Historiska tredje gången gillt – tre timmar dit?

En solig vårdag i mars begav sig knappa 40-talet elever och två magistrar mot Stora Staden direkt på morgonen. Målet var Historiska museet, vilket dock inte öppnar upp för skolklasser förrän vid tolv. Kortaste vägen tar det förstås inte tre timmar att ta sig dit ens från en vacker fårhage i Huddinge.

”Först tyckte jag det var dumt att vi inte tog närmaste vägen, men nu är jag glad att jag lärt mig så mycket.” /elev i år fem

IMG_8584Vi klev av vid Södra Station. Promenerade genom Bofills båge, pratade om Södra Torn. Övervägde att besöka saluhallen som jämförelse mot Östermalmshallen som vi passerade förra vändan till Historiska, men avstod. Pratade om Medborgarplatsens historiska uppkomst och historiska betydelse.

”Titta Magnus, där är islamsymbolen!”

IMG_8588Vi passerade Stockholms moské, stannade till vid de gamla röda träkåkarna och försökte föreställa oss ett helt södermalm fylld med dessa och ännu mer primitiva skjul (historisk medvetenhet). Den gamla klockan från tidigare nerbrunna Katarina kyrka fashinerade mången elev. Vi noterade fler gamla kåkar och beundrade utsikten över Slussen och Skeppsholmen, gick utmed kajkanten. Pratade om vattnet som forsade ut genom Slussen. Så tog vi Djurgårdsfärjan (vilken mången elev tydligen aldrig hade nyttjat) och hittade en brygga att äta matsäck på (skolans nya matleverantör visade sig hålla måttet även här, för de som beställt därifrån). Vi passerade minnesmonumentet för Estonia liksom Vasamuséet och Nordiska museet (vars byggnad var tänkt att bli så mycket större, innan den dåvarande kungen satte stopp). Även Oscarskyrkan fick sig ett kort besök, innan vi så till sist landade på Historiska muséet – för andra eller tredje gången denna termin!
Första gången vi var där bevistade treorna (och de från 4-5 som önskade/behövde) en guidad visning av Forntider (stenålder, bronsålder, järnålder).
Andra gången var det 4-5 (och de treor som verkligen ville) som fick en guidning av Vikingar.

Denna tredje gång hade de som tidigare guidats på Vikingautställningen i par förberett en egen guidning för de treor som inte var med förra gången (även de i par, så långt det räckte). Till sin hjälp hade de utöver guidningen Historiska muséets utmärkta hemsida, en fysisk bok om utställningen och allt annat material de kunde hitta (inte minst filmer på sli.se, liksom bra fakta på ungafakta.se). De hade alla gjort sin läxa/uppgift.

Sorlet spred sig när paren myllrade genom utställningen. De som guidade tog det på största allvar, de som guidades följde med. Blev man klar tidigt fick man byta par, då varje guidning förstås var unik. Jag oIMG_8599ch Danne checkade med varje grupp hur guiderna fungerat, liksom hur åhörarna skött sin del. Som lärare vet jag hur mycket jag lär mig när jag undervisar och jag vågar påstå att detsamma gällde även här. Imorgon har vi någon form av prov (elektroniskt förstås, är dålig på att hålla ordning på papper) och får se hur det stämmer!

På vägen hem tog vi närmaste vägen, vilken tog mindre än en timme. Inte lika lärorik, men såväl våra ben som huvuden var vid det här laget tämligen trötta, efter en härlig och lärorik dag i vårsolen!

Nu funderar vi vidare hur vi kan finna fler kreativa former för både undervisning och bedömning av kunskaper. Återkommer om det, med utgångspunkt: Inga ursäkter accepteras!

