Körlingföräldrar hjälper – på riktigt

IMG_7628Lyssnade efter Twittertips på Studio Ett två dagar innan jul och kan bara inte låta bli att skriva några rader. Undrar vad som skulle hända om fler föräldrar lyssnade till – och i handling tog till sig av det – Anne-Marie Körling säger:

Föräldern som i handling visar att eleven med sin läxa ”gör ett viktigt arbete… Vilken tilltro till hennes förmåga och till hennes arbete, och till det som skolan givit hemmet att ta del av”…

‘”Att hjälpa är kanske att bara tala om att jag ser att detta är svårt. Jag är väldigt nyfiken på hur du kommer att klara av det här… Jag tror dig om det här.

”Det är ju en ganska läskig känsla att bli räddad…”

Inlärd hjälplöshet är helt enkelt livsfarlig. Men med fler Körlingföräldrar och färre Curlingföräldrar skulle vi kunna komma långt. Eller egentligen inte vi – utan framförallt nästa generation! Dvs den generation som förväntas betala för vår pension och vår välfärd… Tror vi på allvar att det går att göra på andra sätt än med fler starka innovationer, vilket i sin tur bygger på en god kombination av mod och förmågor att förverkliga sina drömmar? Kreativitet och färdigheter är inte varandras motsatser, det förra bygger snarare på det senare. Det senare räcker dock inte i sig, men ger en stabil grund att bygga på när nya saker ska prövas. Dessutom krävs förstås en tillåtelse att få misslyckas på vägen till framgång – för vad händer egentligen om vi vet att vi inte längre kan misslyckas – men måste göra vad vi kan för att försöka? Men det handlar förstås om något helt annat än att sopa banan från allt som är lite knöligt, för det leder i förlängningen helt fel:

IMG_7650”Vad är det för skola och vad är det för kunskapssyn som det här skapar? Man ramlar när man lär sig cykla, man ramlar i matematikböcker. Man gör sig illa när man lär sig för att det också är svårt. Men man ställer sig upp och borstar av knäna. Och jag tror vi måste låta saker vara svårt också. Lärande tar tid.” /Anne-Marie Körling, Studio Ett 2014-12-22

Läxor och skolans respektive föräldrars mandat kan och bör vi dock fortsätta tala om (lyssna gärna på hela programmet och läs gärna länkarna ovan, plus denna om att ifrågasätta sina egna läxor – inkl länk vidare till Skolverkets skrift i ämnet), känns som det är dags att få till den där Edcamp om Rättläxa som vi så länge talat om?

Vem vinner på Rädda Lärare?

Jag tycker och tänker som ni vet gärna om skolan i både stort och smått, liksom i både vått och torrt. Trots det har jag fram tills nu inte skrivit någon debattartikel i tidningen Skolvärlden. Men nu så! Det känns bra. Fler lärare borde våga ta bladet från munnen. För vem vill vara en liten lort istället för att rakryggat kunna se sig själv i spegeln?

”Alla förlorar på rädda lärare”

PUBLICERAD 15 DECEMBER 2014

Debatt I en värld där det blir viktigare att ha ett vackert egenkontrolls- och likabehandlingsprogram på plats än ett konkret värdegrundsarbete och personal som har tid att faktiskt möta barnen blir det problem. Fungerande lärararbete bygger på goda relationer, dessa kräver tid och engagemang för att utvecklas. Det skriver läraren Magnus Blixt.

Läs resten här >>>

Om någon mot all förmodan funderar över titeln (som ju redaktionen sätter) så är det i min värld tämligen klart att hela samhället förlorar på lärare som inte ges/har mandat att undervisa och tillrättavisa barn, i syfte att var och en ska ges mod och förmågor att följa sina drömmar.

Lite ödmjuk orubblighet, någon?

PS. Imorgon torsdag åter dags för #skolchatt på Twitter. Då med tema ”Lärares fysiska beröring… Häng på du med!

