Hur högt kan vi nå?

Denna termin har vi återkommande visat klippet ”Om du visste att du inte kunde misslyckas…” för våra elever (och kollegor).  Det har bäring hela vägen – från fyraåringen till organisationen. Vad händer om du visar det för dina elever och kollegor? Och slutar säga ”jag har misslyckats” och istället berättar att du nu lärt dig något nytt?
 Enda sättet att inte göra några fel
är att göra ingenting.
Och det är verkligen inte rätt.

Besök i Verkligheten

Idag hade Skapaskolan besök av två lärare och en handfull högstadieelever vilka lyckats utverka utrymme i skolbudgeten för att skapa en mer tidsenlig lärmiljö i en traditionell skola. Om man i nio år vistats i klassrum vilka alla har 30 bänkar/bord och 30 stolar vända mot en tavla med en kateder är det inte så lätt att tänka hur det skulle kunna te sig om man fick börja från början… Då är det ju klokt att åka någonstans där det faktiskt är på ett annat sätt – och där det faktiskt fungerar. Det är inte någon världsfrånvänd teoretikers tankar, utan ett faktiskt fungerande klassrum. Ett klassrum som utmanat en och annan ny lärare och VFU-lärare från lärarutbildningen tills de fått ta del av praktiken. Lite av våra tankar om vårt klassrum finns här – inklusive länkar till artiklar av Peter Lippman som verkligen hjälpt oss på vägen från tankar till realitet.

Nåja, att ta emot besök som ser på saker med nya ögon, ställer frågor till ens elever och få höra deras svar ger verkligen perspektiv på tillvaron.

Det är så bra i vårt klassrum, här finns så många ställen man kan hitta riktig ro att arbeta på, både ensam och tillsammans.

Även att samtala med lärarkollegor som kommer utifrån ger mycket.

Vi inser också att det handlar lika mycket om att skapa en kultur där möbleringen fungerar. Det gäller att gå hela vägen, hålla ut och vara tydlig med vad som gäller och vad som förväntas. Att tro att det ska fungera och visa tillit till det verkar vara nyckeln.

Att sedan besöket avrundas med att högstadieeleverna säger helt rätt saker utfrån att det är samma som magistrarna tjatat om gör inte saken sämre:

”Om du, med det du nu vet och erfarit, skulle få börja om i trean – vad skulle du då tänka och göra annorlunda?”

”Jag skulle se till att hänga med och bygga en stadig grund för fortsatt lärande. Man kan inte bygga ett hus på en grund som är dålig.”

”Jag skulle se till att ha rätt inställning, med rätt attityd blir allting mycket enklare.”

Utifrån ovanstående kan man onekligen dra parallellen; utifrån det vi vet och erfarit såhär långt, hur tänker vi då om vi möblerar våra klassrum på sätt som vi själva knappast skulle välja för vår egen kompetensutveckling och näppeligen kan hitta någon annanstans i arbetslivet idag? Och ja – jag vet att man som lärare har hyggligt begränsade möjligheter här; alltför ofta handlar det om att gå ner i källaren och plocka upp det minst trasiga… Vill vi ha en skola för framtiden måste vi inse att den kräver investeringar, i ändamålsenliga lokaler, självklar infrastruktur samt tillräckligt med lärare som ges grundläggande möjligheter, mandat samt tid & kraft att utveckla nya sätt att arbeta på. Där kan vi mötas och nå långt!

Syfte, kärna och undervisningsrelation

Skolforum blev i mina ögon ett lyft mot den Lärarstämma det borde vara. Jag fick med mig många tankar, idéer och inspiration till måndagens undervisning och fortsatta utvecklande av undervisningen och allt som hör därtill. Jag höll två föreläsningar på temat ”Läraren och de professionella relationerna” och en del av en av dem kan man följa ovan. Samtalet på scen om ”Ödmjuk Orubblighet & Flippat föräldramöte” gav också en hel del, alltid bra att få hjälp att ställa de frågor man själv önskar att man kom på. Samtal med Anna Ekström och Johan Wendt om vad som motiverar lärare och elever gav också en och annan insikt. Två framtidsspaningar runt mässan nya tankar. Plus alla möten och de seminarier jag hann bevista – samt förstås den Pedagogiska Pub som avrundade måndagen. Att efter en händelserik dag sitta ner och informellt reflektera i sällskap med andra som också vill göra det ger så mycket, så mycket.
Apropå det: Pedagogisk Pub rullar här och var i landet – anslut dig till samtalet!
Strax ska jag leda ett seminarium om Lärares Yrkesetik, men sedan är det faktiskt dags för ett välförtjänt höstlov – så vi kan möta eleverna och kollegorna med full energi nästa vecka!

