Känsla och Förnuft: I den bästa av världar…

Saxat från Grönköpings veckoblad...

I den bästa av världar vore livet enkelt. Allt skulle rulla på som man skulle önska; alla människor skulle ha funnit sin plats och nått sin potential, samarbetet människor emellan skulle ske med minimal onödig friktion, alla elever skulle ha stöd och förutsättningar hemifrån, tågen skulle alltid komma fram på utsatt tid, kommunerna skulle satsa lika mycket på skolan som politikerna lovar i valrörelsen…

Idag har vi, genom våra förtroendevalda ombud på Förbundsrådet, fattat ett stort, komplicerat och avgörande beslut på bara några få utsatta timmar. Ett beslut där vi hela tiden balanserat mellan förnuft och känsla. Debatten har gått i vågor, argument har vänts och vridits på. Medlarna gjorde något så oortodoxt som att komma och berätta om sin process och sin analys av läget:

Till slut kommer man faktiskt till vägs ände.

Jag tänker absolut inte måla upp guld och gröna skogar, men ibland handlar det om att inse hur långt man kan komma och vilka medel som faktiskt står tillbuds. Alternativet att säga nej innebär långt ifrån självklart att det blir strejk, härtill måste två förbund vara överens. Även vid en ev strejk kan endast en mindre grupp av lärarkåren tas ut, ty strejkkassan är inte oändlig. Vi vet vad vi vill. Frågan är bara om vi på allvar tror att en konflikt ger oss just det. Det vet vi förstås inte förrän det prövas. Man kan också tänka sig att strejka som en tydlig markering, även om det rent materiellt kostar på. Men är det värt det? På kort och på lång sikt? Frågan är om förnuft eller känsla bör styra i det läge som ligger. Kanske båda?

Samtidigt får det bästa inte bli det godas fiende. I ljuset av alla historiska motgångar får vi inte bli helt förblindade för att se en framgång även om den bara är ett litet steg på den långa, långa vägen.

I den bästa av världar vore det förstås absolut självklart att ”den som gör jobbet också ges rimliga förutsättningar för det inklusive en god ersättning för det”, men vi vet hur olika det trots detta ser ut i olika kommuner och regioner. Under ytan ligger väldigt tydligt frågan:

 ”Klarar alla landets kommuner av huvudmannaskapet för skolan?”

Nu ligger denna fråga just under ytan och inte på bordet, ty denna fråga är ingen avtalsfråga mellan parterna utan kräver ett riksdagsbeslut. Det finns i dagsläget några få partier att rösta på men en statlig utredning på väg – tänkt att presenteras våren valåret 2014…

Kan man tänka sig att det föreliggande budet ställer denna fråga på sin spets? X% har i tidigare avtal av vissa kommuner grovt missbrukats (X=0% Pajala 2007). Jag är övertygad om att detta är absolut sista chansen kommunerna och SKL får i mannaminne att visa om man de facto tänker leva upp till de vackra orden om att satsa på skolan, lärandet och lärarna.

När det gäller den ständiga ökade arbetsbelastningen vore det onekligen smidigt om detta gick att lösa i ett centralt avtal. Tyvärr tror jag inte tillvaron är riktigt så enkel i praktiken. Hur vore det om vi tog en del av den starka strejkviljan som finns och istället omsatte den i att hävda det som redan idag stadgas i Arbetstidslag, Arbetsmiljölag, avtal, Lärares yrkesetik, Legitimationsförordning mm? Och minnas att det är skillnad att känna ansvar och vara ansvarig! I den bästa av världar vore distinktionen enkel, men där är vi inte nu. En statlig utredning är tillsatt för att utröna vad som kan göras med de nya pålagor som kommit därifrån, flera kommuner har också initierat motsvarande arbete lokalt.

  • Lagar och avtal går att läsa.
  • Lagar och avtal går att begripa.
  • Lagar och avtal ska tillämpas.

Nu börjar den riktigt viktiga striden. Parterna har dryga 2 år på sig att visa att man kan leverera. Det finns modeller att använda sig av, exempelvis ”Den Danska”. Här vill jag dock hävda att alla har ett ansvar att dra sitt strå till stacken.

Sometimes it’s vital to remember: It takes two to tango!

Sammanfattningsvis skulle man också kunna uttrycka den samlade känslan såhär:

 ”Jag önskar att budet varit sämre. Då hade jag utan tvekan kunnat säga NEJ. Jag vill inte säga JA, men jag kan inte heller säga NEJ med de fakta och alternativ som de facto ligger på bordet.”

