Nedkopplad – erfarenheter o lärdomar

Vi kör ända in i kaklet! Igår två seminarium om Lärares yrkesetik i vackra Sölvesborg. Idag två korta dragningar på Lite HETT i Hässleholm. På tåget hem pillar jag i hemsida och FAQ för min nya arbetsplats Glömstaskolan. Imorgon Akademiska och sedan är det laddning inför midsommarafton då jag leder tre pass med dans kring midsommarstång för ett par hundra personer varje gång.

Efter det hägrar dock som vanligt sommarstugan. Sand mellan tårna och glass som rinner… Första dagarna lägger jag ifrån mig mobil och dator helt. Helt! Jag kör gärna hårt, men är också beroende av återkoppling och (kort) digitalvila. Det gör en dessutom så mycket mer medveten om hur de tillför men också påverkar ens liv till vardags.

IMG_9429Vi provade också att köra #digvila en dag på Skapaskolan. Skolan har ju den digitala infrastrukturen på plats, invävd i den reguljära undervisningen, så det var en sann utmaning. Dagen blev väldigt medvetandegörande vill jag lova! Lilla Aktuellt var till och med där och gjorde reportage (även till Rapport) – vilket vi inte kunde twittra om då vi var nedkopplade… Vi körde det nämligen all in, även för oss lärare. Vilket fick till följd att:

  • – vi kunde inte sätta på Tabata-musiken (Spotify) när eleverna behövde rörelse
  • – vi var tvungna att skriva ut vår schemaplanering på papper, vilket jag tappade bort och sedan blev vilsen (har den annars i mobilen, plattan, datorn), även en del elever blev vilsna här
  • – vi fick köra handuppräckning (vi kör annars Pick Me slumptalsgenerator)
  • – vi kunde inte visa film
  • – eleverna kunde inte hämta uppgifter de var igång med då de ligger i molnet
  • – vi kunde inte enkelt få upp uppgifter så alla såg dem – de finns inte heller sparade till de som inte var där (vilket annars görs per automatik, i molntjänsten)
  • – ett meddelande till rektor fick anstå och glömdes därmed bort istället för att skickas direkt när det var aktuellt
  • – en sak som skulle meddelas fritidshemmet kunde inte skickas bums utan fick överlämnas personligen (tog tid och fokus)
  • – eleverna kunde inte fortsätta arbeta med skoluppgifter och lärande hemma (lärplattorna blev kvar i skolan)
  • – elev i behov av särskild vila blev inte påmind och hade inte klocka som påminde om när det var färdigvilat
  • – elev med adhd-begåvning kunde inte räkna matematik utan att lyssna på musik, blev orolig och störde arbetsro
  • – vi kunde inte berätta för omvärlden att vi skulle vara med i Lilla Aktuellt och Rapport
  • – kontakt med förälder i behov av återkoppling hur det går för barnet uteblev
  • – dagen innan krävdes ännu mer planering då stenciler skulle tryckas ut. Det blev mer samma till alla än att elever själva kan välja utifrån sin nivå.
  • – feedback på (ex matematik)stenciler dröjer en dag eller två, istället för den omedelbara respons som annars ges (minst en elev hade tränat in fel)
  • – det blev svårare att ha gummibandsuppgift som elever kan stretcha ut till sin nivå, nu var det mer att en del blev klara och sedan inte visste vad de skulle göra (vilket de annars visste, och gör).
  • – normalt kunde föräldrar se närmast i realtid vad vi gjorde på Instagram, nu kom där ingen information alls
  • – varje skoldag avslutades normalt med en Exit Ticket, där eleven reflekterade över dagens lärande. Mentorn kommenterar sedan detta (äkta kommunikation, där även vårdnadshavare var inbjudna). Nu fick detta göras på papper (inte alls lika smidigt) resp muntligt (finns inget dokumenterat).
  • – vi kunde inte efteråt se vad som faktiskt gjorts och inte, normalt ligger uppgifter i olika digitala system, åtkomliga varhelst det finns internet.
  • –  …

En del av det är förstås sådant som beror på att vi är så digitala, men mycket visade också både oss och våra elever vilka bra verktyg vi normalt har till vårt förfogande. Att köra en nedkopplad dag då och då tror jag kan vara väldigt bra, just för att skapa medvetenhet!

