Samtalet – vägen framåt

Idag kom Anneli Frelin, universitetslektor från Uppsala Universitet och samtalade över en kopp kaffe i Lärarnas yrkesetiska råds monter på Skolforum. Det blev ett mycket givande samtal som bland annat kretsade kring lärares relationsarbete (vilket även lyfts upp och problematiseras i Annelies avhandling “Teachers Relational Practices and Professionality” (våren 2010, även utsedd till en av “Lärarnas favoriter” i tidningen 360).

Lärares relationsarbete med eleverna, både kring Undervisningspraktiken och kring Undervisningsgemenskaperna är en del av läraruppdragets kärna. Det innehåller också väldigt mycket implikationer och gränsdragningar utifrån Lärares yrkesetik – och även här är samtalet människor emellan vägen.

I övrigt känns det som ett lyft att Skolforum är i A-hallen, mycket luftigare och bättre ljudnivå. Känns som det är mer folk än tidigare år. Intressanta föredrag och seminarier sker lite varstans, förutom allt material som finns att klämma på.

Skolforum är igång

Kom på samtal och kaffe!

Nu har Skolforum dragit igång – en samlingspunkt för alla intresserade av skolfrågor!

Många möten blir det – viktiga och mindre viktiga. Men här finns chansen att finna guldkorn till lärarvardagen i form av inspiration, samtal, insikter, skolmaterial (samt förstås träningsvärk i benen, gratispennor, sus i öronen mm).

Låt Florence vara en nittonhundratalsgrej

Här en bild från ett av mina Powerpointbildspel jag ibland visar på mina föreläsningar (efter att ha pratat om lärarledarskap, arbetsro, bygga grupp, planera arbetet, möta kollegor, skolledning och föräldar). Jag fick i Vrigstad veta att Florence Nightingale inte var någon Florence Nightingale, utan snarare tog bra betalt för det hon gjorde, men det förändrar ju inte den allmänna bilden att hon var en person som ställde upp i alla väder. Min erfarenhet är att hon, eller snarare den allmänna bilden av henne, inte är saknad av rektor – jag instämmer i Eva PHs ord nedan. Jag har faktiskt även tänkt sätta en parentes kring personalchefen – min erfarenhet av personalchefer (som visserligen är begränsad till en handfull) är att de har svårt för lärare som inte kan avgränsa sig till sitt huvuduppdrag, då de förr eller senare kostar för mycket i sjukskrivning och rehabilitering… Kommunförbundet lär dock få stå kvar, jag förstår inte hur kortsiktigt man tänker.

Men visst måste lärarkåren rycka upp sig och också kräva rejäl motprestation, inte av eleverna, utan av arbetsgivaren. Lön efter ansvar!

Skolforum – det är mycket nu…

Det är mycket en lärare förväntas behärska och greppa. Det ska skrivas tydliga skriftliga omdömen, arbetas mot mobbing, främlingsfientlighet och kränkande särbehandling, IKT och sociala medier, Lärares yrkesetik, senaste uppdateringarna och läromedlen i det egna ämnet. Dessutom sköljer just nu ny skollag, ny läroplan och ny gymnasiereform över skolan. Mycket är bra och det mesta är verkligen lovvärt. Men det gäller också att lyckas greppa allt. Precis som ett pussel inte får sakna alltför många bitar för att bli en bild, är läraruppdraget oerhört mångfacetterat om det ska lyckas.

Det blir inte minst tydligt när man såhär i elfte timmen studerar programmet för att förbereda sig inför årets upplaga av Skolforum. Programmet innehåller verkligen högt och lågt! Sådant som för mig känns angeläget och sådant som för mig känns helt främmande. Blandningen är nog så viktig – olika lärare behöver såklart olika pusselbitar, beroende på skolform, stadie, ämne, kompetens, talang och intresse. Några inslag som lockar mig är exempelvis seminariet kring Skriftliga omdömen med Maria Sundin. Boken seminariet kretsar kring är mycket klar och tydlig, har hjälpt både mig och några av mina kollegor att känna oss mer säkra på den stundande uppgiften att författa alla dessa skriftliga omdömen (kring detta kan mycket sägas, men det får bli ett annat tillfälle). Utdelningen av GuldÄpplet (som Fruängens skola och Dipak Lahiri erövrade i begynnelsen) är alltid intressant – inte minst utifrån aspekten att det inte i första hand brukar handla om teknik och pengar utan om engagemang och vilja. Vad politikerna säger om skolan nu efter valet är förstås oerhört intressant och viktigt – följ upp, följ upp alla löften!