 

Kommentarer (51)

  1. Ulrik Borg skriver:

    Bra att du är tydlig med att avtalet inte är ok, att ni också är missnöjda med det. Det måste signaleras på alla sätt och vis.

    …men det blir jädrans svårt att sälja det till medlemmarna. Vi minns förra avtalet då man gick ut och tyckte att man hade lyckats bra med att förhindra försämringar och var nöjda med det. Jag är glad över att jag inte längre är lokalombud utan skyddsombud. Tyvärr vågar ju LR inte ställa sig bakom där heller, vågar inte ta striderna i domstolarna så arbetsgivaren och de kommunala fastighetsbolagen låter oss jobba vidare i mögliga, svinkalla lokaler med för många individer i lokalerna.

    Jag tror vi är många som resonerar som ni nu: Nu tar jag pengarna och springer. I vårt fall betyder det att man går ur facket och tjänar en liten slant extra varje månad. Åtminstone hos oss får ju statistiskt sett de icke-fackliga högre löneökningar och högre lön, så…

    Själv samlar jag sedan några år burkar istället för att försöka få den där extra femtilappen. Det lönar sig mer.

    • magnus skriver:

      Jovisst blir det svårt.
      Strider i domstolar är inte helt enkelt, tyvärr säger ju erfarenhetsmässigt inte alltid Lagen det som man önskar/tror/tycker att den borde…

      Kan man tänka sig att fler lärare borde ta den lokala striden för yrkesetiken och yrkesstoltheten istället för att tro att man får den där extra femtilappen för att man är tyst?

  2. Daniel skriver:

    Ja, meningarna går isär…

    …jag är extremt besviken på mina ombud. Detta avtal är minimalt bättre än avtalet LR kallade för en “förolämpning” i våras. Jag är heller inte villig att ge AG ännu en chans med X procent-modellen. Det förtroendet är förbrukat för länge, länge sedan som jag ser det. Samma sak med “rundabordssamtal” med SKL om arbetsvillkoren. En strejk hade åtminstone sänt signalen att vi är beredda att ta strid nån gång. Dessutom: ett långt avtal…varför? Som sagt, extremt besviken, liksom mina kollegor.

    Med vänlig hälsning,
    Daniel
    Besviken medlem

    • magnus skriver:

      Om man studerar vårens avtalsbud och dagens i detalj vill jag ändå hävda att det finns materiella skillnader. Är också skeptisk till X-modellen, men vill nog se att det är en viss skillnad med 4 x-år och 2, med möjlighet till uppsägning efter det första (mitt i valår).
      Rundabordssamtal är vi alla skeptiska till, men alternativet kan enkelt vara att frågan försvinner helt från avtalet denna gång. Men visst, samtalen MÅSTE denna gång leda fram till något materiellt. Därför är tiden också satt till mars 2013, enligt medlarna.
      Varför långt avtal: svaret är enkelt – en av parterna har krävt det (och det är inte LR) och detta är frågan om en förhandlingssituation.

  3. Eric Starck skriver:

    Vilken dynga för att rättfärdiga att LR vek ned sig helt och hållet.

  4. M J skriver:

    Tyvärr är det tänk du beskriver som lett oss till det läget vi är i. Förnuft ihop med godtrogenhet , samt en naiv tilltro att arbetsgivaren kommer inse att vi förtjänar mer kommer inte leda oss nånstans. Den som är kvar får se att mycket lite kommer ändras vad det gäller lönefrågan. Jag är förvånad att det fortfarande finns de som känner att det här är ett sådär avtal. Det är en ren katastrof

    • magnus skriver:

      Jag lånar Freddy Grips ord: “Ett dåligt avtal men det bästa alternativet”. Tror ingen tycker det är ett bra avtal.

  5. Paulina skriver:

    Hej!
    Känner också att förtroendet för kommunernas lönesyn är oerhört låg då de r låtit bli att ta oss lärare på allvar. Litar därför inte på att de kommer vilja ta något ansvar kommande år heller, varför vi går ytterligare år med dålig löneutveckling till mötes. Tragiskt och förmodligen en starkt bidragande faktor till att få kommer vilja välja detta yrke.