Saxat ur Läroplanen:

Undervisningen i ämnet historia ska syfta till att eleverna utvecklar såväl kunskaper om historiska sammanhang, som sin historiska bildning och sitt historiemedvetande…

Undervisningen ska ge eleverna förutsättningar att tillägna sig en historisk referensram och en fördjupad förståelse för nutiden…

Undervisningen ska stimulera elevernas nyfikenhet på historia och bidra till att de utvecklar kunskaper om hur vi kan veta något om det förflutna genom historiskt källmaterial och möten med platser och människors berättelser…

Genom undervisningen i ämnet historia ska eleverna sammanfattningsvis ges förutsättningar att utveckla sin förmåga att

 

Grundad i natur och läroplan

I min värld bidrar Läroplan, Skollag, Arbetsmiljölag mycket mer än de hindrar. Det går att följa elevers nyfikenhet och exempelvis låta danska forskare och kollegor från ett vidgat kollegium hälsa på i skolan med motkrav att de ska ge eleverna ”något som hjärtat är fullt” i full förvissning om att det går att finna stöd för det i läroplanen. Det handlar som jag ser det om att förhålla sig sunt till centralt innehåll, ta fasta på tydliga kunskapskrav liksom den tydliga skrivningen:
Skolans uppgift är att låta varje enskild elev finna sin unika egenart och därigenom kunna delta i samhällslivet genom att ge sitt bästa i ansvarig frihet.

Tillgänglighet, sociala medier, modern arbetstid?

Föregående helg var en helg som gav kraft och energi. Fredag kväll testade vi att köra Pedagogisk PubSkapaskolan, som en After Work med kollegor i en vidare bemärkelse än personalfest. God mat o dryck, intressanta och givande diskussioner i stort och smått om tillvaron i allmänhet och skoltillvaron i synnerhet.

Men hallå, fredag kväll! Då ska man ha fredagsmys med familjen…

Ja, det kan nog så ofta vara en god idé, att lämna jobbet bakom sig och ägna sig åt andra ting som på både kort och lång sikt ger kraft och energi. Men att någon gång ibland välja något annat kan likväl göra samma.

Lördag-söndag for jag så på Yasuragi på Hasseludden, med fru och goda vänner vilka firade tioårig bröllopsdag. På vägen ut la mobilbatteriet av. När det senare var fulladdat lät jag bli att mata in pin-kod vilket gjorde mig helt oanträffbar. Det kändes inte på något sätt läskigt, utan faktiskt helt rätt. På yasuragi står lugn, harmoni och närvaro i nuet i centrum – då är det helt enkelt klokt att låta världen utanför vänta. Det går – jag lovar! Och då är jag ändå en som hänger en del på sociala medier…

Skapaskolan har Modern Teknik & Hälsa som två ben att stå på. Därmed är all personal mer eller mindre begiven på sociala medier. I veckan föreslog dock en klok fritidspedagog i vårt digitala internFacebook (!) en spännande utmaning:

sociala rastrummet

Apropå det uppstod tidigare i veckan en diskussion på Twitter om det här med att svara på mail och sms på kvällar och helger. En lärare började med att berätta sin erfarenhet att det ofta fick en del elever att komma mer förberedda till skolan (eller ens komma dit). Andra tyckte att arbetstiden skulle hållas strikt. Själv svarade jag åter att detta är ett exempel på det vackra med förtroendearbetstid:

Det möjliggör för mig att fatta egna professionella beslut vilken tid som är min arbetstid.

Passar det mig, mina elever och vår kontext att svara i olika sociala medier (sms, mail, Fb, Twitter, lärplattformar…) så ser jag inget som hindrar det. Passar det inte mig så är det väl inte ens någon fråga, rektor styr enbart och bara över den reglerade tiden. Våra elever är olika, vår undervisning är olika, vi är olika, hur vore det om vi kunde acceptera att det är så även i konkret handling?