Medvetenhet är ju sällan fel.

Precis som bildning.

Eller lärarledarskap.

Eller återhämtning.

O-lika: kontinuitet i förändring

Idag hade jag den för oss lärare ovanliga ynnesten att vara med på mina egna barns skolavslutning. Insåg att jag själv hade avslutning i samma kyrka för sisådär 36 år sedan… Dagen till ära hade jag dessutom hittat min fars sommarkostym, vilken han högst sannolikt hade på sig då när det begav sig.
Trots att de delat upp avslutningen i två omgångar får knappt alla föräldrar plats. Inte mycket att gnälla över tycker jag, det är ju barnens avslutning…
Nåja, jag spelade in en sång och kunde inte hålla mig från att göra ett videoblogginlägg nästan i flygande fläng…
Jag tror ju på kontinuitet i förändring – dvs en del saker förtjänar faktiskt att bestå över tid, andra behöver absolut ersättas/utvecklas/förändras. Balansen dem emellan är viktig! Om detta borde vi tala mer om. Glad avslutning på er alla!

Kompetens är alltid vackert

CG90OFLWoAAptUrI går var jag på UR för att medverka i kommande programserie #lärlabbet, där den ständigt aktuella frågan vad som kan göras mot mobbning är tänkt att fördjupas. Det var klart givande, med bra samtal som gärna hade fått fortsätta – och absolut lär göra så när programserien sänds i höst. Jag blev också tydligt påmind om att det som känns så enkelt och naturligt när man sitter hemma i tv-soffan verkligen kräver sin tribut av engagemang och kompetens. Runt programledare och gäster finns en hel stab av tekniker, sminkörer, assistenter, redaktörer, kameramän… Var och en med sin specialkompetens och sitt tydliga uppdrag – mot ett väldigt tydligt gemensamt mål. Inte så mycket sköna omskrivningar och fluff, utan pang på: detta måste göras, detta måste göras om. Håll i och håll ut! Vacker kompetens i praktik.

IMG_9340

På eftermiddagen hämtade jag femåringen för ett besök hos tandläkaren. Vi hade läst boken ”Moa går till tandläkaren” innan, så vi visste ungefär vad som väntade. Lite nervositet finns där ändå, men tandläkaren avdramatiserade raskt det hela genom att vända allt sitt fokus till femåringen och berätta om den magiska stolen som kan röra sig så att den magiska lampan kan lysa in i munnen så att tandläkaren kan kolla alla dina fina tänder med hjälp av sin trollstavVacker kompetens i praktik, inklusive att sedan få välja sitt bokmärke…

Trots detta sov femåringen lite dåligt och när det var dags att lämna på förskolan idag var hon trött och ville för en gångs skull inte studsa in som hon brukar. Personalen möter då raskt upp på golvnivå med ett genuint välkomnande:

Vad härligt att du är här nu, som vi har saknat dig! Kom så får du hjälpa mig att koka färdigt morgongröten. Eller ska vi koka ägg?

Vacker kompetens i praktik. Baserad på genuin undervisningsrelation och engagemang.

Idag var jag på ett energigIMG_9342ivande studiebesök på Breviks skola i Tyresö. Bara det att mötas av riktiga plåtskyltar som berättar om de kvalitetsutmärkelser man erhållit vill jag påstå visar på kompetens. Sedan tog det inte heller många minuter inne i byggnaden innan man på allvar kände kulturen. Det fanns ett uppenbart lugn och fokus. Både liten och stor visade i praktik att man hade koll på varför man var i skolan liksom hur man vill ha det tillsammans. Efter lunch skulle den årliga lärarkabarén genomföras och inledningssamlingen steg sakta men säkert sorlet. Rektor ställer sig så framför församlingen, höjer armarna i en tydlig gestaltning av ”nu har vi tänkt att börja och väntar på att det blir tyst” – vilket också skedde. Inga åthävor, inga höjda röster, men en mycket tydlig förväntan. Alla förstod, alla ville vara med på tåget. Ledarskapskompetens när det är som vackrast. Ett litet konkret exempel på något som förstås var mycket större än så, som vanligt handlar det om en fungerande undervisningsrelation – uppifrån och ned.

