Livskunskap forts – Kompetens, Talang, Intresse

För en tid sedan skrev jag ett inlägg kring Livskunskap, föranlett en diskussion i Lärarnas yrkesetiska råd kring några inslag i media som var kritiska mot fenomenet som sådant. Lärarnas yrkesetiska råd har sedan dess fortsatt diskussionen, främst virtuellt, men även på mötet i förra veckan. Tankar måste få ta tid, och då vi alla arbetar som lärare (från förskola till universitet) är utrymmet för både individuell och gemensam reflektion något begränsad. Men nu har rådet till sist enats om ett uttalande kring värdegrundsprogram och undervisning. En del kommer säkert anse att uttalandet är för positivt. Andra att det är för negativt. Några kommer säkert anse det vara för slätstruket. Någon kanske även för polariserat.

Det är verkligen inte lätt att BALANSera denna viktiga diskussion, som nog borde rymma mer av dialog än av debatt. Å ena sidan, å andra sidan. Jag själv initierade för många år sedan att ämnet Livskunskap skulle in på schemat, men nu är jag inte längre säker på att det är rätt väg att gå. När jag föreläser pratar jag ibland om vikten av ett gott kamratskap, och att vi lärare kan uppmuntra och stödja det. Men jag är också tydlig med att det måste göras på rätt sätt och därmed av rätt person för att inte det ska slå fel. Jag har verkligen sett skrämmande exempel på att lärare, med en i mina ögon vantolkning av ett manualbaserat program, i sin iver att göra rätt åstadkommer mycken skada.

“Om man inte är bekväm med denna typ av undervisning måste man – precis som alla andra ämnen man inte har kompetens för – lämna över till någon som innehar kompetens, talang och intresse.”

För att skaffa lite mer kött på benen och fördjupade perspektiv har jag också läst boken Den helande länken, vilken är en antologi kring ämnet. Olika författare skriver från lite olika perspektiv, vilket gör det hela mycket intressant läsning. De som skrivit har uppenbarligen kompetens, talang och intresse för ämnet EQ. Och då tror jag också det kan bli bra.

“Socialt och emotionellt lärande kallas ibland den ‘felande länken’ därför att den representerar en del av kunskapen som länkar den akademiska kunskapen med en viss uppsättning färdigheter som är viktiga för att ha framgång i skolan, inom familjen, på arbetsplatsen, i samhället, kort sagt i livet överhuvudtaget.” /Prof Maurice Elias, Unesco – ur förordet till boken “Den helande länken“.

Läroplanen är tydlig i att vi har såväl ett kunskaps- som ett fostransuppdrag. Ibland går dessa även hand i hand – en elev som inte kan (har lärt sig) hantera sina känslor, känner ansvar, kan kommunicera och har en god självkännedom (kapitel 3 i boken) har helt enkelt sämre förutsättningar att lära sig saker. Sannolikt kan eleven även ofta försämra för andra att lära sig. “Att bygga individ” och “Att bygga grupp” är två viktiga byggstenar i ett framgångsrikt ledarskap – och lärarskap. Men det måste göras på en solid grund av Kompetens, Talang & Intresse. Samt medveten reflektion var gränserna går utifrån Lärares yrkestik, Läroplan, Skollag och Grundlag.

Och i övrigt anser jag, och fler med mig, att lärare behöver en ödmjuk orubblighet.

Kommentarer (5)

  1. sören holdar skriver:

    “manualbaserat program”. Blotta ordet ger mig obehagliga rysningar. “Ge mig en kvart om dagen och jag ska ge dig en ny kropp” (Arne Tammer). Ge mig en kvackare om dagen och jag ska ge dig ryggen fri i skolans EQ och mobbningsarbete

  2. magnus skriver:

    Det är ytterligare en intressant aspekt av frågan: Ett aktivt värdegrundsarbete invävt i undervisningen är inte lika lätt att ta på eller marknadsföra gentemot föräldrar och politiker. “Det är inte säkert att det blir bättre med separat undervisning, men det syns åtminstone!”.

    Öht ser jag en fara i att det blir mer och mer att man gör saker (ex en hel del dokumentation) primärt för att ha ryggen fri. “Det kanske inte blir bättre för eleven, men vi kan ju i alla fall bevisa att vi gjort…”.

    Sedan är det förstås också så att en bra manual kan vara bra i händerna på en skicklig lärare.

  3. sören holdar skriver:

    Precis.
    Dessutom: definiera “värdegrund”. Vad är det? Femte budet (haha), eller varför inte tredje. “Värdegrund” är ytterligare ett av dessa nyord som ska passa alla utan att utmana. Vem säger “Jag är mot värdegrunden”? Be kollegan, rektorn, ministern, eleven definier (sin) “värdegrund”. Risken blir att det kan kokas ner till ett “Pekka och Bibbi” – Krama varandra! Så är det: en sats som tappar sitt innehåll då den negeras är snömos.
    En mycket duktig kollega fick totalminus på “arbetar aktivt mot mobbning” av sin 6eklass i antimobbningsenkät eller vad det nu kallades – hon, näml,igen, integrerade verkligen, och det funkade – men aldrig att hon sade: och nu barn, arbetar vi mot mobbning fram till rasten. Suck.

  4. magnus skriver:

    Själv har jag exempel på en praktik där läraren hade “Charlie-timme” en gång i veckan. Då tände hon ett ljus och eleverna skulle då lyssna till och visa varandra respekt. Detta gällde tydligen bara den timmen…

  5. Charlotta Thunes skriver:

    EN mycket intressant tråd att följa…

    Å ena sidan och å andra sidan…

    värdegrund, EQ etc…är svårt

    det får inte vara kränkande och flummigt…

    Det skall vara förebyggande och givande och något som uppskattas och ger resultat…

Lämna en kommentar

  • (will not be published)