Nämen, har du inget leg lille vän…?

För två veckor sedan var jag hos min tandläkare. Som alltid ett besök där jag blir trevligt och professionellt bemött, även om det månne må svida i plånbok och munhåla. Min tandläkare arbetar inte bara som tandläkare, han är faktiskt tandläkare. Med utbildning och legitimation i bagaget, vilken ger honom rätt att utöva sitt yrke.

Busschauffören som tog mig dit förutsätter jag har tagit busskort. Även det ger hen rätt att utöva sitt yrke. Skulle hen bli påkommen med att köra buss utan gällande busskörkort kan jag inte tänka mig att polisen skulle säga:

“Jamen, OK, det har ju gått bra såhär långt, så fortsätt köra du! Du är ju trevlig och verkar säker, utbildning och examen blir ju så dyrt och krångligt för dig och för din arbetsgivare…”

Det känns på något sätt vettigt att den som har en kvalificerad uppgift också gjort sin utbildningsresa för att på bästa sätt kunna fullgöra den. En legitimation har dessutom den viktiga funktionen att man kan bli av med den – om man missköter sitt uppdrag eller gör något som allvarligt skadar tilliten till yrkeskåren.

Att Skolverket går ut och larmar när de fått ordning på sin statistik anser jag vara helt i sin ordning:

“Varannan lärare i gymnasieskolan och var tredje lärare i grundskolan saknar behörighet i de ämnen de undervisar i …

– Det behövs en nationell handlingsplan för läraryrket och det brådskar. Kommande stora pensionsavgångar, lågt intresse för läraryrket och utbrett missnöje bland lärare kräver satsningar och förändringar. Svensk skola står och faller med tillgången till kompetenta lärare” säger Skolverkets generaldirektör Anna Ekström, pressmeddelande 25/9-14.

Att någon däremot är förvånad eller gör tolkningen

“Ojdå, är det så många, hade vi ingen aaaaaning om! Då får vi väl sänka eller ta bort de jobbiga kraven…”

blir jag bara så trött på. Det är ju inte direkt så att lärarlegitimationsreformen fallit ner från en klar himmel. Den har varit känd ganska länge nu. Det är ju inte heller så att det helt saknades behörighetsregler innan den trädde i kraft. Hade vi haft huvudmän som följt den tidigare skollagen och haft skolans kvalitet för ögonen hade vi inte stått där vi står idag. Självklart finns det behöriga och legitimerade lärare som inte bör utöva sitt yrke, där finns idag konkreta möjligheter att göra något för den huvudman som har sitt ledarskap på plats. Självklart finns det idag obehöriga som kan leda en grupp elever och skapa goda lärandetillfällen – men ingen blir sämre av att gå en utbildning där man på allvar ser sig själv som lärarkandidat i minst fyra år. Ingen blir sämre av att ha en legitimation att leva upp till, när det kommer till ansvar och bedömning. Ingen blir en sämre lärare av att ha en god teoretisk grund i sina ämnen. Ingen blir en sämre lärare av att läsa om yrkesetik, bedömning och styrdokument, liksom didaktiska och pedagogiska teorier och numera även metodik. Jag vill inte på något sätt peka ut enskilda eller grupper, däremot vill jag sätta fingret på att när alltför många huvudmän inte tagit sitt uppdrag på allvar så måste vi tillåta oss att ifrågasätta deras lämplighet att vara huvudmän för något så viktigt som skolan. Eller?

Apropå det verkar det ju inte klart än vem som kan bli vår nästa utbildningsminister. Baylan eller Fridolin verkar heta kandidater. Jag dristar mig till att ställa frågan;

… är det inte månne dags för en medveten kvinna på den posten?

Det finns ju ett antal att välja bland, så det kan inte vara det som är problemet… Eller?

 

 

Kommentarer (31)

  1. Pekka Karvonen skriver:

    Fridolin är väl i dagsläget att föredra i och med att han jobbat som lärare.
    Björklund hade ett ganska svagt lärarperspektiv, något som är hög tid att rätta till.

