Lärare och sociala media

Jag utlovade visst ett inlägg utifrån min föreläsning på SETT “Sociala medier för lärare – möjligheter och fallgropar”. Men tillvaron kom emellan, med undervisning, nationella prov, riktig kompetensutveckling samt popupklass på skolriksdag (där mina elever bland annat tog chansen att intervjua James Nottingham). Denna långhelg valde jag så att inleda med att dansa fackeldans för att sedan fram tills nu lämna mobil och sociala medier för att istället umgås med goda vänner och familj. Känns faktiskt som helt rätt prioritering. Lika mycket som sociala medier kan tillföra ett sammanhang, kan de även distrahera oss från andra sammanhang.

Sociala medier kan föra hela världen till dig varhelst du är. Samtidigt kan de också snabbt föra dig bort från de människor du delar plats med.

Jag var ju länge med i Våga Vägra Facebook. Sedan började jag blogga för Pedagog Stockholm och Lrbloggar… Jag trodde inte jag var tävlingsmänniska, men gick igång på bloggstatistiken. Ett sätt att höja klickfrekvensen är att engagera sig i sociala medier, och på den vägen är det. Först Facebook och sedan fann jag guldgruvan Twitter. På Fb är man “vänner”, vilket ju har sin konnation. På Twitter “följer” man istället de som skriver sådant som man finner intressant. Det behöver inte alls betyda att man håller med, men att man finner det läsvärt. Twitter är dessutom en väldigt enkel kanal till Skolverket, Skolinspektionen, LR mfl som hänger där.

Jag skulle aldrig få för mig att lyfta telefonluren, ringa Skolverket och be att få bli kopplad till generaldirektören. Men på Twitter har vi flera gånger mötts i givande dialoger om skolan.

Rätt nyttjade kan sociala medier verkligen ge inspiration, energi, svar på konkreta frågor, bra diskussioner och dialog. På #skolchatt torsdagar kl 20-21 diskuteras angelägna ämnen och min uppfattning är att det där är viktigare vad som sägs, än vad som säger det. Så tycker jag det är överhuvudtaget i sociala medier, i lärarrummen kan där ofta finnas mer av tassande och passande.

“Nu kan jag ta med mig lärarrummet hem via datorn och få svar på mina frågor när jag själv känner att jag har tid”, sa Anna Kaya redan för ett år sedan (Anna är f ö den enda lärare jag vet som har fler följare på Twitter än jag, helt rättmätigt helt omöjlig att komma ikapp)

Senaste dagarna har #tonen på sociala medier diskuterats. Tydligen behöver vi experter som vägleder oss även här.  Eller t o m någon slags ny kommissionEller kanske inte? I min värld handlar det främst om vanligt sunt förnuft, medmänsklighet, gemensamt samhällsbygge… Något vi alla gör tillsammans.

Den stora tragedin är inte de onda människornas brutalitet utan de goda människornas tystnad.

Du är inte bara ansvarig för vad du säger, utan även för det du inte säger. /Martin Luther King

 

Kommentarer (1)

  1. sören holdar skriver:

    Jag har inte många principer, och de jag har har jag nog brutit mer än en gång. Det är som med mat: för mycket och för litet skämmer allt. Men vid twitter (och tv4) har jag något av en personlig skamgräns. Och varför då?

    Främst för att – sedan må “följarna” säga vad de vill – det är ett klia mig på ryggen-forum men med en attityd (nej inte ambitioner) att vara något annat. Facaeboken ger sig iallafall inte ut för att vara något annat.
    Det andra hänger samman med det första då den invändning jag ofta får när jag presenterar min syn på twitter är att så är det kanske men många gånger följer intressanta meningsutbyten. Fralldel. Men då inträder begränsninge 140 tecken och vi hamnar i någon slags light-version av TED-talk som är en light-version i Sig (say something witty and engaging in fifteen minutes that leaves people gasping for air). Ett djupare meningsutbyte är alltså uteslutet.
    Men du då Sören du skulle ju passa perfekt på twitter. Kanske det. Men i såfall levererar jag hellre mina one-liners på Norra brunn eller i personalrummet och tar risken att bli utbuad och därmed ges möjlighet att förklara och försvara mig. DET är meningsutbyte.
    Ps. Sollentuna kommun, enkannerligen Tegelhagsskolan, har i en undersökning som av referaten att döma är helt trovärdig visat att lära sig läsa och skriva med sk platta spöar andra metoder (det fanns två refterensgrupper) och åter har vi fått bevisat att den engagerade läraren med en genomtänkt strategi får eleverna att göra goda resultat. Röde Orm som högläsning hosthost. Eller som häromåret, Nils Holgerssons underbara resa från pärm till pärm inklusive det ångande erotiskt laddade kapitlet Den stora trandansen på Kullaberg.

Lämna en kommentar

  • (will not be published)