Legitimation eller LPP?

BUL9AleCAAAwhNS.jpg-largeI helgen lade läraren Cecilia Sundh ut en fråga till vidgade kollegiet på Twitter:

“Kan en LPP se ut så här? Den är inte färdig, vill gärna ha respons från er.”

Cecilia fick väldigt många positiva kommentarer liksom några förslag på vidare utveckling. Samt flera som skrev något i stil med

“Wow vad tydligt och bra, men vi har en mall i kommunen som vi måste följa”

Vilket jag förstås gick igång på. “Måste” är ett synnerligen knepigt ord. Vi Måste dö, Vi Måste välja, utöver dessa finns inga andra absoluta “Måsten”. Som jag ser det har vi ett statligt uppdrag. Det definieras bland annat via Skollagen, nu gällande Läroplan samt genom Skolverkets Allmänna Råd och andra föreskrifter. Namnet till trots är de sistnämnda inte att betrakta som lite allmänna tips på råd och dåd, utan är faktiskt föreskrifter som ska följas (om man inte på ett betryggande sätt kan visa att man medvetet gör på annat sätt som ändå förväntas leda till samma resultat):

Skolverket bistår även med ett hyggligt konkret material om man till äventyrs skulle ägna en studiedag åt att konkret diskutera hur man kan utveckla undervisningen. De har även ett konkret förslag på mall för IUP.

BUUK2NOIgAEe_65Den av lagstiftaren sanktionerade lärarlegitimationen betyder för mig att jag tilldelats ett professionellt ansvar för undervisningen. Ett ansvar jag förväntas bära, genom min utbildning, genom min erfarenhet, genom mina kollegor i kåren. Kårens yrkesetik är också viktig. Legitimation och yrkesetik sätter för mig gränser för vad jag förväntas göra och vad jag inte förväntas göra. För mig är det närmast självklart att ansvaret är mitt när det kommer till att lägga upp en planering av undervisningen, inklusive uppföljning och nödvändig dokumentation (i syfte att stödja lärandet, inte i syfte att ha ryggen fri). Om huvudmannens byråkrater har lagt tid och kraft på att arbeta fram en mall ska jag självklart överväga om den hjälper mig och mina kollegor i arbetet – det är ju högst välkommet att arbeta effektivt. Men om den inte gör det, utan hämmar kreativitet, tydlighet och engagemang för mig och mina elever är det lika självklart för mig att jag med hjälp av min legitimation väljer att inte använda den. Jag måste göra en professionell bedömning, utifrån mina elevers behov, förutsättningar och föreställningsvärld. Allt annat är att mjäka med och gå med på att vara en liten lort.

800115_namnbricka_legitimerad_301 (w425_h300_q100_u_p)“Men det låter som arbetsvägran? Det kan man få sparken för.” “Då blir rektor sur”, “Då får jag dålig lön nästa gång”, “Föräldrarna kommer att undra” mfl kan man då höra som motargument.

Ja, så kan det vara, även om det mesta av detta är att betrakta som Trollhinder. Jag skulle kanske inte vägra att använda en fastställd ineffektiv mall om jag fick en skriftlig beordran att göra så av min rektor. Men jag kan tänka mig att dra det ända dit (blir intressant att se hur lokaltidningen fångar att rektor har beordrat en lärare som argumenterar för att han vill lyckas maximalt med sin undervisning?). Den rektor som på allvar blir sur för att lärare engagerat hävdar sitt professionella uppdrag vill jag hursomhelst inte arbeta under. Alla lärare har dåliga löner, skillnaden mellan den som får mycket och litet i varje revision berättigar en inte att leva som en liten lort. Min erfarenhet är även att ett konstruktivt engagemang som också återspeglas i elevernas resultat, nöjda föräldrar och glada kollegor inte straffas utan snarare tvärtom (det är mycket lättare för rektor att sätta en lägre lön på tysta-snälla-Karin än på stå-för-sin-legitimation-Magnus?). För föräldrar och elever kan jag utan tvekan förklara mina prioriteringar (fattas bara annat). Mina skriftliga omdömen må måhända vara kortare än flera kollegors, men min undervisning och mitt engagemang håller hög klass. Därför förväntar jag mig också att få både respekt och betalt därefter, respektive bli av med legitimationen och jobbet om glöden helt skulle falna.

