It takes a village to raise a child

Det krävs en by för att fostra ett barn.

Ett talesätt lika sant som det är komplicerat att få till i praktiken.

På väg hem efter en givande dag i skolan slölyssnade jag på Studio Ett. “Rektorernas Rektor” (hon presenterades faktiskt så) var där tydlig:

“… den samstämmiga bilden av sjunkande kunskapsresultat som vi får från de olika internationella mätningarna den är värd att ta på stort allvar…

… det är ju inte en, eller två, eller ens tusen lärares personliga ansvar hur det går i PISA, utan hur vi klarar PISA är faktiskt hela det svenska samhällets ansvar.” /Anna Ekström, Studio Ett 150330

Diskussions-Kahoot idag när vi hade “Prova-På-Skapaskolan”, respondenter är elever och föräldrar

Även OECD är tydliga i att raset i PISA-resultatet måste stoppas om om Sverige vill ligga i framkant och skapa jobb framöver:

“De rekommenderar att höja läraryrkets status, med bland annat högre löner och bättre karriärmöjligheter.

Tidigare och bättre stöd till svaga och utsatta elever behövs, liksom en satsning på bättre svenskundervisning för invandrare.” /OECD:s generalsekreterare Angel Gurría, enligt Åsa Nilsson Rönnqvist, Sveriges Radio 150330.

Så nog handlar det om att byn faktiskt måste hjälpas åt – att i allt den gör förmedla att skolan, lärandet och bildningen är viktig (och därmed är värd sitt engagemang, sin tid och sitt fokus), att skolan måste få vara en investering i framtiden. Att spara in på lärarlöner och erbjuda njugga karriärmöjligheter påverkar förstås både läraryrkets attraktivitet och status – och det blir i förlängningen förödande för hela byn. Ska det vara så svårt att förstå? Eller snarare: inte bara förstå och lägga ut texten kring, utan faktiskt göra något åt. I praktik. För allas skull.