    • Magnus Blixt skriver:

      Att ha jobbat som folkhögskolelärare är förstås en merit på sitt sätt, men ger sannolikt inte någon större förståelse för en grundskollärares vardag än Björklunds majorserfarenhet (som väl rymde mer pedagogik och ledarskap än vilken lärarutbildning som helst om vi ska vara sådana).

  2. Patrick skriver:

    Ojoj, är du trött, lilla vän? Hur trött? SÅ trött?
    Vilket simpelt resonemang,inte konstigt att det kom från samverkansfacket. Men att skylla på arbetsgivare när ni bytt bort strejkrätten för att kunna sitta med dem och “bestämma”.
    Nu blir jag lite trött själv.
    /Syndikalist

    • Magnus Blixt skriver:

      Tror inte riktigt på att vi ska behöva strejka för att få huvudmän att följa rådande lagstiftning… Strejkvapnet ska väl nyttjas mer för att få rimlig lön och bra villkor?

  3. Lars-Olof skriver:

    Jag tror det är dags att ge mig kicken.
    Jag är obehörig lärare och har bara en halv miljon i studieskulder efter 9 års universitetsstudier. Jag är dessutom 60plussare och går nog fetbort i prioriteringen till lärarhögskolan eftersom min pension närmar sig med racerfart. Min motivation till att sitta på skolbänken igen har nog dessutom sinat en smula.

    • Magnus Blixt skriver:

      Ja, det är ju synd, i den bästa av världar skulle ett år på skolbänken för att plocka på en praktisk-pedagogisk utbildning (som det hette på min tid) förstås löna sig, utifrån ett livslöneperspektiv.

  4. Joanna skriver:

    Man blir inte heller en speciellt mycket bättre pedagog av att gå en lärarutbildning på 4,5 år däremot ett fint lån och på sin höjd en 1000-lapp mer i plånboken som nybakad. Som det sen ska dras skatt på. Så rent krasst är det mer lönsamt att vara outbildad lärare. Tillsvidareanställning får du inte men vikariat finns alltid inom skolan för alla lärare som tröttnar på sitt yrke. För det gör vi.

    • Magnus Blixt skriver:

      Jag har inte tröttnat än. En ökad rörlighet mellan skolan och omvärlden vore iofs inte heller så dum.
      Om man inte blir en bättre och mer medveten pedagog på en lärarutbildning om 4,5 år så har man inte lagt ner den tid och kraft som man borde. Själv var jag mycket irriterad på min utbildnings nivå ända tills en klok kursare påpekade att det faktiskt är upp till var och en att ta ansvar om den lärarledda tiden nu är knapp. Det är ju inte så att det inte finns saker att läsa, reflektera över och utveckla inom läraryrket.

  5. Krask skriver:

    Det är svårt att locka människor att sträva mot ett yrke där lönen är låg, arbetsbördan hög, andrummet litet och som dessutom kräver en massa meriter, som kanske inte ens är relevanta för grenen inom vilken man undervisar. Jag tror på att det behövs licens, men jag tror också på att det inte är alla människor som passar att söka till att bli fabrikstillverkad lärare, mig inkluderad, utan har andra, mer kreativa och friare vägar att gå. Det måste finnas fler sätt än ett att tillskansa sig en licens på, som naturligtvis har en likvärdig kvalitetskontroll. Att du har ett papper på att du kan vissa saker är lättare att skaffa än erfarenhet och därigenom erhållen visdom, och betyder mycket lite i jämförelse.

    Jag tycker inte att någon skall kvoteras in på poster. Om det finns en kompetent människa som anses vara lämplig skall man inte syna denne mellan benen i ett försök att skaffa poäng hos lobbygrupper, vare sig det råkar vara en man eller kvinna.
    Men gratulerar till ett mycket politiskt korrekt inlägg.

    • Magnus Blixt skriver:

      Ja lönen borde absolut stå mer i paritet till det ansvar man som lärare bär. Arbetsbördan varierar (om än hög), andrum måste man skaffa sig (även när det inte är lätt – eller kanske framförallt då). Licens eller legitimation är en yttersta form av kvalitetssäkring, en likvärdig kvalitetskontroll utan att kräva utbildning (vars mål bland annat är att höja abstraktionsnivån på ens bildning) tror jag inte på, även om visdom i många fall betyder mer. Framförallt när det kommer till professionell dialog om äkta dilemman, där olika värden krockar tycker jag mig finna att detta väldigt ofta gör skillnad.

