Läxor, läxor, läxor!

I tisdags var jag med på seminarium kring det outtömliga ämnet Läxor. Föräldraalliansen FISS var arrangör, panelen bestod av en forskare, en balanserad politiker, en rektor (läxlös skola), VD för största läxhjälpsföretaget samt undertecknad lärare. Det blev intressant och väckte en hel del tankar. Inte minst utifrån det parallella samtalet i det vidgade kollegiet på twitter. Att dessutom Magasin 360 kom i brevlådan med fler sidor om läxor gjorde sitt till.

”jag använde mig ofta av ordet research istället för läxor! Men det avgörande var tydlighet med Syftet” skriver @CoolTeaching

I skolan fick mina elever skriva argument för och emot läxor. Vi tänker fortsätta detta under hösten, ett perfekt ämne för både argumenterande texter och muntlig presentation/retorik. Att öva läroplanens förmågor med ett ämne som engagerar är tillåtet…

Min hållpunkt när det gäller (även) läxor är att världen inte är svart eller vit, utan snarare färgglad. Såhär tänker jag just nu om läxor:

  • De ska inte ges slentrianmässigt och ”bara för att”
  • De ska vara tillfällen för lärande och/eller befästande av färdigheter
  • De ska inte kräva föräldrahjälp utan klaras av barnet självt
  • Tiden och kraften de tar (för både lärare och elever) måste kunna motiveras utifrån argument om större kunskapstillväxt än om den används till annat

Jag påstår att det verkar finnas stöd för att viss färdighetsträning blir mer effektiv om den sprids ut över tid, med pauser emellan. Exempelvis additionstabellerna. Att nöta in att ”7+8=15” är helt enkelt något man de facto har nytta av för att kunna nå djupare förmågor i matematik. Det görs inte självklart mest effektivt när vi är tillsammans 29 i ett rum, den tiden bör till stor del användas till sådana moment som bygger på att vi är flera tillsammans.

Läxor kan också vara nog så kollaborativa om man låter dem bli det. Senaste tiden har mina elever fått lägga upp förslag på bidrag till vår gemensamma tankekarta i vårt digitala krypin, med motiveringar och källhänvisningar. Läxan veckan efter var att kommentera varandras inlägg (på ett positivt sätt som för processen framåt, självklart). Den här veckan släpper jag tankekartan helt fri, vi får se var det hamnar. Jag har höga förväntningar att de kommer att ta det ansvar som de får. Barn gör i allmänhet det. Att nästan en tredjedel i klassen stannade kvar i klassrummet en timme efter att vi slutat i fredags för att bita i detta var inspirerande. Jag är också rätt nöjd med en av veckans läxor:

”Författaren Jan Mårtensson påstår att 1523, 1632 och 1718 är ovanligt vanliga portkoder på Östermalm. Hur kommer det sig tror du? Lägg in din hypotes på vårt gemensamma forum.”

Skolchatt har förstås diskuterat läxor

Tio tankar om läxor – Magister Björn

Läxkoll för föräldrar – Familjeliv

Arrangera läxläsning med hjälp av närsamhället/äldre elever? – Killfröken

Det gäller ju också att mäta det viktigaste och veta vad som är viktigt – Jan Lenander

Läxtrubbel – gemensamidé – Killfröken

Läxor för livet eller i onödan? FoF

Konkreta tips till föräldrar och barn

Läxors vara eller inte? Föräldraförening funderar

Läxor – självklara utan att regleras? – Emma Leijnse

”läxa blir till reflektion om man går från skolan med uppgiften att fundera på och repetera vad som gåtts igenom under dagen.” /@JBPEO

”Att läsa skönlitteratur är bästa läxan. Många lästa berättelser ger goda läsare. Goda läsare får försprång.” @AnMaRehn

”Grundläggande inom ledarskap är att ”svåra” saker gör man tillsammans. Enkla saker gör man på egen hand. Borde gälla läxor” @stoltlarare

”Jag ser #Läxor som ett viktigt sätt att ge eleven mer tid för att lära sig. Svenska elever måste i genomsnitt öka inlärning.” @janlenander

”Vi behöver kloka barn inför framtidens alla problem, hävdar Frank Lindblad. Då är det inte fel med läxor – även om de är jobbiga ibland.”