Låt lärare vara lärare, låt lärare bära ansvar för att nyttja sitt professionella omdöme! Utifrån statligt uppdrag, vetenskap, beprövad erfarenhet samt medvetna och tydliga ställningstaganden utifrån de förhållanden som råder. Övriga håller så långt det är möjligt fingrarna borta från syltburken, tack!

yeswecan“Professionella yrkesutövare  inom andra områden utsätts inte för åtgärdsprogram utan använder forskningen tillsammans med beprövad erfarenhet och sitt professionella omdöme i sin dagliga verksamhet.” /Ingrid Carlgren

Kommentarer (12)

  1. Sören skriver:

    Vi kan jämföra kraven på dokumentation för lärare med byggnormer. Det finns statliga byggnormer och följer man dem är det rätt enkelt att sätta igång byggen. Bara det att kommunerna ägnar sig åt hittepå och resultatet blir ett plockepinn av regler som effektivt hindrar igångsättande av tex bostäder i flerfamiljshus. Varefter “STATEN” får skt. För skolan är det samma sak. Vi har någotsånär, om jag ska se det positivt, tydliga regelverk i skollag, LGr etc. men så kommer kommuner och klåfingriga skolledare och fjamsar på med egenuppfunna kontrollmekanismer. Något som dessutom vakna skördetröskor (företag-are som nosar sig till goa pängar) ser till att utnyttja genom att presentera “hjälp” i form av “verktyg” vid namn Unikum och andra fantasifulla benämningar. Jag slår vad om att vi kan räkna i tusenden de som faktiskt tror att LPP, matriser och annat mjullmjull som knäcker många av oss – särskilt yngre nyexade – faktiskt är lag- eller förordningsstadgade när det i själva verket inte är annat än – – -. Exempel: idag (19/9) skulle det vara matrisskivande för vilken gång i ordningen där åtta lärare med decenniers erfarenhet igen försökte tvinga in “kunskapskrav” i stelbenta matriser. Jag hadegeografiredovisningar i en sjua till strax före tre och därefter tog det fyrtiofem minuter ytterligare för att vårda arbetet, alltså ge reapons pånpresentationerna, plocka fram illustrtioner till några andra, peppa några fler och bara visa intresse genom att finnas i närheten av de elever som helt enkelt satt kvar i korridoren och knölade vidare en stund efter skoldagens slut. Skulle aldrig falla mig in att bryta det för att stånga pannan blodig över hittepåfasoner. Jag menar: vad signalerade det i så fall till eleverna? Klassrummen ska vara öppna, prioriteringen ska ligga på direkt samband med elever och undervisning.

    • magnus skriver:

      Ja, det är väl ungefär det jag försöker säga: det gäller att veta sitt uppdrag och fokusera sin tid och sin kraft på sådant som man anser ger störst kunskapstillväxt (alltsomoftast handlar det om att bygga och underhålla undervisningsrelationer med elever).

  2. Bernt skriver:

    Vi (=lärare, rektorer, förvaltning, huvudman) har ett statligt uppdrag, som du skriver, Magnus! Det är ofattbart att en huvudman vill hindra lärare att utföra detta, vare sig det sker genom korkade direktiv eller felaktigt dimensionerad budget.

    • magnus skriver:

      Ja, när det gäller budget så finns även här skrivningar i allmänna råd att huvudmannen måste säkerställa att det finns resurser i paritet med behov.

  3. Titti skriver:

    Instämmer med föregående. Pudelns kärna verkar vara det enorma kontrollbehov som styrande skolledningar lider av. Att BEMYNDIGA lärare är inte precis ledstjärnan. Tyvärr är hela skolapparaten idag en enda styr- och reglerteknisk lösning för stat och kommun. Ett mästerverk i ingenjörskonst måhända men för mänsklighetens väl en ren katastrof. Ungarna är sönderpressade istället för entusiastiska. Om vi som ser detta tiger får vi dock den framtid vi förtjänar. Så alla röster som höjs är ett hopp om framtiden.

    • magnus skriver:

      Ja, sedan gäller det förstås att man själv tar sig det mandat man anser sig behöva. Det finns ju övertygande erfarenheter av att platta organisationer ofta fungerar bättre, det är ju vi som är närmast verksamhetens behov som har bäst förutsättningar att veta vad som behöver göras och prioriteras. “Det är lättare få förlåtelse än tillåtelse” är en devis jag för övrigt ofta funnit användbar.

  4. mina skriver:

    Bra skrivet om hur vi kan erövra frirummet. Jag tror de flesta rektorer är ganska lite intresserade av att detaljstyra lärare som når goda resultat och har fungerande strategier.

    När det gäller budget är ju skollagen överordnad budgetlagen så rektors skyldighet är ju egentligen ibland att bryta budgeten om det krävs för att följa skollagen. det är säkert lättare sagt än gjort om man vill ha kvar sitt jobb.

    • magnus skriver:

      Tack, instämmer – de allra flesta skolledare är mer intresserade av resultat än av kontroll. Undantagen behöver vi dock få bukt med på ett sätt eller annat. För elevernas skull – de förtjänar bästa möjliga utbildning och engagerade lärare.

      För en rektor som inte vågar följa skollagen borde man väl också kunna använda Skorpans ord om “liten lort”?

Lämna en kommentar

  • (will not be published)