Jag själv är ofta nåbar, men vet också att för att jag ska kunna göra en bra måndag så behöver jag exempelvis koppla ner allt vad sociala medier heter (inkl e-post och sms) och ägna mig helt åt mig och min familj söndag kväll efter 21 (innan dess är det matlagning och folkdansträning, så i realiteten är det sparlåga efter 16.30). Det passar mig och gör att jag möter måndagen full av kraft och energi till att skapa undervisning och bygga god undervisningsrelation. Jag har kollegor som istället ägnar motsvarande tid till att planera veckan och har stor respekt för det – vi är olika, våra grupper är olika, vår undervisning är olika. Vi måste var och en hitta sådant som fungerar för oss, som helhet, utifrån att tiden och kraften alltid är begränsad. Här krävs professionella beslut och vägval. Inte minst måste vi inse att vi inte kan göra allt som ryms inom vår ambition.

lgrNär det gäller sociala medier behöver vi prata mer om dem. De ger stora möjligheter till god kommunikation, men kan också stjäla tid och fokus. Inte minst behöver vi prata om de yrkesetiska aspekterna. Som utgångspunkt kan man med fördel nyttja Lärarnas Yrkesetiska råds uttalande om sociala medier. Jag ska också leda ett seminarium på SETT på detta tema (ett utmärkt sätt för mig själv att bli klar med hur jag tänker).

När det gäller arbetstider behöver vi prata mer om det med. Det finns så mycket vanföreställningar om vad som är modernt och inte, om ”arbetsplatsförlagd tid” (en term som mig veterligen inte återfinns i några lagar eller avtal, en del uppgifter görs självklart bäst när eleverna är på plats, andra inte lika självklart på skolan eller på stämpelklocketid). Grundfrågorna bör förstås vara:

  1. Vad gynnar elevernas kunskapstillväxt bäst?
  2. Vad är rimligt?

Ska vi ta ett snack? Gärna! Vi tar det på en tid och i ett medium som passar oss båda tycker jag!

Att låta sig intervjuas

Ibland kommer frågan från olika håll om man kan ställa upp på en intervju. I allmänhet svarar jag jakande. Denna vecka har det blivit tre stycken, helt olika intervjuer. En sak har de dock gemensamt; de har alla gett mig en chans att ytterligare få reflektera över tillvaron. Och reflektion anser jag vara en väsentlig komponent i all verksamhetsutveckling. Verksamhetsutveckling har vi alla ett ansvar för, på flera olika plan. Dels min egen, dels för kommande generationer.

Först var det studenter på journalistprogrammet som behövde lärare och elever som kunde prata om betyg i år fyra. Sedan provade vi något helt nytt när en lärarstudent mot slutet av sin utbildning ville intervjua två lärare samtidigt till sitt examensarbete; hon fick inleda intervjun inför alla våra 42 elever, vilka under en kvart fick ett högst konkret exempel på hur en intervju och ett samtal vuxna emellan kan gestalta sig. På lunchen kom så nästa lärarstudent och gjorde en kortintervju om det här med inkludering. Klart givande alla tre, absolut värda sin tid och sitt engagemang! Om de dessutom gör att nästa generations lärare och journalister får med sig något gör det inte saken sämre.

En annan sak som absolut var värd sin tid och sitt engagemang var måndagens Edcamp. Som vanligt åkte jag därifrån full av nya tankar, inspiration och kraft att fortsätta förändra tillvaron. Samma sak lär gälla fredag, då vi kör Pedagogisk PubSkapaskolan. Kan man inte komma då kan man boka in 1/4 i kalendern redan nu, då blir det Pedagogisk Pub på Bishops arms Bellmansgatan i Stockholm. Bor man i Norrtälje, Örebro, Göteborg, Lund eller Luleå finns där andra tillfällen; bor man annorstädes är det bara att själv dra igång. Pedagogisk Pub är förstås långt ifrån en intervju, men det handlar i grunden om samma sak – när vi träffas samman och bryter tankar får alla chansen att växa! 

Roy & Roger har en klass ihop?

