Lärare i alla skolor förenen eder?

Idag gästbloggade jag på #skola365 – ett härligt initiativ av min goda kollega, vilket som så ofta startade som en fråga i sociala medier:

365start

Om jag förstått saken rätt har över 400 intresserade redan anmält sitt intresse, och vårens tider är snart bokade. Jag tycker det är kul – och viktigt – med dylika initiativ där det görs tydligt att mångfalden är bättre än enfalden. Här finns liksom ingen gemensam agenda, mer än att man är intresserad av skolan. Jag tror det blir spännande att läsa en del nya röster, en del kommer man att hålla med, andra kommer att ge viktigt tankespjärn. Tur att vi är akademiker och kan tåla olika argument!

Samma sak med Pedagogisk Pub, vilken också fick sin fart på sociala medier och snabbt spreds land och rike runt – och snart firar sin treårsdag. I torsdags var det som vanligt en mix mellan några av oss som kommer dit ganska ofta eftersom vi vet att det alltid ger mer energi än det tar att komma dit och en handfull som var där för första gången – men sannolikt inte sista. Inte heller här finns en gemensam agenda, utan man talar om det hjärtat är fullt och provränker med fördel tillsammans med andra som tänker annorlunda men ändå är engagerade i skolans värld.

Edcamp var det också ett tag sedan sist – men jag har förstått att fler är på gång. På en Edcamp får man verkligen prata om det hjärtat är fullt, tillsammans med andra som också på allvar vill diskutera samma ämne (tänk om det vore så lite oftare i skolan). Alltsomoftast finns där ju någon i sällskapet som har gott om erfarenhet och mer än gärna delar med sig, samtidigt som samtalet vidgas av andra som har andra erfarenheter. Detta samtal är förstås mer fokuserat än på puben…

Sommarens Pedagogiska Läslyft blev också klart givande, man kan väl närmast beskriva det som en digital läsecirkel med givande diskussioner av aktuell litteratur. Vi står i startgroparna att snart dra igång igen – samtidigt som det står var och en fritt att även göra det på egen hand (vi delar förstås gärna med oss av gjorda erfarenheter).

Det finns förstås fler exempel, som Skollyftet, Digitala skollyftet och inte minst #skolchatt, där den som vill prata skola varje torsdag har en chans att prata om det ämne som ges kl 20-21. Min uppfattning är att det där inte i första hand är viktigt vem som säger vad, utan vad som faktiskt sägs. Twitter har förstås sin begränsning i 140 tecken, men också en fördel i att samtalet kan bli rappt och kärnfullt, med många olika röster. I allmänhet vill jag påstå att samtalet är både högst anständigt och mycket givande.

Att många olika röster hörs tror jag är väldigt viktigt. Utifrån det har vi sedan bättre möjlighet att finna en god balans i tillvaron. 

Om alla tänker lika, blir där inte mycket tänkt

Så låt oss då tänka vidare! Tillsammans, men inte likformigt. Tack!

PS. Det är förstås inte så att jag är så naiv att jag tror att bara vi fortsätter prata såhär med varandra så kommer skolans alla problem att försvinna över en natt eller två. Men jag ser inte heller några egentliga alternativ än att vi lärare faktiskt förenar oss i djupare dialog. Quick-fix och mirakelkurser är det väl främst några få skolpolitiker och skoldebattörer som ännu tror på. DS.

Kommentarer (2)

  1. Tomas Åström skriver:

    Tack för en genomtänkt och pedagogisk föredrag kanal K den 23/1!

    Jag skulle vilja skicka dina bilder (länk till) betr.
    “förtroendekapital” och “om hur tillit och förtroende byggs upp (och bibehålls)”
    till en behövande.

    Vänligen
    Tomas Åström, Göteborg

Lämna en kommentar

  • (will not be published)