    /P

  6. Inger Elgeskog skriver:

    Sansat och nyanserat skrivet av Magnus! Även om sinnet nu rent spontant kokar över så måste man ju försöka se det rimliga i vad vi nu har att vänta. Det vi k a n göra, och m å s t e börja göra mer konsekvent och ihärdigt är att “idiot”-tillämpa de lagar och avtal vi faktiskt har, och att inte ta med jobb hem för att sitta uppe till fram på småtimmarna… Om vi nu inte verkar kunna få betalt för det vi gör, då får vi göra det som vi f å r betalt för.

  7. Christian Jensen skriver:

    Har verkligen SKL ett så stort förtroendekapital att vi kan lita på att frågan om arbetsbelastning och x% påslag infrias?

    SKL säger sig att x inte kan betyda noll procent. Låter ju bra, då betyder det väl 0,1 %.

    Vid en löneöversyn i min kommun, Ljusdal, gick 1/3 del av våra medlemmar från översynen med reallöneförluster. När jag påtalade detta sa den dåvarande utbildningschefen, nu verksam i Hagfors; “God löneutveckling är inte det samma som reallönesäkring.”

    Det är den arbetsgivarrepresentant som vi just skrivit avtal om x % med.
    Med detta inlägg tror jag att förklarat min tveksamhet.

    • magnus skriver:

      Jag skulle säga att vi alla är tveksamma och hyser litet förtroende till motparten. Men det säger förstås inte samtidigt att det finns andra enkla vägar som landet nu ligger. Önskar verkligen att det vore så!

  8. Britt Nilsson Faxman skriver:

    Nä Magnus. Detta duger inte och jag behöver inte tala om för dig varför. Vad är meningen med föreningen (förbundet?)
    Hur går det nu med 5%-målet tror du?

    • magnus skriver:

      Förlåt min okunnighet (kanske beror på att timmen är sen efter intensiv dag, vilken inleddes i klassrummet), men 5%-mål?

  9. Mats Åkesson skriver:

    LR är ett svagt fackförbund och Metta är en svag ordförande. Ett förbund som Metall hade aldrig gått med på ett sådant dåligt avtal. LR kommer att drabbas av ett gigantiskt medlemstapp. På min skola kommer förmodligen en majoritet av medlemmarna att lämna förbundet. Hade vi tillsammans med LF tagit ut alla förskollärarna och grundskolelärarna i de yngre åldrarna. Skulle vi stäng ned Sverige på en kvart. Detta hade varit en skarp signal att vi menar allvar.

    Skulle vi fått en större löneökning med staten som arbetsgivare? Nej! Titta bara på de som jobbar inom högskolan. Vi får bara upp lönen genom att där kommer färre lärare ut på marknaden.

    • magnus skriver:

      OM vi hade tagit ut alla förskollärare och grundskollärare i yngre åldrar (för att inte tala om alla som har sjuor och åttor – tänk alla dessa ute på stan…) så håller jag i princip med dig. Haken är bara att detta OM inte är helt enkelt att få till (“it takes two to tango”). Har någon kollat med Lärarförbundet hur sugna de varit på strejk?

      Absolut – en bättre dimensionering av lärarutbildningen så att brist uppstår skulle absolut fungera. Haken är bara att universiteten inte gärna vill släppa sin mjölkko lärarutbildningen riktigt så enkelt.

  10. Ola skriver:

    Du behöver inte förklara dig…häng med huvudet i skam bara… 🙁

  11. willie skriver:

    Vi är oerhört besvikna. Det här är återigen idealistiskt svammel. Den här gången struntade jag i pengar dock ville jag se en reglering av arbetstid inget fick jag. Jag blev såld tillsammans med mina kollegor för trams. Jag skrev innan idag till förbundsstyrelsen och uppmanade dem att avgå. Men det lär ju inte ske då det kräver mod och integritet.

  12. jeanette skriver:

    Magnus du skriver, Haken är bara att detta OM inte är helt enkelt att få till (”it takes two to tango”). Har någon kollat med Lärarförbundet hur sugna de varit på strejk?
    Jag har kollat med Lärarförbundet och vet att kampviljan finns och de antydningar du kommer med här inte är korrekta, det finns ingen anledning att skylla på någon annan när man själv äger ansvaret. Däremot kan det vara svårt att dansa med någon som saknar taktkänsla…

    • magnus skriver:

      Vet att det finns kampvilja även hos delar av Lärarförbundet med (precis som det finns delar av LR som inte vill strejka), men tycker gårdagens presskonferens visar ganska tydligt att det finns skillnader hur våra respektive presidier ser på detta avtal (precis som röstsiffrorna i respektive förbundsstyrelse också indikerar). Finns tyvärr inte länk från dagens SvD Näringsliv “Blandade känslor hos lärarna”: “Trots stämsången var tonarterna ändå något olika i går. … Eva-Lis Sirén lyfte fram att lärarna får 40% mer än alla andra i år och hävdade … Kollegan Metta Fjelkner medgav däremot att beslutet var svårt att fatta och tycker att det varken finns vinnare eller förlorare”.