“Skolforum är mer krämarnas marknad än Lärarstämman”

– tyvärr ligger det något i det påståendet, men det finns också ljuspunkter att bygga på. Visst kan det vara underhållande att lyssna till Mark Levengood, men jag får sannolikt ut mycket mer för framtiden av att lyssna till exempelvis Sara Irisdotter (krav på lärares yrkesetik), Ulla Damber (varför lyckas vissa lärare lära alla barn läsa?), Eva Taflin (problemlösning i matematik – varför?), Elisabeth Frank (vad krävs av läraren för att man ska lära sig läsa?), Marcus Samuelsson (störande elever och korrigerande vuxna), Margareta Stigsdotter Ekberg (om ungas lärande i mötet med skola, socialtjänst och polis), Anette Kullberg (Vad lär sig egentligen eleverna och vad görs möjligt att lära?), Julia Prentice (Svenska som andraspråk), Åsa Morberg (lärares induction), Kerstin Bergkvist (Eget Arbete), Nordänger/Lindkvist (lärarskicklighet) mfl forskare som alla disputerat på ämnen relevanta för lärarens vardag. Mark Levengood är oerhört skicklig på det han gör – men dessa exempel har ägnat minst 4,5 år åt att verkligen fundera, vrida och vända på en fråga som direkt och konkret berör skolan. Anneli Frelin – en av lärarpanelens favoriter i 360 – håller dock en gratis föreläsning kring lärares relationsarbete, den tänker jag inte missa!

Läromedelsförlagen och prylmarknaden finns också på Skolforum. Själv orkar jag inte botanisera där särskilt mycket (bäst är onsdag eftermiddag, då det är minst folk i vägen samtidigt som säljarna har taggat ner), men har kollegor som varje år gör fynd åt oss alla. Nyheter på IT-området har jag ett väldigt kluvet förhållande till – wow vilka möjligheter! (dvs ända tills det krockar med budgeten och/eller stadens policy – jag har faktiskt fortfarande svart tavla (!) i mitt klassrum…). Det är hursomhelst bra att det samlas många lärare och intresserade av skolan – för nätverksbygge, samtal, erfarenhetsutbyte och inspiration. Det är viktigt att det finns stora och konkreta mötesplatser!

En bra möjlighet till detta är Lärarnas yrkesetiska råd, som i år för första gången har en egen monter. Montern är tänkt att ha formen av ett mysigt café, tanken är att man där ska kunna ta en dialog och samtal kring yrkesetiska aspekter av lärares vardag och arbete. Lärarnas yrkesetiska råd och några forskare är på plats, dessutom är samtalet lärare emellan nog så viktigt. Vägg i vägg huserar dessutom Betydelsefulla lärare – en bok och ett perspektiv som kan vara nog så gott att bära med sig. Lärare spelar roll! Det lärare gör spelar roll!

Makt – laddat begrepp

Idag höll jag ett yrkesetikseminarium för LR-ombud i Småland. Som alltid mycket givande, blir inte mindre intressant när deltagarna består av lärarkollegor som även är fackligt medvetna.

Yrkesetikseminariet spänner över många ämnen; dilemman från lärarvardagen, eleven i centrum?, moraliska arenan, moral/etik/yrkesetik, dygd/plikt/nytta, lärares kompetensutveckling, lärares makt, lärares samhällsuppdrag, professionskriterier, historik, Lärarnas yrkesetiska råd, hur levandehålla yrkesetiken…

Idag hettade de återigen till vid avsnittet kring lärares MAKT. Det var ett tag sedan sist, för några år sedan kändes det mer kontroversiellt att påstå att lärare har makt. Men det blev till en intressant diskussion. Makt är ett laddat begrepp, ofta läggs det in många negativa konnationer i ordet. Men tänker man på engelskans ”Power” eller det svenska “Påverkan”, så känns det för många ofta mer positivt. En lärare var också tydlig på ett annat seminarium: ”Makt är per definition ett positivt ord, ty det finns maktmissbruk. Man kan endast missbruka positiva ting. Ex är drogmissbruk ett felaktigt bruk av medicin, som rätt använd är en förutsättning för viktig smärtlindring”. Tycker det lät som kloka ord.

Jag påstår att lärare har STOR MAKT. Inte oändligt stor – och tur är nog det! Med makt följer ju också alltid ansvar, det finns det ofta skäl att dela mellan flera. Kanske vi inte alltid har makt över saker vi nog faktiskt borde ha makt över. Men stor är den!

