Leva Livet?

På väg hem efter energipåfyllande kalas snurrar tankar om det här med förebilder och hur vi väljer att leva våra liv och förvalta vår tid. Festföremålens äldsta barnbarn höll ett tacktal vilket lät få ögonvrår vara torra. Jag frågade om jag fick dela det med er, vilket inte var några problem – sharing is caring :

“På ett dygn går det 86400 sekunder och livet handlar om att ta vara på varenda en av dem. Det går 365 dagar på ett år och om du inte lever för dina drömmar varje dag slösar du din tid.

Hos min farmor och farfar är det full fart hela tiden, hela världen ska upptäckas och det både dansas och golfas hit och dit. Om jag skulle vara hälften så pigg och hälften så lycklig som er när jag fyller 70 så skulle jag vara evigt tacksam.

Och jag vet att det funnits tuffare perioder för er båda de senaste åren men de har inte kommit för att stanna, de har kommit för att passera.

Det som skiljer er från mängden är att ni ännu fortfarande inte pikat på er livskurva, ännu har ni fortfarande de bästa dagarna att hämta.

Sanningen är att jag nog aldrig mött två personer som bryr sig om sin omgivning mer än vad min farmor och farfar gör.

Det jag vill ha sagt är att jag är så glad för att få ha kommit er så nära och för att ni alltid funnits där under min uppväxt. Så skål för 140 härliga år och låt det bli många därtill.”

Jag instämmer och funderar vidare. Hur väljer vi att förvalta vår tid och våra liv? Som människor, som föräldrar, som lärare? Vi är varandras miljö, i vått och i torrt, och har ständigt möjligheten vara goda förebilder. Tack.

Lämna en kommentar

  • (will not be published)