Svensk Jul?

gran Igår traditionell julfest på vad som sägs vara Sveriges äldsta föräldrakooperativa förskola Kotten, vilken snart firar 40 år. Vi har valt den även för tredje dottern, då vi prioriterar rimligt stor barngrupp (14-17 barn 1-5 år) i händerna på väldigt engagerad personal (till skillnad från många andra föräldrakooperativ har vi inga jourdagar utan lämnar pedagogiken till de professionella). Nåja, julfesten är något vi föräldrar gör tillsammans och den ser ut ungefär som den brukar;

  • glögg och pepparkakor, barnen far runt
  • julbord (var och en har ordnat några rätter)
  • barnen far runt
  • dans kring granen
  • fika
  • tomten kommer
  • fiskdamm
  • alla går hem trötta och nöjda (några städar)

julFörutom att fixa med maten leder jag dansen kring granen. Samma program som förra året. Faktiskt i princip samma program som min far ledde före mig, så man kan lätt tänka att det är gammal svensk tradition. Nu är dock sanningen den att sången som parallellt med Helan Går sannolikt är den som flest svenskar kan texten till inte är så ursvensk som man kan tro… Små grodorna har inte ens hundra år på nacken…

Detta tänkte jag på parallellt med att jag ledde dansen, vilket är en tradition i förändring som jag och många med mig gillar, mindes även att jag läst att Fredrik Claussons ord fått rejäl spridning i sociala medier:

”Jag kan förstå att det är särskilt viktigt för er att, så här vid jul, värna våra svenska traditioner. Men efter att vi har satt upp den judiska sjuarmade menoran (adventsljusstaken) i fönstret, har firat ett italienskt helgon (Lucia), tagit in våra tyska barrträd (julgranen), satt oss framför ett amerikanskt underhållningsprogram (Kalle Anka), ätit risgrynsgröt från Medelhavet (ris à la Malta), tagit emot gåvor från ett turkiskt helgon (tomten), och gjort allt detta för att en judisk pacifist (Jesus) föddes av en hijab-bärande moder (Maria) i Palestina (Betlehem), så kan ni väl fundera på om inte julen egentligen handlar om att ta väl hand om varandra, oavsett ursprung, födelseort, ålder, kön, sexualitet, historia, hudfärg eller religion.”

Så: ta hand om varandra, där ute!219x328

Reflektion i vardagen

Såhär söndag kväll infinner sig ofta en stund av reflektion över gångna veckan och viktig laddning inför den som ska komma. På sociala medier kan man lätt notera att man inte hänger ensam som lärare… Att vara fler som dryftar professionella tankar och vänder och vrider på tillvaron är viktigt för reell utveckling. Det gäller att hamna i sammanhang och göra vad man kan för att skapa miljöer där man tillåts prova såväl tankar som praktik, ensam och tillsammans. Fel gör vi varje dag, frågan är bara om vi försöker gömma dem under mattan* eller nyttjar dem som språngbrädor för att hitta nya vägar?

I torsdags hade vi Skolvärlden på besök. Med anledning av kommande avgöranden** i Lärarnas Ansvarsnämnd sökte de en grupp lärare som var villiga att diskutera några av yrkets kärnfrågor inför en artikel i januari. En intervju tror kanske många är en stund av anspänning, men jag som varit med några gånger vågar påstå att det snarare handlar om en stunds givande möjlighet till god reflektion som närmast kan liknas vid handledning. En klok journalist hjälper en helt enkelt att ställa sig de frågor man nog hursomhelst borde ta sig tid att ställa. En gruppintervju med kloka kollegor har även ytterligare perspektiv att tillföra.

Man kan undra varför professionell handledning för lärare i allmänhet mest verkar tas till när det är problem i en grupp, istället för att vara en naturlig del av arbetet? Jag vågar påstå att i princip alla andra grupper som arbetar med människor har återkommande handledning som ett naturligt inslag i vardagen. Som ett sätt att utveckla en gemensam förståelse för verksamhetens olika aspekter, liksom handlingsberedskap inför ett och annat dilemma som vi ju faktiskt vet seglar upp. Dessutom vill jag påstå att god handledning skapar tillit mellan kollegor, en tillit som är en grundsten för att skapa en god gemensam verksamhet.

För nog är det en verksamhet med god kvalitet vi alla vill ha? Är vi då även beredda att betala priset för det? Dvs ge resurser för att kunna ge rimligt med tid för varje elev, tid för förberedelse och uppföljning av god undervisning samt tid och kraft till professionell reflektion i syfte att utveckla verksamheten vidare. Som en grund.