Jag påstår att lärare exempelvis har makt över områden som:

  • val av arbetsmetoder, stoff och rutiner
  • när eleverna ska befinna sig var i skolan
  • vem eleverna ska arbeta tillsammans med
  • vem som kommer till tals (och inte kommer till tals)
  • vad som är OK att säga och inte säga
  • bedömning och respons (från förskola till högskola!)
  • stämningen i gruppen
  • konflikthantering och kränkningar
  • med mera, med mera

Visst stadgar läroplanen att eleverna ska ha ett inflytande, men läraren bestämmer mycket inom vilka ramar eleverna har, eller snarare ges, inflytande. Jag hävdar bestämt att det är så och i allmänhet håller lärare med. Idag var det en deltagare som verkligen tyckte annorlunda. Det är bra! Det ger mig och alla andra deltagare chansen att reflektera över våra förgivettaganden. Diskussionen som följde blev intressant och givande.

Men även efter moget övervägande påstår jag att vi har stor makt. Jag tänker dessutom att det kan vara bra att vi har det. Makt innebär alltid ansvar och tar vi det kan det leda till mycket gott. Exempelvis anser jag att lärare har ett ansvar att påverka eleverna att omfatta även stoff de inte själva spontant hade valt, arbetsformer de inte tidigare lärt sig hantera, kamrater de inte visste de kunde samarbeta med…

Visst måste makten balanseras. ”Den som är mycket stark måste också vara mycket snäll” (tror det är Pippi Långstrumps ord), eller, som det väl bör sägas av oss lärare: ”Ett obalanserat maktförhållande förutsätter en tydlig yrkesetik”.

Eget arbete = Disciplinering ?

Lyssnade igår till Kerstin Bergkvists redovisning på Resultatdialogen. Dialogen är ett årligt forum arrangerat av UVK (utbildningsvetenskapliga kommittén, som fördelar mycket resurser till skolforskning) för dialog och utveckling av skolforskningen. Trots att det är ett öppet – och helt gratis – arrangemang, med många redovisningar av rykande aktuell skolforskning, finns det platser kvar. I år verkar det dock vara fler lärare på plats än förra året – viktigt! Jag påstår att lärare måste bli mycket mer aktiva inom skolforskningen – både som konsumenter och som producenter. Vi måste vara med och se till att relevanta och för lärararbetet viktiga frågor ställs och undersöks.

En sådan viktig fråga är hur skolarbetet ska organiseras. Enligt läroplanen ska “undervisningen vara varierande”, det är allt som står om vilka arbetsformer som ska användas. “Eget arbete” är en form som tidigare blivit allt vanligare. Jag själv känner att den från att ha varit dominerande när jag började nu är på tillbakagång. Hursom finns den – och måste kunna utvecklas, problematiseras, talas om. Här kan skolforskningen ge bidrag till diskussionen, även om den måste ske bland och mellan lärare för att få konsekvenser i praktiken, för eleverna. Här några av mina minnesanteckningar från seminariet:

Hur man pratar om praktiken påverkar mycket tydligt också praktiken. Talar man mycket om ”material, att hinna med, beting, göra färdigt” så blir också det vad som betecknar praktiken i realiteten.

Det som traditionellt setts som lärarens ansvar – att välja och välja bort stoff, material, ge riktning för utveckling mm blev istället elevens. Framförallt blev det till en träning i självkontroll och självstyrning, där barnet ska tänka om vad de gör, ska göra och har gjort…

Synen på kunskap blir väldigt ting-liknande. Man ser det som namn på material, något som kan göras färdigt, redovisas och prickas av på en lista. Det handlar mycket om att göra och ha gjort – inte fokus på lärande och mål. Det kan sägas svara mot behov av elevens självkontroll och ansvarstagande, men också skolans behov av dokumentation.

“Man kan inte lära sig ansvar på något annat sätt än att ta ansvar” (säger jag på mina föreläsningar). Men jag påstår att det är ett läraransvar att ständigt fundera över gränser för ansvar, i synnerhet i förhållande till eleven. “Eget arbete” kan verkligen ses och förstås som en disciplineringsteknik (se ex Åsa Bartholdsson eller Gunilla Granaths forskning). Det är viktigt att fundera kring – liksom hur vi kan skapa fokus på lärande och kunskapstillväxt. Lärares yrkesetik stadgar:

“Lärare förbinder sig i sin yrkesutövning ta ansvar för elevernas kunskapstillväxt, stödja deras personliga utveckling och skapa goda betingelser för varje elevs lärande, utveckling och förmåga att utveckla kritiskt tänkande” www.lararesyrkesetik.se

Hur tänker vi som lärare kring detta?