      När det gäller “It takes two to tango” gäller det förstås också att SKL måste bjuda upp till dans och visa taktkänsla i att leva upp till det som krävs.

  13. Henrik Eriksson skriver:

    Gå inte ut och försvara ett så här dåligt avtal. Det är NI som dragit upp förväntningarna genom att tala om 10000 mer och ett ödesavtal mm. Då är det NI som får stå till svars för att man inte lyckats nå någonstans i förhandlingarna. Nu är dessa kort redan lagda. Det kommer att ta lång tid för Sveriges lärare att nå samma stöd igen.

    • magnus skriver:

      Är lite förundrad över en del reaktioner. Ingen tycker det är ett bra avtal, men jag har lite svårt att tro att någon akademiskt utbildad lärare verkligen sett framför sig att vi skulle få 10 000kr på ett bräde mitt i en lågkonjunktur. “Att inte komma någonstans” och “Att inte komma hela vägen man ville” tycker iaf jag är viss skillnad. Tror inte heller att stödet för att lärare ska ha rimligt betalt kommer att vara så mycket lägre valåret 2014 än nu. Hur det blir får vi förstås se, men det hänger förstås också på hur vi nu fortsätter att fånga situationen. Men visst, det finns punkter som vi absolut skulle vilja ha bättre, precis som det finns punkter som motparten tycker att vi fått för mycket.

  14. Annica skriver:

    Återigen ska vi vara tacksamma för det lilla vi fick. En strejk hade iaf visat att vi fotfolket var villiga att kämpa.Jag är så trött på att bara vara nöjd lärare och glad för att jag har ett jobb och glad för att jag kunde ha det sämre.
    Enligt mig är avtalet en skam. Vi gick från slagorden 10 000 upp dvs ca 40% upp till att första året få ca 4, 2 %. Jippi, vad nöjd jag är. Vad händer de andra åren, jo vi får nästan ingenting.
    Nej, avgå samtliga i ledningen och låt några andra fighters ta över. Och snälla, stå inte i våra nyhetssändningar och säg att det är ett bra avtal när resten av befolkningen återigen skrattar åt oss.

    • magnus skriver:

      Tacksamma och nöjda ska vi inte vara, inte förrän lärarlönerna uppgraderats till en mer rimlig nivå än idag!
      En strejk hade visat att fotfolket var villiga att kämpa, javisst. Hade det varit värt det? Inte alls säkert.
      Förbundsledningen utses av de medlemmar vi alla varit med och valt (eller valt att inte vara med och välja) till kongressen, eller?

  15. Thomas skriver:

    Är fruktansvärt besviken och förbannad. Detta är ett hån mot alla oss lärare och detta var sista gången jag lyssnade på facket. Nu skiter jag i detta och sparar min fackliga avgift istället, kan användas till att amortera huset eller vad som helst. Det avtal som så fullkomligt förkastades innan konflikten är ju i princip det avtal som igår godkändes!!!!! Vad sysslar ja-röstarna i förbundsstyrelsen med?

    Det avtal SKL erbjöd var ju så otroligt dåligt och skulle inte på något vis godkännas, varken lön eller arbetsbelastning var ju åtgärdat på ett tillfredsställande sätt. Kan någon då tala om för mig varför detta avtal är så bra att det accepteras? LR sade ju t o m, inte så lite hånfullt, att LF var sugna på att acceptera det första avtalet men att dem tog sitt förnuft till fånga. Bara för att istället acceptera detta och nu är det istället så att lärarna får mer än någon annan 2012 men det var ju precis det SKL erbjöd första gången!!

    Alla i förbundsstyrelsen måste avgå, med omedelbar verkan. Förtroendet är helt borta och kom inte med massa trams och undanflykter. Ni sålde er, helt utan strid, och har inte modet att stå upp för en utsliten och förolämpad yrkeskår.