CFiFp4JWMAAB_OeAtt vara kompetent lärare (eller rektor) betyder näppeligen att vara ofelbar. Tvärtom. En del i att vara lärare är att gestalta det mänskliga och förebilda för barn och unga hur man bör göra när det blir fel (liksom när det blir rätt, förstås). Eller som tuffledarskapsträning beskriver tillvaron (då om en annan verksamhet, men parallellen är inte svår att dra om man vill):

tuffKompetens är alltid vacker, varhelst den påträffas. Med detta i tanke har jag svårt att förstå varför samhället fram tills nyligen stadigt sänkt läraryrkets status och attraktivitet och samtidigt tagit stadiga steg mot ett granskningssamhälle. Den framtida kompetensförsörjningen är i fara – på både kort och lång sikt!

 

Pedaläslyft – tänkt struktur

Nu har vi arrangörer “träffats” via Google Hang Out för att diskutera hur vi ska lägga upp #pedaläslyft under sommaren. Det är intressant i sig att fem lärare från olika delar av landet, vilka främst mötts i sociala medier, bestämmer sig för att utan direkt erfarenhet genomföra detta närmast på stående fot. Förtroendet finns där, genom en pågående dialog i olika sociala medier, så startsträckan är kort. Det hela har växt väldigt organiskt, utan direkt stöd, tillåtelse, uppbackning… På lärarinitiativ.
Boken som blev framröstad av över 100 deltagande lärare är: James Nottinghams Utmanande undervisning (Natur & Kultur) Den som är grön!
Om man behöver köpa boken kan man göra det via www.bokus.com med 45 kr i rabatt. Ange koden: uppmuntra. Koden gäller fram till och med 1/7.
Avhandlingen som vi ska läsa är: Maria Rasmussons Det Digitala läsandet.

180 lärare har hittills anmält sig och det går fortfarande bra att hoppa på och av precis som du själv vill. Vi tycker att det är viktigt att deltagandet är helt på dina egna villkor. Du gör som du själv vill helt enkelt! Ditt engagemang är frivilligt. Du kan glida med och bara läsa eller kan du diskutera hejvilt om du vill det. Nyckelorden blir #omduvill!
Om du vill anmäla dig kan du göra det här: #pedaläslyft!
Under vecka 29, med start på måndagen den 13 juli, kommer vi att lägga ut diskussionsfrågor i Facebookgruppen Det pedagogiska läslyftet. och på Edcamp.se. De som deltog i omröstningen om vad vi skulle läsa skrev att de tyckte att diskussioner i en Facebookgrupp skulle vara det enklaste och smidigaste sättet att genomföra #pedaläslyft på. Du kan själv välja om du vill läsa hela boken i förväg eller de delar som vi tänker diskutera till varje tillfälle.
Den första veckan pratar vi om kapitel 1-3 dvs sidorna 9-65. Vecka 30 sidorna 65 – 127 och sista veckan resten av boken.
Vi, arrangörer, kommer hjälpas åt att moderera diskussionerna och vara de som lägger ut frågorna. Om du har frågor som du tycker vi ska lägga ut kan du skicka meddelande till någon av oss. Det är inte säkert att alla frågor kommer med, då vi är väldigt många deltagare, därför tar vi oss friheten att välja frågor som vi tror kommer fördjupa och utveckla vårt tänkande.
Under vecka 30 -31 kommer vi också att genomföra Hang Outs on air. Det betyder att man kan anmäla sig om man vill delta i en “live-diskussion” och denna kan övriga titta på antingen just då när den sänds eller i efterhand. Anmälan till detta kommer senare.
Vecka 30 sker den första Hang Outen. Den kommer att vara kring Nottinghams bok fram till sidan 127. Redan nu kan ni planera in onsdagen den 22/7 klockan 9-10 och torsdagen 23/7 klockan 20-21. Det finns inga bra tider så här på sommaren när sol och bad kanske står högst på “att göra listan”. Här tänker vi att ni kan välja före eller efter stranden! Det kommer vara samma frågor bara olika personer som leder samtalet.
Vecka 31 är det avhandlingen Det digitala läsandet som vi tar upp i vår Hang Out. Det kommer att vara dels på tisdagen den 28/7 kl 9-10 dels på torsdagen 30/7 kl 20-21. Återigen är det samma frågor men olika personer. Detta för att ge er större valmöjlighet men också möjlighet för fler att delta.
Vecka 32 kommer att ägnas åt avhandlingen och denna kommer då att diskuteras i Facebookgruppen Det pedagogiska läslyftet. En avslutande och sammanfattande Hang Out kommer vi även att ha denna vecka. Den sker på måndagen den 3 / 8 kl 9-10.
Självklart är ovanstående med reservation för ändringar. Vi fem har ju aldrig genomfört något liknande tidigare, men kastar oss helt enkelt ut utan att ”ha gått kursen”. Må det bära eller brista!
Vi hoppas att ni ska tycka att detta blir givande! Vi tycker i alla fall att det ska bli väldigt roligt att få diskutera pedagogik, didaktik och lärande med er. Kom gärna med förslag på diskussionsfrågor under tiden som ni läser.
Som sagt, delta precis så mycket som ni själva vill. Fördelen med Hang Out är att ni även kan gå in och titta i efterhand. Alla klippen kommer att läggas upp i Facebookgruppen och på Edcamp.se
Ha nu en riktigt skön sommar! Som du vill!