Lärarstämma med stolta lärare eller anställda i kommun?

Igår var jag på en ytterst trivsam 40-årsfest. Jubilaren var inte bara god vän, utan tillika lärarkollega (om än i en annan del av landet). Med på festen var förstås en och annan lärare. Dels blir det väl ofta så att man umgås kollegor emellan, dels så är väl lärare i dess mer vida definition en av Sveriges största yrkesgrupper – vilket torde vara en delförklaring om än ej någon giltig ursäkt till varför det går så trögt att få till en rimlig lön för mödan nu när Florence inte längre är någon Florence Nightingale.

Nåja, det här med att vara lärare på fest kan ibland vara lite speciellt. Frågan

Vad arbetar du med?

är ju i Sverige en ofta tidig fråga i en konversation med främlingar på fest. När man då svarar ”lärare” så får man allt som oftast en av två reaktioner:

  • Lyxlirare där, med sommar-, jul-, sport-, och påsklov. Vad gör man egentligen på banken och skolan efter klockan tre?

alternativt

  • Stackare där! Jag förstår inte hur ni orkar eller står ut med alla elever och föräldrar…

Oavsett vilken kan frestelsen vara att istället för ”lärare” svara ”jag jobbar på kommunen”, för då slipper man tydligen alla följdfrågor… Numera arbetar jag dock för ett litet aktiebolag (är inte på något sätt ägare, ”endast” tydligt och tidigt anställd) och jag är dessutom stolt över att vara legitimerad lärare. Nu finns det förstås ingen motsättning mot att vara anställd i vare sig kommun eller privat och samtidigt vara stolt lärare, det ger dock olika fokus och tyngd vilket man väljer att betona. För mig är valet självklart.

Igår blev jag även påmind om ännu ett svar som gott kan ges:

”Jag arbetar på direkt uppdrag av regeringen. Jag ansvarar för vissa komplexa framtidsfrågor och har 25-30 som jag utövar direkt ledarskap över…”

toppbanner_19sept

Imorgon är det åter dags för Skolforum. För mig känns det som om Skolforum nu tar steg från ”Krämarnas Marknad” till att bli mer av ”Lärarstämman” – utifrån min fördom att läkarna självklart åker till Läkarstämman främst i syfte att träffa andra praktiker och tillsammans utveckla sig själva och sin verksamhet (även om den också bygger på att det finns krämare på plats). Skam om inte arbetsgivare inom skolan betalar såväl tid som resa och inträde till denna och andra självklara kompetensutvecklingsplatser. Jag skulle inte acceptera en läkare som inte fått möjlighet att läsa in det senaste tillsammans med kollegor och tänker att samma måste gälla även för lärare.

Själv har jag sju olika programpunkter på Skolforum i år och räknar med att dessa och tiderna mellan dem även ska ge mig mycket tillbaks. Kom gärna förbi – jag gillar att språka om skolan i stort och smått, lärare emellan! Om inget annat så är Edcamp/PedaPub/AfterSkolforum ett bra tillfälle att prata med andra praktiker om det hjärtat är fullt: skolan, bildning, kunskapstillväxt, framtidsuppdrag…

 

http://allastudier.se/jobb-o-lön/252-grundskollärare/

http://allastudier.se/jobb-o-lön/252-grundskollärare/

Edcamp MegaPedaPub

För dryga tre år sedan tog lärarna Anna Kaya och Per Falk konceptet Edcamp till Sverige. Edcamp är en form av knytkonferens eller Öppet Forum/Open Space, där programmet och innehållet sätts av deltagarna. Edcamp har förstås skolan som tema. Sedan det första försöket har det rullat ut över hela landet, på olika lärares initiativ. Konceptet är lika enkelt som fungerande, eller med Sven Järgenstedts ord:

Vad är det då som gör detta så intressant och värt att lägga tid på en vanlig kväll? Det enkla svaret är nog att fundera över vad man inte gör på Edcamp. Det handlar inte om att lösa bemanningen på en rast. Det handlar inte om att diskutera hur provvaktschemat ska se ut för NP om två månader. Det handlar inte om att diskutera hur en eller ett antal planer ska se ut eller hur några nog så viktiga eller oviktiga planer ska ändras. Det handlar inte heller om något nytt påbud som måste implementeras.

Det som faktiskt diskuteras? Olika saker kanske men framför allt att det fokuseras på lärandet och på det som är viktigt för lärare och elever. Hur löser man det rent praktiskt det vi pratar om och som finns som visioner lite här och var? Man får goda exempel på sådant som fungerar.