    • magnus skriver:

      För mig är svaret: avtalet accepterades inte för att det var så himla bra, utan för att alternativen som stod till buds var så mycket sämre. Det var iaf den bedömning ett samlat förbundsråd gjorde (vare sig förbundsråd eller förbundsstyrelse var eniga, men vår form av representativ demokrati innebär inte konsensus utan majoritetsbeslut)

  16. Ulrik Borg skriver:

    Tänk vilken möjlighet man hade i år att DRIVA frågor, att vara aktiv och inte bara passivt sitta och vänta på AG. Får ofta känslan att vi precis som eleverna är dåliga på konstruktiv kritik. Det är ett av de största problemen med lärarfacken både på lokal och riksnivån.

    Några exempel på vad man kunde drivit:
    – Garanterad lektionsplaneringstid – ser det som väldigt svårt för SKL att säga nej till det.
    – Högre krav på fortbildningen (Hur kan man säga nej från SKL till att “flytta från ett arbetsrum till ett annat” inte ska räknas som fortbildning).
    – Garanterad “fortbildningspeng” till anställda
    – Gemensamt policyuttalande om dator till alla lärare, läromedel till alla elever i alla ämnen, telefon i alla arbetsrum osv.

    Det faktum att avtalet i stort sett bara handlar om lönen (och det inte ger någon uppvärdering av yrket (ok, 150 kr) utslaget på de här fyra åren om vi lär oss av erfarenheter från tidigare avtal) och inget annat är det som upprör mig mest.

    Dock en eloge för att alla som sitter fast i limbo, med upprepade visstidsanställningar, äntligen får någon rättssäkerhet. På min skola har ju de senaste fem åren 1/3 varit anställda på en termin eller ett år i taget, vilket är katastrofalt för en hållbar pedagogisk verksamhet, men det fattar ju inte cheferna: En lärare är en lärare och är lätt utbytbar. 10 lärare är också bara 10 lärare och kan väl också bara bytas ut utan konsekvenser.

    Fortfarande också heligt förbannad för att Folkpartiets representant Maria W.N. ljuger i senaste Skolvärlden om Helsingborgs “lönetillägg”. Blev två grejer för mycket på en dag.

    • magnus skriver:

      Vissa av dessa frågor har man drivit (ex garanterad lektionsplaneringstid – “Danmarksmodellen”), dock med varierande framgång. Att driva att man ska få tillgång till ett självklart arbetsredskap i en avtalsrörelse är jag dock glad att man inte gjort, jag vill inte på något sätt att vettiga och effektiva arbetsredskap ska stå i motsatsförhållande till rimlig lön (sedan är det skam på torra land att vi inte alla har varsin ny dator, telefon osv, men det är i mina ögon annan fråga).

  17. Patrik skriver:

    Vi blir nedvärderade i kronor gentemot de yrkesgrupper vi vill bli uppvärderade. Har alla förstått det?

  18. Fredrik Andersson skriver:

    Tack för att du tar diskussionen, Magnus. Jag har själv bara stött på nöjda medlemmar idag, även om jag ser en del annat på Facebook. Viktigt att diskutera!

    Det är en normal mänsklig reaktion att tycka det vore skönt att få fälla lansarna och med ett vrål av indignation rida an mot lede fi och gå under med flaggan i topp till ljudet av trumpeter.

    MEN detta är Sverige och det som tagit 20 år att förstöra, tar 20 år att bygga upp igen. Att många nu har en möjlighet att lära sig om den svenska modellen för kollektivavtalsförhandling är bra och kanske i vissa fall på tiden.

    Dessutom får man inte röra ihop saker – ett kollektivavtal är inte allt fackligt arbete som bedrivs och är inte den enda kraften som verkar för förändringen av svensk skola.

    • magnus skriver:

      Tack, även jag tror diskussionen och dialogen viktig. Inte minst i tider som dessa. Tänker att det borde vara en av de saker som kännetecknar ett akademikerförbund.

      Att reagera med känslan “nok er nok” är dock förstås en högst mänsklig och förståelig reaktion. Men vi måste samtidigt kunna balansera känsla med förnuft (som ju blev blogginläggets rubrik).

      Jag tror också väldigt mycket annat arbete kan spela nog så stor roll utöver kollektivavtalsarbetet. Utan bred acceptans för lärarnas situation står vi oss slätt. Om vi sagt nej till avtalet tror jag inte det spelat oss i händerna med rubriker som “Lärarna sa nej till 40% över märket”, även om det initialt skulle ha kännts gott. Just nu är dock också mycket annat som rullas ut som jag hoppas och tror vi i efterhand kommer gilla (skollag, karriärtjänster, lärarlegitimation, ny lärarutbildning mm).

