Skolans möteskultur

 

17 juni 2016 06-23-26

17 juni 2016 06-23-47Igår valde jag att bevista Möteskulturdagen, vilket tydligen är ett återkommande event som inte kostar mer än min egen tid. Eftersom det var dagen för barnens skolavslutning (de har vanlig skoldag efter, respekterandes de 178 dagar av undervisning elever har rätt till) behövde det vara givande. Och det var det absolut!

Det är alltid gott lyssna på skickliga talare, vilka på 17 minuter var förmedlar något som är underbyggt. Om något som är viktigt.

17 juni 2016 06-22-57I denna stund sitter ca 600 000 svenskar i ett möte. Ungefär hälften av dem gör det helt utan att syfte och mål med mötet är tydligt. Minst en femtedel är kallade till och sitter av fel möte.

17 juni 2016 06-23-59Jag har också suttit på dessa möten. Möten som varit så tråkiga och så ickegivande att jag undrat om syftet varit att jag ska ge mig ut på twitter och fastna där än djupare. Ändå har jag inte alltid sagt något. Pinsamt.

Om sju lärare i ett arbetslag 17 juni 2016 06-45-48träffas i ett möte och diskuterar exempelvis Skolans
Luciatåg i tjugo minuter så innebär det att skolan valt att använda drygt en tusenlapp på detta (baserat på en lärarlön om 40 000kr, med sociala kostnader). Om man tar upp samma fråga igen nästa möte går en tusenlapp till. Samtidigt som vi säger att vi inte hinner med det vi ska: ta ansvar för elevers kunskapstillväxt. Pinsamt.

17 juni 2016 06-21-57

Jag tror på:

  • möten med uttalat syfte och mål/förväntat resultat

  • kortare och mer kärnfulla möten

  • möten där deltagarna är med, på allvar

  • fler djupa professionella möten med ämnesdidaktiskt fokus

  • en sund digital kultur, där teknik används till rätt saker, i rätt tid17 juni 2016 06-22-41

  • asynkrona möten för enklare frågor (digitalt, oberoende av tid och rum)

  • tydlig beslutskultur, där var och en vet vad som beslutats (och gärna varför)

  • ansvarskultur, där var och en tar ansvar både för sin egen tid och kraft, för mötet som helhet och för de beslut som fattas

17 juni 2016 06-21-28Jag ser också en kraft i att på möte fatta beslut om att ge mandat till enskilda eller grupper att via ex powermöten fatta beslut om exempelvis luciatåg och skolavslutning. Så gjordes exempelvis den bästa skolavslutningen jag varit med om såhär långt – samtidigt som det frigjorde tid till annat. Inte så att jag inte kan ha synpunkter på skolavslutningsplanering, men

bara för att jag kan göra något, betyder det inte att jag ska göra det.

R17 juni 2016 06-24-35edan 2011 bloggade jag om risken med mötesfokus på en alltför omfattande dokumentationsbörda. Jag länkade där till Anne-Marie Körlings kloka inlägg om Skolan och möteskulturen, vilket på många skolor sannolikt tyvärr är giltig än idag.

17 juni 2016 06-20-47Vad gör vi åt detta? Vad gör du? Rektor har förstås ett ansvar, men även vi har ett ansvar att göra vad vi kan – om inget annat säga ifrån när ett möte går på tomgång. Eller har vi råd med detta?

Stort tack till Micke Darnell som arrangerade Möteskulturdagen – den gav mig inspiration att jobba vidare, både med möten i kollegiet och med elevers föräldrar, men även i det viktigaste mötet i skolan:

det med eleverna.

17 juni 2016 06-20-0517 juni 2016 06-19-30

 

 

 

 

IMG_2704

Omvälvande år

På intervjun med rektor Peter var jag tydlig

Jag har inte arbetat i förskoleklass tidigare mer än fyllt ut någon timme i min tjänst något år…

Hans svar var lika tydligt:

Ingen av er jag anställt har tidigare arbetat i förskoleklass. Men ni har stor erfarenhet från förskola respektive fritidshem. Både du och fröken Ann har tagit emot ettor tidigare och har säkert en idé om vad man borde ha gjort i förskoleklass. Nu får ni chansen!