IMG_8310Det var ett tag sedan jag hade en ”egen” klass. Hur kul det än är att se stjärnglansen tändas hos elever har jag ”alltid” samlat på mig något extrauppdrag som seminarieledare Yrkesetik, föreläsareskolforskningsbevakning, , Ansvarsnämnd, fackliga uppdrag, IKT-pedagog mm – dock aldrig mer än jag kunnat vara yrkesverksam lärare minst 50% – f n 80%. I flera år delade jag klass med Kerstin, ytterst erfaren lågstadielärare. Hon var på plats måndag-tisdag-halva onsdagen, sedan hade vi en stund gemensamt innan jag tog över onsdag-torsdag-fredag. Det var mycket givande på många sätt! Våra kompetenser kompletterade varandra på ett bra sätt, eleverna lärde sig snabbt att det var lite olika regler beroende på vilken vuxen som var på plats (för några föräldrar tog det längre tid, någon kollega verkade ha svårt acceptera att det ens kunde vara så). Vi hade stor respekt för varandras olikheter & kompetens och såg också olika saker hos våra gemensamma elever. På så sätt fick vi syn på mer än vad vi gjort var och en för sig. Att eleverna hade två olika vuxna att knyta an till var också bra, för nog lirar man trots allt bättre med vissa elever än andra?

Skapaskolan har jag och Danne nu delat grupp i 1,5 år. Eftersom det är en liten nystartad friskola har vi fått oss tilldelat en åldersblandad grupp, första året 1-4 och nu 3-5. Vi har för närvarande 40 elever, i ett stort klassrum (två standardklassrum utan vägg mellan) och är båda på plats mest hela tiden (tja, jag är borta någon eller några dagar lite titt som tätt, men då sätts det in vikarie). Det är helt fantastiskt och gör mig absolut till en bättre lärare än jag är på egen hand.

Ibland delar vi upp eleverna och har undervisning i varsin ände av rummet, vilket underlättas av vår specialbyggda gradäng (ritad av Peter LippmanIMG_8309). Ibland har vi gemensam samling (inga problem samla upp till 60 elever i gradängen) och ger eleverna levande exempel på ett fungerande vuxensamspel, ibland har eleverna ”fokustid” och arbetar på egen hand med oss båda till hands att ge stöd både på elevens och vårt initiativ.

Efter lunch har vi ofta klassisk högläsning. Att läsa högt för 40 är på många sätt bättre än att göra det för 20. Om det varit någon incident på lunchrasten så behöver jag inte heller göra valet mellan högläsning och akututryckning – nu finns vi båda tillgängliga. Och har inget hänt så finns där nästan en halvtimmes extra tid till planering och uppföljning…

Men det som framförallt gör mig till en bättre lärare är vår ständigt pågående yrkesetiska dialog.

”Hur tänker vi här?”, ”Hur ska vi göra nu?”, ”Är detta rätt gensvar (till elev, förälder, kollega)?”….

Någon gång kan det t o m vara så att vi hjälper varandra bryta ogynnsamma förhållningssätt ”Nu är du lite för arg, jag tar över en stund så du kan gå och andas”. Istället för att samla ihop frågeställningar till fikat eller arbetslagsmötet så kan vi ofta ta dem direkt, där och då – och är dessutom båda fullt ut engagerade i samma elever!

Jag påstår att vi måste hitta organisation och strukturer som i vardagen stödjer en yrkesetisk dialog. Alla de hundratals beslut vi lärare behöver fatta varje dag blir helt enkelt bättre om de hinner luftas i nära samband med verksamheten. När jag får tid och förutsättningar till detta blir jag en bättre lärare. Detta innebär att verksamheten utvecklas vidare och barnen lär sig mer.

Enkelt, eller hur?

Kom igen Charli?

