Nämen, har du inget leg lille vän…?

För två veckor sedan var jag hos min tandläkare. Som alltid ett besök där jag blir trevligt och professionellt bemött, även om det månne må svida i plånbok och munhåla. Min tandläkare arbetar inte bara som tandläkare, han är faktiskt tandläkare. Med utbildning och legitimation i bagaget, vilken ger honom rätt att utöva sitt yrke.

Busschauffören som tog mig dit förutsätter jag har tagit busskort. Även det ger hen rätt att utöva sitt yrke. Skulle hen bli påkommen med att köra buss utan gällande busskörkort kan jag inte tänka mig att polisen skulle säga:

”Jamen, OK, det har ju gått bra såhär långt, så fortsätt köra du! Du är ju trevlig och verkar säker, utbildning och examen blir ju så dyrt och krångligt för dig och för din arbetsgivare…”

Det känns på något sätt vettigt att den som har en kvalificerad uppgift också gjort sin utbildningsresa för att på bästa sätt kunna fullgöra den. En legitimation har dessutom den viktiga funktionen att man kan bli av med den – om man missköter sitt uppdrag eller gör något som allvarligt skadar tilliten till yrkeskåren.

Att Skolverket går ut och larmar när de fått ordning på sin statistik anser jag vara helt i sin ordning:

”Varannan lärare i gymnasieskolan och var tredje lärare i grundskolan saknar behörighet i de ämnen de undervisar i …

– Det behövs en nationell handlingsplan för läraryrket och det brådskar. Kommande stora pensionsavgångar, lågt intresse för läraryrket och utbrett missnöje bland lärare kräver satsningar och förändringar. Svensk skola står och faller med tillgången till kompetenta lärare” säger Skolverkets generaldirektör Anna Ekström, pressmeddelande 25/9-14.

Att någon däremot är förvånad eller gör tolkningen

”Ojdå, är det så många, hade vi ingen aaaaaning om! Då får vi väl sänka eller ta bort de jobbiga kraven…”

blir jag bara så trött på. Det är ju inte direkt så att lärarlegitimationsreformen fallit ner från en klar himmel. Den har varit känd ganska länge nu. Det är ju inte heller så att det helt saknades behörighetsregler innan den trädde i kraft. Hade vi haft huvudmän som följt den tidigare skollagen och haft skolans kvalitet för ögonen hade vi inte stått där vi står idag. Självklart finns det behöriga och legitimerade lärare som inte bör utöva sitt yrke, där finns idag konkreta möjligheter att göra något för den huvudman som har sitt ledarskap på plats. Självklart finns det idag obehöriga som kan leda en grupp elever och skapa goda lärandetillfällen – men ingen blir sämre av att gå en utbildning där man på allvar ser sig själv som lärarkandidat i minst fyra år. Ingen blir sämre av att ha en legitimation att leva upp till, när det kommer till ansvar och bedömning. Ingen blir en sämre lärare av att ha en god teoretisk grund i sina ämnen. Ingen blir en sämre lärare av att läsa om yrkesetik, bedömning och styrdokument, liksom didaktiska och pedagogiska teorier och numera även metodik. Jag vill inte på något sätt peka ut enskilda eller grupper, däremot vill jag sätta fingret på att när alltför många huvudmän inte tagit sitt uppdrag på allvar så måste vi tillåta oss att ifrågasätta deras lämplighet att vara huvudmän för något så viktigt som skolan. Eller?

Apropå det verkar det ju inte klart än vem som kan bli vår nästa utbildningsminister. Baylan eller Fridolin verkar heta kandidater. Jag dristar mig till att ställa frågan;

… är det inte månne dags för en medveten kvinna på den posten?

Det finns ju ett antal att välja bland, så det kan inte vara det som är problemet… Eller?

 

 

Lära cykla, lära gå…

Att lära sig cykla är inte alltid sådär skoj. Att kunna cykla är däremot riktigt skoj. Det finns tyvärr inga piller på apoteket att köpa, krävs en del engagemang, ansträngning och blåmärken på vägen… Det är väl lika bra vi är tydliga med det, och ser vartåt vägen bär…”

Valets utgång – nu upp till bevis!