Så blev det. Vi fick och tog chansen. Rektor valde oss och vi valde honom. Vi fick möjligheten att tillsammans och #hållbartihop börja bygga den skola vi alltid velat se. Det har verkligen varit ett spännande år, extra bra att vi i väntan på att vårt nya skolhus ska bli klart fick husera i några vanliga klassrum på nybyggda Kästa skola mittemot deras förskoleklass. Inte minst var det bra då materialleveransen förstås strulade och vi då kunde låna material från deras förskoleklass (evigt tack till Ulla & Eva). Personalen träffades en halv dag i juni förra året, sedan först 10/8 – och 11/8 var det öppet hus och inskolningssamtal (vilket vi för övrigt helt omvärderat betydelsen av och inte regelmässigt erbjuder till hösten utan väljer att använda vår och föräldrarnas tid till saker som sannolikt ger mer effekt).

Sexåringar är små. Men de klarar onekligen väldigt mycket om vi tror det om dem.

Om vi tror att de ska klara det får vi väldigt ofta rätt.

Om vi tror att de inte ska klara det får vi alltid rätt.

Våra elever har alla kommit igång med sin läsning. Vi har arbetat tillsammans med förberedelseklassens sextonåringar, vi har talat som TED, intervjuat seniorer, kört hangout där äldre elever lärt oss alla ett och annat, vi har haft elavledda utvecklingssamtal och mejlat hem våra IUP, vi har frångått idén om fasta grupper skulle vara det som skapar trygghet, upplevt att fri placering i matsal kan fås att fungera, gått i fackeltåg, tränat gynnsamma förhållningssätt, skapat många fungerande reträttplatser i vanliga klassrum med vanliga möbler, fått möta tydligt närvarande ledarskap, skippat morgonsamling och schema på väggen, fått perspektiv o spegling utifrån, tränat på ansvar för uppgiftslämning, gjort filmer där elever intervjuat ny personal, föreläst om Lärmiljö, haft fantastisk sommaravslutning, fångat lärandet i stunden – samt förstås planerat, genomfört och följt upp god undervisning. I förskoleklass. Timplanen är ett minimum och inte ett tak för hur mycket undervisning som får ges, detta friutrymme har vi nyttjat. Vi har pratat mycket om varför vi är i skolan, hur vi vill ha det tillsammans. Lärarkollegiet har både utmanat och varit mentorer åt varandra.

Men jag har ju lektion efter lunch. Jag vill ju inte missa något.

säger elev vars förälder kommer för att åka in till firande av 17e maj på Skansen. Vi fick förstås förklara för eleven att den upplevelsen också var lärorik – inte minst när man sedan får berätta om det för sina kamrater.

Nu har jag varit hemma i tre dagar. I min IUP här på spaden står det att jag ska träna gemener. Kan du hjälpa mig mamma? (svar: ”hjälp, vad är gemener?”).

IMG_2645Det har som helhet varit ett ytterst roligt och lärorikt år för mig. Det började dock tungt när mycket gjordes fel. Jag var förstelärare på Skapaskolan och begärde förstås motsvarande lön för att byta huvudman. Och nu har jag blivit förstalärare ovanpå det även här. Plus god lönerevision. Så äntligen kan jag säga att min lön börjar bli någorlunda anständig i förhållande till utbildning, ansvar och engagemang.

Apropå engagemang hittade jag ett gammalt brev från en fantastisk f d elev på Vasaskolan som får avrunda inlägget

Du har drivit på oss med en glöd som är svår att missa, och än är den kvar i mig. Du är annorlunda, lär ut på ett spännande sätt och tacka Gud för det! Tack Magnus. Tack.

Tack till alla er som på olika sätt bidragit till detta läsår – och kommande!

Visioner för skolan såhär i avslutningstid

weareteachersJag låter mig gärna intervjuas. Om nu någon misstar det för något slags varumärkesbygge så kan jag berätta att det snarare handlar om att jag erfarit hur bra det är med reflektionshjälp utifrån – plus att jag förstås gärna vill dela med mig av mitt engagemang när någon vill lyssna. Precis som att ta emot lärarkandidater även hjälper mig att komma vidare, då de ställer frågor som jag ofta önskar att jag hade ställt ändå, men inte alltid tar mig tiden eller har perspektivet. Apropå det har jag nu efter dryga sjutton år som lärare skaffat mig den där handledarutbildningen (med spets), känns gott.