    • magnus skriver:

      Är det inte typ så det skulle stått på löpet? Även om vi inte gillar märket är det något vi på något sätt måste förhålla oss till, om inget annat utifrån allmänhetens synvinkel.

      En annan fråga som kom upp ikväll: vad skulle vi ha skrivit på plakaten om vi skulle strejkat?

  19. John Nilsson skriver:

    Jag tycker inte det hela är så illa. Målet 10 000 mer (i förhållande till alla andra) är och bör vara ett mål över viss tid, allt annat vore orealistisk. Självklart borde vi kanske ha kunnat mjölka ur någon procent till, men samtidigt är det i mina ögon en liten delseger, ett litet steg i rätt riktning. Dessutom finns det verkligen ett värde i att SKL får chansen att uppgradera lönerna utan centralt angiven siffra. Dom har sagt att de ska göra det och nu är det dags att leverera. Gör dom inte det är utsikterna än bättre i nästa avtalsrörelse. Vi måste minnas att bu tidigare förlorat och fått stått sidan men nu fick vi faktiskt lite mer. Inte nära det som behövs, men ett trendbrott där vi inte satsat strejkkassan eller framstått som överdrivet giriga. Jag tror vi vinner på det över tid och jag tror inte en strejk hade givit mycket mer. Det viktiga är nu att fortsätta kriga på, fortsätta med samma energi för över tid kommer vi närma oss. Låt oss använda energin till att vara konstruktiva och arbeta framåt. Och jag satt inte med i dessa förhandlingar och jag skriver inte under falskt namn eller pseudonym om någon ny fått för sig det, kriga på!!!

    • magnus skriver:

      Tack. Jag instämmer i din önskan att vi ska använda energin till att vara konstruktiva och arbeta framåt.
      Samtalet tjänar på att vi står för vilka vi är och vad vi tycker, även – eller kanske framförallt – när vi tycker olika.

  20. J.P. skriver:

    Det går alltid att hitta argument som försvarar det egna beteendet.

    Frågan är varför lärarna har den OHÅLLBARA arbetssituation som de har.

    Jo för att LR har agerat på SAMMA SÄTT SOM NU, UNDER CA 20 ÅR. OCH ALLTID HAR FÖRETRÄDARNA HITTAT ARGUMENT FÖR aATT FÖRSVARA SITT AGERANDE.

    Precis som nu. Precis som du gör Magnus. Hade jag fortfarande varit medlem i LR hade jag sett dig som en förrädare.

    LITE FORTBILDNING HOS ANDRA FACKLIGA FÖRBUND HADE ABSOLUT VARIT PÅ PLATS.

    Men du slår dig för bröstet och berättar hur duktig du är.

    Det finns förbund som brr sig som sina medlemmar.

    111 SVT Text Fredag 28 sep 2012
    INRIKES Publicerad 27 september

    Hamnkonflikten: Utvidgning hotar

    Transportarbetareförbundet hotar med
    fler stridsåtgärder i hamnkonflikten.

    -Det blir varsel om utvidgade kon-
    fliktåtgärder i hamnkonflikten om det
    inte blir en nöjaktig lösning inom
    kort, säger Transports ordförande
    Lars Lindgren.

    Ett eventuellt beslut om att utvidga
    konflikten kan tas av Transports
    avtalsdelegation när den samlas
    i morgon igen.

    Inget tyder ännu på någon öppning
    i konflikten mellan Transport och
    arbetsgivaren Sveriges Hamnar.
    Fortsättning följer på sida 112

    112 SVT Text Fredag 28 sep 2012
    INRIKES Publicerad 27 september

    Under dagen rådde total tystnad
    mellan parterna.

    -Det har inte rört på sig. Vi har
    inte haft några kontakter alls, säger
    Peter Jeppson som är verkställande
    direktör för Sveriges Hamnar.

    Transport utlöste sin blockad mot ny-
    anställningar, inhyrning, övertids-
    och mertidsarbete i landets hamnar vid
    midnatt natten till torsdag efter att
    ha sagt nej till medlarnas bud.
    Arbetsgivarna sade ja till budet.

    Transport kräver en tolv månader lång
    avtalsperiod och löneökning på
    774 kronor per månad.

  21. J.P. skriver:

    Magnus du skriver:

    “För mig är svaret: avtalet accepterades inte för att det var så himla bra, utan för att alternativen som stod till buds var så mycket sämre.”

    Du försöker luras genom att låtsas som om LR inte har något som helst att göra med vilka alternativ som står till buds.

