Lärare med rätt att röra?

Jag kan inte vara lärare om jag inte får lägga en vänlig hand på elevens axel.

Jag kan inte vara lärare om jag inte fysiskt får bromsa en elev som har ett ogynnsamt förhållningssätt och där ord inte längre fungerar.

Självklart måste det alltid ske med Lärares yrkesetik och stor respekt för vad det väcker hos eleven. Ett samhälle där lärare väljer att peta på en ledsen elev med en penna i syfte att inte kunna anklagas för att ha tafsat är en återvändsgränd. En bra tumregel kan tänkas vara:

Hur vill jag att mina egna barn ska bemötas av sina lärare?

Det finns absolut fysisk beröring från lärare till elev som aldrig är OK. Jag och två kollegor på Skapaskolan fick förmånen att med hjälp av en journalists kloka frågor resonera om detta, vilket blev till en artikel i Skolvärlden.

“Syftet med beröringen måste alltid vara att det ska bli bättre för eleven. Om det i stället handlar om att det ska ge läraren någon slags behållning är det fel syfte.” /Skolvärlden 1-15

Jag tänker samtidigt att om mina barn inte självmant stänger av musikspelaren när undervisningen sker i form av helgruppsdialog så ger jag läraren fullt mandat att påpeka detta. Om de mot all förmodan inte skulle lyssna ser jag inget problem med att läraren ber dem lämna rummet. Om de skulle obstruera här har jag inga problem med att läraren använder den fysiska kraft som behövs för att få dem att lämna rummet. Här kan man absolut tänka annorlunda och jag undrar fortfarande hur den förälder tänkte som istället för att ge läraren mandat skrev till Skolinspektionen två timmar efter händelsen ägt rum. Jag är däremot inte förundrad över att Lärarnas Ansvarsnämnd valde att inte ge läraren någon påföljd utan snarare resonerade utifrån helheten:

“Enligt 5 kap. 6§ skollagen får en lärare vidta de omedelbara och tillfälliga åtgärder som är befogade för at tillförsäkra eleverna trygghet och studiero eller för att komma till rätta med en elevs ordningsstörande uppträdande. En förutsättning för att få vidta en sådan åtgärd är … att åtgärden står i proportion till sitt syfte…

Ansvarsnämnden finner det utrett att <<läraren>> har haft fog för att i den uppkomna situationen visa ut eleven, som själv orsakat situationen. …

Ansvarsnämnden finner således att <<lärarens>> agerande i den uppkomna situationen inte varit felaktigt. Han har också uppträtt korrekt under efterspelet till händelsen. Det saknas därmed anledning att bedöma <<läraren>> som mindre olämplig att bedriva undervisning.” /Beslut 2014-12-17, Dnr 2014:898

För vem tjänar egentligen på rädda lärare? Ingen! Varje elev har rätt till god undervisning, i en trygg och säker miljö. Här krävs lärarledarskap på många plan, vikten av lärares professionella bedömning kan knappast överskattas. Mandat från föräldrar gör också det skillnad. Vi ska minnas att vi har samma mål:

Att det ska gå bra i livet för deras barn (våra elever).

Kommentarer (3)

  1. sören holdar skriver:

    Artikeln är skriven i någon slag grundläggande tanke att “beröring” är ett bekymmer eller tom problem i generell bemärkelse vilket accentueras av att (även i dina utdrag ovan) artikeln exemplifieras med problem eller vad som skulle kunna ses som problem.

    “Beröring” är dessutom en inte alldeles väl vald term (även om jag har svårt att finna alternativ utan omskrivningar) eftersom ordet även innefattar “att bli berörd” i överför bemärkelse. Blir mina elever berörda av min undervisning eller jag berörd av deras resultat är det något positivt! Dessa rader exempelvis skrivs samtidigt som jag skådar ut över tjugotvå elever som i ro och utan stress, eller i allafall utan oro, knölar med sitt nationella prov i Svenska. Det är svårt att inte bli berörd av deras koncentration och faktiskt hängivenhet att ge sig själv ett gott resultat.

    Vi lärare är olika och har många gånger helt olika metoder att nå fram, in och till studiero och resultat; en del av oss är ordrika, andra ordkarga, några ställer sig på scenen andra har en mer diskret framtoning men det oavsett har eleverna att precis som vi förhåller oss till dem som individer och i grupper/klasser de att förhålla sig till oss – och för dem är det en del i den pågående processen att bli, ja, människa.

    Avslutningsvis. Det talas otroligt mycket om “evidens” nu en period i tro att det är likställt med att vara vetenskapligt belagt. Detta samtidigt som inte ens matematiken längre kan ses som en exakt vetenskap och då naturligtvis i ännu lägre grad humaniora och samhällsvetenskap. ETT lär dock vara fastslaget. Nämligen att om jag SÄGER till en elev att (exempelvis):
    “fundera över snöovädrets inverkan för utgången av slaget vid Narva och den självbild och dess konsekvenser det bidrog till hos såväl kung som enskilda karoliner” blir effekten hos eleven starkare och förståelsen bättre om jag samtidigt som jag säger det har lagt min hand på elevens axel eller arm. Det ni! “Homo socialiensis!”

    • Magnus Blixt skriver:

      Inte heller jag hittade något bättre än “beröring”, när saken var ämne för Skolchatt la vi till “fysisk” just för att det skulle vara klart.

      Stycket: “Vi lärare är olika och har många gånger helt olika metoder att nå fram, in och till studiero och resultat; en del av oss är ordrika, andra ordkarga, några ställer sig på scenen andra har en mer diskret framtoning men det oavsett har eleverna att precis som vi förhåller oss till dem som individer och i grupper/klasser de att förhålla sig till oss – och för dem är det en del i den pågående processen att bli, ja, människa.” skriver jag under till 100% och funderar på vad som skulle hända om samhället omfattade denna syn lite mera allmänt? För det är väl det som är själva problemet som artikeln försöker diskutera; det finns många som ser fysisk beröring som just problematisk, vilket i våra ögon blir problem i sig. Jag instämmer i att fysisk beröring ofta gör att det man säger sjunker in bättre och kan inte se mig verka som lärare om jag inte ges möjlighet till detta.

  2. Bengt Sjöberg skriver:

    Ja jag tror att speciellt tonårspojkar kan må mycket bra av något fysiskt tag från läraren. Ofta är prat helt verkningslöst mot bångstyriga grabbar men ett fysiskt tag kan rensa luften och ge bättre lugn i klassen. Att i stället dra igång byråkratin med polis och rektor (som inget gör åt saken) skapar ingen större auktoritet för läraren och leder inte till bättre arbetsro i klassen.

Lämna en kommentar

  • (will not be published)