För en tid sedan lät jag mig intervjuas av Lina till Livsviktigt. Det blev ett samtal om en vision för skolan, vad jag tycker fungerar bättre idag och som borde utvecklas vidare, som exempelvis

delakulturen, balans & bildning, vetenskapligt förhållningssätt, kultur o organisation, vikten av att hålla i och hålla ut, rektors stöd, en tacksamhetens tanke till Kerstin TP, vikten av avgränsning av uppdraget, en begriplig och meningsfull skola byggd på ömsesidig respekt…

Lika lite som jag anser att vi enbart ska lyfta det som fungerar ska vi enbart lyfta problemen som finns i skolan. Båda perspektiv behövs, men framförallt behövs en balans mellan de två – och en ömsesidig respekt att båda sidor finns. Tack.

Idag har vi första skolavslutningen ever på Glömstaskolan. Det känns stort. Detta år har vi bara haft 31 sexåringar (en ny erfarenhet) och 20-talet nyanlända sextonåringar (också det en ny erfarenhet, de ges f ö chansen att fortsätta gå i sommarskola för bildningen skull). Till hösten har vi knappt 300 elever F-6 (fler trillar in varje dag) i en helt ny byggnad. Det blir nya spännande utmaningar, roligt o utvecklande!

Tiden går fort när man har såhär roligt #hållbartihop

Tack för det här läsåret, det har varit ytterst givande på många sätt. Tack alla små och stora kollegor (nära och fjärran), tack LR för all support och välgenomförd kongress, tack rektor för att du visar tillit, tack till er som engagerar er i närsamhällets fortsatta utveckling, tack familj och vänner för att ni finns och ger kraft till vardagen.

När lärarjobbet är bra, då är det riktigt bra. När lärarjobbet är tungt, då är det riktigt tungt. Det är mycket sällan tråkigt.

Nej, nu är det dags att stryka skjortan till avslutningen. Vi visar förstås att det är viktigt att fira det vi tillsammans åstadkommit, även om vi förstås har en större fest när det är dags för skolstart och vi åter ses för vidare bildningsbygge.

Vi ses o hörs!

Kongressen: konklusioner & konkretisering

Förra veckan avrundades med att hundratals genuint skolintresserade lärare och andra möttes för att tillsammans dryfta högt och lågt på Lärarnas Riksförbunds kongress. 144 av oss var valda kongressombud och på det styrelse, valberedning, kanslipersonal mfl. Dessutom ett antal inbjudna gäster.

Invigningen på Operans Rotunda var storstilad, med bildning och kultur i högsätet, bland annat med pianostycken och föreställning från Skapande skola om utanförskap och att våga vara sig själv. Bland de många goda talen (avgående förbundsordförande Bo Jansson, utbildningsminister Gustav Fridolin, Moderaternas partiledare Anna Kinberg Batra samt Mary Bousted, generalsekreterare för Association of Teachers and Lecturers) även ett riktigt bra tal av prins Daniel:

Ni är viktiga för era elever, för de är viktiga för er.

Det land som inte är vän med sina lärare kommer inte att lyckas.

Kongressen behandlade sedan flera hundra motioner och ett antal propositioner. Samt fler goda tal: gymnasie- och kunskapslyftsminister Aida Hadžialic’, Sacos ordförande Göran Arrius, ministern för högre utbildning och forskning Helene Hellmark Knutsson, ordföranden för Sveriges elevkårer Emil Gustavsson. Kongressen var aktiv till sent in på småtimmarna. En av kvällarna även stor fest i Blå Hallen, med dans i Gyllene salen. Häftigt, lite som Nobelfest på flera sätt – vittert och gott. Extra kul att här även träffa mellanstadiemagistern som fick in mig på lärarbanan. Vi är båda yrkesverksamma lärare som inte kunnat hålla oss ifrån att även bli förtroendevalda företrädare för Lärarnas riksförbund. Vi tycker saker och vi gör det högt, men med respekt.

Viktiga val till förbundsstyrelse & presidium, decharge (granskare av förvaltning), revisorer (granskare av ekonomi), arvoderingsnämnd samt valberedning gjordes också.