    Vem är det som ska, genom olika metoder: övertalning, argumentation, stridsåtgärder, få arbetsgivaren att lägga fram acceptabla bud vad gäller lön och arbetsvillkor?

    FACKETS?

    Det är väl det man tar betalt för.

    • magnus skriver:

      Det är väl självklart att LR har del i vilka alternativ som står till buds. Men, tyvärr, inte ensam. Framförallt finns en motpart som naturligtvis ofta har helt andra intressen. Avtalsslutande är precis som andra förhandlingar ett civiliserat sätt att komma fram till någon form av kompromiss. Självklart finns alltid olika handlingsalternativ, och vad en konflikt hade gett vet ingen, men jag (liksom majoriteten av förbundsrådsledamöter) gjorde bedömningen att den inte varit värt priset, hur gärna man än skulle vilja göra en markering.

      Avtalsförhandlande är en av de saker man betalar medlemsavgift för. Jag har förtroende för att förbundsledningen, efter sin redovisning på förbundsråd och i andra sammanhang, gjort vad de kunnat och nått så långt som idag varit möjligt, samt har en plan vidare utifrån detta (ex vet vi att tidigare “grupparbeten” om arbetstid och belastning inte gett särskilt mycket, men denna gång tror jag faktiskt att det finns större möjlighet till framgång).

      Det är inte alltid lätt med föreningsarbete, men jag rekommenderar var och en att engagera sig både lokalt och centralt: se till att rösta fram de kandidater som du önskar se på olika förtroendeposter.

  22. ByeBye LR skriver:

    Hej,
    till att börja med vill jag säga att jag alltid har haft höga tankar om LR och dess företrädare. Detta då jag själv har varit fackligt engagerad som LO de senaste åren.
    För att gå direkt på pudelns kärna så tycker jag att du, Metta och övriga LR ledamöter fullständigt missar poängen i era försvarstal och förklaringar.
    Ni hänvisar till att de 4,2 procenten är mest i landet och att vi därför ska vara nöjda med det. Vad ni ALDRIG tar upp är att den garanterade höjningen på fyra år är 4,2 + märket. Det innebär i runda slängar 6,8% garanterat utfall på FYRA år. Det handlar alltså om 1,7% garanterat utfall per år. Ställ detta i paritet till inflationstakten så har du en relativ LÖNESÄNKNING med minst 0,3% per år!
    Nu tänker du “det är ju bara golvet, kommunerna kan ju ge mer”. Min fråga är då, när gjorde de det sist? Senast ni stiftade sifferlösa avtal så blev golvet = taket. Har ni inte lärt er någonting alls sedan dess?
    För att summera så har ni alltså träffat ett avtal som innebär 3,6% MINDRE än märket på fyra år. Ni pratar om att ta striden om 2-3 år om det visar sig att kommunen, som alltid, inte är beredda att lägga några pengar alls när de inte är tvungna. Här ligger ert andra tankefel. Om ni hade haft någon som helst känsla för den allmänna opinionen så hade ni förstått att NU, just precis NU var vår stora chans. Vi medlemmar var beredda att krigaför er. Det enda ni hade behövt göra var att kriga för oss. Det ni istället gjorde var att visa SKL att när det blir skarpt läge då rullar LR runt och blottar strupen. Efter nästan ett års hotande med strejk så gick ni ut och sa att vi aldrig hade kunnat vinna någonting på att strejka. Vad tror du att SKL hörde? VI – KAN – INTE-VINNA.
    Ni trampade på oss som litade på er när ni träffade det här avtalet och nu har ni visat SKL att de aldrig någonsin behöver ta lärarfackens hot på allvar igen. Hur tror du att det kommer att gå vid förhandlingsbordet nästa gång?
    Att vara nöjd med det här avtalet är som att bygga en halv guldpläterad bro och vara jättenöjd med hur fin den blev, för att sedan bli helt chockad när bron slutar helt på mitten och man trillar över kanten.
    Ta på dig flytvästen, du kommer snart att behöva den.
    Med fackliga företrädare som er så är det dags att söka sig en ny yrkesbana.

    Fd. LR ombud och medlem

    • magnus skriver:

      Ber om ursäkt att svaret dröjt, kom lite emellan (undervisning, planerings- och uppföljningsarbete, spontana föräldrakontakter, TGIF…).

      Jag har inte hört Metta säga att hon är nöjd. Inte heller jag är nöjd. Det är inget bra avtal, men en majoritet av den demokratiskt utsedda församlingen bedömde efter moget övervägande alternativen som ännu sämre.

