Lärarledarskap på midsommar

Intervjuades i somras till tidningen Metro, Skolans dags-bilagan. Det är alltid intressant att bli intervjuad, ger helt enkelt reflektionshjälp utifrån. En sak jag blev påmind om var att det finns många likheter mellan att leda en klass och leda dansen kring midsommarstången/julgranen. Det gäller att ledaren är där. Inte bara fysiskt, utan verkligen mentalt.

“Ledaren måste alltid ha minst 1% roligare än deltagarna” som en av mina folkdansledarkollegor uttryckt det hela.

Det får inte heller finnas något utrymme för osäkerhet, om det ska bli roligt måste ledarskapet vara tydligt. Ledaren måste inge en känsla av trovärdighet, att han eller hon vet vad han eller hon pysslar med. Det måste absolut finnas en kommunikation med deltagarna, ledaren kan inte köra ett eget race. När det är 350 personer i sju ringar (som det är på en av de två midsommarfester där jag leder danslekarna) kan man kanske inte kommunicera enskilt med var och en av dessa, men absolut med några – och det med övertygelse så att alla känner att de är med i sammanhanget. Hatties forskning i Synligt lärande ger också tydligt stöd för detta, “Lärares tydlighet i undervisningen” är tillsammans med “Förtroendefulla relationer” några av de påverkansfaktorer som har störst effekter.

“Lärares tydlighet i undervisningen (0.75) avser lärares förmåga att klargöra mål och kriterier för måluppfyllelse samt tydligheten i undervisningen kring organisation, förklaringar, exempel, handledd övning och bedömning av elevernas lärande. Att bygga förtroendefulla relationer (0.72) med eleverna handlar om att respektera elevernas bakgrund och kultur samt ha förmåga att lyssna, känna empati, ge värme och uppmärksamhet. Elevens förtroende för läraren skapar trygghet i studiesituationen och leder till goda studieresultat.” /Synligt lärande

Jag vet inte om lärare måste ha 1% roligare än sina elever, men jag är fullständigt övertygad om att lärare måste vara ordentligt engagerade för att lyckas. Och därmed kommer jag till ett ämne som jag känner allt mer frustration kring – de ständiga och i verksamheten icke-förankrade projekten. Något som även SKLs forskarförfattare verkar ha uppmärksammat då man färgmarkerat stycket i rapporten:

“Användning av rapporten

Innan man påbörjar utvecklingsprojekt som utgår från faktorer som Hattie identifierat i sin studie är det betydelsefullt och värt mödan att fördjupa sig i ytterligare forskning som belyser likartade faktorer och strategier. Dessutom är kartläggningen av de lokala villkor som omgärdar den aktuella skolan eller kommunen lika betydelsefull för att ett utvecklingsprojekt ska leda till verklig utveckling.” /Synligt lärande, sid 8

Precis som mitt engagemang som dansledare på midsommar kan eldas på men också släckas, kan mitt engagemang som lärare såväl tuktas som fås att blomstra. Lika viktigt som lärarledarskapet är förstås skolledarskapet. Liksom ledarskapet på huvudmannanivå, vilket måste ge professionen på golvet både förutsättningar som förtroende.

För övrigt anser jag att lärare bör utveckla en ödmjuk orubblighet, liksom ständigt sträva mot att utveckla sitt ledarskap.

Kommentarer (9)

  1. Sören Holdar skriver:

    Hatties truismer. Får man säga det utan att . . .

Lämna en kommentar

  • (will not be published)