Kaosklass kostar

Även i Luciatider snurrar massor av tankar kring skolan. Var är vi? Varför då? Vart ska vi? Hur ska vi ta oss dit? Denna gång blir det dock inte så mycken text från min sida, utan lite urklipp jag hittat på vägen.

“Livsluften för professionella yrkeskårer är deras autonomi, att de har förtroendet att bedöma hur det egna arbetet skall genomföras. Utan denna autonomi går arbetet i baklås – kreativitet, ansvar och yrkesetik går förlorade.” /prof Bo Rothstein, GP 13/12-13

“– Vi måste få arbetsro. Man pratar om arbetsro i klassrummet, men det gäller ju också arbetsro i lärandeorganisationen. Och jag vill inte se skolan som ett politiskt slagträ. När man säger att skolan ska bli årets valfråga då blir jag nästan ledsen. Jag tycker inte att skolan ska vara en valfråga. Men framförallt önskar jag att vi ska få förutsättningar att bedriva och utveckla undervisningen.” /leg lär Anna Kaya Skolvärlden 5/12

“Jag menar att just området läsförståelse bör vara prioriterat framöver eftersom det ofta är en förutsättning för framgång inom övriga skolämnen. Med en travestering av den amerikanska reformen ‘No child left behind’, kallar jag den för No teacher left behind. En sådan åtgärd – det handlar inte om någon ny reform – skulle innebära att svenska lärare får tid att fördjupa sin kunskap om hur man undervisar i evidensbaserade strategier för förståelse. En sådan undervisning inbegriper samtidigt att bedömning blir ett viktigt integrerat didaktiskt verktyg i undervisningen. Undervisning, lärande och bedömning betraktas då som en process, inte som separerade enheter.” /nydisputeradeBarbro Westlund, DN Debatt

“– Svenska elever anger i högre utsträckning än OECD-genomsnittet att det är pratigt och stökigt på lektionerna, många har sena ankomster. Vi kan se ett samband mellan de elever som säger så och de som har presterat sämre i undersökningen. / Anna Ekström, generaldirektör för Skolverket, citerad i Skolvärlden

Kommunaliseringen, det fria skolvalet, förändringar i lärarutbildningen och det målrelaterade betygssystem med starkt fokus på att klara godkänt lyftes som tänkbara orsaker till de försämrade resultaten. Liksom synen på kunskap och bildning. /Skolvärlden, på konferens ang Pisa-resultat

“– Ska man se till resultatet i Pisa så borde man satsa på att eleverna ska ha bättre attityder till ämnet, ännu mer motivation, vara mer uthålliga och öka självvärderingen.

– Och en sak ska vi vara stolta över. Relationen mellan lärare och elever är väldigt bra. Eleverna tycker att de får hjälp och bra stöttning av sina lärare. “/ professor Astrid Pettersson, citerad i Skolvärlden

“– När jag började var lärarna oerhört fria, jag hade mina lektioner men resten av tiden disponerade jag över själv – och använde till samarbete med kollegor och till fortbildning till exempel. I dag har jag istället arbetsplatsbunden tid och bokas upp för uppgifter där jag inte själv kan bestämma vad som är viktigast. Det tror jag är ett gigantiskt kvalitetstapp för skolan och ett jättetapp för lärarnas status, vi har förvandlats till skrivbordsbundna arbetare istället för att vara professionella, fria yrkesutövare.” /adjunkt Ylva Pettersonnyckeln

“Tydligast kan man se detta i lärarkårens ändrade ställning. Från att ha varit statligt anställda med fullmaktstjänster är lärare i dag kommunalare förordnade tillsvidare. Från att ha varit en relativt välavlönad kår är man nu i ett internationellt perspektiv klart underbetald. Från att ha haft ett yrke med stor självständighet och professionell autonomi är man nu inordnad i de kommunala rullorna och står under befäl av lokala skolpolitiker med lindrig kompetens på området.” /prof Bo Rothstein, GP 13/12-13

“Samtidigt bör man alltid fråga sig vad som kostar mest. Ibland blir besparingar bara en flytt av en kostnad – från ett ställe till ett annat. … Samhällskostnaden för fler resursskolor och mer stöd i skolorna ökar, visst. Men om den prislappen innebär att fler mammor och pappor kan gå till jobbet med ett lugn i bröstet så är nog mycket vunnet, trots allt.” /ledarskribent Sanna Rayman 14/12-13

Sammanfattningsvis: skolan behöver en tydligare målstyrning, där de professionella visas tillit att utforma och utveckla sitt uppdrag och sin verksamhet. En verksamhet där insatta resurser står i paritet till höga förväntningar och skolan och barnen prioriteras långsiktigt (även när kommunens hockeylag ramlar ur ligan, eller någon “vill sätta kommunen på kartan med ett nytt badhus”), men amatörpolitiker i övrigt håller fingrarna borta från syltburken hur skolan ska göra för att lyckas. Jag håller med Anna ovan att jag inte vill se skolan som en valfråga om det är fråga om genomgripande och skymmande reformer, men vill gärna se skolans som en valfråga om det handlar om hur mycket resurser vi är beredda att investera i skolan idag – för framtiden.

Kommentarer (1)

Lämna en kommentar

  • (will not be published)