      Problemet med den sifferlösa delen diskuterades mycket ingående på förbundsrådet. Vi vet alla att det finns negativa erfarenheter av detta. Vi vet också att det finns andra förbund med exakt samma avtalskonstruktion som har goda. Medlarna har gjort klart för SKL att detta är sista chansen de någonsin får att visa att de menar allvar med sina ord om läraryrkets vikt. LR är också väldigt tydliga med att avtalet kommer att sägas upp om det inte blir leverans. Detta har jag förtroende för att det också görs (det var en lång diskussion på förbundsrådet och ingen däremot).

  23. J.P. skriver:

    Tyvärr Magnus.

    Enligt min bedömning är ni som röstat för detta inte tillräckligt kvalificerade till att skapa ett sådant tryck på arbetsgivaren att de anser att de bör skapa rimliga villkor för Sveriges lärare.

    Ta gärna kontakt med andra fackförbund så kanske de kan lära er lite om hur man måste arbeta.

    • magnus skriver:

      Jag hoppas du tar din chans att vara med och påverka vilka företrädare som väljs till kongress, förbundsråd och indirekt förbundsledning?

      “Det finns bara två Måsten, Måste dö och Måste välja”. Valet av strategi denna gång var verkligen inte enkelt och okomplicerat (har det säkert inte varit tidigare heller, men då har inte jag varit med på förbundsrådet). Varje arbetsmarknad, tid och kontext har sina förutsättningar och sina villkor.

      Ska vi ta kontakt med Kommunal, som efter typ tre veckors strejk fick typ 0,1% mer än budet?
      Eller Vårdförbundet eller Finansförbundet som med samma avtalskonstruktion lyckats mycket bättre?
      Eller Transport som ganska enkelt kan lamslå en industri med mycket pengar inblandade utan större risk för samhällsfara/medlingsinsitut?

  24. J.P. skriver:

    Men man kan också vinna fackliga strider.

    117 SVT Text Fredag 28 sep 2012
    INRIKES Publicerad 28 september

    Avtal klart – hamnkonflikten över

    Konflikten i hamnarna är över.

    Facket Transportarbetareförbundet och
    arbetsgivaren Sverige Hamnar har
    kommit överens om ett avtal, uppger
    Transports ordförande Lars Lindgren.

    -Vi fick det vi ville ha, 774 kronor
    i månaden i tolv månader, säger
    Lindgren till TT.

    • magnus skriver:

      Visst kan man vinna fackliga strider, på olika sätt och med olika kostnader.
      Var det 774 kronor i månaden vi ville ha?

  25. J.P. skriver:

    Avtalet här ovan löper på 12 månader. Lärarnas avtal löper på betydligt längre tid med en konstruktion som gör utfallet osäkert. När man om några år jämför hamnarbetarnas lönepåslag med lärarnas är det sannolikt så att den förstnämnda gruppen inte fått minst. Trots att lärarna länge, länge släpat efter och trots att lärarna har många års högskolestudier.

    Inte lyckades ni få någon ordning på arbetsbördan heller. Fantastiskt.

    Har svårt att tro att en strejk för lärarna skulle anses spom samhällsfarlig. Men man måste såklart sätta in stridsåtgärderna på rätt sätt. Det måste planeras Det visar sig gång på gång att ni inte har förmågan. Hade ni haft det så hade nog inte situationen varit så som den varit nu i mellan 1 och 2 decennium.

    • magnus skriver:

      Vi får som sagt se. Jag ser tiden an med mer tillförsikt än vissa andra, även om jag inte heller ser mig som blåögd optimist utan har full förståelse för att en stor del av arbetet kvarstår. Fyraårsavtal, ja. varav det första halvåret redan gått (nästa lönerevision är om ett halvår). Varav det sista kan sägas upp, vilket jag inte ser någon som helst anledning till att inte göra om det inte levererats mer än snitt år 3.

      Man kan notera att du och medlarna har lite olika uppfattningar i frågan om Medlingsinstitutets sannolika åtgärder… Vi får aldrig heller här veta vem som hade rätt. En planerad strejk är förstås en förutsättning, här förutsätter jag att förbundsledningen har planen klar. Personligen ser jag mången lågstadielärare, samtliga lärare som har år 7 och 8 samt gymnasiet år 1 och 2, som vettiga grupper att plocka ut. Men detta skulle förstås inte beslutas av oss, utan av Lärarnas Samverkansråd, vilken ju är avtalsslutande part.

Lämna en kommentar

  • (will not be published)