Annika, Lisa, Magnus, Therese och Sara

PedaLäsLyft – finalomröstning o ferie

Pedagogiska läslyftet rullar sakta men säkert gång. För bara någon dryg vecka sedan startade Sara Bruun och Lisa Eriksson ett samtal om sommarläsning på twitter och det ledde vidare till ett pedagogiskt läslyft där Annika SjödahlTherese Linnér och undertecknad hakade på för att tillsammans hjälpas åt att fixa detta! Allt startade på Twitter, i ett vidgat kollegium (vi är från olika ställen i landet, men möts alla enkelt i den virtuella världen), men växer sakta men säkert ut på olika bloggar, i en Facebookgrupp samt Edcamp-sidan.

Första steget var att öppna upp för var och en att föreslå böcker och avhandlingar för att därefter rösta fram några stycken av varje. När omröstningen var klar valde Sara i samråd med oss andra att ta bort sin egen bok då det var hennes intiativ att starta läsecirkeln. Så är det förstås – den som är med och arrangerar har också större möjligheter att påverka hur det blir. Vi kör nu en finalomröstning bland de böcker och avhandlingar som fått flest poäng. Dessutom passar vi på att ta del av alla deltagares tankar och önskningar om hur det här kan organiseras vidare! På fredag stänger vi omröstningen – gör gärna din röst hörd! Anmält dig gärna till #pedaläslyft om du inte redan gjort det. Till dags dato är det nästan 200 lärare som anmält sig. Det är tänkt att bli till något av en virtuell edcamp vilken kretsar kring en bok, där man ska kunna flyta in och flyta ut, så länge det bidrar till det goda samtalet. Bokcirkel 2.0, alltså!

/Magnus, Lisa, Annika, Sara och Therese

Men hallå! Ska ni alltså ägna sommarlovet åt att läsa och diskutera böcker om skolan?

Tja, svaret på den frågan är i min värld ganska enkel:

  1. 1. Vi har inte sommarlov, det är elever som har det. Vi har ferie.
  2. 2. Vi har förtroendearbetstid som vi själva förfogar över; när den görs, var den görs, vad som görs, med vem den görs. 
  3. 3. Vi väljer själva att delta (och t o m bidra till att försöka styra upp) då vi räknar med att det ger mer kraft och energi än det kostar.
  4. 4. Ingen – ingen – ska känna att man måste vara med.
  5. 5. Var och en – alla – ska känna att de får vara med, om de vill.