Jag har funderat fram och tillbaks huruvida jag ska skriva något om de tragiska händelserna i Paris eller ej. När jag hörde Medierna i P1 diskutera att inget var sig likt i franska medier var jag på gång. Som vanligt i P1 vände och vred de på argument för och emot. Per Wästbergs artikel ”Viktigast att urskilja vad vi har gemensamt” dagarna efter Parishändelsernagav också inspiration, men sedan kom vardagen emellan. Nu har det dock åter hänt (denna gång i Köpenhamn) att en eller flera individer väljer våld istället för ord för att hindra andra från att tycka och tänka fritt. Det är inte OK. Ord kan möjligen såra, men där har den som känner sig sårad eller kränkt också ett ansvar för sina känslor. Man kan dock inte välja att ta emot en kula från ett automatvapen på olika sätt, den skadar eller dödar oåterkalleligt oavsett hur man förhåller sig den och den som avlossar den. Våld är inte OK.

”Sådan humor är inte alltid lustig, varnade Charlie Hebdo-tecknaren Wolinski, nu död. Den kan vara livsfarlig, men också den kortaste vägen från en människa till en annan. Och dess fräckhet kan göra oss fria att tänka det vi inte vågat.

Rénald Luzier som tack vare sin födelsedag den morgonen överlevde: ‘Håller vi ingenting heligt? Jo, yttrandefriheten.’ Men inte ens i Frankrike är den friheten total: straffbart att förneka Förintelsen och armeniska folkmordet. Hälften av världens länder har lagar mot hädelse, ofta i tjänst hos förtrycket.”/Per Wästberg, SvD 150115

I fredags var jag dock på teater: Kom igen Charlie! inkl pratstund innan med regissör och producent. Det är en komedi, men den har absolut en allvarlig klangbotten; hur ser vi på ”utomlänningar” egentligen? Detta måste kunna diskuteras! Människors lika värde måste vara det grundläggande värdet. Yttrandefriheten – inklusive religionsfrihet – grundbulten. Religionsfriheten omfattar friheten att fritt få utöva sin religion, så länge den inte inkräktar på andra människors frihet. Den innefattar även frihet att själv välja och göra val, liksom att få argumentera för respektive mot dem utan att ha ett automatvapen riktat mot en. Finns inte denna frihet har inte principen om människans lika värde beaktats. I God Morgon världen i morse lyftes problemet med att det på senare tid växer fram två parallella grupper med liknande fascistbotten; den islamistiska (vilken blandar ihop religion med politik) och den nazistiska (som blandar ihop hudfärg med kultur). Båda har som agenda att medels våld skapa motsättning med den andra gruppen för att själva tillskansa sig makten över resten av oss. Det duger inte.

”Våld är den odugliges sista tillflykt” /Isaac Asimov

”…det är lika viktigt att vi alla hjälps åt att hålla diskussionen om yttrandefriheten vid liv, lyssnar till dem vars åsikter vi inte alltid delar, att vi debatterar och ifrågasätter. Det är effektivare än alla vapen i kampen mot dem som vill tysta och skrämma.”/Fredric Karén, SvD 150215

Ibland sägs det att alla kulturer skulle vara lika mycket värda. Det är inte sant. Varje kultur har sina kvaliteter och sina brister. Vissa kvaliteter är dock viktigare än andra och jag vill påstå att en kulturs värde faktiskt kan mätas utifrån hur väl den tillåter varje människa att uttrycka sig fritt så länge det inte skadar andra människor. Det handlar i min värld – och i läroplanen – om rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande.

Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män samt solidaritet med svaga och utsatta är de värden som skolan ska gestalta och förmedla.

Skolans uppgift är att låta varje enskild elev finna sin unika egenart och därigenom kunna delta i samhällslivet genom att ge sitt bästa i ansvarig frihet. /Läroplanen ger riktning till vårt uppdrag, givet direkt från regeringen

Här måste det kritiska samtalet hållas högt, inte minst i skolan. Det är inte en lätt uppgift, men ack så viktig. Bra stöd för god undervisning utifrån forskning ger exempelvis Wyndhamn ”Tänka fritt – tänka rätt” . En annan läsvärd avhandling (vilken tyvärr inte verkar finnas elektroniskt) är Langmans ”Toleransens pedagogik”. Dessutom borde väl var och en faktiskt läsa sin Rawls, eller åtminstone FLS riks: ”Ska vi tolerera de intoleranta?”

