Ordnung, bitte!

Vi har gångna veckan pratat en hel del om Arbetsro och Arbetsmiljö i klassen. Delvis som ett pågående samtal, delvis initierat av Elevrådet. Skolan har förstås ordningsregler, vilka ska utvärderas. De ser ut ungefär som man kan förvänta sig; visa hänsyn och respekt, inte cykla eller kasta snöboll osv. De är framtagna i samverkan med Elevrådet och beslutade av rektor, enligt konstens alla regler (läs: Skolverkets råd och dåd). När det gäller dessa regler handlar det helt enkelt om att Gilla Läget, om man har problem med dem får man försöka tröska igen förändringar i den demokratiska processen och i övriga fall inse att demokrati inte innebär att alla får göra som de vill utan att majoriteten bestämmer.

I min första klass ärvde jag Annikas klassrumsregler då jag började mitt i terminen. Smidigt. För nästa klass provade jag och Kerstin en demokratisk ansats med stort elevinflytande där eleverna själva fick föreslå och besluta vilka regler som skulle gälla i en längre process i början på terminen. Vi som lärare fick lägga in veto, men inte lägga in några förslag ens till diskussion. Efter en två veckors lång process, där även föräldrarna involverades, kunde vi konstatera att reglerna blev snarlika de som vi haft innan. Måhända beroende på att det finns viss logik i detta, måhända även på att de gått ett år i förskoleklass och visste vad som kunde tänkas förväntas av dem?

Sedan läste jag Marcus Samuelssons avhandling Störande elever, korrigerande vuxna, där ett av fynden verkar vara att de flesta klassrumsregler som lärare de facto korrigerar mest är de outtalade reglerna och inte de som står på väggen. Läst och tänkt bestämde jag och min kollega oss för att nästa klass skulle ha en helt annan utgångspunkt:

Vi äro Detektiver vi! Språkdetektiver, Matematikdetektiver, Bilddetektiver, Skypedetektiver mm mm – samt naturligtvis även Regeldetektiver.

Eleverna gavs helt enkelt i uppgift att klura ut vilka reglerna var! För att göra det hela lite mer avancerat (vem är intresserad av ett alltför enkelt spel?) hade vi två lärare förstås lite olika regler. Och Ja, eleverna lyckades förstås (som vanligt) klura ut detta utan större problem…

Nu har jag en ny klass i en ny skola i en ny kommun. Provar en ny mix av ovanstående. Vi har i princip fyra regler för klassrummet, vilka vi pratat en del om på bland annat klassrådet.

  • Vi är varandras miljö!
  • Använd din tid väl.
  • Det är OK att göra fel, det är inte OK att inte lära sig av det.
  • Lyssna till vad vi säger, förstå vad vi menar.

Såhär långt tycker jag att dessa verkar fungera heltäckande, klassen verkar hålla med. Vad anser du?

När det gäller klassrumsregler och arbetsro har också många andra resonerat, här ett litet urval: Årstaskolans elevrådMetabolismMagister BjörnAnne-Marie Körling,HelvonsJohn Steinberg men det finns förstås många, många fler. Vet att jag Tweetade ut ett mycket tänkvärt inlägg som resonerade utifrån “Eleverna

 

Kommentarer (2)

  1. sören holdar skriver:

    Undvik negerande satser (“I didn´t do nuthing”) annars bra. (Det är ok att råka göra fel – men jag lär mig av det)
    Knepigt f.ö. I sexan jag och Micke fick ta över i höstas har vi arbetat hårt med social interaktion, empati – och därmed praktiskt i form av klassrumsregler. Arbetet var gediget och elevstyrt för att så småningom kokas ner till några få korta regler/fraser i form av “Klassens regler”.
    Ett par tre veckor senare var det dags för en liten utvärdering och mycket pedagogiskt löd den inledande frågan: Vilka har bestämt klassens regler?
    Varpå ett av svaren prompt löd: MICKE OCH SÖREN . . .

    • magnus skriver:

      Provade detta på min klass, dvs en diskussion om vilket som var bäst avrundat med en enkel omröstning. Oväntat nog blev det ungefär 50/50 för de båda, med goda argument åt båda håll. Vi tänkte dock fortsätta dialogen kring detta! Provade även negationsövningen: “Tänk INTE på en Apelsin, tänk INTE på en apelsin, tänk INTE på en apelsin. Vad tänker du på?”

Lämna en kommentar

  • (will not be published)