  6. Johan skriver:

    Om man har gått lärarhögskolan och har lite ströpoäng kvar (ca 15) , men jobbat i 15 år och har en tillsvidaretjänst och dessutom under dessa år gått en mängd fortbildningskurser tycker jag att man kanske inte bör ingå i statistiken som outbildad/obehörig. Jag tror ganska många i statistiken är i samma situation, speciellt på Ma/No-sidan.
    För mig känns det med nuvarande livssituation omöjlgt att läsa in och komplettera utbildningen, dessutom känns det ju meningslöst om lönen efter det slitet är densamma.
    Jag vet att jag borde fixat poängen när jag gick på lärarhögskolan, men blev ju med gamla reglerna tillsvidareanställd direkt. Vilket förstås var fel, men om man som 25-åring blir erbjuden en fast tjänst med hyfsad lön är det väl självklart att man tar jobbet, så man kan köpa en schysst lägenhet, bil etc. Man kan ju inte då, som arbetsgivare, ändra reglerna och dra undan mattan på alla i samma situation. Det är inte jag som gjort fel. Jag läser gärna in de resterande poängen, men med tre ganska små barn, hus etc har jag varken tid eller råd att göra detta.

    • Magnus Blixt skriver:

      Antingen har man legitimation eller så har man det inte. Många lärare har tyvärr ströpoäng kvar då det varit möjligt att ha det, väldigt få läkare, sjuksköterskor, psykologer, poliser har det (eftersom de då inte får arbeta inom yrket).
      Men visst, nu under en övergångsperiod kommer det att bli knöligt. Håller dock inte med om att den som inte sett till att ta alla poäng inte heller har något ansvar för det. Barn och hus är ett val med konsekvenser, att inte slutföra sin utbildning likaledes. Hårt men rättvist, hade man följt behörighetsreglerna från början hade inte problemet uppstått. En ansvarsfull arbetsgivare hjälper förstås till, om man ses som värdefull för verksamheten (vilket torde vara fallet efter femton år).

  7. Joanna skriver:

    Grattis till att du inte har tröttnat än och hoppas att du fortsätter brinna för läraryrket!

    Synd att du anser, utan att träffat mig, att jag inte har lagt ner kraft och tid på min utbildning. Många kurser hade jag velat byta ut när det gäller de stora pedagogiska kurserna. Man borde se över om det är relevant kursinnehåll i förhållande till utbildning, är föreläsarna verklighetsförankrade? Men som sagt, det kan vara så att jag inte har lagt ner tid eller kraft på min utbildning. Å andra sidan har jag lärt mig, genom egen erfarenhet och den futtiga delen praktik på universitetet, dubbelt så mycket på samma tid jag utbildades.

  8. Robin skriver:

    Lite naivt skrivet tycker jag. Jag har en kandidatexamen i musikpedagogik. Jag gjorde verkligen mitt bästa under utbildningen, som i det stora hela var riktigt bra. Dock matchar inte min utveckling som pedagog ökningen av min studieskuld, och jag är trots mitt examensbevis inte behörig lärare.

    Jag tror att viss teoretisk utbildning kan vara bra, men praktik (med feedback från handlefare och övriga praktikanter) är värt så himla mycket mer!

    Så för att rädda läraryrket tror jag på en kortare utbildning med avsevärt större fokus på praktik och där de teoretiska kurserna verkligen har relevans för yrket och inriktningen. Detta självklart i kombination med skäliga löner och färre arbetsuppgifter (låt lärarna vara lärare – inte föräldrar, psykologer och byråkrater!).

    • Magnus Blixt skriver:

      Tror på både praktik och teori. Vikten av god praktik kan inte underskattas.
      Inte heller ska en lön i paritet till ansvar underskattas, liksom en avgränsning av arbetsuppgifter till de viktigaste (lärande och undervisning, kunskapstillväxt pratar yrkesetiken om).