Jag anser det vara sunt och bra att vi har flera goda kandidater att göra ett medvetet val bland.

Vår nya förbundsordförande Åsa Fahlén levererade förstås redan första dagen på nya jobbet (hon har dock kvar sin lärartjänst, det är lite betyg och annat som ska sättas):

Idag redovisar kongressdelegationen i Södertörn vad man gjort för kommunombuden/distriktsstyrelsen. Demokrati är viktigt i alla led! Nu återstår ”bara” att konkretisera allt vi kom överens om att verka för. Det blir inte enkelt, men är ack så viktigt – för allas vår framtid. Och det görs bäst tillsammans.

Den stora diskussionen ska ske innan beslut.

Nu kör vi!

Yrke: Lärare (leg lär)

Idag drar så Lärarnas Riksförbunds kongress igång! För mig innebär det några dagars paus från skolan, i syfte att bidra till att fortsätta lägga grund för ett starkt yrkesförbund som kan vara med och utveckla skolan till en långsiktigt hållbar plats för utveckling, bildning, lärande. Gott så!

För några veckor sedan hade vi besök på skolan av Studiebesökaren Erik, som har en ambition att besöka 50 olika yrken och bjuda sina reflektioner därifrån. Det är alltid intressant att få perspektiv utifrån, här i form av text och ett samtal med Erik:

studiebesokaren

Applåder eller Anmälan?

Förstfödda var på hajk med scouterna i helgen. Väl hemma gjorde deras ledare en uppdatering på Facebook.sterik

Som du ser har jag gillat den. Precis som andra föräldrar som har kommenterat den. Jag vill faktiskt tro att alla som valt att låta barnen vara med i scouterna och skickar ut barnen på hajk gillar ett förhållningssätt där man möter motgångar och utmaningar mer utifrån Gilla Läget än Vi Ger Upp Så Fort Det Blir Jobbigt. Jag applåderar förstås verksamheten och min dotter stortrivs. Trots ömma fötter. Självinsikt, självkänsla och självförtroende utvecklas knappast genom att vi vuxna sopar banan eller hovrar över barnen som helikoptrar. Eller?

IMG_2346”…lära sig till självförtroende eller få självförtroende för att man lärt sig?”/Åsa Bartholdsson,  avhandling ”Med facit i hand”

”Den primära källan till självkänsla är att klara av sina egna utmaningar snarare än att sitta i ett hörn och mumla ’jag är bra, jag är bra’ tills man tror på det”. /Jeanette Emt, Filosofiska rummet

Jag roade mig dock med att låta tankarna fara iväg med scouternas uppdatering, utifrån vad som skulle kunna ha hänt om jag mer eller mindre medvetet valt att vantolka det som faktiskt står utifrån ett mer negativt perspektiv. Typ såhär:

Härmed anmäler jag att mitt barn är kränkt!

Hon har frusit i skogen och tvingats gå mycket längre än hon egentligen klarar. Ingen hade berättat för mig hur långt de skulle gå. Hon hade dessutom inga kompisar som brydde sig om henne. Ledaren gav dem ingen eller mycket lite hjälp när de fick problem. Ingen mobil hade de heller, så jag kunde nå dem om jag ville. Ingen ordning på någonting!

IMG_2344Nu har jag förstås ingen som helst intention att göra så, jag är mycket nöjd med scouternas verksamhet. Jag har stor tillit till ledarens förmåga att klokt och situationsanpassat leda gruppen genom och över de hinder som de möter så att deras förmåga växer med stigande ålder och mognad. Ingen är kränkt, tvärtom! Det är ordning på mycket. Men som tankeexperiment var det intressant, inte minst utifrån hur en del kan välja att tolka det som skrivs i olika sociala medier.

Efter ett tips i det vidgade kollegiet twitter har jag nu lyssnat igenom många avsnitt av Hjärnpodden, det kan varmt rekommenderas. Exempelvis det om Motivation med Anna Tebelius Bodin och Kristina Bähr, med direkt koppling på ovanstående.

Jag anser att barn mår mycket bra av att lära sig hantera och övervinna sina motgångar och prövningar. På skolan arbetar vi medvetet och strukturerat med gynnsamma förhållningssätt bl a utifrån Angela Lee Duckworths tankar om ”GRIT”, vilket jag ofta översätter till TÅGA. Jag applåderar att min dotter tog chansen att träna och visa god tåga i helgen.

