Läraryrkets tre ben

Sitter nu på tåget hem från Utbildningsvetenskapliga kommitténs Resultatdialog. Det har varit två givande dagar med många nya tankar och idéer. Tänkte ta en liten lur, men tankarna surrar.

Inte minst ringer orden från den avslutande paneldebatten:

Evidens + Beprövad erfarenhet + Personlig Bedömning = Läkarkårens tre ben. Kan det även ses som Lärarnas? /Ingrid Carlgren, professor

Det låter högst rimligt att detta bör vara de tre ben på vilket läraryrket måste vila på. Inget av dessa ben får saknas! Evidens finns det helt enkelt inte tillräckligt mycket av. Beprövad erfarenhet måste kontrasteras mot Evidensen. Och utan den personliga och professionella bedömningen faller allt platt om man tänker att lärande och bildning är något i huvudsak ickeinstrumentiellt.

Jag är övertygad om att den beprövade erfarenheten går att vidareutveckla och till viss del även överföra. Här har skolan en stor potential där lärare lär – tillsammans. Ett gott och konkret exempel på detta är EdCamp kvällen 31/10, enligt ryktet finns det ännu platser kvar – se till att anmäl dig!

När det sedan gäller forskningen finns här oerhört mycket att göra! Vetenskapsrådet fördelar medel till en stor del av forskarSverige, där merparten går till teknisk forskning (1,3 miljarder), medicin (1,1 miljarder) men Utbildningsvetenskapen numera dock ses som en självklar del även om den bara får 200 miljoner. Tyngdpunkten av den medicinska forskningen är klinisk forskning med direkt och praktisk nytta för praktiserande läkare. Inom skolforskningen kan vi notera att det inte varit samma tyngdpunkt, även om vi i 360s lärarpanel kan konstatera att det känns som det kommer mer och mer relevant och intressant forskning för verksamma lärare.

“När forskning kommer fram till att fler lärare är bra hjälper inte det läraren i klassrummet att förbättra undervisningen” /Ingrid Carlgren, paneldebatt Resultatdialog 2011

Evidens” är ett ord i tiden, med politiska och ekonomiska vinster i faggorna. Evidens kan dock packas in på väldigt olika sätt, vi måste kunna packa upp och definiera vad som avses! Om inte lärarnas autonomi återigen ska förminska och lärare mest ses som tekniker/utförare. Det tror jag vore en farlig väg att gå, den har vi redan prövat med känt resultat.

“Forskningens Evidens mäter och fokuserar bara en liten del av skolans alla mål.” /Claes Nilholm, professor, paneldebatt Resultatdialog 2011

När det gäller den vetenskapliga evidensen finns såväl möjligheter som problem. Dessa måste “branschen” gemensamt ta tag i – och lärarna måste vara mycket aktiva i detta arbete. Jag tror att lärare är intresserade, givet att förutsättningarna finns (läs: tid och kraft).

När det gäller den personliga bedömningen och det personliga omdömet tror jag även det går att utveckla. Mig veterligen går det inte att göra det utan att på vägen gå på en och annan mina. Man måste helt enkelt få göra fel – inom vissa gränser – lära sig av dessa och gå vidare klokare. Gör man det dessutom gemensamt kan det bli till ett kollektivt lärande, Nihlfors pratade idag om “bygga upp en kunskapsbas som man faktiskt lämnar efter sig”.

Vilka tre ben står du på? Hur står det till med Evidensen, Erfarenheten och Omdömet? Kan man tänka sig att en ödmjuk orubblighet kan vara en väg att gå?

PS. Missa inte #skolchatt på Twitter ikväll torsdag kl 20-21, med ämne “Vad ska forskutbildade lärare/lektorer och andra “karriärlärare” bidra med i skolan?”. Om du läser detta senare så går det bra att gå in efteråt och läsa. Läs på re:flex-bloggen hur man kan tänka och komma igång. Obs! Du behöver inte lämna ut något av dig själv för att läsa vad andra kollegor land och rike runt skriver! DS.

Kommentarer (4)

  1. sören skriver:

    Passar man sig inte landar evidenspratet i ett ordrikt mumbojumbo a la Pedagogiskt magasin eller (hu! …) farbror Steves Grundskoletidningen; fingret i luften och kappan efter vinden där dagsens sanning är gårdagens lögn.
    Detta icke sagt för att klippa ner all pedagogisk forskning jäms med rötterna utan tvärtom för att påpeka att pedagogisk forskning till större delen bör vila på empirisk grund. En avläggare i diskussionen är HUR sk karriärtjänster ska kunna utformas utan att det – som hittills – som ett kommunicerande kärl leder till en omedelbar minskning av av lärares undervisning. Och, nej till detta har jag ingen tulipanaros till lösning.

Lämna en kommentar

  • (will not be published)