intresse skapar närvaror skapar intresse

“De som är intresserade är närvarande, de som inte är närvarande intresserar mig inte…”

/”Läraren Margareta” på scen, “Lärare för livet”, Stadsteatern ht 2010

– ovanstående replik fick nog kvällens starkaste publikapplåder (innan slutapplåderna). Tror det satt många lärare i publiken (dels för att “lärare” helt enkelt är Sveriges största yrkesgrupp, dels för att jag tror att lärare till viss del är överrepresenterade bland Stadsteaterbesökare, dels för att en pjäs om lärare sannolikt lockar fler lärare än undertecknad att göra slag i saken och skaffa sig teaterbiljetter). Tror många kan känna igen sig i känslan som Margareta förmedlade.

Det har så länge talats om lust, lust, lust – barnets inneboende lust, vikten av att utgå från barnets lust – lust, lust, lust. Det är självklart så att lusten och motivationen är oerhört viktig för lärandet. Men – som vanligt – kan vi väl försöka att finna någon

BALANS

när det gäller att utgå från barnets lust? Allt är ju inte roligt, lustfyllt, enkelt, okomplicerat, skojigt, fantastiskt, stimulerande och fyllt av lust, lust, lust. En del lärande kräver hårt arbete, slit, engagemang, närvaro. Visst vill man som lärare skapa bästa möjliga förutsättningar för att lusten ska få blomma, men ibland måste man nog också inse att man får ta tjuren vid hornen och göra något man inte har lust med – för stunden. En av mina döttrar lärde sig cykla på två hjul i våras. Det var inte bara roligt – hon fick både blåmärken och skrubbsår, det var stundtals läskigt och tråkigt. Men att kunna cykla – det är roligt! Nu kan hon cykla – är rättmätigt stolt över det, och har stor lust i att cykla till förskolan varje dag.

”Den enskilt viktigaste faktorn för graden av måluppfyllelse vid inlärning är hur mycket tid eleven lägger ned på sina studier. Det vi männsikor lägger tid på blir vi allmänhet också bra på.” /Staffan Stenhags avhandling ”Betyget i matematik. Vad ger grundskolans matematikbetyg för information?”.

Visst kan man leda hästen till vattnet. Man kan visa vattnet. Man kan tala om vattnet. Man kan doppa sig själv och dricka av vattnet. Men hästen måste till syvende och sist själv dricka av vattnet. Där det finns. Även om det kanske inte är platsen eller formen hästen själv hade velat. Frågan är vilket ansvar hästen respektive människan har för att inte hästen ska törsta ihjäl?

Kan ett seriöst försök antas räcka?

För hur blir man egentligen en duktig seglare? Sannolikt genom närvaro…

Lärare får och har ansvar?

Idag på samverkan hamnade vi i en diskussion kring nycklar. Frågan var om fler lärare skulle få tillgång till nyckel som kan öppna ytterdörren eller inte. Märkligt att en sådan fråga ska ta så mycket tid och kraft. Till sist satte rektor ner foten “Vi ger ju lärare ansvar för barnen hela dagarna. Att ge dem ansvar för en nyckel känns inte så stort i relation”. Självklart egentligen, ändå behövdes det sägas – och kändes bra när det sades. Lite senare diskuterade vi de kommande skriftliga omdömena i relation till arbetsbelastning, kunskapstillväxt och förtroende hos föräldrarna. Även här måste vi göra en professionell bedömning vad som tillför något och vad som inte gör det. Lärares yrkesetik stadgar ju att

“Lärare förbinder sig i sin yrkesutövning ta ansvar för elevernas kunskapstillväxt, stödja deras personliga utveckling och skapa goda betingelser för varje elevs lärande, utveckling och förmåga att utveckla kritiskt tänkande” samt “verka för att upprätthålla förtroendefulla relationer med eleverna och med deras föräldrar/vårdnadshavare och vara lyhörda för deras synpunkter”.

Tiden och kraften är ju som bekant begränsad, det gäller att använda den sunt och prioritera rätt. Framförallt att våga prioritera bort – för varje “ja” till något innebär samtidigt ett “nej” till något annat. Att inte inse det är inte att ta ansvar för sin tid. Och därmed inte för elevernas kunskapstillväxt.