Idag har jag provat något nytt; stå och dela ut valsedlar utanför en av kommunens vallokaler. Det har varit intressant och tänkvärt. De allra flesta går förbi, antingen för att de redan har med sig, eller vill plocka i lugn och ro där inne. All respekt för det. Att dock få hälsa var och en välkommen och efteråt önska dem en fortsatt trevlig dag visar sig vara nog så trevligt. Liksom samspråk med andra som engagerat sig, i olika partier och med olika bakgrund, men alla med det gemensamt att man kan tänka sig att avstå en del av en solig söndag för att vara en del i något så mycket större. Demokrati är verkligen inte av gud givet, utan något många gått och går i döden för att (andra ska) få uppleva. Utan nya som tar vid och håller den levande kommer den också att vittra. Det kan vara viktigt att påminna sig om att Hitler faktiskt kom till makten i demokratiska val… Liksom att kvinnor och mindre bemedlade inte haft rösträtt i Sverige ens i hundra år! Något som idag faktiskt känns mycket märkligt.

Oavsett valutgång hoppas jag verkligen att vi är många som minns och påminner de som behöver minnas vad de sagt om skolan och lärarnas status under valrörelsen. Jag vet att många kommer att påminna om det närhelst det behövs. Ord och inga visor duger liksom inte längre – visa oss pengarna! Allt annat är ett svek mot kommande generationer, ett land är idag inte större än sin samlade kunskapsmassa.

 

Cyklande fyraåringar kräver…

Kan en fyraåring lära sig cykla utan stödhjul till förskolan? Javisst, men det kräver en del ansträngning och engagemang från både liten och stor. Rätt saker ska tränas, inte minst förmågan att överkomma känslan av att inte kunna, vilken ofta är en del av lärandeprocessen.

Ord och inga visor?

Igår gick Stora Skoldebatten av stapeln. Jag hoppas många följde den, annars finns den snart på nätet. Jag och mina elever bänkade oss i vår ändamålsenliga gradäng. Tanken var att ha gjort Skolkompassen innan, för att sedan göra om den efteråt, men elfel (!) gjorde att vår planering inte fungerade denna gång. Vi började hursomhelst med en ”Entry Ticket” där eleverna fick svara på frågan:

Vilken fråga tror du de kommer att lyfta mest?

Det blev en blandad debatt tycker jag. En hel del sades, inkl mången uttryck för ”Låta lärare vara lärare”. Nu gäller det bara att det också levereras. ”Mindre klasser” förstår jag faktiskt inte hur det skulle kunna levereras; det är ju inte direkt så att det står tusentals utbildade lärare och väntar på att få ett jobb, eller hundratals tomma skolor och ändamålsenliga undervisningslokaler på lut… Det handlar inte heller primärt om klasstorleken, utan om vilka elever och vilken kontext, som min kloka kollega säger i Vetandets värld. Men att låta lärare vara lärare, det skulle nog faktiskt gå. Det handlar om att tillställa resurser, ge mandat och status, värna legitimationen, ge förskrivningsrätt för särskilt stöd och locka fram fler speciallärare samt även satsa på andra yrkeskategorier (kurator, vaktmästare, psykolog, skolsköterska, skolvärd/värdinna, administratör). 

”Lärarna måste kompetensutvecklas” tycker jag också har en smula fadd smak. Lika sant som det må vara, lika sant är det att i princip varje lärare törstar efter god kompetensutveckling – samtidigt som möjligheterna för det inte är oändliga när tiden och kraften måste räcka till för att få vardagen att gå ihop. Det är ju inte heller så att kompetensutveckling på egen hand direkt premierats historiskt…

Jag vet att både LR och delar av journalistkåren har antecknat allt som sades i skoldebatten, i syfte att verkligen följa upp att orden blir till visor i verkligheten. Det är viktigt, vi kan inte låta politiker komma undan med tomma vackra ord, utan kräva:

  • Lyssnande
  • Engagemang
  • Leverans

Vilket kom upp på gårdagens seminarium om Lärares yrkesetik när vi diskuterade frågan Hur skapas förtroende?. Det heter förtroendevald av en anledning, demokratin bygger på att man också levererar det man lovar innan val. Nu på söndag är det dags, jag hoppas du går till valurnorna och säger din mening! Själv vet jag vad jag ska rösta på, om du inte bestämt dig hoppas jag du ser Stora Skoldebatten och tar in all den information som finns där och på hur många ställen som helst just nu och gör ett eget medvetet val. Våga riskera myset – diskutera politik.

Demokrati är något vi gör tillsammans! Inte genom att vi tycker lika, utan genom att vi överväger goda argument. För denna rätt går människor än idag i döden.

IMG_0470.JPG

Rött kort till vem för vad?