  9. Esbjörn Wetterroth skriver:

    Problemet med legitimationsreformen är att den utesluter lärare med högskoleutbildning. T. ex. musiklärare, dramalärare med flera. Samtidigt legitimeras andra lärare med mycket skrala ämneskunskaper i just musik och konstnärliga ämnen. Därför att paragraferna är utformade så i slarvigt skriven skollag och förordningar.
    Legitimationsreformen har alltså sänkt kraven på ämneskunskaper för många lärarkategorier och utestängt kvalificerade lärare med “fel” pedagogisk utbildning.

    Om elevernas kunskaper och färdigheter ska blomstra måste man skapa ett skolsystem med få men tydliga mål och frihet för kvalificerade rektorer att anställa lärare med hög ämneskompetens och pedagogisk skicklighet.
    Det kommer skapa intresse för de bästa att bli lärare.

    Artikelförfattarens försvar för en byråkratisk och undermålig reform gör det inte.

  10. Birgitta Johannesson Ekberg skriver:

    Tack Magnus Blixt för dina kloka åsikter. Jag har lärt mig otroligt mycket på mina pedalärarutbildningar och i kombination med

  11. Birgitta Johannesson Ekberg skriver:

    I kombination med erfarenhet blir jag och många lärare duktiga och trygga.

  12. Alme skriver:

    Att det fortfarande finns aktiva lärare som anser att man kan undervisa toros lite eller ingen kvalificerade pedagogiska utbildning är fruktansvärt. Det är ingen av oss som kan tänka sig ligga på ett sjukhus där en ej legitimerad läkare undersöker och ställer diagnoser. Första inte att läraryrken i dagens sammhälle inte anses vara ett av det viktigaste yrken där vi fostrar blivande läkare, busschauffören m.f.
    Snälla låt inte skjuta upp kraven av legitimerade lärare läng än bestämt. Vore ett steg tillbaka i utvecklingen…vi behöver legtimerade lärare..om kaos inträffar låt kaoset visa sig för en gångs skull, låt inte lärarna betala priset….

  13. Joanna skriver:

    Att man hela tiden jämför lärarens legitimation med exempelvis läkarnas känns lite sådär…jag menar, bara för att vi någon gång råkar säga imperfekt istället för preteritum eller delar ut en uppgift som gick åt fanders (som var tänkt att fungera) så dör ju inte en elev, eller blir feldiagnosticerad. Missförstå mig inte, lärarnas status måste höjas men det måste också finnas andra vägar att gå mer än en legitimation. Hur skulle det vara som till polisutbildningen? Tester-innan utbildning påbörjas? Och som jag skrivit innan; är kurserna under utbildningen relevanta? Min första delkurs under lärarutbildningen handlade om att vi skulle läsa Sven-Eric Liedman, vad är kunskap. Hela tentan gick ut på detta. Dessa 4,5 hp hade kanske kunnat användas till något mer matnyttigt såsom dyslexi, lite specialpedagogik…vidare läste vi en delkurs som handlade om miljöekonomi och hållbar utveckling. Glömmer aldrig när vi lärarstudenter sitter på föreläsningen och förskoleläraren från 70-talet (alltså föreläsaren) river sönder ett papper och menar att dessa är atomer. Det är i ämneskurserna jag har lärt mig något. Inte i mina auo-områden iac.

    • Magnus Blixt skriver:

      Enstaka misstag måste man som lärare göra – alternativet är uraktlåtenhet, vilket är ännu sämre: http://lrbloggar.se/magnus/uraktlatenhet/

      Om legitimation enbart handlade om liv eller död skulle inte heller sjukgymnaster, tandläkare, psykologer, poliser mfl grupper heller behöva ha det? En “obehörig polis” är svårt att tänka sig, samtidigt som det finns “väktare/skyddsvakt” som har en del av uppgifterna och befogenheterna, men inte alla. En undersköterska gör många viktiga uppgifter, men har inte samma ansvar (eller utbildning eller lön) som en sjuksköterska, osv.