När jag cyklade mot tåget funderade jag vidare. Som klasslärare har jag direkt ansvar för 24 elever. Dels ett väldigt direkt ansvar när jag möter dem i undervisning, som rastvakt, på utvecklingssamtal och liknande. Dels ett indirekt ansvar när jag planerar och följer upp min undervisning – val av stoff och metoder, val av hur undervisningen ska följas upp och utvärderas, val av vad som behöver och ska kommuniceras hem, val vad jag tar upp med elevhälsa och arbetslag. Det är ett stort ansvar. Det är många mål som ska uppnås. Det är viktiga färdigheter som ska erövras. Av eleverna, tillsammans med mig som stigfinnare. Ansvaret att välja rätt stigar, med rimligt mycket motlut, som leder till rätt mål (de som återfinns i de statliga styrdokumenten) är i huvudsak mitt. I relation till detta kan man verkligen fundera över att jag som lärare inte får något budgetansvar – allt vi behöver måste godkännas av rektor.

Ett ansvar vi som lärare på Fruängen dock fått detta läsår är delar av konferenstiden. Tidigare har skolledningen lagt ett schema för alla konferenser. Arbetslag och personalkonferens tisdagar, rullande ämneskonferenser, APT och andra konferenser torsdagar. Nu har man släppt torsdagarna, med undantag för ungefär tre APT och två ämneskonferenser F-10 per termin. Övriga torsdagar ska ägnas åt konferenser mellan lärare – men vi bestämmer helt själva vilka konferenser vi professionellt prioriterar. Finns det behov av ämneskonferens har vi det. Behöver vi istället planera ett tema göra vi det. Vill vi ha överlämningskonferens har vi det. Ska IT-gruppen träffas? Här finns tid. Årskursplanering – en möjlighet. Självklart blir det krockar. Självklart finns det olika viljor och prioriteringar. Men visst är chansen större att det blir meningsfullt när man själv får ta ansvar för att använda konferenstiden på bästa sätt –

“Läraryrket bygger på samhällets tillit och fordrar ett stort yrkesansvar. Lärare ska på allt sätt använda sitt yrkeskunnande till att höja kvaliteten i sin yrkesutövning och stärka sin professionalism i vetskap om att kvaliteten i yrkesutövningen direkt inverkar på samhället och samhällsmedborgarna. Lärare värnar om läraryrket och lärares pedagogiska frihet samt bidrar till att göra skolan till en god arbetsplats. Lärare ansvarar, självständigt och tillsammans med andra, för det pedagogiska uppdraget och vinnlägger sig om att skapa de bästa förutsättningarna för elevernas lärande” /ur Lärares yrkesetik.

“Människor tar i allmänhet exakt så mycket ansvar som de får” säger jag bland annat på mina föreläsningar. Det är sprunget ur egen erfarenhet, gäller lika mycket för femåringar som femtiofemåringar. Men det gäller att man får rimligt mycket ansvar – ansvar man behärskar och kan mäkta med. Men det får inte heller vara för klent –  enda sättet att lära sig ansvar är att få ta ansvar. Men ansvar måste också åtföljas av befogenheter och resurser i paritet med ansvaret.

Rektor i undervisningen?

Var i Skottland och besökte Broughton High School i Edinburgh (“vanlig statlig skola” som rektor där beskrev den) förra veckan.

Rektor på skolan var lite bekymrad eftersom hon detta läsår endast undervisade en klass i veckan… Så hon brukade hoppa in och undervisa när någon lärare var sjuk… Oj, det skapade ett sug efter att faktiskt få se rektor i verksamheten någon gång.

”Resultaten visar på vikten av rektors aktiva pedagogiska ledning av verksamheten liksom betydelsen av rektors organisation av tid och personal framförallt inriktas på att stödja utveckling och utvärdering av den pedagogiska verksamheten” /ur avhandling Ulf Leo ”Rektorer bör och rektorer gör”, Lunds universitet 2010

Det gav också en påminnelse om varför det är så viktigt att vi inte tummar på principen att alla förtroendevalda utom Metta Fjelkner (dvs förbundsordförande) ska fortsätta med undervisning parallellt med sitt fackliga förtroendeuppdrag. Det ger en helt annan förståelse och förankring. Det ger också en helt annan respons när Bosse eller Anders (vice förbundsordföranden) deltar i debatter med Skolverk, politiker, media. Det har jag sett själv på nära håll. Jag har också sett hur det kan gå när man arbetat heltidsfackligt i tio år (som många/alla andra förbunds förtroendevalda verkar göra) – eller blir rektor eller t o m skolchef och glömmer bort att då och då vistas i verkligheten.

En bättre skola

Vårt mål är den goda skolan, som ger alla sina elever en bra utbildning; den kloka skolan, där lärarnas arbete möter respekt och anseende; den framgångsrika skolan, den likvärdiga skolan, som bygger det lilla landet med de stora kunskaperna.