Läser välformulerad krönika i dagens morgontidning:

Rött kort i skolan fel väg att gå

Ja kan inte annat än instämma i grundtanken. Samtidigt har jag respekt för att tydlighet och struktur också är viktiga hörnstenar i ett fungerande rum för lärande. Här kan vi verkligen tala om vikten av lärares professionella avgöranden, med stöd i lag och förordning. Säga vad vi vill om fotbollens gula och röda kort, men det står i alla fall väldigt tydligt vad som gäller.

MEN, över hundra miljoner barn i världen önskar inget hellre än att få möjligheten att gå i skolan och uppleva något så viktigt som en skolstartsfest. Att då ge elever som på något sätt misskött sig mer tid i skolan är i mina ögon helt fel signal. I den bästa av världar borde det istället vara:

Du har inte skött dig, så du får gå hem tidigare och missa god och värdefull undervisning. Gå hem!

Nu är dock knappast vare sig samhället eller hormonstinna tonåringar (eller deras föräldrar) redo för detta riktigt än, men signalvärden ska inte underskattas. Om man kommer försent finns en självklar logik i att man får stanna kvar och göra klart efteråt (så fungerar mitt och mångas arbete), men för andra förseelser är det klart mer tveksamt.

Debatten om ordningsbetyg i skolan finner jag dock en smula märklig. Redan idag finns där – enligt Skolverkets Allmänna Råd – vilka ju är till tydligt stöd för professionens överväganden – möjligheten att i det skriftliga omdömet ange ”mål för utvecklingen i övrigt”. På Skapaskolan har vi valt att ta en mening direkt från vårt statliga styrdokument Lgr 11: ” tar ett personligt ansvar för sina studier och sin arbetsmiljö”, den tycker vi ganska väl fångar gynnsamma förhållningssätt för eleven här och i framtiden.

Eventuella ordningsbetyg skulle verkligen behöva en djup dialog om definitioner. Tyvärr har vi alla med oss lite för mycket i bagaget här vad som anses vara rätt och fel. Betygssättning är ju myndighetsutövning och får inte slarvas med, det måste stå klart innan vad som krävs för ett visst betyg och inte, betyg får aldrig komma som en överraskning. Samtidigt måste vi lärare dagligen ta oss tolkningsföreträde vilka beteenden som är OK och vilka som inte är det, för att barnen ska få till en gynnsam undervisningsgemenskap. Om det ska fungera krävs det framförallt att man arbetar med att etablera en fungerande undervisningsrelation istället för att vifta med ett senare betyg. Jag har ju hört på radio vad några av mina elever anser om betyg i fyran, undrar vad de anser om ordningsbetyg? Jag ska fråga dem idag, för vem vill leva i ovisshet?

Några röda kort skulle jag dock vilja dela ut till några skolpolitiker, skolforskare, ekonomer, byråkrater som träget låta rasera skolan genom ett underminerande av dess status och dess profession. Önskar alla skulle lyssna på Vetandets värld innan man lägger fler käcka förslag!

På Väg Vart?

När nu första hela skolveckan passerat känns det bra att återknyta till sommarens funderingar om vart vi egentligen är på väg. Det här kan och bör man fundera över titt som tätt, samtidigt som jag inte har något problem med att inte i detalj veta hur vägen ligger framåt. Visionen i Skollagen står ju klar – en skola där var och en får möjlighet att nå sin potential. Jag känner att jag är med och försöker lägga mina tegelstenar för detta och att vi är något viktigt på spåren även om det ibland är viktigt att påminna sig om att riktningen är alltid viktigare än hastigheten, samtidigt som:

Visioner utan Åtgärder är dagdrömmeri.

Åtgärder utan Visioner är tidsfördriv.

 

Flippade Föräldrar eller Vuxna?

I dagens inlägg lånar jag en annan lärares röst; Margareta Liljequist, vars ord fått många tusentals delningar i sociala medier – och som tydligen medverkar i Nyhetsmorgon idag. Självklart har jag fått lov att använda texten:

”Tror att alla lärare i Sverige skulle vilja snabbspola fram två veckor nu! Till alla föräldrar där ute! Gör en god gärning nästa år och avlägg följande nyårslöften:
När mitt barn säger att läraren har varit orättvis ska jag först fråga vad mitt barn gjorde precis innan…
När jag inte kommer ihåg viktig information som jag redan har fått tidigare mejlar jag först en annan förälder innan jag mejlar läraren.
Jag måste komma ihåg att varje liten sak jag ber läraren att fixa tar tid som istället skulle kunna ägnas åt att planera och utvärdera bra undervisning som gynnar mitt barn.
Om mitt barn har fyllt tio år är det fullt kapabelt att själv fråga läraren om diverse saker och bör kunna ta ansvar som inte bör läggas över på mig som förälder eller på barnets lärare. (Förutsatt att barnet inte har en diagnos eller är allvarligt sjukt.)
Om en lärare ringer för att berätta om något som har hänt i skolan ska jag alltid utgå från att läraren ringer för att hen är orolig och bryr sig om mitt barn, och inte bara för att klaga.Tro det eller ej… Lärare har viktigare saker att göra än att ringa och gnälla för gnällandes skull…
Om jag har synpunkter på undervisningen ska jag hålla ut ett tag innan jag hör av mig, lita på att det faktiskt finns en pedagogisk tanke med det man gör i skolan och även fråga mig själv: Vem är det som är läraren?
Jag lovar att jag aldrig ska lägga över föräldraansvaret på lärarna. De ska fostra demokratiska medborgare, uppfostran står vi för hemma.
Jag ska tänka på hur jag pratar om skolan, undervisningen och lärarna hemma! Attityden till skolan byggs hemma och ett ständigt ifrågasättande för ifrågasättandes skull är inte det samma som att tänka kritiskt.
Jag ska komma ihåg att positiv feed back och konstruktiv kritik är ett bra sätt att kunna förändra och påverka!
Jag ska aldrig skälla på mitt barn, läraren eller mitt ex under barnets utvecklingssamtal, och aldrig ta ett viktigt samtal på mobilen under samtalet.
Jag ska lära mitt barn att man får tänka vad man vill, men inte säga vad man vill om man kränker andra. Att man ska visa respekt för äldre samt vara ett föredöme för yngre. Att man ska behandla alla lika oavsett ursprung, kön, klass och sexualitet. Att man hälsar och säger tack för idag!
Om mitt barns lärare gör ett stavfel i veckobrevet ska jag inte tro att det innebär att läraren är inkompetent, utan stressad.
Om jag får veta att mitt barns lärare tar en cigg ibland, går på krogen och lyssnar på Kartellen på fritiden, ska jag inte anklaga läraren för att vara en dålig förebild, utan mänsklig. (Såvida läraren inte gör alla ovannämnda saker under lektionstid.)
Om jag träffar mitt barns lärare på Ica ska jag inte se detta som ett tillfälle till ett extra utvecklingssamtal.
Avslutningsvis: Jag ska inte bara fråga skolan vad den kan göra för mig utan ibland också fråga vad jag kan göra för den! Positivt engagemang är det bästa en förälder kan ge!
Vet ej om jag har fått med allt! Lägg gärna till fler löften som kan hjälpa föräldrar att bidra till skolutvecklingen genom att minska den onödiga belastningen på skolpersonalen! ”/Margareta Liljequist

I kväll har vi föräldramöte i klass 3-5 på Skapaskolan. Vi provar att genomföra det ”flippat”, med mer dialog än envägsinformation. Det ska bli klart intressant, hursomhelst vet vi att vi inte kan misslyckas utan enbart lära oss. Agendan har föräldrarna fått påverka genom ett formulär innan, om de inte fyller på blir det ett kort men kärnfullt möte – vilket jag inte tror någon har något emot.

Senaste tiden har jag haft förmånen att ta steg i en Tuff Ledarskapsträning, både enskilt och med kollegor. Det har gett mycket, till skillnad från andra ledarskapskurser innehåller denna inte så mycken teori utan mer träning, träning, träning. En utgångspunkt är att dialog kan föras i olika roller  med olika resultat långsiktigt:

  • vuxen – vuxen
  • förälder – barn
  • förälder – förälder
  • vuxen – förälder
  • vuxen – barn

Detta gäller inte enbart vi versus våra elever, utan i högsta grad lärare vs förälder, lärare vs kollegor och lärare vs rektor. Alla kan inta samtliga positioner, det handlar om man tar eller inte tar ansvar, samt litar till den andre tar sin del av ansvaret, eller inte. Jag är övertygad om att vi har mycket att vinna på att få till mer kommunikation vuxen–vuxen i skolan på alla plan. Vi hoppas kvällens möte kan vara ett steg på vägen dit, utifrån grundsynen vi fått med oss från TUFF:

  • Alla människor har kraft och förmåga.
  • Alla människor tar sig framåt (är “fram-gångs-rika”) när de gör aktiva, medvetna och fria val.
  • Helt avgörande för hur människor agerar är hur de väljer att se, deras förhållningssätt.

Vad väljer du att inta för position gentemot föräldrar? Kollegor? Rektor?

För övrigt anser jag att fler bör utveckla en Ödmjuk Orubblighet.