Tuff kärlek

Sunda förnuftet säger att den goda ledaren är som den gode föräldern: han eller hon visar ett slags tuff kärlek. Man älskar sina barn (medarbetare, elever osv) och vill dem väl. Men samtidigt behöver de gränser, klara regler, klar kommunikation, någon som kan säga ifrån ibland, någon som pekar ut en färdriktning, någon som kräver att saker och ting blir rätt gjorda och som följer upp, följer upp, följer upp…

Att ge tuff kärlek betyder att man ger trygghet och sätter gränser. Tuff kärlek står också för uppmuntran och stöd. Att tillåta misstag, främja kreativitet, odla talanger och intressen och ta emot deras ibland avvikande åsikter på ett icke fördömande sätt.

Kärlek utan tuffhet leder ibland till oro och osäkerhet. I en organisation betyder oro och osäkerhet att alla går åt var sitt håll.

Tuffhet utan kärlek dödar entusiasm, ansvar och fantasi.

/John Steinberg

Funkar, Funkar ikke, Funkar, Funkar ikke…

När jag var liten berättades det vitsar om tröga norrmän. Bland annat den om han som ombads kolla om bilens blinker fungerade:

funkar! funkar ikke! funkar! funkar ikke! funkar! …

Det är klart, i blinkerns funktion ligger att den inte ska lysa hela tiden, i sådana fall skulle den inte vara lika enkel att upptäcka. I bilens barndom saknades det dock först körriktningsvisare helt, sedan kom pilar som stacks ut, sedan lampor som dock inte blinkade. Numera blinkar alla, mig veterligen*. Kallas utveckling.

I torsdags hann jag med ettIMG_2295 kort besök på kvarndag Landsnora kvarn innan kvällens givande #skolchatt tema ”Elevinflytande – över vad, varför och hur?”. Kvarnen, som är från 1630 drivs av en gammal tändkulemotor medan det stora vattenhjulet ännu driver sågen. Kvarnen förvaltas av ett gäng engagerade hembygdsföreningsentusiaster.

SIMG_2294ågen fungerar!

Ur en stor stock sågas tjocka plank, tänkta att reparera byggnaden med. Det är i stora delar ett mekaniskt arbete som kräver flera personers mankraft att få stocken på rätt plats innan den vattenkraftsdrivna sågen tar över och sågar av en planka, innan det är dags för nästa manuella injustering av såg och stock.

Det blir inte så många plankor på en timme. Inte ens på en hel dag. Trots ganska många mantimmars arbete. Och alltid under förutsättning att dammen fyllts med tillräckligt mycket vatten innan… Så huruvida den fungerar eller inte beror till stor del på hur vi definierar fungerar. Den sågar plankor. Den sågar rakt. Men det blir inte så mycket gjort om vi räknar av insatserna.

Nåja, det har ju hänt – och händer – en del utveckling av sågarna. Det är kul att Landsnora kvarn ännu är i drift, men det är tur att vi inte är beroende av den för att få timmer till alla hus som ska byggas i Sollentuna. När sågarna utvecklades kan man även tänka att ett och annat misslyckat försök gjordes på vägen. Man lärde sig av gjorda erfarenheter, men man slutade inte utveckla sågen för det.

Men hur gör och tänker vi egentligen kring skolan och skolans utveckling idag? Hur borde vi tänka? Jag lånar här lite tankar:

Vi vet att skolan, som den fungerar i dag, inte fungerar.” /Ann Hultman Jakobsson, leg lär, blogginlägg ”Skola på vetenskaplig grund – vad är det?” 160510

”Första tanken som dyker upp brukar vara den fysiska lärmiljön alltså att den är framkomlig, säker och ändamålsenlig. Men enligt mig är den sociala och pedagogiska miljön av en större betydelse för eleverna. Tänk själv att vara på en arbetsplats där du inte känner dig delaktig eller har en chans att påverka och bli lyssnad på där du ska genomföra arbetsuppgifter som du vet att du inte klarar. Med de förutsättningarna är chansen liten att du kommer trivas och utvecklas. I en fungerande grupp ska alla vara delaktiga och då menar jag inte att vi vuxna tycker att alla är delaktiga utan att varje elev känner att de är delaktiga i såväl lektioner, gemensamma aktiviteter som fria aktiviteter. Det måste finnas en kultur där man ser olikheter som en styrka… /Anna-Lena Unnis, leg lär, bloggdebut ”Utvecklande lärmiljöer” skola365.com 160514)

*med tanke på självkörande bilar, bussar och lastbilar redan börjat trafikera våra vägar kan man ana att dessa snart är helt borta igen, då de kommunicerar med varandra på mer effektiva och säkrare sätt än sådär visuellt.