Mig har det i alla fall gett en massa energi. Jag tror verkligen på att en bra undervisningsrelation mår bra av att man är isär en längre stund (att sedan mången elev skulle behöva en tätare kontakt med skolan/samhället är en annan sak, det kan inte enbart hänga på mig som lärare), men jag tror inte heller på att utveckling bara skulle kunna ske vissa bestämda dagar eller tider. Det viktiga är väl som vanligt att vara medveten om sina val och dess konsekvenser? Liksom att vi kan skaffa oss livsviktig återhämtning på olika, individuella, sätt?

När blir elever fd elever?

När jag kom till skolan i morse möttes jag av ett glatt gäng flickor i år två.

Kommer du på avslutningen Magnus? Om du inte gör det vill vi sjunga vår avslutningssång för dig nu, om vi får!

Hur skulle man kunna säga nej till ett dylikt erbjudande, ens om man skulle vilja? Vilket man naturligtvis inte heller vill om man nu har en fungerande undervisningsrelation…

Jag var ju på skolan för att säga farväl till alla goa elever och personal och kommer inte till avslutningen. Mina elever ställde förstås många kloka frågor om både det som hänt och om framtiden. När det var dags för rast och sedvanligt torsdagsfika (där jag skulle avtackas av personal och rektor) kom flera elever fram och sa:

Magnus, kan du inte ha en sista undervisning i alla fall? Snälla, bara en lektion!

Hur skulle man kunna säga nej till ett dylikt erbjudande, ens om man skulle vilja? Vilket man naturligtvis inte heller vill om man nu är lärare och brinner för kunskapstillväxt… Tänk, samma fråga kom faktiskt när jag hälsade på den föregående skolan förra året… Då körde vi igenom Lilla Aktuellt, med efterföljande fördjupning. Denna gång körde vi igenom veckans nukunskap-quiz (gemensamt, där jag stod för den fördjupande undervisningen).

Men när blir ens elever f d elever? Jag minns ännu många av eleverna i min första klass. De är nu vuxna! Några av dem har sökt fbkommentarkontakt via sociala medier, några har jag stött på i 3D. Efter dem har fler passerat, många har berört mig på djupet. Och lärt mig oerhört mycket både om livet, lärande, undervisning och ledarskap. Jag är en bättre lärare idag än jag var igår, men är förstås inte färdig än.

Den lärare som säger sig vara färdig är nog också det.

Jag är också långt ifrån ofelbar. Jag är snarare människa. Ingen magiker, men alltid engagerad och intresserad av att lära mig och mina elever ett och annat.

Ska vi enbart ha ofelbara lärare i våra klassrum, lär det bli väldigt tomt i skolan.

Fyra kassar med avhandlingar och en flyttlåda med diverse lärarprylar bär jag med mig, utöver all gjord erfarenhet.

Fyra kassar med avhandlingar och en flyttlåda med diverse lärarprylar bär jag med mig, utöver all gjord erfarenhet.

Skapaskolan fick (och tog) jag chansen att vara med från start. Det har varit närmast oändligt lärorikt och givande. Men också tagit sin beskärda tid och kraft, förstås. En extra erfarenhetsdimension har varit den lilla, idédrivna, friskolan utan något som sitter i väggar jämfört med den stora kommunala skolan med stolta traditioner…

Vart tar jag då nu vägen? Jag gör faktiskt om resan med en helt nystartad skola (men denna gång med en kommun i ryggen): Glömsta skola i Huddinge. Skolan tjuvstartar med förskoleklasselever i tillfälliga lokaler nästa läsår medan den helt nya och tidsenliga skolbyggnaden byggs färdig. Den erfarna rektorn har en tydlig vision och lockar drivna lärare att ansluta sig till den. Tidsenlig teknik och kollegial samverkan är tänkt att vara infrastruktur. Idag ställde en av eleverna frågan:

Kommer dina elever att ha varsin lärplatta även på den nya skolan?

