Mobbing Mål Medel

Läser dagens SvD att ny strategi mot mobbning måste till. Absolut, så är det. Men att skuldbelägga alla lärare minskar inte mobbningen! Det som krävs för att få bukt med mobbing är dels en vilja, dels fungerande strategier och kompetens. Jag påstår absolut att viljan finns. Hos alla lärare, med något enstaka undantag. Dessa undantag bör inte heller få sin kommande lärarlegitimation, men det blir en annan och senare fråga. Hursomhelst handlar det om det sällsynta undantaget. Men det räcker inte med vilja, det måste samtidigt till strategier och kompetens. Jag vill hävda att dessa många gånger också finns, även om de behöver utvecklas här och var – eller snarare överallt, då detta är ett område där vi tyvärr sannolikt aldrig blir helt fullärda. Men det räcker inte ens med vilja, strategier och kompetens. Det behövs också tid och kraft.

Med en hög arbetsbelastning är det svårt att hinna allt. Vårt huvuduppdrag att undervisa är tyvärr bara en liten del av det arbete en lärare utför. Förutom det självklara att förbereda lektioner, rätta prov och uppsatser, sätta betyg och upprätthålla dialog med föräldrar, förväntas vi lärare vara allt från psykologer och kuratorer till administratörer och ordningsvakter. Ofta har vi 30 elever i varje klass och upp till fem klasser om dagen i olika klassrum. Det är svårt att vara överallt samtidigt. /Metta Fjelkner, SvD

Metta – det är inte alls svårt, det är faktiskt omöjligt! Man kan inte heller använda all kraft överallt, samtidigt, hela tiden, oavbrutet. Man måste prioritera, och vi vet båda att lärare idag inte önskar annat än att få fokusera på undervisningen och byggandet av den professionella undervisningsrelationen och undervisningsgemenskapen – vilket jag påstår är en hörnsten i en välfungerande strategi mot mobbning. Framgångsrika skolor har kunskapsuppdraget i fokus, når därmed samtidigt de sociala målen. Det handlar väldigt mycket om kommunikation, hela vägen. Här finns en hel del evidens om vikten av rektors kommunikation och ledarskap.

Mitt huvuduppdrag är kunskap och lärande. Trygghet och trivsel är medel för att nå målet. En människa som inte är trygg använder tid och kraft åt att skapa sig trygghet, har därmed mindre tid och kraft till att lära sig saker. En människa som trivs lär sig mer. Därför skapar jag som lärare och som ledare trygghet och trivsel. De är medel för att nå målet, de räcker inte som mål. Men det räcker inte att det är tryggt och trivsamt i skolan! Det är en förutsättning. Eleverna måste komma till kunskap och lärande. Det är målet. /från min föreläsning om lärarledarskap och arbetsro, Ljungby 16 aug

Snälla beslutsfattare: ge lärare ett tydligt mandat att uppfylla skollagens och läroplanens mål, inklusive värdegrundsmål. Ge oss frihet, ansvar och befogenhet, men också möjligheter och reella resurser. Lägg inte på fler uppgifter utanför huvuduppdraget. Tro inte att alla samhällets problem kan lösas genom ännu ett inslag i skolan och i lärarutbildningen. Våga prioritera! Och våga också lita på Lärarnas yrkesetik, som i år fyller tio år. Här ett litet, litet axplock:

Lärare förbinder sig att i sin yrkesutövning

  • ta ansvar för elevernas kunskapstillväxt, stödja deras personliga utveckling och skapa goda betingelser för varje elevs lärande, utveckling och förmåga att utveckla kritiskt tänkande
  • alltid bemöta eleverna med respekt för deras person och integritet samt skydda varje individ mot skada, kränkning och trakasserier
  • bedriva och utveckla sitt arbete utifrån såväl vetenskap som beprövad pedagogisk erfarenhet
  • ta ansvar för att utveckla sin kompetens för att kunna bedriva god undervisning och följa den yrkesmässiga och vetenskapliga utvecklingen inom sitt yrkesområde
  • ta ansvar inte bara för att eleverna lär, utan också för vad de lär
  • påtala och engagera sig mot sådana utvecklingstendenser och handlingar i skola och samhälle som kan skada eleverna
  • respektera såväl kollegers som andra yrkesgruppers kompetens, skyldigheter och ansvar i skolvardagen
  • anlita annan sakkunskap för att vid behov hjälpa eleverna

För att lyckas krävs dock att det finns tid och kraft. Inte alls självklart fler timmar i skolan, eller fler timmars undervisning – utan mer tid för varje elev. Som det är idag har få lärare inte ens tre minuter per dag åt varje elev. De stora bovarna här heter fler undervisningsgrupper, större grupper, mer administration, fler kringuppgifter. Det är här man måste börja sålla om vi ska finna en fungerande strategi mot mobbing. Man kan helt enkelt inte bre hur tunt som helst med smör om man vill ha en ätbar limpsmörgås – liknelsen om brödet och smöret äger här sin giltighet!