PS. Ett annat tillfälle till reflektion är förstås Pedagogisk Pub respektive Edcamp. Arrangeras runt i landet av lärare för lärare, se respektive länk för mer info. Jag hänger på den i Stockholm nu på torsdag om någon önskar reflektera vidare…

* debattartikel på detta tema kommer äntligen i nästa nummer av Skolvärlden

** 17/12 är det beräknat att dessa ska vara klara

 

Hur högt kan vi nå?

Denna termin har vi återkommande visat klippet ”Om du visste att du inte kunde misslyckas…” för våra elever (och kollegor).  Det har bäring hela vägen – från fyraåringen till organisationen. Vad händer om du visar det för dina elever och kollegor? Och slutar säga ”jag har misslyckats” och istället berättar att du nu lärt dig något nytt?
 Enda sättet att inte göra några fel
är att göra ingenting.
Och det är verkligen inte rätt.

Besök i Verkligheten

Idag hade Skapaskolan besök av två lärare och en handfull högstadieelever vilka lyckats utverka utrymme i skolbudgeten för att skapa en mer tidsenlig lärmiljö i en traditionell skola. Om man i nio år vistats i klassrum vilka alla har 30 bänkar/bord och 30 stolar vända mot en tavla med en kateder är det inte så lätt att tänka hur det skulle kunna te sig om man fick börja från början… Då är det ju klokt att åka någonstans där det faktiskt är på ett annat sätt – och där det faktiskt fungerar. Det är inte någon världsfrånvänd teoretikers tankar, utan ett faktiskt fungerande klassrum. Ett klassrum som utmanat en och annan ny lärare och VFU-lärare från lärarutbildningen tills de fått ta del av praktiken. Lite av våra tankar om vårt klassrum finns här – inklusive länkar till artiklar av Peter Lippman som verkligen hjälpt oss på vägen från tankar till realitet.

Nåja, att ta emot besök som ser på saker med nya ögon, ställer frågor till ens elever och få höra deras svar ger verkligen perspektiv på tillvaron.

Det är så bra i vårt klassrum, här finns så många ställen man kan hitta riktig ro att arbeta på, både ensam och tillsammans.

Även att samtala med lärarkollegor som kommer utifrån ger mycket.

Vi inser också att det handlar lika mycket om att skapa en kultur där möbleringen fungerar. Det gäller att gå hela vägen, hålla ut och vara tydlig med vad som gäller och vad som förväntas. Att tro att det ska fungera och visa tillit till det verkar vara nyckeln.

Att sedan besöket avrundas med att högstadieeleverna säger helt rätt saker utfrån att det är samma som magistrarna tjatat om gör inte saken sämre:

”Om du, med det du nu vet och erfarit, skulle få börja om i trean – vad skulle du då tänka och göra annorlunda?”

”Jag skulle se till att hänga med och bygga en stadig grund för fortsatt lärande. Man kan inte bygga ett hus på en grund som är dålig.”

”Jag skulle se till att ha rätt inställning, med rätt attityd blir allting mycket enklare.”

Utifrån ovanstående kan man onekligen dra parallellen; utifrån det vi vet och erfarit såhär långt, hur tänker vi då om vi möblerar våra klassrum på sätt som vi själva knappast skulle välja för vår egen kompetensutveckling och näppeligen kan hitta någon annanstans i arbetslivet idag? Och ja – jag vet att man som lärare har hyggligt begränsade möjligheter här; alltför ofta handlar det om att gå ner i källaren och plocka upp det minst trasiga… Vill vi ha en skola för framtiden måste vi inse att den kräver investeringar, i ändamålsenliga lokaler, självklar infrastruktur samt tillräckligt med lärare som ges grundläggande möjligheter, mandat samt tid & kraft att utveckla nya sätt att arbeta på. Där kan vi mötas och nå långt!

