Legitimationsgränsen går?

Läser i morgontidningen om frågan hur en läkares beteende utanför tjänsten ska eller inte ska vara en grund för indragande av yrkeslegitimationen. Verkligen en intrikat fråga! För ett yrke som bygger på tillit och förtroende ser jag inte att man kan bete sig hursomhelst utanför tjänsten utan att det skulle påverka förtroendet och därmed även grunden för själva yrkesutövandet. Samtidigt som även lärare måste få vara privatpersoner och medborgare med dess rättigheter, skyldigheter, brister och förtjänster.

Lärares yrkesetik anger:

“Läraryrket bygger på samhällets tillit och fordrar ett stort yrkesansvar”

men samtidigt också

Lärare förbinder sig att i sin yrkesutövning hålla de yrkesetiska principerna levande genom att dels återkommande diskutera och bearbeta yrkesetiska ställningstaganden i arbetet, dels ta upp de konflikter av etisk innebörd som uppstår

 Notera: “i arbetet”.

Lärarnas Ansvarsnämnd har ännu inte sammankallats. Ryktet säger dock att de första anmälningarna av legitimerade lärare är på väg in och man kan därmed anta att det sker i höst. Erfarenheten från bildandet av Lärarnas yrkesetiska råd säger att det gäller att lägga kraft och tid i början till att definiera ramar, förutsättningar och utgångspunkter.

För en tid sedan var jag med LR Stockholm och gjorde studiebesök i Skottland, vilka i stort verkar stå modell för vår lärarlegitimation. Bland annat träffade vi motsvarigheten till Ansvarsnämnden för att resonera kring gjorda erfarenheter. En intressant detalj (på flera sätt, här kan man även finna olika kulturella mönster) som fångade mitt intresse var:

Att bli fälld för rattfylla är något GTCS ser mycket olika på. Att en lärare gör det hem från puben en fredagskväll leder normalt inte till att certifieringen (motsvarande legitimationen här) dras in, att däremot göra det på väg till eller från skolan gör det nästan undantagslöst.

Så ser man, med mångårig erfarenhet av frågan, på denna fråga i Skottland. Frågan är hur vi kommer att landa här i Sverige? Går en skarp gräns mellan privatliv och professionellt liv? Vilka brott kan anses ruinera en lärares förtroende? Kan handlingar och beteenden anses som olämpliga även om de är lagliga?

En avgörande skillnad mellan behörighet och legitimation är ju att den senare går att dra in/kalla tillbaks. Akademiska poäng kan man inte dra tillbaks oavsett oetiska handlingar (utanför själva utbildningens ram), en behörig lärare är alltid en behörig lärare oavsett karaktär och handlingar. Om legitimationen ska få någon reell betydelse måste det innebära att legitimationer faktiskt dras in. Samtidigt innebär detta i praktiken ett yrkesförbud för den som drabbas, vilket förstås är en långtgående konsekvens. Alltså måste gränsdragningen vara medveten och klar.

Världen är ju inte svart eller vit, utan snarare färgglad.

Gränsdragningarna blir verkligen knappast enkla. Men förhoppningsvis viktigt på sikt. God lärarsed är vi alla med och mejslar fram!

Kommentarer (13)

  1. Alma Rojas Beskow skriver:

    Ett mycket bra inlägg som alla yrkesutövande lärare måste ta tlll sig. Vi är ledare och förebilder i det offentliga rummet oavsett vi jobbar eller är lediga! Vårt ansvar kan inte bara handla om när vi är “i arbete”.

  2. sören holdar skriver:

    Skottarna har fattat galoppen. Solklart exempel du tar fram Magnus. Bra!
    I det ena fallet är nämligen fröken packad på jobbet eller har fyllnat till därstädes, hon rikserar alltså att kraftigt misssköta sitt arbete med allt vad det innebär. I det andra fallet har hon fyllnat till en ledig kväll på puben och genom taski´t omdöme “bara” brutit mot lagen. Självklart ska hon inte straffas med yrkesförbud dessutom. Vad har det med saken att göra? Ett halvår eller ett år på cykel till jobbet lär istället inpränta nyttan och bekvämligheten med att ha sitt körkort.

    Flera exempel kan framföras för utomordentlig restriktivitet med repressalier utanför lagboken eftersom det i olika råd och riktlinjer ofta(st?) bakas in moraliska värderingar (annars räckte det ju med lagboken, eller hur?). Generellt och ffa formellt är det så att en som brutit mot lagen och avtjänat sitt straff gjort just det; ev yrkesförbud bortser alltså från själva grundtanken med brott, bot och straff. Detta finns tyvärr instituionaliserat i Sverige där det mest övertydliga exemplet är läkarna som anklagades för da Costa-mordet. om vi bortser från de formella felen i rättshanteringen fråntogs de dessutom sina läkarlegitimationer för rsten av livet som det visat sig. Och varför då? För att de visat sig “olämpliga”. Men de har ju enligt rättslig bedömning friats från brott? “Rättslig ja” invänder tyvärr många.

    Här vill jag återge vad en av mina husgudar, Kurt Vonnegut, sagt. Ungefär:
    det är vanligt och förståeligt att klaga på juridiken och på lagen men jag föredrar ändå med alla dess brister den av människor skrivna och tillämpade lagen framför någon alternativ moralisk eller Guds lag.