– och mitt svar blev faktiskt en motfråga:

Tror ni att jag, efter att ha upplevt att ha arbetat 1:1, verkligen skulle kunna tänka mig att gå tillbaks till något annat?

Sedan räcker det förstås inte med fräck teknik och nya lokaler för att skapa en bra skola – det krävs också engagerad och kompetent personal. Samt en omgivning som stöttar skolan – tillsammans kommer vi ju längre.

Nu kör vi!

Öppen och oförutsägbar kultur – #pedaläslyft 2

Åter dags för kvartalsurval till Magasin Skolporten, där vi åtta yrkesverksamma lärare i Lärarpanelen lyfter ”Lärarnas favoriter” bland aktuella avhandlingar inom skolforskningen. En grannlaga uppgift, inte minst då det kommer fler och fler avhandlingar som är relevant direkt för oss i praktiken (vår hypotes kring detta är att fler och fler lärare disputerar med fler och fler praktikrelevanta frågor som sin utgångspunkt).

När jag läste Janne Elo ”Företagsamhet i skola och utbildning” var jag nära att spontanuppdatera gårdagens inlägg om vårt spontanuppkomna #pedaläslyft men inser att det är bättre göra ett nytt (det känns alltid lite misstänkt när blogginlägg ändras i efterhand). Jag tänker att citatet nedan närmast står för sig själv…

Motsatsen till kulturen med påtvingad kollegialitet benämner Hargreaves (1998, s. 204–207) samarbetskultur. Denna kultur kännetecknas av spontanitet, frivillighet utvecklingsorientering, oberoende av tid och rum, samt av oförutsägbarhet. En samarbetskultur kännetecknas av en utvecklingsorienterad och understödjande kultur där initiativen till och formerna för samarbetet kommer från lärarna själva. Fokus är på att utveckla de egna initiativen och inte på att implementera andras initiativ. Denna typ av öppen och oförutsägbar kultur är emellertid något som inte på ett enkelt sätt låter sig styras centralt, då själva principen för samarbetskulturen innebär att initiativen kommer från lärarna själva. Samtidigt som en samarbetskultur kan ses som gynnsam för utvecklingen av företagsamt lärande väcker detta frågor om hur detta samarbete, med påföljande utveckling, kan skapas och eventuellt styras. Detta kan ses som en stor utmaning för utbildningspolitik och utbildnings- förvaltning, eftersom det antyder att en genuin utveckling av skolans undervisning och fostran inte låter sig styras genom exempelvis styrdokument, utan kräver lokal och individuell initiativförmåga och drivkraft.” /Janne Elo ”Företagsamhet i skola och utbildning”, Åbo Akademi 2015

 

 

#pedaläslyft – humlan som började flyga under ESC?

Igår åter dags för Eurovision Song Contest. Innan hade Anna Kaya på Twitter funderat över vad vidgade kollegiet kunde tänkas komma på att göra denna gång (för två år sedan föddes ju Pedagogisk Pub under den svenska melodifestivalen)…

Uppenbarligen fångade TV-skärmens sångtävling inte alla lärares uppmärksamhet och medvetande, så när läraren Sara Bruun kastade ut en fråga om lästips på Twitter kom stenen i rullning som den ibland har en tendens att göra just i det vidgade kollegiet.

Så nu är det bestämt att vi i sommar testar oss fram till en virtuell edcamp och bokcirkel. Eller två. Eller fler. Där den som vill kan hoppa in och hoppa ut efter lust och möjlighet. Eller avstå. Det är ju det vackra med förtroendearbetstid – jag lägger den närhelst och varhelst jag anser den gör störst nytta. Återhämtning är absolut viktigt, men vad som är återhämtning är faktiskt högst individuellt – och för mig ger det mängder av energi med gott tankeutbyte lärare emellan. I synnerhet när jag är med och påverkar vad som ska läsas och hur det ska göras…

För dig som vill läsa mer om sommarens #pedaläslyft (inkl vision och instruktion) hänvisar jag till Sara Bruuns blogg. Jag tror detta kan bli en höjdare, på många (lärorika) sätt!