Lärandehantverkets glädje

IMG_0698Jag blir så nöjd när mina elever spontancharmar medpassagerare på bussen.

Igår var vi åter på studiebesök på Historiska museet, med gudidad visning och tidsenlig slöjd. Riktigt lyckat, med en guide som både var säker i sitt ämne och i att leda en grupp av barn. Om några veckor åker vi tillbaks och då guidar eleverna i mindre grupper varsin grupp av yngre elever. Vår förhoppning är att det ger ett rikt lärande till både liten och stor.

På vägen hem var bussen halvfull med elever från en annan skola. Deras beteende gav ingen positiv bild av svensk skola, skönt då att våra elever spred glädje och visade att det finns hopp om tillvaron. Samma sak när vi på väg till besöket gick igenom närmaste Saluhall i syfte att insupa intryck – 20 tisslande och tassande elever i samlad tropp. Det är förstås ingen slump, vi har tränat dem i gynnsamma förhållningssätt (inkl gjort klart att om man inte följer lärarnas uppmaningar är man inte med nästa gång, vilket förstås också provats och lärt samtliga att det de vuxna i skolan sa också gällde på riktigt).

Jag minns mitt allra första studiebesök som lärare, eller snarare vägen dit. Vi klev på tunnelbanan vid Fruängen, som är ändstation. Vagnen var tom och vi spred ut oss. Under vägen in mot staden blev det förstås fullt… Den stressnivån jag som ansvarig lärare hade när det var dags att kliva av vill jag aldrig någonsin uppleva igen. Vilket jag förstås inte heller gjort – trots att jag genom åren genomfört mången studiebesök. Anledningen till detta är förstås att denna erfarenhet lärde mig vikten av att genom ett tydligt lärarledarskap lära eleverna gynnsamma beteenden när vi är ute. Detta är ett hantverk som man absolut ständigt kan – och måste – förfina. Alternativet att sluta med studiebesök ser jag inte som något alternativ, skolan måste ut och möta världen på plats.

IMG_8184Idag var jag, familjen och goda vänner på Fjärilshuset. Zoolog Owe Sandström berättade om hajarna. Det var faktaspäckat och kunde ha gjorts hur tråkigt som helst, men nu flög tiden förbi. Han kunde sitt ämne, han hade uppenbarligen förberett sitt framförande, han varierade rösten och la in rimligt många roligheter. Han fångade både liten och stor, alla gick därifrån med såväl nya kunskaper som en rik upplevelse. Här kan man snacka om gott hantverk.

IMG_8182När hantverket är på plats kan stunder av gott lärande lättare genomföras. Gott hantverk kräver sin kompetens, denna tar kraft och energi att utveckla och förfina. Det går och är viktigt. Pratar vi om det? Värderas det?

Lämna en kommentar

  • (will not be published)