Låt Florence vara en nittonhundratalsgrej

Här en bild från ett av mina Powerpointbildspel jag ibland visar på mina föreläsningar (efter att ha pratat om lärarledarskap, arbetsro, bygga grupp, planera arbetet, möta kollegor, skolledning och föräldar). Jag fick i Vrigstad veta att Florence Nightingale inte var någon Florence Nightingale, utan snarare tog bra betalt för det hon gjorde, men det förändrar ju inte den allmänna bilden att hon var en person som ställde upp i alla väder. Min erfarenhet är att hon, eller snarare den allmänna bilden av henne, inte är saknad av rektor – jag instämmer i Eva PHs ord nedan. Jag har faktiskt även tänkt sätta en parentes kring personalchefen – min erfarenhet av personalchefer (som visserligen är begränsad till en handfull) är att de har svårt för lärare som inte kan avgränsa sig till sitt huvuduppdrag, då de förr eller senare kostar för mycket i sjukskrivning och rehabilitering… Kommunförbundet lär dock få stå kvar, jag förstår inte hur kortsiktigt man tänker.

Men visst måste lärarkåren rycka upp sig och också kräva rejäl motprestation, inte av eleverna, utan av arbetsgivaren. Lön efter ansvar!

Kommentarer (3)

  1. Jan Lenander skriver:

    Min syster sjuksköterskan påpekar att Florence Nightingale’s stora insats handlade om att arbeta med arbetsvillkoren för sjuksköterskor. Det var övernattning, löner, mat men också tillgång till nödvändiga hjälpmedel.

    Din OH bör vara Florence Nightingale återuppväckt. Vi lärare låser fast varandra i en offerroll, någon lyfter fram dyslexi-eleverna, någon de tysta, någon ADHD osv. i en lustiger dans där vi glömmer att avgränsa vårt uppdrag till det vi är bäst på bara för att vi ger varandra dåligt samvete. Själv brinner jag för behovet av entreprenörskap som avgörande för Sveriges framtid men håller en låg profil för det är viktigast att utnyttja varje lärares styrkor.

  2. magnus skriver:

    Tack för det! Ska lägga in det – för det är klart vi gör så mycket mera långsiktig nytta om vi lägger en del kraft på att skapa rimliga villkor istället för att bränna ut oss. I början när jag visade OHn (som det ju var i begynnelsen) var det ofta någon som hade invändningar ”Men för barnens skull…”. Det händer aldrig numera, hoppas medveten har ökat kring att utbrända lärare som inte förmår avgränsa sitt uppdrag till det som är möjligt inte alls bidrar ”för barnens skull”.

    Instämmer i att vi ibland hetsar varandra, brukar ta upp det på bilden innan ”Varför gör vi det här?”. Det är en balansgång – att lyfta fram det man brinner för och som fungerar som inspiration utan att hetsa de andra att överge det de brinner för. Sedan tycker jag vi behöver bli bättre på att fördela arbetet efter Kompetens, Talang och Intresse istället för att alla ska göra Allt!

Lämna en kommentar

  • (will not be published)