”The sign of intelligence is that you are constantly wondering. Idiots are always dead sure about every damn thing they are doing in their life.” /Jaggi Vasudev

Mer diskussionsunderlag: Kan en kvinna bära slöja i en demokrati, och kan det kallas demokrati om hon förbjuds att göra det?

”Religiös tolerans, eller ännu bättre: respekt för vars och ens frihet att själv styra sitt liv och definiera sig i så stor frihet som möjligt är essentiellt, och detta kan ibland innebära att religioner, också sådana vi andra står främmande inför, måste få verka, men det innebär också att de som gör anspråk på denna frihet själva måste vara beredda att ge andra den: ingen religionsfrihet för någon utan tankefrihet, samvetsfrihet och yttrandefrihet för alla.”/Hans Ingvar Roth, SvD 20120504

Lärandehantverkets glädje

IMG_0698Jag blir så nöjd när mina elever spontancharmar medpassagerare på bussen.

Igår var vi åter på studiebesök på Historiska museet, med gudidad visning och tidsenlig slöjd. Riktigt lyckat, med en guide som både var säker i sitt ämne och i att leda en grupp av barn. Om några veckor åker vi tillbaks och då guidar eleverna i mindre grupper varsin grupp av yngre elever. Vår förhoppning är att det ger ett rikt lärande till både liten och stor.

På vägen hem var bussen halvfull med elever från en annan skola. Deras beteende gav ingen positiv bild av svensk skola, skönt då att våra elever spred glädje och visade att det finns hopp om tillvaron. Samma sak när vi på väg till besöket gick igenom närmaste Saluhall i syfte att insupa intryck – 20 tisslande och tassande elever i samlad tropp. Det är förstås ingen slump, vi har tränat dem i gynnsamma förhållningssätt (inkl gjort klart att om man inte följer lärarnas uppmaningar är man inte med nästa gång, vilket förstås också provats och lärt samtliga att det de vuxna i skolan sa också gällde på riktigt).

Jag minns mitt allra första studiebesök som lärare, eller snarare vägen dit. Vi klev på tunnelbanan vid Fruängen, som är ändstation. Vagnen var tom och vi spred ut oss. Under vägen in mot staden blev det förstås fullt… Den stressnivån jag som ansvarig lärare hade när det var dags att kliva av vill jag aldrig någonsin uppleva igen. Vilket jag förstås inte heller gjort – trots att jag genom åren genomfört mången studiebesök. Anledningen till detta är förstås att denna erfarenhet lärde mig vikten av att genom ett tydligt lärarledarskap lära eleverna gynnsamma beteenden när vi är ute. Detta är ett hantverk som man absolut ständigt kan – och måste – förfina. Alternativet att sluta med studiebesök ser jag inte som något alternativ, skolan måste ut och möta världen på plats.

IMG_8184Idag var jag, familjen och goda vänner på Fjärilshuset. Zoolog Owe Sandström berättade om hajarna. Det var faktaspäckat och kunde ha gjorts hur tråkigt som helst, men nu flög tiden förbi. Han kunde sitt ämne, han hade uppenbarligen förberett sitt framförande, han varierade rösten och la in rimligt många roligheter. Han fångade både liten och stor, alla gick därifrån med såväl nya kunskaper som en rik upplevelse. Här kan man snacka om gott hantverk.

IMG_8182När hantverket är på plats kan stunder av gott lärande lättare genomföras. Gott hantverk kräver sin kompetens, denna tar kraft och energi att utveckla och förfina. Det går och är viktigt. Pratar vi om det? Värderas det?

Lärare med rätt att röra?

