Ord och inga visor?

Igår gick Stora Skoldebatten av stapeln. Jag hoppas många följde den, annars finns den snart på nätet. Jag och mina elever bänkade oss i vår ändamålsenliga gradäng. Tanken var att ha gjort Skolkompassen innan, för att sedan göra om den efteråt, men elfel (!) gjorde att vår planering inte fungerade denna gång. Vi började hursomhelst med en “Entry Ticket” där eleverna fick svara på frågan:

Vilken fråga tror du de kommer att lyfta mest?

Det blev en blandad debatt tycker jag. En hel del sades, inkl mången uttryck för “Låta lärare vara lärare”. Nu gäller det bara att det också levereras. “Mindre klasser” förstår jag faktiskt inte hur det skulle kunna levereras; det är ju inte direkt så att det står tusentals utbildade lärare och väntar på att få ett jobb, eller hundratals tomma skolor och ändamålsenliga undervisningslokaler på lut… Det handlar inte heller primärt om klasstorleken, utan om vilka elever och vilken kontext, som min kloka kollega säger i Vetandets värld. Men att låta lärare vara lärare, det skulle nog faktiskt gå. Det handlar om att tillställa resurser, ge mandat och status, värna legitimationen, ge förskrivningsrätt för särskilt stöd och locka fram fler speciallärare samt även satsa på andra yrkeskategorier (kurator, vaktmästare, psykolog, skolsköterska, skolvärd/värdinna, administratör). 

“Lärarna måste kompetensutvecklas” tycker jag också har en smula fadd smak. Lika sant som det må vara, lika sant är det att i princip varje lärare törstar efter god kompetensutveckling – samtidigt som möjligheterna för det inte är oändliga när tiden och kraften måste räcka till för att få vardagen att gå ihop. Det är ju inte heller så att kompetensutveckling på egen hand direkt premierats historiskt…

Jag vet att både LR och delar av journalistkåren har antecknat allt som sades i skoldebatten, i syfte att verkligen följa upp att orden blir till visor i verkligheten. Det är viktigt, vi kan inte låta politiker komma undan med tomma vackra ord, utan kräva:

  • Lyssnande
  • Engagemang
  • Leverans

Vilket kom upp på gårdagens seminarium om Lärares yrkesetik när vi diskuterade frågan Hur skapas förtroende?. Det heter förtroendevald av en anledning, demokratin bygger på att man också levererar det man lovar innan val. Nu på söndag är det dags, jag hoppas du går till valurnorna och säger din mening! Själv vet jag vad jag ska rösta på, om du inte bestämt dig hoppas jag du ser Stora Skoldebatten och tar in all den information som finns där och på hur många ställen som helst just nu och gör ett eget medvetet val. Våga riskera myset – diskutera politik.

Demokrati är något vi gör tillsammans! Inte genom att vi tycker lika, utan genom att vi överväger goda argument. För denna rätt går människor än idag i döden.

IMG_0470.JPG

Kommentarer (1)

Lämna en kommentar

  • (will not be published)