Elevinflytande – what?!

Sedan en tid har vi återkommande hört ropen skalla:

Elevinflytande till alla! – alternativt – Ta bort allt elevinflytande!

Samtidigt som elevinflytande i praktik ofta visat sig vara problematiskt har frågan inte verkat tåla någon djupare problematisering, om än polarisering. Jag tänker som vanligt att BALANS borde bli ordet på modet även här. Elevinflytande borde kanske inte vara ett mål i sig, samtidigt som skolan ska fostra unika men ansvarstagande demokratiska medborgare – vilket knappast låter sig göras på andra sätt än att demokrati gestaltas i praktik? Skolinspektionen slår tydligen ner hårt på frånvaro av klass- och elevråd, samtidigt som min erfarenhet tyvärr ofta är att de snarare handlar mer om antingen den starkes/gapiges rätt eller sämsta formen av demokrati: skendemokrati. Samtidigt vill jag påstå att mina elever ofta haft ett stort inflytande över mina professionella val av arbetsformer, redovisningsformer, möblering, förhållningsregler mm mm. När jag märker att något inte fungerar (eller tvärtom fungerar väldigt väl) och därmed ändrar min undervisning är även det ett exempel på elevinflytande som jag ser det. Men det har inte alltid gjorts så tydligt, så det kanske inte räknas?

För en tid sedan reagerade Sveriges Elevkårer på något jag twittrade ut och vi fick till en spänstig och intressant dialog kring ämnet. Sociala medier i all ära, men vi bestämde oss för att försöka få till en fika, med ordföranden. Jag lyckades få med mig en klok kollega med starka åsikter i ämnet och då ordföranden kom direkt från möte på Skolverket hade ordförande med sig sin motsvarighet hos Sveriges Elevråd. Det blev ett mycket energigivande samtal med kloka elever från gymnasiet resp grundskola. Vi bestämde oss för att fortsätta samtalet på olika sätt och på olika plan.

Elevinflytande – över vad? (respektive inte)

Elevinflytande – varför då? (respektive varför inte?)

Elevinflytande – hur, konkret?

Nu på torsdag 12/5 kl 20-21 har #skolchatt tema ”Elevinflytande – över vad, varför och hur?”. Var och en som är intresserad av respektfull och inlyssnande dialog är varmt välkomna, man kan även välja att bara lyssna/läsa (även i efterhand). Instruktion hur du kommer igång med twitter och skolchatt hittar du här.

Jag ser fram emot ett ömsesidigt givande samtal med många olika aspekter och perspektiv, förhoppningsvis även konkreta exempel på hur vi kan få till det riktigt bra – tillsammans.

ansvar

Modell från John Steinberg

Jag anser att elevinflytande tillsammans med mycket annat är något vi behöver fortsätta tala om, utifrån ovanstående frågor. Med eleverna, med Skolinspektion och Skolverk, med föräldrar och samhälle, lärare emellan. Skolan måste alltid kännas meningsfull och begriplig, intressant och engagerande och här tror jag rätt elevinflytande kan spela stor roll – precis som fel elevinflytande över fel saker också gör det.

Som lärare anser jag att lärarinflytandet i skolan måste vara på plats för att jag ska vara intresserad att verka där, jag vill hellre se mig själv som professionell än enbart en utförare av en instrumentiell och supertydlig arbetsbeskrivning. Samtidigt hänger inflytande tätt ihop med ansvar och jag är glad att inget av det är oändligt, utan båda har sina gränser. Här är mitt ansvar och där är ditt ansvar. Mellan oss har vi lite gemensamt ansvar (men det är ofta knepigt med gemensamma ansvar). Här har jag stort inflytande, där har du och inte jag stort inflytande och i mitten har vi båda inflytande. Kan det vara en modell att utgå ifrån? Tillsammans med ett visst mått av ödmjuk orubblighet?