    Hur det annars kan gå? Ja i Tenessee lär dettex ännu vara så att det är ett lagbrott att med en eufemistisk omskrivning ta sin kvinna skådandes hennes ryggslut. Jo exemplet har bäring på lärares yrkesetik.
    * Han är rasist (medlem i ett parti ej comme il fait).
    * Hon följde med min pappa hem efter dansen.
    * Rektorn dansar i bastkjol på internet (Ulf Adelson plus en rektor i norr).
    * Drängfull och filmad på Sweden rock i Sölvesborg. (Skulle jag döma är det straff nog att vara där…)

    För att inte tala om alla “ord mot ord” – situationer. Skulle vara intressant att höra av alla lärare som blivit inropade till rektor för att få höra hur kul det är med alla positiva samtal och omdömen rektor får om dem – och sedan jämföra bara antalet med dem som blivit inkallade till förhör med orden: du, jag har fått ett samtal från en förälder…

    • magnus skriver:

      Tack, jag ställer verkligen upp på Vonneguts exempel: hellre lagen med alla dess brister än en mer godtycklig moralisk lag när det kommer till yrkeslivet. Samtidigt som man yrkesetiskt kan ha synpunkter på norrlandsrektorns omdömesförmåga i sin roll som rektor.

  3. Morgan skriver:

    Tycker det är intressant att anmälningar av legitimerade lärare redan är på väg in när bara ett fåtal procent av den lärarkår som sökt legitimation fått sina ansökningar behandlade och att slutdatum för legitimationens slutförande skjutits fram på obestämd tid. Obehöriga lärare får därmed fortsätta att undervisa i skolan utan att riskera att bli av med legotimationen eftersom de inte har någon. När kan man anmäla skolverket, politiker och skolledare till någon ansvarsnämnd för brister i genomförandet av lärarlegitimationen?

    • magnus skriver:

      Så är förordningen skriven – har man legitimation kan man också bli av med den. Jag tror dock snart en femtedel av lärarkåren fått sin legitimation, Skolverket har fått fart på snurran (vilken tog sin tid främst beroende på alla lärarutbildningsorters kreativa frihet när det gällde kursinnehåll och examensmål om jag förstått det hela rätt). Uppskjutandet är ju inte för evigt, utan endast en kortare respit. Utbildningsministern är väl anmäld till KU med hänvisning till brister i genomförandet av lärarlegitimationen?

  4. Morgan skriver:

    Tycker det är intressant att anmälningar av legitimerade lärare redan är på väg in när bara ett fåtal procent av den lärarkår som sökt legitimation fått sina ansökningar behandlade och att slutdatum för legitimationens slutförande skjutits fram på obestämd tid. Obehöriga lärare får därmed fortsätta att undervisa i skolan utan att riskera att bli av med legitimationen eftersom de inte har någon. När kan man anmäla skolverket, politiker och skolledare till någon ansvarsnämnd för brister i genomförandet av lärarlegitimationen?

  5. timp skriver:

    Lagstiftningen omkring skolan är ett minfält. Och om man råkar trampa fel i detta minfält? Är du så trygg, du som fortfarande är ung och vacker? Men en äldre, svagare, tröttare lärare än du då, omgiven av fiender på många sidor? Sätt gärna hjulet i rörelse, herr croupier, men släpp inte kulan ännu. Om de senaste tiden varit svår blir de närmaste 10 åren en mardröm. Får se vem som klarar sig och får ut en vettig pension efteråt. Faites vos jeux, messieurs!……Rien ne va plus!

  6. Kjell Ericson skriver:

    Sant skrivet.

    Det är tyvärr så ibland i Sverige att man kopplar för snabbt ihop vad vissa kan se som privat med personens profession så att kopplingen blir allt för stark och klibbar sig fast. Folk vill ogärna ha en kontakt alls med nån avtjänat straff för mord, rattfylla eller skattefusk. Bara vetskapen skapar problem för synen på personen. Självklart bör en lärare kunna vara aktiv moderat, folkpartist eller sverigedemokrat – bara det inte yttrar sig i yrket. Kan en aktiv “livets ordare” förmedla darwinism? Som ateist kan man undra.

    Så bäst är ofta att inte veta. Att ansvarsnämnden har förmågan att se rätt på ifall personen är lämplig ska vi ha förtroende för.

  7. Alexandra Alexandersson skriver:

    Men rätta mig om jag har fel nu, men är det inte så att exemplen ovan gällande att bryta mot lagen eller bryta mot samhällets övriga moraliska värderingar egentligen är irrelevant? För är det inte så att lärare måste ha ett prickfritt brottsregister för att få arbeta i skolan över huvud taget? I sådan fall hamnar vi ju bara på de moraliska värderingarna och svårigheten i att gradera dem. Eller?

    • magnus skriver:

      Jag tror inte det är fallet – utdraget ur brottsregistret ligger till grund för en bedömning och grov brottslighet (misshandel, våldtäkt, pedofil) ska göra att man inte får en anställning i skolan, men jag tror inte det i övrigt behöver vara prickfritt. Sedan visar man ju dessutom bara upp det vid nyanställning, om du begår grova brott efteråt syns inte det och obehörig blir man aldrig med examen.

  8. Alexandra Alexandersson skriver:

    Märkligt, hade trott att det definitivt skulle leda till att man blev av med jobbet. Men då förstår jag, och tycker legitimation är ännu viktigare då, och framförallt möjligheten att dra in den.

Lämna en kommentar

  • (will not be published)