Navigare & Perdisco Vivere Est!

seglaEn del av sommaren har ägnats åt RS-segling. Ni vet, en sådan där typ tvålkopp med plats för två, med tre segel och hål i aktern så att allt vatten som stänker in ska kunna rinna ut igen… Efter ett par års idog träning börjar det nu gå riktigt bra om jag får säga det själv – och det får jag ju. Att surfa fram över vågorna i hög hastighet och känna att man ändå har kontroll, det är bara för härligt. För att inte säga att det är livet.

Vägen dit har förstås kantats av en hel del erfarenheter på vägen. Inte mer än en kapsejsning även om vi varit nära många gånger, en gång har jag provat man-över-bord och vet nu vad tamparna som hänger på utsidan av skrovet är bra för (det är bara att hänga fast, klättra ombord och ge sig på det hela igen).

Vinden är något man som seglare måste förhålla sig till när man seglar. Den finns där (oftast), det gäller att göra bästa bruk av den. Precis som Läroplanen tänker jag. Den finns där, är lika för alla, garanterar och ger någon slags drivning för de som kan lära sig att hantera den. Resurserna som tilldelas skulle också kunna liknas vid vinden. De måste blåsa tillräckligt för att det ska fungera.

Vågorna är också något som ofta finns där. Dem måste man också förhålla sig till, men här kan man välja olika vägar vilka ger olika resultat i upplevelse och framgång. Parallellen i mitt huvud till skolan är allt runtikring; kulturer, policy, skolledning, samhället. Det finns där, men man kan parera det på olika sätt.

Båten, tamparna, seglen, roder, centerbord, viktfördelning kan hanteras väldigt olika, med olika framgång och resultat. Precis som  elever enskilt, elever i grupp, föräldrarundervisningsrelationen, utrustning, tekniker, samarbeten. Via erfarenheter, framgångar och misstag lär man sig så småningom vad som fungerar och vad som inte fungerar i olika situationer. Det tar dock tid och engagemang för att bli duktig på vad det än vara månde. 

“Men det räcker inte med att öva mycket. Det gäller också att öva rätt. Det gör man genom så kallad målmedveten träning, där man hela tiden övar på gränsen av sin förmåga, helst under ledning av en duktig lärare.” /Anders Ericsson, prof psykologi

Igår var sista RS-seglingen för i år. Extra roligt var att äldsta dottern också tog steget ut att på egen hand segla Optimistjollen Fiffi, i vilken jag själv lärde mig segla någon gång på 1900-talet... Nästa år ska vi verkligen ta tag i jolleskolan för alla barn, men det hon framförallt behöver för att bli en skicklig seglare är mången timme framför rodret, bakom skotet, så hon på allvar lär sig använda vinden för att parera vågorna.

”Blott det vetande är pålitligt och har makt som har bildats under människans egen medverkan” /Socrates

misstag_EAImorgon börjar ett nytt kapitel i mitt egna lärande. Då drar Skapaskolan igång på allvar. Mycket har tänkts, planerats, beställts, men nu är det allvar. Om knappa två veckor träffar vi föräldrar på inskolningssamtal, 20 augusti kommer så eleverna. För ett år sedan var jag i motsvarande situation på Vasaskolan. Jag har lärt mig hur viktigt det är att då och då ta steg ut ur sin komfortzon. Visst kan det hända att man då trillar överbord, men chansen finns också att man finner nya horisonter vilka faktiskt visade sig vara så mycket skönare än de man trott var de skönaste som fanns.

Att segla är att leva. Att lära är att leva.

Navigare Vivere Est. Perdisco Vivere Est.

 

Lämna en kommentar

  • (will not be published)