /rektor Lena Axelsson på Kunskapskanalen sent på natten när man vaknar framför TVn…

Jag påminns om kommentaren jag fick i sociala medier av en f d elev när jag sagts det som behövde sägas i nyhetsmorgon.

Du var så himla bra Magnus, den bästa läraren jag haft.

Och mitt svar var helt ärligt ”att så himla bra var jag inte mina första år som lärare, oj vad jag lärt mig mycket sedan dess”.

Men du var så himla engagerad! Det kändes att du verkligen brydde dig, så var det inte alltid med lärarna som kom efter.

Ja, kanske är det så att framgångsformeln faktiskt stämmer:

Framgång = Kompetens x Talang x Engagemang

219x328Kompetens kan man alltid jobba på – för det är klart att det också handlar om att vara tekniskt skicklig för att vinna såväl innebandycup som att göra god undervisning. Talang hjälper, men fungerar bara till en viss nivå. Engagemang handlar om att faktiskt lägga den tid, kraft och fokus som krävs. Och det är ju möjligt, om man bara inte tappar sugen. För så är det ju, engagemang kan både gödas och dödas. Just nu har jag förmånen att vara i ett sammanhang där engagemanget verkligen spritter, på Glömstaskolan gör vi något riktigt viktigt tillsammans. Att parallellt skriva svar till skolinspektionen har tagit sin del av engagemanget, förhoppningsvis har den resan snart nått sitt mål. Jag har inte tappat sugen än. Jag är engagerad.

Tappa inte sugen! Världen är full av tappade sugar. /Robert Broberg

Möten som betyder

IMG_9717I söndags kväll fick jag ett samtal jag inte väntat. Jag fick höra att jag, i egenskap av dåvarande sekreterare i patientföreningen Carpa med telefonnummer på hemsidan, en söndagskväll 2008 pratat en god stund med Lena från Gotland. Hon hade då fått sin diagnos och tappat lite hopp. Efter en stunds samtal om stort och smått fick hon det dock åter, inte minst när jag var tvungen att avrunda ”för att åka till folkdansensträningen”. Livet fortsatte liksom! Hon har sedan varit ute en del och föreläst och ofta hänvisat till hur vårt samtal gav nytt hopp. Flera gånger hade hon sagt att man borde höra av sig och berätta det även för mig, men att det inte blivit av. Igår blev det till slut av och jag är förstås väldigt tacksam för att hon tog sig tiden att berätta att något litet faktiskt blev till något stort.

För så är det – ibland påverkar vi faktiskt tillvaron väldigt mycket i det vi gör. Inte minst på sikt. Skolan är ju full av potentiellt betydelsefulla möten. Nog så ofta kan vi lyfta elever och visa dem och deras föräldrar vad de är och vad de kan bli.

Som lärare vet man aldrig var vår påverkan tar slut. Vi påverkar helt enkelt evigheten. /ur boken Betydelsefulla lärare

Samtidigt tror jag att vi ibland eller till och med ofta överskattar vårIMG_0065 betydelse när det gäller enskilda händelser – både i det goda och i det onda. Det torde vara viktigare att vi vågar och orkar hålla i och hålla ut när det gäller att bygga en gemensam kultur, än att vi alltid gör rätt respektive aldrig gör fel.

Återigen kanske det handlar om att finna en rimlig balans?

 

Förskolemorgon med ny teknik

Jag är inte bara lärare, jag är också förälder.

Och som sådan har jag nu i tio års tid varit en del i det vi tror vara Sveriges äldsta ännu rullande föräldrakooperativa förskola: Kotten. Vi har ett sista år kvar innan minstingen börjar skolan, vilket lär bli en stor omställning. Föräldrakooperativ innebär att vi gör en del av jobbet. Denna tidiga morgon har jag varit och städat, vilket görs 2-3 dagar per månad. Sedan lagar vi även mat samt har hand om ekonomi, lokalupprustningar mm. Förskolan har bara 15 barn i en enda syskongrupp, vilket innebär att samtliga sitter i styrelsen (ingen förvånad att vi har ordförandeposten?) och därmed även bär arbetsgivaransvaret.

IMG_0098Det senare ger helt klart perspektiv. Vår personal är förstås fantastisk och borde tjäna ungefär hur mycket som helst (flera av de andra föräldrarna är verksamma i andra branscher och förundras över hur låga lönerna är – trots att lönerna här är över snitt). Samtidigt är verkligheten väldigt krass; förskolechecken ökar inte i samma takt som löneökningarna, och ska vi ge stora påslag innebär det att vi måste utöka barngruppen. Och det vill ingen heller. Stora utgiftsposter i övrigt är förstås hyran, trots att lokalen vi har är både liten och lite sliten. Men lokaler i all ära, det är personalen som gör det:

Skollokaler är ofta lite som skor; antingen snygga eller sköna och praktiska.

Att spara in på leksaker, förbrukningsmaterial, utflykter o studiebesök gör de facto ingen som helst skillnad för budget och resultat. Det handlar krasst om antal barn vs personal (antal eller nivå). Då vi föräldrar gör en del av det administrativa arbetet, plus städ och mat har vi ändå ganska gott om personal jämfört med andra. Personalen är vår stora resurs.

Vi lämnar pedagogiken till personalen. Vi har inga jourveckor när vi förväntas hoppa in om någon är sjuk (vilket jag hört om flera andra föräldrakooperativ som har). Som en förälder sa på senaste styrelsemötet:

Vilken signal skulle det ge om vem som helst, utan någon som helst utbildning eller prövning, kan förväntas hoppas in?

IMG_0099En skillnad på de tio åren är hur den interna kommunikationen och dokumentationen fungerar. Förr var där ett kalenderblad som satt i entrén, där personalen för hand i en liten ruta skrivit något om dagen. Det begränsade utrymmet gjorde att det inte alltid blev så intressant, plus att man förstås missade det helt om man inte var den som hämtade. Vår personal har arbetat länge på Kotten och får sägas vara lika traditionell som professionell; de åker skridskor och simmar med barnen, arrangerar övernattning mm. IKT var inte riktigt deras grej. Men det räckte faktiskt med att stänga förskolan en dag och skicka samtliga till Förskolearenan för en dags kompetensutvecklingsinspiration samt köpa in tidsenliga verktyg (läs; varsin iPad, trådlöst nät, iPhone), för att vi numera varje vardag får bild och text direkt till varje förälders dropbox. Hur smidigt som helst!

Magnus, jag förstår inte hur det fungerar. Vi tar bilder med olika iPad, vilka sedan finns på alla, skriver och sparar på dropbox. Sedan har du det på din dator, hur?

Lugn i båten, man måste inte förstå allt bakom! Det kan vi ta ansvar för. Vi ska inte lägga tid och kraft på att pilla i pedagogiken, men vi hjälper gärna till med stödstrukturer som ger dig bättre möjligheter att fokusera där. Istället för att alla-gör-allt har vi mycket att tjäna på att utgå från Kompetens-Talang-Intresse.

Det krävs att tidsenlig teknik är på plats och fungerar, att kompetensutveckling getts (men man måste inte alltid ”ha gått kursen”) samt att professionella pedagoger ges tid och kraft att utveckla sin verksamhet. Då kan där göras mirakel.