“…det måste väl ända vara så, att det går lite bättre om man inte fyller varje dag till brädden, så fullt upp att det inte fyller varje dag till brädden, så fullt upp att det inte går att titta över kanten. Varken framåt – eller bakåt.” /Karin Thunberg, SvD 110820

Slutligen är jag övertygad om att många elevers kunskapstillväxt skulle gynnas av lärare som utvecklar en ödmjuk orubblighet.

Kommentarer (5)

  1. Lena Örtendahl skriver:

    Undertecknad är lärare i gymnasiet sedan elva år och är förfärad över hur skolan utvecklas.. och på väg att lämna yrket då jag inte längre kan stå för skolans värderingar.

    En “bra” lärare idag ställer inga krav, sätter höga betyg o är mer kompis med eleven än lärare. Då blir du poppis hos eleverna, de berömmer dig och du uppskattas av din ledning…

    Om du däremot försöker förbereda eleven för sitt framtida yrkesliv med det ansvar som medföljer, då heter det att du “pressar” de “stackars” eleverna.

    Jag har och har haft underbara elever som kämpar med alla möjliga motgångar i livet, felet ligger absolut inte hos dom. Älskar egentligen mitt yrke men det har blivit omöjligt att genomföra.

    Tack för mig!

    • magnus skriver:

      Jag älskar också mitt yrke, men känner likväl igen mig i din känsla.

      “Skolans värderingar” tycker jag personligen dock har börjat svänga på senare tid. Som jag läser nya skollagen och läroplanen ställer en bra lärare absolut krav, är ledare och lärare – absolut ingen kompis, sätter rättvisa betyg utifrån uppvisade kunskapskvaliteter, förbereder elever för framtida yrkesliv och hjälper varje elev att nå sin fulla potential. Men visst finns det tyvärr undantag (rektorer, skolor, kommuner…), har man haft otur att hamna där behöver man ställa sig frågan om man kan ändra tillvaron eller behöver söka sig någon annanstans.

      Lycka till!

  2. Susanne Almgren skriver:

    Jättebra inlägg!
    En sak är viktig när det gäller att lärare ställs i situationer som egentligen kräver kurativa/stödjande insatser. Det är jätteviktigt som lärare att inse sin professionella gräns.
    Om elever i kris kommer till dig och är ledsna, bemöt empatiskt men vet att det är dags att lämna vidare till nästa profession. Det måste du göra för elevens skull!

    Kuratorer får lära sig särskilda metoder (härbärgering) för att orka bara ta emot alla känslor och endast ge respons på ett särskilt evidensbaserat sätt. Att som medmänniska eller lärare försöka trösta genom att vilja få eleven att sluta gråta eller muntra upp är mänskligt men blir fel när behoven är större än orsakade av enstaka händelser.

    Det här gränsdragningarna mellan professionerna borde vi tala mer om, för att undvika att stjälpa när vi försöker hjälpa. Men också för att tydliggöra både för oss själva och andra yrkesgrupper var lärarrollen börjar och slutar. Då kan alla gör det de är bäst på, och kanske hjälpa oss med den känsla av otillräcklighet som ofta följer av läraryrket.

    • magnus skriver:

      Tack för det!

      Instämmer i hur viktigt det är att man funderar över gränsdragningen mellan professioner – liksom mellan olika professioner och människors ansvar.

      Om man som lärare leker kurator eller familjeterapeut kan man verkligen göra långsiktig skada, jag har stor respekt för att socionomerna lär sig mycket viktigt på sin utbildning. Dessutom tar det tid och kraft att arbeta med människor, och lärarens tid och kraft ska ju i första hand användas till att planera och följa upp undervisning (som om man leker kurator förstås blir sämre och färre elever ges därmed chansen att nå sin potential).

Lämna en kommentar

  • (will not be published)