Låt oss tala samman om det!

Lärares Läsförståelse

I veckan skrev lokaltidningen ett kort reportage om Glömstaskolan med rubrik

Snart invigs skola utan klassrum

Den fick snurr i sociala medier och väckte en och annan fråga. Frågor är bra, men jag blir lite bekymrad när det verkar som om många tycks basera sina frågor och åsikter mest på egna för-givet-taganden utifrån en rubrik som vi alla borde veta sätts av en rubriksättare i syfte att väcka ett intresse.

Nu blir det kort prov på läsförståelse: Läs hela artikeln igen.

  1. Ringa in ”öppen planlösning”.
  2. Stryk under bevis för ”lös struktur”

Nu är det ju inte så att en kort artikel vilken journalisten tänkt vinkla mot mobbingförebyggande arbete i fysisk byggnad säger allt. Inte ens i närheten. Men nog kan ”Hemvisterna består av olika utformade grupprum och salar.” ge en viss hint om att där finns gott om viktiga väggar och hörn ändå? Att ytor är definierade framgår kanske inte ens mellan raderna, men inte heller motsatsen. Så den viktiga frågan om hur det ska gå för elever i svårigheter har förstås sitt svar, där den fysiska lärmiljön är en aspekt som måste bilda en helhet tillsammans med det psykosociala och det organisatoriska. Jag vågar påstå att det var här en del tidigare försök i liknande riktning gick fel, att man missade vikten av helhet – liksom vikten av undervisning och lärarledarskap.

Om man möblerar om utan att arbeta med kulturen och därmed får elever att tro att de hamnat på Ackes Lekland blir det dåligt.

Här finns dock en del mentala tatueringar, åsikter och tyck vilka vi önskar utmana och se om man kan göra på andra sätt och få andra resultat. Ett konkret exempel är det här med samling på morgonen. Det är förstås tänkt som någon form av incheckning i gruppen, men för en och annan elev är det den jobbigaste stunden på dagen. I synnerhet om man ofta kommer försent (vilket för yngre elever oftast är föräldrarnas ansvar). På Glömstaskolan har vi istället en annan struktur, vilken vissa först uppfattat som lös men som förstås är medveten: incheckning hos den pedagog (det behöver inte vara en lärare) som har ”incheckningshatten på”. Direkt kan man se om det behövs några uppmuntrande ord på vägen, eller prat om morgonen, eller hjälp att komma in i arbetet. In i arbetet. I ett mindre sammanhang, innan samlingen. Gynnar eller missgynnar det barn i svårigheter?. Min erfarenhet här är tydlig att det gynnar alla.

Vi vill varandra väl, vi gör varandra bra.

Närvarande vuxna har mandat och ansvar att fatta beslut.

”Studiero det är det som gäller. be happyFör sitter inte studieron kommer inte barnen att lära sig och vi kommer inte ha det bra tillsammans i skolan.”

På Glömstaskolan har vi även provat att utmana idén om den fasta lilla gruppen med den fasta mentorn. Varje dag bjöd på lotteri vilken arbetsgrupp man tillhörde, med vilken lärare. Det var olika många grupper beroende på hur många lärare som var på plats (ja, även lärare är borta ibland; VAB, kompetensutveckling, sjukdom, möten…). Det var förstås en tydlig struktur och eleverna visste hur det gick till och var de skulle finna sin grupp. Eleverna köpte det direkt, några föräldrar var klart skeptiska till en början, men även det gick över:

Till skillnad från storebror som av en slump råkade hamna i en grupp som inte blev så bra och som han sedan hängt med i nio år känner sexåringen som går i Glömstaskolan alla kompisar och alla lärare…

Trygghet och trivsel är förutsättningar för kunskap och lärande – vilket ju är skolans mål. Men trygghet kan skapas på många olika sätt och jag personligen är helt övertygad om att team runt elever har fler fördelar än nackdelar. Vi har redan nu en del besök i verksamheten och får höra mycket om hur välfungerande gruppen är. Och ja – samtliga kommer att ha knäckt läskoden innan sommaren.

