Meta & Lärande

einsteinI geografin har vi senaste veckorna betat av en del namngeografi. Det är ju som Skolverket skriver i kommentarmaterialet till Läroplanen:

“Det är helt enkelt lite roligare att leva i en värld som man vet mycket om.”

“Eleven har goda kunskaper om Sveriges, Nordens och Europas namngeografi och visar det genom att med relativt god säkerhet beskriva lägen på och storleksrelationer mellan olika geografiska objekt.”

Jag vill förstås inte att det ska bli till tomma blindkartor som pluggas in kvällen innan och sedan strax glöms bort. Även om det ibland sägs att

Bildning är det som är kvar sedan du glömt allt du lärt dig…

så är jag mer inne på Segolsons tankar om att bildning faktiskt handlar om både-ock.

Man kan helt enkelt inte dra slutsatser om varför det är spänt läge i Mellanöstern om man inte ens vet var Mellanöstern ligger. Men det räcker inte heller att veta var Mellanöstern ligger för att förstå varför det är spänt i regionen. (typ)

Alla (i Sverige) har stora möjligheter att skaffa sig bildning. Det går. Om man vill, anstränger sig, låter sig dras med, se till att försöka omge sig med rätt människor – helt enkelt investera tid och kraft i sig själv.

“I never teach my pupils; I only attempt to provide the conditions in which they can learn” /Albert Einstein

Jag minns ännu skräcken i flera elevers ögon när jag en dag och min lärarkollega utbrast:

“Vi kan ju inte lära er någonting”

med fortsättningen “… ni måste vara med och lära er själva. Vi kan skapa bra möjligheter för er att lära, vi kan ge er en hel del förutsättningar, men om ni inte tar till er dem eller försöker så kommer det inte att lyckas”.

Jag kan leda hästen till vattnet, men inte tvinga den till att dricka. Jag kan månne leda den till rikare källor och bättre vatten, ge den salt så den blir törstig – men inte tvinga den till att dricka. På motsvarande sätt är det med lärandet. Eller?

I geografin har vi nu betat av ett antal av europas länder. Lite film, lite prat, lite av varje. Framförallt arbete med att ta fram “Fusklappar” (senare på elevinitiativ omdöpta till “Faktalappar“). Dessa får tas med när det är dags för prov, jag har aldrig samlat in dem (men tvingat eleverna att jämföra sina utifrån två stjärnor och en glödlampa). Första gången fick den vara A4. Nästa gång A5. Sedan A6. Nästa gång är det dags för A7. Sedan A8. Den stora poängen med att de är små? Först då måste du börja välja ut vad som är mer eller mindre relevant. Sannolikt behöver du göra om din faktalapp flera gånger under arbetets gång. Antagligen kommer du knappt behöva titta på din faktalapp då du faktiskt kan det som står där och inte ens behöver titta till den…

Direkt i anslutning till fredagsprovet (som en av provfrågorna) har vi lyft:

  • Vad fungerade bra?
  • Vad fungerade mindre bra?
  • Vad ska jag tänka på till nästa gång?
  • Vad har jag lärt mig när jag gjort mina faktalappar?

Intressant vill jag lova! Blir det bättre och bättre resultat? Ja. Får vi till viktiga och intressanta diskussioner om vad som är viktigt/intressant/relevant? Ja. Övar eleverna sin metakognitiva förmåga? Ja.

“Eleven kan undersöka omvärlden och använder då kartor och andra geografiska källor, metoder och tekniker på ett i huvudsak fungerande sätt, samt för enkla resonemang om olika källors användbarhet.”

– eller som jag valde att formulera det i mina formativa kommentarer i fredagsproven (utifrån att vi försöker arbeta lite utifrån The Big Five:

“söka, finna, samla, välja, dokumentera fakta = metakognitiv förmåga?”

Jag ser inte detta som något direkt revolutionerande, utan delvis traditionell undervisning* och lärande. Mot målen. Men också förbi målen – mot skolans syfte och varje barns rätt att nå sin fulla potential. Har det varit roligt? Ja. Har det varit lärorikt? Ja. För både mig och för eleverna? Ja. Kommer vi fortsätta utveckla detta? Ja.

*Undervisning = “sådana målstyrda processer som under ledning av lärare eller förskollärare syftar till utveckling och lärande genom inhämtande och utvecklande av kunskaper och värden” /Sveriges Riksdag, Skollagen

 

Kommentarer (6)

  1. Kjell Ericson skriver:

    Faktalappar är ju underbart.

    Själv gjorde jag bra i vissa ämnen när jag såg till att skriva en fusklapp och stoppa i fickan inför provet. Det visade sig alltid att jag inte behövde fusklappen eftersom jag mindes vad som stod på den.

    Apropå ingenting. Har du någonsin provat ge klassen förra årets prov och se hur mycket “bildning” som fanns kvar?

    • magnus skriver:

      Samma här. Vi fick också på fysiken samma uppgift som jag nu gett i geografi. Minns hur vi alla konstaterade att vi inte behövde våra fusklappar.

      Någon gång förra årets prov, men ofta förra månadens eller förra veckans. Det är ännu en av poängerna med fredagsprov, lätt testa av en och annan relevant fråga/förmåga.

  2. Sören Holdar skriver:

    Formativ bedömning sörru. Det är vad den goda läraren alltid ägnat sig åt. Och även provsituationen ska vara ett inlärningstillfälle! Det här skulle jag kunna utveckla mycket men nöjer mig så här i detta forum.

    • magnus skriver:

      Javisst är det så! Gott att Riksdagen äntligen definierat Undervisning även om det inte borde behövas. (på min lärarutbildning fick man inte använda ord som undervisning, kateder, lärare…)

  3. Anna skriver:

    Gav mina nyblivna sexor samma blindkarta (Europa) som de haft prov på i slutet av femman. De flesta kunde mer efter sommarlovet, någon enstaka lite mindre. Hon som missade på en huvudstad vid förra testet hade nu full pott på både länder och huvudstäder. Och ja, de flesta tyckte att det var en kul idé att göra om det oförberett.

    • magnus skriver:

      Själv minns jag ännu hur jag (precis som mina klasskamrater) i slutet av sexan fick tillbaks den karta över Sverige som jag själv fått rita typ första dagen i fyran, helt utan annan undervisning om Sverige än möjligen vädret på TV.

      Det blev ungefär hur tydligt som helst att man faktiskt hade lärt sig ett och annat…

Lämna en kommentar

  • (will not be published)