Nyttigt mellanrum

IMG_3383Skapaskolan är arbetet rätt så digitalt. Många skulle säga väldigt, men jag tycker nog att mobiltelefon med fria samtal och SMS, Instagram, Facebook, Twitter, G+, Wunderlist, Airserver, digital närvarohantering mm får anses vara något närmast naturligt i infrastrukturväg 2013. En avigsida med det är att mobiltelefonens batteri sällan räcker en hel dag. I fredags såg jag därför till att lägga den på laddning i god tid innan hemgång. Gott så. Haken var bara att jag hade så mycket annat i huvudet när det var dags för avfärd att jag åkte utan den…

Eftersom skolan ligger på andra sidan sta’n lät jag det hela bli till en övning i att klara en helg utan mobiltelefon. En nyttig påminnelse hur jag numera vant mig vid att kunna dokumentera allt i ord och/eller bild närhelst och varhelst jag är. En stunds väntan på en buss innebär normalt kommunikation med nära och kära, avlägsna och mer perifiera. Nu blev det istället till en stunds eftertanke. Sådant behöver man också.

Sociala medier kan föra hela världen mycket närmare, men de kan också föra de vi är nära långt, långt bort.

Ja, man klarar en helg utan mobiltelefon. Jag undrar om jag nästa helg även ska glömma iPad och bärbar dator (allt självklara arbetsredskap på Skapaskolan), eller helt enkelt se om jag har karaktärsstyrka nog att låta dem vara även om de är nära. Det brukar gå bra första dagarna på sommarferien, men sedan brukar det börja klia i fingrarna… Eftersom nästa vecka är vecka 44 så är det säkrast att få med dem hem, ska till Mötesplats Skola på måndagen och prata fungerande föräldrasamverkan, till Karlskrona på tisdagen och prata Arbetsro och Lärarledarskap, till Skolforum på onsdag och först prata bättre fungerande föräldrasamverkan, sedan leda tre pass med Edcamp. Sedan är det nog hög tid för lite lov och återhämtning…

På väg till skolan i fredags lyssnade jag till Filosofiska rummet (nedladdad Podcast, hur smidigt som helst). Det handlade om Döden och meningslöshet och någon klok sa något i stil med:

För att kunna känna mening, måste man ha känt av meningslöshet. För att känna igen glädje måste man även ha erfarit sorg och tråkigheter.

Livet handlar inte enbart om att få åka pulka ner i dalar, utan lika mycket om att de branta bergen ska bestigas? Det gäller kanske även att ge noga akt på mellanrummen mellan de tu? Liksom att minnas att

Gräset är inte grönare på andra sidan. Det blir grönare där man vattnar.

 

Kommentarer (2)

  1. Sören skriver:

    Se er omkring på gatan, i bussen, på tåget (i bilen…); överallt alla – nästan – männscher i sin egen lilla egobubbla gamnackandes över osmartmobilen. Ingenting har hänt om jag inte dokumenterat det.

Lämna en kommentar

  • (will not be published)