IUP levande bedömning?

På väg hem från tankeväckande personalkonferens med tema Elevinflytande skummar jag av Twitterflödet, vilket visar sig flöda av nyheten:

Kraftigt minskad byråkrati för lärare – skriftliga omdömen bort år 6-9, IUP-krav minskas.

Som alltid en del som hissar, andra som dissar. En hel del tankeväckande argument och formuleringar. Själv har och får jag många funderingar och är verkligen inte färdigtänkt. Att något måste göras åt skolans byråkrati står dock klart – jag möter alltför många goda lärare som tappat sugen eller t o m lämnat yrket med förklaringen att det blev för mycket av ickestimulerande ickeundervisning för att vara värt den klena lönen.

Mina seminarier “Orka och utvecklas mer” brukar inledas med frågan:

Vad är syftet med din lärargärning?

Aldrig någonsin har jag hört någon säga “hålla på mer och mer med byråkrati”. Däremot hör jag ofta “Se stjärnglansen tändas i ungarnas ögong”, “Få vara med på elevernas kunskapsresa”, “Lärande och utveckling”, “Undervisningsrelationen”, “Se eleverna växa”, “Vara med där det händer”, “Bildning och kunskap”…

Jag brukar också ställa frågan:

Har ni någon gång mött någon förälder som önskat att ni hade skrivit lite mer i det skriftliga omdömet istället för att ägna tiden åt att planera och följa upp undervisningen?

Än så länge har det inte hänt, även om det självklart finns miniminivåer även här. Det är dock alltid en fråga om att prioritera tid och kraft klokt. Mig hjälper Lärares yrkesetik till i detta, utifrån:

Lärare förbinder sig att i sin yrkesutövning ta ansvar för elevernas kunskapstillväxt, stödja deras personliga utveckling och skapa goda betingelser för varje elevs lärande, utveckling och förmåga att utveckla kritiskt tänkande

Samtidigt tycker jag att IUP rätt använt kan vara ett bra stöd i detta. Att kravet på IUP varje termin tas bort behöver ju dock inte betyda att den behöver tas bort, om vi professionella finner den användbar. Det blir den förstås inte om den görs vid utvecklingssamtalet bara för att den ska göras. Tiden och kraften är dock begränsad och ska användas klokt, gärna mer på sådant som faktiskt visat sig ge bättre resultat än sådant som knappast gör det.

Våra elever har sin IUP i en särskild IUP-mapp, där annan dokumentation (bl a Självvärdering av The Big Five) Ungefär varannan vecka går vi igenom varje elevs IUP i en kort dialog (vi är två lärare på klassen en halvtimme, övriga elever har Eget Valt Arbete):

Hur går det? Är vi på spår? Vad kan jag bidra med? Vad kan du göra? Behöver vi revidera målen?

På detta sätt slipper vi ifrån att komma till nästa utvecklingssamtal och där konstatera att vi glömt de mål vi satte sist, vilket förstås inte tillför något för någon. Kanske kan slopande av krav på terminsvis IUP ge möjligheter att på allvar lägga mer tid och kraft åt att utforma bättre verktyg för formativ bedömning som leder mot målen, istället för att dokumentera i överflöd två gånger om året? Mer kvalitativa bedömningar och bättre gensvar, mer tid på didaktisk planering. Äntligen!

SVT: Skriftliga omdömen skrotas i högstadietSkolvärlden: Björklund slopar IUP 6-9:, Kindenberg: Löst från omdömen, inte omdömeslösUNT: debatt – avskaffa skriftliga omdömen, PedagogStockholm: Lärande Bedömning, Mats Strandler, SkolledarnaInfoMentor: Om Skolans dokumentation, Skolverket: Om IUP och Utvecklingssamtalet, Jan Björklund: Mindre byråkrati för lärarna,  Petra Åkerström: Skriftliga omdömen en demokratifälla, Umeå Universitet: IUP ifrågasätts, Forskarbloggen: Inte utan press,  

Kommentarer (6)

  1. Mia skriver:

    Mycket bra skrivet! Det finns mycket som är bra med IUP, bara man får det att funka utan för mycket arbete kring det. Men möjligheten att som skola/arbetslag/lärare välja och påverka hur dokumentationen sker är otroligt viktig.

  2. christian jensen skriver:

    Det finns massor av saker som är bra! Problemet för mig är bara att dygnets 28 timmar inte räcker till. Jag förväntas göra allt, därför är det skönt att en sak tas bort. Sedan blir det spännande att se om arbetsgivaren låter mig behålla tiden, eller fyller den med annat som också är jätteviktigt.

    • magnus skriver:

      Så är det verkligen – mycket mer finns som är bra, angeläget, intressant, lovvärt än vad Tiden & Kraften räcker till. Där behöver det göras kloka prioriteringar. Mig har Lärares yrkesetik hjälp i detta. Jag försöker “helt enkelt” (vi vet alla att det inte är så enkelt i praktiken) att prioritera det som jag i min professionella lärarroll bedömer kan antas ge störst kunskapstillväxt. Jag anser att jag ofta har större möjligheter att göra denna prioritering än min arbetsgivare, så jag vill hellre fylla tiden själv än få den fylld.

  3. EvaV skriver:

    Jag tycker att det finns stora vinster med ett levande IUPdokument men ser också gärna att pappersarbetet i yrket minskas. En sak jag funderar mycket på är vad som händer om alla ska hitta sina egna vägar att bedöma elevernas kunskaper. Hur blir det med dokumentation som andra lärare kan förstå och använda sig av. Främst tänker jag då på åk 4-6 där alla omdömen summeras i ett betyg till vt i år 6. Då gäller det att det finns bra dokumentation att grunda detta betyg på, speciellt om det har varit något/några lärarbyten på vägen. Hur dokumenterar vi bäst?

    • magnus skriver:

      Det är en viktig och intressant fråga! Undrar vad som skulle hända om uppdraget skulle formuleras just så: “Skolan ska i år 4-6 dokumentera det de professionella lärarna behöver för att kunna sätta sakliga och rättvisande betyg” istället för att vi ska ange ett skriftligt omdöme i varje ämne varje termin…

Lämna en kommentar

  • (will not be published)