Magister- & Bitchblick

Jag lär mig en hel del på Twitter. Precis som andra som hittat till det vidgade kollegiet som finns tillgängligt där. Bland annat väcktes frågan i något sammanhang om “bitchblick“, vilket enligt språkrådet är:

“Kolla snett, blänga, glo. Fenomenet är välkänt bland ungdomar och kallas ofta för bitchblick.”

Min reflektion var kring om det även kan tänkas finnas en “magisterblick“, som då förhoppningsvis skulle vara mer av

“Se med hjärtat, verkligen se och ta in”

Blev påmind om det hela i fredags när jag och Nea tog en oerhört inspirerande fika med Bo Yxe, som jag också fått (förnyad) kontakt med via Twitterdialog.

För vad är det som gör att vissa lärare direkt får god kontakt med såväl elever som föräldrar?

Anneli Frelin pratar om att man behöver skapa en fungerande undervisningsrelation. En relation där man “investerar” och sedan kortsiktigt kan ta ut bara man sedan sätter in igen – dvs om bara relationen är grundlagd kan man korta stunder korsa vissa gränser i att uttrycka sina känslor på ett sätt som taget ur sitt sammanhang kanske inte vore så himla lyckat. Dvs låta sin vanmakt pysa ut, eller på ren och skär svenska bli riktigt förbannad och därmed för en stund bryta relationsbanden. Samtidigt funderar jag just nu en hel del kring:

“När vuxna skäller slår de med rösten”. /Marcus Samuelsson (avhandling lärarfavorit 2008) citerar Erik Sigsgaard, dansk lektor, vid möte med Lärarnas yrkesetiska råd hösten 2011

Jag har även haft en liknande diskussion med en annan klok man som uttryckte det hela:

“…en lärare måste göra två saker och det räcker: Uppmärksamma varje barn genom att visa din kärlek, och hugga direkt då de bryter kontraktet

– vilket jag direkt Twittrade ut och fick följande förslag till ändring:

“…en lärare måste göra två saker och det räcker: Uppmärksamma varje barn genom att visa din kärlek, och ta debatten direkt då de bryter kontraktet“.

När jag föreläser brukar jag också prata om att det faktiskt finns grundförutsättningar som måste råda om man ska ha en chans, liksom konkreta metoder och knep som man kan ta till sig. Men för att lyckas som lärare är en grundförutsättning:

En riktigt bra undervisning
samt
kärlek till människan

Båda dessa måste till. Det räcker inte att tycka om ungarna, man måste ha en bra verksamhet också. Men det räcker inte heller med en bra planerad och strukturerad undervisning, man måste också tycka om ungarna. Och man måste dessutom visa det – själva värdskapet måste vara på plats. Den tanken förstärktes i fredags. Jag tror alla lärare (med några få enstaka och sorgliga undantag) har kärlek till sina elever. Som lärare bryr man sig i hjärtat. MEN vi har olika förmåga att visa fram det så att omgivningen också uppfattar det. Inte minst föräldrar och andra som vi har kortare tid tillsammans med än med våra elever.

Jag tror inte det finns någon särskild magisterblick, men en särskild lärarblick kan det absolut finnas (eller så kan och bör den utvecklas).

Precis som ödmjuk orubblighet!

Kommentarer (2)

Lämna en kommentar

  • (will not be published)