Jag kan inte vara lärare om jag inte får lägga en vänlig hand på elevens axel.

Jag kan inte vara lärare om jag inte fysiskt får bromsa en elev som har ett ogynnsamt förhållningssätt och där ord inte längre fungerar.

Självklart måste det alltid ske med Lärares yrkesetik och stor respekt för vad det väcker hos eleven. Ett samhälle där lärare väljer att peta på en ledsen elev med en penna i syfte att inte kunna anklagas för att ha tafsat är en återvändsgränd. En bra tumregel kan tänkas vara:

Hur vill jag att mina egna barn ska bemötas av sina lärare?

Det finns absolut fysisk beröring från lärare till elev som aldrig är OK. Jag och två kollegor på Skapaskolan fick förmånen att med hjälp av en journalists kloka frågor resonera om detta, vilket blev till en artikel i Skolvärlden.

”Syftet med beröringen måste alltid vara att det ska bli bättre för eleven. Om det i stället handlar om att det ska ge läraren någon slags behållning är det fel syfte.” /Skolvärlden 1-15

Jag tänker samtidigt att om mina barn inte självmant stänger av musikspelaren när undervisningen sker i form av helgruppsdialog så ger jag läraren fullt mandat att påpeka detta. Om de mot all förmodan inte skulle lyssna ser jag inget problem med att läraren ber dem lämna rummet. Om de skulle obstruera här har jag inga problem med att läraren använder den fysiska kraft som behövs för att få dem att lämna rummet. Här kan man absolut tänka annorlunda och jag undrar fortfarande hur den förälder tänkte som istället för att ge läraren mandat skrev till Skolinspektionen två timmar efter händelsen ägt rum. Jag är däremot inte förundrad över att Lärarnas Ansvarsnämnd valde att inte ge läraren någon påföljd utan snarare resonerade utifrån helheten:

”Enligt 5 kap. 6§ skollagen får en lärare vidta de omedelbara och tillfälliga åtgärder som är befogade för at tillförsäkra eleverna trygghet och studiero eller för att komma till rätta med en elevs ordningsstörande uppträdande. En förutsättning för att få vidta en sådan åtgärd är … att åtgärden står i proportion till sitt syfte…

Ansvarsnämnden finner det utrett att <<läraren>> har haft fog för att i den uppkomna situationen visa ut eleven, som själv orsakat situationen. …

Ansvarsnämnden finner således att <<lärarens>> agerande i den uppkomna situationen inte varit felaktigt. Han har också uppträtt korrekt under efterspelet till händelsen. Det saknas därmed anledning att bedöma <<läraren>> som mindre olämplig att bedriva undervisning.” /Beslut 2014-12-17, Dnr 2014:898

För vem tjänar egentligen på rädda lärare? Ingen! Varje elev har rätt till god undervisning, i en trygg och säker miljö. Här krävs lärarledarskap på många plan, vikten av lärares professionella bedömning kan knappast överskattas. Mandat från föräldrar gör också det skillnad. Vi ska minnas att vi har samma mål:

Att det ska gå bra i livet för deras barn (våra elever).

Vad är din bästa RMI?

Jag tror vi ska visa detta för våra elever i veckan, vi har ”veckans klipp” med vidhängande prat om tillvaron, i syfte att ytterligare skapa förutsättningar för rätt RMI.
Ett annat klipp som jag visat tidigare är ett om ATTITYD, som också är i samma härad.
Vi bör för övrigt verkligen uppmuntra användandet av ordet ”ännu”, som äger stor kraft när det väl fås att landa hos såväl elever som lärare…
Ett inslag i god undervisning torde vara att väcka Lust att lära / Motivation. När den väl finns på plats gäller det att föra gruppen till nya ställen där de inte visste att de ville – eller ens kunde – vara. Liksom att få dem att inse att de faktiskt tagit sig dit.
Kunskap kräver ofta ansträngning och engagemang att skaffa sig, men är sedan ofta lätt att bära.