Makt – laddat begrepp

Idag höll jag ett yrkesetikseminarium för LR-ombud i Småland. Som alltid mycket givande, blir inte mindre intressant när deltagarna består av lärarkollegor som även är fackligt medvetna.

Yrkesetikseminariet spänner över många ämnen; dilemman från lärarvardagen, eleven i centrum?, moraliska arenan, moral/etik/yrkesetik, dygd/plikt/nytta, lärares kompetensutveckling, lärares makt, lärares samhällsuppdrag, professionskriterier, historik, Lärarnas yrkesetiska råd, hur levandehålla yrkesetiken…

Idag hettade de återigen till vid avsnittet kring lärares MAKT. Det var ett tag sedan sist, för några år sedan kändes det mer kontroversiellt att påstå att lärare har makt. Men det blev till en intressant diskussion. Makt är ett laddat begrepp, ofta läggs det in många negativa konnationer i ordet. Men tänker man på engelskans ”Power” eller det svenska “Påverkan”, så känns det för många ofta mer positivt. En lärare var också tydlig på ett annat seminarium: ”Makt är per definition ett positivt ord, ty det finns maktmissbruk. Man kan endast missbruka positiva ting. Ex är drogmissbruk ett felaktigt bruk av medicin, som rätt använd är en förutsättning för viktig smärtlindring”. Tycker det lät som kloka ord.

Jag påstår att lärare har STOR MAKT. Inte oändligt stor – och tur är nog det! Med makt följer ju också alltid ansvar, det finns det ofta skäl att dela mellan flera. Kanske vi inte alltid har makt över saker vi nog faktiskt borde ha makt över. Men stor är den!

Jag påstår att lärare exempelvis har makt över områden som:

  • val av arbetsmetoder, stoff och rutiner
  • när eleverna ska befinna sig var i skolan
  • vem eleverna ska arbeta tillsammans med
  • vem som kommer till tals (och inte kommer till tals)
  • vad som är OK att säga och inte säga
  • bedömning och respons (från förskola till högskola!)
  • stämningen i gruppen
  • konflikthantering och kränkningar
  • med mera, med mera

Visst stadgar läroplanen att eleverna ska ha ett inflytande, men läraren bestämmer mycket inom vilka ramar eleverna har, eller snarare ges, inflytande. Jag hävdar bestämt att det är så och i allmänhet håller lärare med. Idag var det en deltagare som verkligen tyckte annorlunda. Det är bra! Det ger mig och alla andra deltagare chansen att reflektera över våra förgivettaganden. Diskussionen som följde blev intressant och givande.

Men även efter moget övervägande påstår jag att vi har stor makt. Jag tänker dessutom att det kan vara bra att vi har det. Makt innebär alltid ansvar och tar vi det kan det leda till mycket gott. Exempelvis anser jag att lärare har ett ansvar att påverka eleverna att omfatta även stoff de inte själva spontant hade valt, arbetsformer de inte tidigare lärt sig hantera, kamrater de inte visste de kunde samarbeta med…

Visst måste makten balanseras. ”Den som är mycket stark måste också vara mycket snäll” (tror det är Pippi Långstrumps ord), eller, som det väl bör sägas av oss lärare: ”Ett obalanserat maktförhållande förutsätter en tydlig yrkesetik”.

Kommentarer (1)

  1. frekar06 skriver:

    Jag ska själv bli lärare och håller med dig om att vi lärare har väldigt stor makt. Visst är det så att läroplanerna säger att eleverna ska ha inflytande över sin utbildning och här tycker jag att vi som lärare har oerhört mycket kvar att göra. Jag tror att om vi ska få respekt för de regler som skolan sätter upp eller de dokument som skrivs i skolan kring till exempel lika behandling hos eleverna så måste dessa utformas i samråd med eleverna.

    När det gäller vår makt att bestämma över vad som är tillåtet och inte tillåtet att säga så måste vi vara mycket vaksamma. För meningen med att vi har makt att avgöra vad som är ok att säga och inte säga är ju inte att inskränka elevernas yttrande- och tryckfrihet. Dom har samma yttrande- och tryckfrihet som alla vi andra har. Det handlar ju snarare om att förklara för eleverna att det till exempel inte är tillåtet i Sverige att ge uttryck för åsikter som är nazistiska eller att hetsa mot någon av våra etniska minoriteter, men också förklara varför det inte är tillåtet med sådana här åsikter i Sverige.

    Det där med att vi har makt att bestämma över när och var eleverna ska befinna sig i skolan tror jag kommer att ändras i framtiden. Jag tror och hoppas på att skolan med hjälp av ny teknik ska kunna bli mer flexibel. Förhoppningsvis kommer elever i framtiden att kunna sitta hemma och arbeta under en dag till exempel och samtidigt ha kontakt med läraren. Med de tjänster som finns idag skulle läraren med lite planering kunna lägga ut sitt förslag på arbetsmetoder och stoff i ett ämnesområde typ en vecka innan momentet drar igång på någon av de tjänster där man kan samarbeta i realtid och få synpunkter, fler infallsvinklar och debattera valen av stoff och metoder med eleverna. Ja egentligen kan man helt och hållet planera på en sådan realtids tjänst. Då skulle man tillsammans med eleverna bygga ämnesområdena. Konflikthantering är ett av dom område vi har makt över precis som du säger. Det tycker jag att vi ska ha och det är rätt naturligt att läraren har den makten. Men. Det jag främst inte tycker om är att eleverna inte får någon undervisning om varken mobbning eller konflikthantering i skolan. Kan vi verkligen förvänta oss att eleverna ska kunna lösa en konflikt utan utbildning i hur man gör? Kan vi verkligen förvänta oss att eleverna ska vara medvetna om mobbning problematiken utan att de får utbildning i detta?

    /Frekar06

Lämna en kommentar

  • (will not be published)