Får du chansen att gå på ett Edcamp är mitt råd att verkligen gå dit. Det är lite som att återvända till varför man en gång blev lärare och till de saker man faktiskt längtar till som lärare. Diskussion kring väsentligheter.

Bilderna ovan är från MegaPedaPub i Stockholm 6/10. Detta är en vidareutveckling av Edcamp, med inledande panel och avslutande ord av inbjudna skolpolitiker. Du kan hitta mer info om Edcamp – var de görs, hur man gör mm på www.edcamp.se. Av lärare, för lärare!

 

Skolval och Skolpolitik – på riktigt

Vi inledde terminen med en ”Träningsperiod av Goda Vanor” liksom Flippat föräldramöte. Därefter har temat ”Mitt drömsamhälle” tagit vid. Vi har på olika sätt lärt oss om demokrati, argumenterat och beslutat om lagförslag i Nationstates, besökt valstugor, mm och arrangerar nu ett skolval på riktigt för alla elever  i år 1-5. Utifrån svaren på en enkät med skolfrågor har eleverna klustrats ihop i tio olika Skapa-partier. Dessa har sedan arbetat fram sitt partiprogram, sin symbol, sina budskap och tillhörande argument – i frågor de själva anser vara viktiga och är påverkbara i skolan. Idag har eleverna haft valstugor ute i solen på vårt trädäck. Vi lovar att vi fått höra många goda argument vilka frågor som är viktiga i skolan – och varför de är viktiga. Se gärna filmen!

IMG_0039_2Om vi tror att eleverna klarar även komplicerade uppgifter får vi ofta nog rätt, om vi tror att de inte ska klara dem får vi alltid rätt…

Imorgon torsdag 2/10 ca kl 9 blir det också debatt mellan företrädare för våra Skapa-partier, denna planerar vi att sända live via Bambuser (SkapaGreen) så att hela världen kan följa utifrån Skolan-Mitt-i-Byn-2.0. Den som vill skicka in frågor live kommer att erbjudas möjlighet via Todaysmeet. Efter debatten blir det val; med röstkort, röstsedlar och valhemlighet. På riktigt.

Fredag 3/10 efter kl 13 planerar vi för valvaka där vi räknar röster i realtid och också lägger ut det på bambuser. Tanken är sedan att det parti som får flest röster också bildar kärnan i skolans elevråd. Viktigt på riktigt, tänker vi och ser elevernas motivation att träna och utveckla sina förmågor. Stjärnglanständningsögonblick som dessa kan man leva länge på. De kräver ingen magi, men en del engagemang och framförallt is i magen att det löser sig.

Apropå Skolpolitik på riktigt så är vi några som utifrån initiativ av Anna Kaya samlat ihop ett åttiotal praktiker, skolforskare, skolpolitiker till en riktig dialog om tillvaron: MegaPedaPub nu på måndag. Det ser vi verkligen fram emot! På torsdagens ”vanliga” Pedagogiska Pub lär det säkert pratas en del politik, men också väldigt mycket annat högt och lågt som hör skolan till. I mitt tycke sååå mycket mer intressant än att prata väder. I rätt sammanhang anser jag detsamma även gäller våra elever – om vi bara ger dem förutsättningar, på riktigt.

Apropå viktigt på riktigt hoppas jag alla i ledande ställning noterat vad de tiotusentals svenskar som skrivit under på Skolvalet2014 anser om tillvaron…

Nämen, har du inget leg lille vän…?

För två veckor sedan var jag hos min tandläkare. Som alltid ett besök där jag blir trevligt och professionellt bemött, även om det månne må svida i plånbok och munhåla. Min tandläkare arbetar inte bara som tandläkare, han är faktiskt tandläkare. Med utbildning och legitimation i bagaget, vilken ger honom rätt att utöva sitt yrke.

Busschauffören som tog mig dit förutsätter jag har tagit busskort. Även det ger hen rätt att utöva sitt yrke. Skulle hen bli påkommen med att köra buss utan gällande busskörkort kan jag inte tänka mig att polisen skulle säga:

”Jamen, OK, det har ju gått bra såhär långt, så fortsätt köra du! Du är ju trevlig och verkar säker, utbildning och examen blir ju så dyrt och krångligt för dig och för din arbetsgivare…”

Det känns på något sätt vettigt att den som har en kvalificerad uppgift också gjort sin utbildningsresa för att på bästa sätt kunna fullgöra den. En legitimation har dessutom den viktiga funktionen att man kan bli av med den – om man missköter sitt uppdrag eller gör något som allvarligt skadar tilliten till yrkeskåren.

