Lita på Florence eller Inflationssäkra?

Läser utdrag ur Håkan Juholts premiärtal (installationstal i s?) i dagens tidning.

“Att arbeta inom skolan, vården och omsorgen – måste bli ett statusjobb. Vi kommer inte i framtiden att kunna förlita oss på någon slags kollektiv Florence Nightingale–inställning hos dem som arbetar i offentlig sektor.”

– och det är ju bara att instämma. Nu var ju inte Florence någon Florence, men vi vet vad “Florence Nigtingale–inställning” inneburit. Att utan krav på motprestationer ständigt ställa upp har gjort gjort att allt fler goda krafter lämnat skolan, vården och omsorgen. Vi som är kvar funderar dagligen på om det är värt mödan. Att känna till skolans mål och vision men varje dag se elevernas behov och veta att man de facto inte räcker till – samtidigt som alltmer tid ska ägnas åt “ryggen-fri-dokumentation” istället för att planera och följa upp undervisningen – är betungande. När stjärnglansen tänds i ungarnas ögon är det återigen för en stund värt mödan och kraften, men när man sedan får lönebeskedet börjar man återigen tvivla.

Årets lönerevision inleds nästa vecka. Avtalet stadgar MINST 1,5% till kollektivet. Arbetsgivaren Stockholms stad (Sveriges största koncern, som förra året gjorde en rejäl vinst både som helhet och inom Utbildningsförvaltningen…) har varit tydliga med att det i år handlar om EXAKT 1,5% och inte ett öre mer. Samtidigt som inflationen spås bli 2,5%. Det handlar alltså om en reallönesänkning anno 2011. Höjd status någon?

För några år sedan arrangerade stadsdelen seminarier för underrepresenterade grupper i förvaltningen (läs män), där det skulle funderas hur man skulle få fler män att stanna kvar och även fler att ansluta i offentlig sektor. Det pratades om nätverk och träffar, utbildning, karriärvägar, status och lön. Seminariet utmynnade i en tydlig konsensus bland deltagarna att det som skulle kunna fungera är: bättre lön, bättre lön och bättre lön. Högre status – javisst. Status handlar till stor del om rimlig lön. Rimlig lön är en konkret uppskattning för det man gör. Seminariet lades sedan ner, då ingen var intresserad av erbjudna nätverk utan att få rimligt betalt för sin dagliga insats.

Jag undrar hur och när Juholt mfl politiker tänker sig gå från ord “höja lärarnas status” till handling “höja lärarnas lön”?

Kommentarer (7)

  1. sören skriver:

    I Sollentuna är löneöversynen i full gång. I några rektorsområden har medlemmarna i Lärarnas Riksförbund (samma i LF) valt lönesamtal enligt dialogmodell istf gängse förhandling. Lönekriterierna i kommunen är gemensamma och har enkelt uttryckt 3 x 3 parametrar – bedömning på individ, grupp och enhetsnivå samt efter skalan ej uppfylt ag:s förväntningar, uppfyllt dem (satt utifrån höga krav) samt med råge överträffat dem: allt sammanfattat i skalan 1 – 2 – 3 (!). Luttrad kollega kom åter från sitt samtal som gett henne nivå 2 till 3 över hela linjen samt att hon dessutom nu gjort ÄNNU bättre ifrån sig än vid förra löneöversynen.

    Och resultatet? Ett par hundralappar eller omräknat i procenthälften av avtalets “tak” (enligt ag…), alltså 0,75 procent. Förklaring? Jag ser egentligen två alternativa.
    A. Arbetsgivaren har i lönesamtalet sagt en sak men anser egentligen något helt annat. Denna förklaring är rimligen osannolik.
    B. Arbetsgivaren anser sig inte har mer pengar “att dela ut” (så heter det) varför koherensen mellan lönekriterier och löneutfall helt frankt lämnas därhän. Detta är en trolig förklaring. Men i så fall kan hela lönemodellen slängas i soptunnan; en part struntar då helt enkelt bara i avtalet.

