Morrica Memorandum

Jag vet att det finns olika bilder av Ingela ”Morrica” Grönstedt Arvidsson. Oavsett hur ”sann” min bild är vill jag ändå bibringa er den, då jag tänker att den kan säga ett och annat om saker större än enskilda människor.

Jag var länge med i Våga Vägra Facebook. Sedan började jag blogga, först för Pedagog Stockholm och sedan på LRbloggar. Efter ett tag fick jag hjälp att inse att medverkande i sociala medier bidrog till bloggandet och startade en profil på Fb.  Där hittade jag snabbt ett antal intressanta grupper och lärare. Bland annat Ingela, känd under namnet Morrica ”Jag är en liten tant på äventyr i en stor värld”, som också hade flera bloggar väl värda att följa. Hon skrev återkommande om hur väl Twitter fungerade som ett vidgat kollegium och hade tydlig och bra twitterskola för att komma igång.

”För mig är Twitter en mötesplats, jag möter människor från hela världen, följer nyhetsflöden, följer händelseförlopp, samtal och diskussioner ungefär på samma sätt som  jag gör när jag möter människor på andra platser.” /Morrica

Om jag förstått saken rätt var Morrica med och drog igång #skolchatt. Ända in i slutet var hon också med och påminde oss andra som hakat på att försöka få det att leva vidare

”Hej Sötnosar, nu är det återigen snart torsdag. Vem modererar och vad ska vi välja för aktuellt ämne?”

Hon var mycket aktiv där. Aktiv och tydlig, ofta väldigt rak. Stundtals knivskarp och ibland riktigt jobbig. Men utan tvekan en som gav gott tankespjärn och – som jag uppfattat henne – väldigt tydlig med att må bästa argument vinna! Bäst i form av bäst förankrat. Och alltid med bildning och kunskap i högsätet.

”Nya tankar och nya perspektiv utvecklar oss alla. #Skolchatt ger mig mycket. Jag gläds varje vecka åt att så många tar sig tid att mötas och prata skolfrågor en hel timme, dela med sig av sitt perspektiv och vidga mitt och andras med sina tankar. Jag gläds åt de nick som återkommer och börjar kännas som bekanta och vänner, och jag gläds åt att se hur det varje vecka dyker upp nya nick upp i chattflödet, berikar och tillför än fler perspektiv och tankar.” /Morrica

Efter att ha följt varandra en tid och utbytt mången tankar hade jag turen att bevista Edcamp Öresund, vilket hon var en av initiativtagarna till. Det var första gången av tre vi träffades i 3D (hennes ord, hon rättade mitt ”IRL” med att ställa frågan menar du att vår kontakt på nätet inte är i verkliga livet?). 

”Det blir väldigt mycket, det blir det. Ända sen hon twittrade om saken tidigare idag har jag funderat över dethärutvidgade lärarkollegiet,ni vet. För det vet ni, inte sant? Lärare som möts regelbundet på nätet, via bloggar, via Facebook, via Twitter, via Google+ och andra kanaler och pratar med varandra om skoleriska frågor. Ni vet? Ni vet, bra. För det var det jag funderade över. Om inte det skulle kunna vara så att när vi nu sitter många tillsammans fast utspridda land och rike kring och tänker på ungefär samma saker, om man skulle kunna tänka tillsammans på något vis?” /Morrica, Skollyftet

Morrica var också en av de som mitt under brinnande melodifestival såg till att idén från Trevor Dolan om återkommande Pedagogiska Pub faktiskt gick från ”man borde” till ”vi gör”. Snart firar Pedagogisk Pub tre år, jag har ofta varit där och aldrig känt att det varit felprioriterad tid.

Morrica sprudlade också av livsglädje. Inspirerad av henne hälsar jag ofta ”God morgon världen!” på twitter. Hennes tango låg henne uppenbart nära hjärtat, liksom kärleken. Samma med hennes elever. Liksom läsning och litteratur. Natur. Alla människors lika värde… Livsglädje och sällan långtråkigt, som det verkade.

”Twitter är, precis som Internet i övrigt, en del av verkligheten. Du får tillbaka vad du ger. Om du är aktiv och twittrar trevligt kommer många att vilja ha kontakt med dig, om du är tystlåten och sällan loggar in finns risken att Twitter blir en långtråkig upplevelse.” /Morrica

När min far begravdes sa den legendariska prästen Nils-Göran Enggren (min fars konfirmationspräst, som även vigt honom, döpt mig, vigt mig och min fru, döpt våra två första barn):

”Gunnar har inte lämnat oss. Ingen lämnar oss, inte så länge någon minns”

Jag minns ofta, ofta min far. Många påstår att jag på många sätt är lik honom. Jag kommer även att minnas dig Morrica! Tack för allt och vila i frid. Må oss hedra ditt minne på bästa sätt!

morrica

Morricas sista tweet, från igår

Kommentarer (4)

  1. Therese Mabon skriver:

    Vackert Magnus!
    Tack för att du delar detta med oss och jag gillar hur du fångat Morrica så som jag minns henne också.

    2016 verkar visst vara ett speciellt år – om vi kikar på alla som hittills lämnat oss för ”an awfully big adventure”.

    kramar

Lämna en kommentar

  • (will not be published)