Syfte, kärna och undervisningsrelation

Skolforum blev i mina ögon ett lyft mot den Lärarstämma det borde vara. Jag fick med mig många tankar, idéer och inspiration till måndagens undervisning och fortsatta utvecklande av undervisningen och allt som hör därtill. Jag höll två föreläsningar på temat ”Läraren och de professionella relationerna” och en del av en av dem kan man följa ovan. Samtalet på scen om ”Ödmjuk Orubblighet & Flippat föräldramöte” gav också en hel del, alltid bra att få hjälp att ställa de frågor man själv önskar att man kom på. Samtal med Anna Ekström och Johan Wendt om vad som motiverar lärare och elever gav också en och annan insikt. Två framtidsspaningar runt mässan nya tankar. Plus alla möten och de seminarier jag hann bevista – samt förstås den Pedagogiska Pub som avrundade måndagen. Att efter en händelserik dag sitta ner och informellt reflektera i sällskap med andra som också vill göra det ger så mycket, så mycket.
Apropå det: Pedagogisk Pub rullar här och var i landet – anslut dig till samtalet!
Strax ska jag leda ett seminarium om Lärares Yrkesetik, men sedan är det faktiskt dags för ett välförtjänt höstlov – så vi kan möta eleverna och kollegorna med full energi nästa vecka!

Lärarstämma med stolta lärare eller anställda i kommun?

Igår var jag på en ytterst trivsam 40-årsfest. Jubilaren var inte bara god vän, utan tillika lärarkollega (om än i en annan del av landet). Med på festen var förstås en och annan lärare. Dels blir det väl ofta så att man umgås kollegor emellan, dels så är väl lärare i dess mer vida definition en av Sveriges största yrkesgrupper – vilket torde vara en delförklaring om än ej någon giltig ursäkt till varför det går så trögt att få till en rimlig lön för mödan nu när Florence inte längre är någon Florence Nightingale.

Nåja, det här med att vara lärare på fest kan ibland vara lite speciellt. Frågan

Vad arbetar du med?

är ju i Sverige en ofta tidig fråga i en konversation med främlingar på fest. När man då svarar ”lärare” så får man allt som oftast en av två reaktioner:

  • Lyxlirare där, med sommar-, jul-, sport-, och påsklov. Vad gör man egentligen på banken och skolan efter klockan tre?

alternativt

  • Stackare där! Jag förstår inte hur ni orkar eller står ut med alla elever och föräldrar…

Oavsett vilken kan frestelsen vara att istället för ”lärare” svara ”jag jobbar på kommunen”, för då slipper man tydligen alla följdfrågor… Numera arbetar jag dock för ett litet aktiebolag (är inte på något sätt ägare, ”endast” tydligt och tidigt anställd) och jag är dessutom stolt över att vara legitimerad lärare. Nu finns det förstås ingen motsättning mot att vara anställd i vare sig kommun eller privat och samtidigt vara stolt lärare, det ger dock olika fokus och tyngd vilket man väljer att betona. För mig är valet självklart.

Igår blev jag även påmind om ännu ett svar som gott kan ges:

”Jag arbetar på direkt uppdrag av regeringen. Jag ansvarar för vissa komplexa framtidsfrågor och har 25-30 som jag utövar direkt ledarskap över…”

toppbanner_19sept

Imorgon är det åter dags för Skolforum. För mig känns det som om Skolforum nu tar steg från ”Krämarnas Marknad” till att bli mer av ”Lärarstämman” – utifrån min fördom att läkarna självklart åker till Läkarstämman främst i syfte att träffa andra praktiker och tillsammans utveckla sig själva och sin verksamhet (även om den också bygger på att det finns krämare på plats). Skam om inte arbetsgivare inom skolan betalar såväl tid som resa och inträde till denna och andra självklara kompetensutvecklingsplatser. Jag skulle inte acceptera en läkare som inte fått möjlighet att läsa in det senaste tillsammans med kollegor och tänker att samma måste gälla även för lärare.

Själv har jag sju olika programpunkter på Skolforum i år och räknar med att dessa och tiderna mellan dem även ska ge mig mycket tillbaks. Kom gärna förbi – jag gillar att språka om skolan i stort och smått, lärare emellan! Om inget annat så är Edcamp/PedaPub/AfterSkolforum ett bra tillfälle att prata med andra praktiker om det hjärtat är fullt: skolan, bildning, kunskapstillväxt, framtidsuppdrag…

 

http://allastudier.se/jobb-o-lön/252-grundskollärare/

http://allastudier.se/jobb-o-lön/252-grundskollärare/