    Man kan undra över fler saker. Tex. Om vi förutsätter att det enskilda rektorsområdet ska leva upp till avtalets 1,5%. Hur är då de medarbetare är ihopskruvade fysiskt och mentalt som drar upp utfallet till totalt 1,5 procent, de måste rimligen vara sk superpedagoger som klipper iväg över häckarna med sådan fermitet att arbetsgivaren står vid sidan och gapar – där kan inte en futtig “trea” räcka till. Samt undrar jag stilla om det som redan finns på rektorsområdesnivå smyger sig in på individnivå. Att bedömningen är relativ! Ett rektorsområde med dålig ekonomi ger lägre löneökningar, det vet vi tyvärr. Men är det även så att en lärare som rektor ställer höga förväntningar på just därför får svårare att höja sin lön? Du är ju redan så duktig. Så är det iofs redan – om vi ska se lönen som en del av facit på en god lärare (och det är uttalat i avtal att vi ska). För hur många har inte hört varianter av “Nej det blir inte så mycket för dig i år för du fick ju mer än de flesta förra gången” …

  2. Morrica skriver:

    Nej, Florence var sannerligen ingen Florence, att lita på henne är egentligen ingen dum idé. Hon lyckades bra med både statushöjning och avgränsning av uppdraget, hon.

    Problemet är ju att löneökningarna i dagens system måste tas från kommunernas budgetar, och det innebär dels skattehöjningar eller omprioriteringar, dels att man från kommunhåll måste hantera det faktum att undersköterskor mfl kommer att leva rövare och ifrågasätta varför inte de också är priorterade grupper.

  3. Ulrik Borg skriver:

    Samma i Helsingborg. Löneutfallet blir 1.5% ner på promillen exakt, som vanligt. Många kommer att få mindre, så varför anstränga sig mer under dessa arbetsförhållande?

    Gör man sitt bästa får man ändå inte 2.5% så även den bästa av de bästa lärarna för en reallönesänkning. Efter tio år i yrket har jag nu lägre månadslön som “överkvalificerad” lärare än jag hade på det okvalificerade jobbet jag hade direkt efter gymnasiet som 19-åring. …och jag jobbar fler timmar per månad… …och det är UTAN att räkna om min gamla lön tid dagens värde. Räknat i nuvärde hade jag väl nästan dubbelt så hög lön som outbildad 19-åring och en hel massa fritid och inget ansvar på arbetsplatsen.

    Jag satt och pratade med städarna på skolan för en vecka sedan. När jag berättade vad jag hade i lön gapskrattade dom. “Hur kan du vara så JÄÄÄÄVLA dum att du fortsätter?” undrade dom. Jag har inte längre något bra svar.

    …och detta avtalet var LR nöjda med. En dålig löneutveckling(avveckling?) och ingen lösning i sikte vad gäller arbetsbelastning och arbetstidsfrågan. Tillika sprider sig en mörk skugga med arbetsgivare som bär sig alltmer illa åt mot sin personal, ett vi-och-dom-tänk som skrämmer vettet ur mig.

  4. Jan Lenander skriver:

    Det Florence Nightingale egentligen gjorde vara att börja ställa krav på omvärlden. Det var krav på resurser, mat och förnödenheter till de som arbetade, vettigt boende så de kunde sova ut osv. Det visade sig att hennes krav effektiviserade sjukvården oerhört mycket och att armen fick mer än valuta för de satsningar de gjorde.

    På samma sätt innebär en satsning på skolan och en avgränsning av lärarens uppdrag en oerhörd möjlighet att vinna i elevernas kunskap och stärka Sveriges framtid.

    Just nu diskuterar jag kompetens hos lärarkåren och närliggande frågor vilket påminner mycket om det F N åstadkom. Besök gärna:

Lämna en kommentar

  • (will not be published)