      Sedan har tyvärr alltför många lärarutbildningar haft alltför många inslag som inte hållit måttet, även om det också finns och har funnits många bra kurser, sedda i efterhand. Att tempot stundtals varit lågt har ju möjliggjort för var och en att ta till sig annat matnyttigt som dyslexi, specialpedagogik, metodik…

  14. Magnus skriver:

    Legitimationsreformen slår otroligt snett i vissa fall. Själv har jag hamnat i situationen att efter ha genomgått praktisk-pedagogisk utbildning för 12 år sedan, vilket var det som fanns för oss civilekonomer nu inte kommer att bli legitimerad pga jag fick ett intyg och inte en examen. Det medför nu enligt 8/15 regeln att det räcker med 30p inom AUO. (Jag har 60p), samt att det räcker med 90p i företagsekonomi. (Jag har 350p varav bland annat 120p företagsekonomi, 120p nationalekonomi). Således skulle en lärare med hälften av min utbildning i pedagogik, metodik osv samt omkring 1/4 av mina poäng inom ekonomi,samt 0 års erfarenhet i förhållande till mina 14 år bli legitimerad men inte jag. Ledsen men jag kan inte se hur det skulle gynna lärarkåren eller samhället eller eleverna…

    • Magnus Blixt skriver:

      Ja, tyvärr är det så att reformen slår snett i en del fall, det kommer ta ett antal år att komma till rätta med allt detta, men att det på sikt kommer att ha varit värt det om man ser det på systemnivå. Jag antar att du ändå provat att skicka in intyget till skolverket och sedan överklaga ev negativt beslut? Det finns trots allt tydligen en del undantag för den som har relevant utbildning och ett antal års erfarenhet har jag förstått.

  15. Sonja Ander Slootman skriver:

    Inför politikerlegitimation först!

    Efter att ha jobbat åtta år som utbildad, examinerad musikpedagog (massa studieskulder) 120 högskolepoäng, plötsligt får höra att man inte “duger” är en spark i ansiktet!

    • Magnus Blixt skriver:

      Har du följt länken till tidigare inlägg “blame-game”? Liksom att det jag vänder mig mot är en huvudman som inte tar sitt ansvar för att se till att ens personal har den utbildning som lagen kräver, inte enskilda. Kan inte examinerad musikpedagog få leg? Vad mer krävs?

  16. Helene Pratt skriver:

    Bör det införas legitimation för huvudmän och regering? De utför ett tämligen kvalificerat arbete. Eller är vissa yrkesgrupper “befriade” från yrkeslegitimation?

    • Magnus Blixt skriver:

      För huvudmän och rektorer – absolut. Politiker är dock folkvalda, vilket bör fungera på motsvarande sätt (det viktiga är att amatörer inte är inte och pillar i fel syltburk, deras uppgift är att sätta mål, tillsätta tillräckliga resurser och sedan följa upp – inte lägga sig i hur de nås).

  17. Helena von Schantz skriver:

    Tack Magnus för ett mycket bra inlägg. Vi har haft en helt absurd skolvärld där det på många skolor kvittat lika om man anställer en lärare eller någon som är villig att kvacka som lärare. Helt rimligt att man provar på yrket som vikarie. Passar det skaffar man utbildningen, passar det inte gör man något annat.

    Gällande jämförelsen med läkare – gör läkare missar och en och annan dör i förtid är det inget som skadar hela samhället och våra framtidsmöjligheter. När skolan inte fungerar fungerar snart heller inget annat. Allt annat hänger på skolan.

  18. sören holdar skriver:

    Två korta kommentarer:

    1. Tyvärr är det faktiskt så att undersköterskor (märklig benämning dessutom) många gånger tjänar obetydligt mindre än sjuksköterskor och biomedicinska analyiker med 3 a´ 4 års utbildning.

    2. Det som haltar i jämförelsen mellan lärares legitimationer och exempelvis psykologers eller läkares är att om det saknas psykologer låter man inte 19-åriga gymnasister vikariera. Istället får de som behöver tjänsten stå i kö. Kanske en idé förresten ;- )

    .

Lämna en kommentar

  • (will not be published)