Jag kan erkänna att jag var väldigt skeptiskt till att prova fri placering i matsalen. Men även här har jag fått se mig överbevisad. Jag vidhåller dock att införa det utan att samtidigt arbeta med gruppen och visa tydligt lärarledarskap när det behövs sannolikt skulle bli förödande för flera elever. Så det har vi förstås inte heller gjort, om nu någon skulle gå igång på rubriken och tro eller påstå något annat. Framgång bygger alltid på ett tydligt och medvetet utövat lärarledarskap.

Om du undrar hur vi har det i verkligheten på Glömstaskolan, kom gärna förbi och se! Eller titta in på Glömstaresan/Pedagoghuddinge, där vi delar våra erfarenheter. Eller följ vårt öppna flöde på Instagram… Vilket för övrigt är så mycket smidigare och mer ändamålsenligt än vilket veckobrev som helst…

”The sign of intelligence is that you are constantly wondering. Idiots are always dead sure about every damn thing they are doing in their life.” /Jaggi Vasudev

Jag tänker att vi är villiga att utifrån ett vetenskapligt förhållningssätt pröva och ompröva, utifrån de viktigaste frågorna Varför? Varför inte?. Vi för gärna dialog, men jag tror vi skulle ha mycket att tjäna på att spara lite på snabba åsikter och tyck liksom positionerande i fasta fack som traddo resp progg. Tack!

 

Möten, Möten, Möten

Möten – ett ord med mången association. Eller för att parafrasera Askungens berömda ord om balen:

Nåja, vad är väl ett möte på slottet..? Det kan vara dötrist och långtråkig och alldeles… alldeles underbart!

Jag har just haft några mötesintensiva dagar, i skolan och på SETT-mässan. Plus #passet, Barn- och ungdomsnämnden, Pedagogisk pub samt sista årsmötet på föräldrakooperativet. Det har tagit en del energi men samtidigt gett god energi! Sett-mässan bjuder som vanligt på ett antal föreläsningar/seminarier, med olika innehåll och av olika kvalitet. Parallellt med mötet mellan föreläsare och åhörare pågår ofta nog ett samtal mellan åhörare och även med utomstående via sociala medier. Dessa kompletterar varandra väl om man väljer att nyttja dem så.

Själv använder jag twitter som anteckningsblock, när andra ger respons ger det mig tankespjärn och fördjupning.

Dessutom gör det pågående samtalet att startsträckan när man träffas i 3D ofta blir väldigt kort, man vet redan en hel del om varandra, hur man tänker och varför. För sociala medier i all ära, men inget slår ett gott fysiskt mötet människor emellan. Och detta kanske är skolmässornas viktigaste funktion; att skapa ett rum och upplägg för spontanmöten mellan lärare (och andra skolintresserade)?

29 apr. 2016 09-42-14Det viktigaste mötet är förstås det mellan lärare och elev – #undervisningsrelation går inte ur tiden. Även möten elever emellan (#undervisningsgemenskap) är ofta nog så viktiga. Men för att dessa möten ska bli så bra som möjligt krävs det en hel del från lärarens sida när det gäller ledarskap på plats, engagemang, inspiration, upplägg och planering. Det räcker inte att lärare är bra, vi måste ständigt sträva efter att bli och göra bättre. Vilket också i allmänhet är fallet. Inte så att vi inte gör fel, men nästan alla vill bli ständigt bättre.

Ett annat viktigt möte är det mellan lärare och förälder. Här finns mycket att säga och tänka kring och idag fick jag chansen att under ledning av en journalist åter reflektera över frågan. Här är verkligen inget givet och vi måste alltid pröva och ompröva vad som ger bästa grund för att detta möte ska bli fruktsamt och givande, utifrån att vi har ett gemensamt uppdrag med olika roller och uppdrag.

När lärarjobbet är bra, då är det riktigt bra. När det är tungt, då är det riktigt tungt. Lärarjobbet är mycket sällan tråkigt.

På måndag träffas också mången ny personal som börjar på Glömstaskolan till hösten, där kan man snacka om ett viktigt och spännande möte! Men först möter jag Valborgshelgen med en förhoppning att vi alla gör en bra helg! För oss själva, för varandra och för de andra.

… hey, hey – be careful out there! Wherever you are.