Larmet går – tillsammans klarar vi det!

Frukostdax. Då går larmet:

Alle man ner till hamnen, tälten håller på att lyfta!

Dagen innan har ett tjugotal “gubbar” (ja, här råder ännu trad könsrollsmönster) gemensamt rest tre stora partytält. Och nu håller partytälten – trots över femton djupt förankrade spett – på att lyfta ut över holmen. Raskt körs en bil med dragkrok fram, fler spett slås i, tyngder bärs fram. Det verkar ändå som festen ska kunna hållas ikväll. Äntligen dags för frukost!

11801942_938195719573124_1449002903_nEn timme senare, lagom till hällregnet (13 mm på tre timmar) går larmet igen. Nu står tälten åter och stampar. Vi som anslutit har lite olika tankar men beslutar oss handfast för att riva hälften av benen så att vinden ska kunna blåsa över. Några ben knäcks, men det blir lite som operahuset i Sydney och vi som är där bedömer det bättre att rädda vad som räddas kan än bara ge upp.

Enda sättet att inte göra några fel är att göra ingenting, och det är verkligen inte rätt.

Trots regnställ blir vi blöta och undrar om kvällens fest ska gå att genomföra. 150 personer i blandade åldrar från hela byn är ju tänkt ska samlas i och utanför tälten för att umgås, äta, dricka, dansa…

IMG_9595 IMG_9592Tre timmar senare har det dock mojnat nästan helt och solen bryter igenom. Dags att återställa allt och duka. Många händer hjälps åt. Någon har beställt mat, någon har hämtat, någon ordnar sallad, någon fördrink. Lotterier och chokladhjul ordnats, anmälningar har tagits emot och bordsplacering medels slump ordnas (man får ett halvt spelkort vid ankomst, den andra halvan berättar var man får sitta – på så sätt lär man känna nya människor, vilket är främsta syftet med festen). Detta är något vi gör tillsammans. Under ledning av en annan lärare, vi lärare är ju vana att leda grupper med både fast och vänlig hand.

Ingen kan göra allt, alla kan göra något. 

IMG_9591När jag skriver ovanstående inser jag att jag nog skrev något liknande redan förra hamnfesten (då vi dock hade solsken hela dagen). Det är dock lika giltigt nu och har fortfarande samma bäring på skolan. Jag är helt övertygad om att vi skulle tjäna väldigt mycket på att utgå mer utifrån:

Kompetens – Talang – Intresse – Engagemang

än att Alla Ska Göra Allt. Jag tror som ni vet inte heller konceptet “Min Klass och Mitt Klassrum” är det bästa för helheten, utan mer på att vi skapar något Tillsammans. Jag ser som ni förstår verkligen fram emot att få vara med och på allvar bidra till att bygga denna kultur på helt nystartade Glömstaskolan i höst.

Men nu är det dags att plocka ut rådjurssadeln ur ugnen och göra något gott av alla grönsaker vi handlat direkt från bondens hand, även detta i glada vänners lag. Sådant är också nog så viktigt – avkoppling och återhämtning.

PS. Ett annat exempel på något vi skapar tillsammans är förstås sommarens PedaLäsLyft, vilket nu samlat flera hundra lärare i en gemensam diskussion av en pedagogisk bok och en färsk avhandling. Det går ännu att haka på, för den som vill. Ingen ska känna sig tvingad, ingen ska känna att man inte har möjlighet. DS.

 

Lämna en kommentar

  • (will not be published)