Kommentarer (12)

  1. Roger skriver:

    Kunde inte låta bli att lämna ett svar på portkodsförslagen på Östermalm:
    1523 – Gustav Vasas kröning
    1632 – Osäker, kan det vara Freden vid Roskilde ?
    1718 – Karl XII död

    Hur rätt tänkte jag nu :o)

  2. Roger skriver:

    Kollade upp 1632 och det var Slaget vid Lûtzen som jag tänkte, men hade för mig att det var senare :o)

    • magnus skriver:

      Hade en väldigt intressant dialog med en av mina elever i fredags (en timme efter att schemat slutat), som hade kollat upp datumet på nätet och kommit fram till ”Drottning Kristinas kröning”. På ett sätt rätt, men ändå inte – antagligen (med tanke på vad vi av hävd brukar lyfta fram i historien). Blev som sagt en nog så intressant dialog där vi täckte in en hel del av de förmågor som läroplanen stadgar för ämnet historia.

  3. Maria skriver:

    Efter förfrågan från föräldraföreningen kommer vi att ha läxor som en punkt på nästa kvällsmöte vi har på skolan. Också en intressant del i diskussionen läxor eller inte: föräldrarnas röst. I dubbel bemärkelse, en förälder i en av mina tidigare elevgrupper tolkade det som att vi hade ”röstat” om läxor på föräldramötet och att majoriteten ville ha det. Varför blev det då så få? …

    • magnus skriver:

      Föräldrars röst är intressant. Till våren ska jag ha en miniseminarieserie på temat ”Bättre samarbete med föräldrar”, samtidigt som det samarbetet också har sina gränser. Huruvida det ska vara läxor eller inte bör som jag ser det vara ett professionellt grundat beslut och inget som bör lämnas till föräldrar. På mina föreläsningar för föräldrar ”Hur kan vi bidra till att våra barn lyckas?” brukar jag arrangera handuppräckning vad man tycker om läxor. Det visar tydligt att jag som lärare inte kan göra alla föräldrar nöjda hur jag än gör…
      Dialog både mellan professionella och mellan professionella och föräldrar (samt elever, förstås) tror jag hursom är bästa vägen fram! Dialog och medvetenhet.

  4. Helena Roth skriver:

    HEJ – vad kul att se mitt blogginlägg om läxors vara eller inte vara med på listan ovan!

    Jag blir så glad över att se bevis för att det tänks & diskuteras & dryftas & funderas kring läxors vara eller inte vara – för det är bara genom att det stötts och blötts som vi kommer nå framåt. Till en värld där det inte ges en enda läxa för läxans skull, inte ges en enda läxa som inte uppfyller sitt noga genomtänkta syfte och framför allt inte en enda läxa som överstiger elevens förmåga så att vederbörande känner sig misslyckad och korkad, för det kan verkligen inte vara meningen!

    /Helena, ordförande i föräldraföreningen i Husie, i Malmö Stad

    • magnus skriver:

      Ja, om detta må vi tänka djupare och mer! Instämmer i att det knappast kan vara meningen att få någon att känna sig misslyckad och korkad, vare sig med läxor eller med annat.

  5. Rosalinda skriver:

    Vissa barn vid 7-8 års åldern läser ungdoms böcker – Vem har gett dem läsglädjen ? Det är vi föräldrar som har lärt dem att komma så långt. Är det inte nån slags ”läxa” vi själva ger dem när vi uppmuntrar dem att läsa?
    Vissa barn vid 7-8 års ålder är mycker duktiga på att skriva. De skriver små historier, sagor med en otrolig fantasty . Vem har lärt dessa barn att skriva så bra och framförallt rätt. Vem har kollat så att dem stavar rätt. Det är inte skolan vetjag. För varken i ettan eller tvåan rättar man stavfel . Ja, det är återigen vi föräldrar som har varit inblandade .
    Många barn räknar i huvudet hur snabbt som helst, matte är bara så rolig!. Åj, hur kommer det sig.? Är mitt barn ett geni? Nej, vi bara ”tränar” med dem på olika sätt så att de blir bättre och bättre.
    För vissa barn är detta en del av vardagen. Dessa barn kommer att utmärkas med att vara ”duktiga” ”kloka” och ”begåvade”.
    Men vad händer med dem barnen som skulle kunna vara duktiga, kloka, och begåvade men får alrdig chansen bara för att föräldrarna kanske inte har möjlighet och tid att ge sina barn det lilla extra som vi ger. Det är ju alla barns rättighet att få lika bra verktyg till ett lyckad liv som de andra.
    ” Exercitatio artem parat” — ”Övning ger färdighet” . Om skolan ser till att alla barn får läxor (hemarbete, övning m m ) så är det bara super. Så JA ! Jag TACKAR för läxor!

    • magnus skriver:

      Ja, det är inte alls en oviktig aspekt, vilken även Helena von Schantz lyfte upp i Magasin 360.
      En utgångspunkt är då förstås att hemarbetet är av sådan art att barnet kan klara det på egen hand, utan annan egentlig föräldramedverkan än att fråga om det blivit gjort, tänker jag.

Lämna en kommentar

  • (will not be published)