Att Skolverket går ut och larmar när de fått ordning på sin statistik anser jag vara helt i sin ordning:

”Varannan lärare i gymnasieskolan och var tredje lärare i grundskolan saknar behörighet i de ämnen de undervisar i …

– Det behövs en nationell handlingsplan för läraryrket och det brådskar. Kommande stora pensionsavgångar, lågt intresse för läraryrket och utbrett missnöje bland lärare kräver satsningar och förändringar. Svensk skola står och faller med tillgången till kompetenta lärare” säger Skolverkets generaldirektör Anna Ekström, pressmeddelande 25/9-14.

Att någon däremot är förvånad eller gör tolkningen

”Ojdå, är det så många, hade vi ingen aaaaaning om! Då får vi väl sänka eller ta bort de jobbiga kraven…”

blir jag bara så trött på. Det är ju inte direkt så att lärarlegitimationsreformen fallit ner från en klar himmel. Den har varit känd ganska länge nu. Det är ju inte heller så att det helt saknades behörighetsregler innan den trädde i kraft. Hade vi haft huvudmän som följt den tidigare skollagen och haft skolans kvalitet för ögonen hade vi inte stått där vi står idag. Självklart finns det behöriga och legitimerade lärare som inte bör utöva sitt yrke, där finns idag konkreta möjligheter att göra något för den huvudman som har sitt ledarskap på plats. Självklart finns det idag obehöriga som kan leda en grupp elever och skapa goda lärandetillfällen – men ingen blir sämre av att gå en utbildning där man på allvar ser sig själv som lärarkandidat i minst fyra år. Ingen blir sämre av att ha en legitimation att leva upp till, när det kommer till ansvar och bedömning. Ingen blir en sämre lärare av att ha en god teoretisk grund i sina ämnen. Ingen blir en sämre lärare av att läsa om yrkesetik, bedömning och styrdokument, liksom didaktiska och pedagogiska teorier och numera även metodik. Jag vill inte på något sätt peka ut enskilda eller grupper, däremot vill jag sätta fingret på att när alltför många huvudmän inte tagit sitt uppdrag på allvar så måste vi tillåta oss att ifrågasätta deras lämplighet att vara huvudmän för något så viktigt som skolan. Eller?

Apropå det verkar det ju inte klart än vem som kan bli vår nästa utbildningsminister. Baylan eller Fridolin verkar heta kandidater. Jag dristar mig till att ställa frågan;

… är det inte månne dags för en medveten kvinna på den posten?

Det finns ju ett antal att välja bland, så det kan inte vara det som är problemet… Eller?

 

 

Lära cykla, lära gå…

Att lära sig cykla är inte alltid sådär skoj. Att kunna cykla är däremot riktigt skoj. Det finns tyvärr inga piller på apoteket att köpa, krävs en del engagemang, ansträngning och blåmärken på vägen… Det är väl lika bra vi är tydliga med det, och ser vartåt vägen bär…”

Valets utgång – nu upp till bevis!

Idag har jag provat något nytt; stå och dela ut valsedlar utanför en av kommunens vallokaler. Det har varit intressant och tänkvärt. De allra flesta går förbi, antingen för att de redan har med sig, eller vill plocka i lugn och ro där inne. All respekt för det. Att dock få hälsa var och en välkommen och efteråt önska dem en fortsatt trevlig dag visar sig vara nog så trevligt. Liksom samspråk med andra som engagerat sig, i olika partier och med olika bakgrund, men alla med det gemensamt att man kan tänka sig att avstå en del av en solig söndag för att vara en del i något så mycket större. Demokrati är verkligen inte av gud givet, utan något många gått och går i döden för att (andra ska) få uppleva. Utan nya som tar vid och håller den levande kommer den också att vittra. Det kan vara viktigt att påminna sig om att Hitler faktiskt kom till makten i demokratiska val… Liksom att kvinnor och mindre bemedlade inte haft rösträtt i Sverige ens i hundra år! Något som idag faktiskt känns mycket märkligt.

Oavsett valutgång hoppas jag verkligen att vi är många som minns och påminner de som behöver minnas vad de sagt om skolan och lärarnas status under valrörelsen. Jag vet att många kommer att påminna om det närhelst det behövs. Ord och inga visor duger liksom inte längre – visa oss pengarna! Allt annat är ett svek mot kommande generationer, ett land är idag inte större än sin samlade kunskapsmassa.