Inga magistrar i hängmattan?

IMG_0367När jag är rastvakt är jag förstås ute och försöker vara på rätt plats innan behov uppstår.  Även när jag inte är rastvakt händer det att jag är ute på skolgården. Inte för att jag måste (det finns ju bara två måsten och detta tillhör inte något av dessa), utan för att jag finner att det ofta ger mig kraft. Inte minst när solen skiner och barnen är glada…

Idag somnade jag nästan i solen och för att pigga på mig tog jag mig ett varv i klätterställningen.

Men magistern, du får väl inte klättra här! Det är ju vår! /sexåring

Jag hävdade dock att eftersom klätterställningen på gården är stor får vi alla plats… Ingen hade tagit “hängmattan” så jag bestämde mig för att prova den.

Du får inte vila nu magistern, du ska ju hålla koll på oss! /annan sexåring

Ja, fast nu finns det ju andra rastvakter ute, och ni vet ju hur vi vill ha det tillsammans och är faktiskt duktiga på att också bidra till att det blir som vi vill ha det.

Jag tycker faktiskt magistern ska få vila nu, så kan han ta ännu bättre hand om oss senare. /tredje sexåring

För så är det; att ha mycket att göra är i sig inte farligt. Frånvaro av återhämtning är dock närmast livsfarligt. För att jag som lärare ska kunna göra ett riktigt gott arbete krävs både tid och kraft. Tid med elever tar olika mycket kraft beroende på vad som ska göras, med vilka. Som lärare måste man se till att göra sådant som ger energi – för att kunna ge energi. Jag önskar hela allmänheten hade samma insikt i detta som den tredje sexåringen ovan… IMG_0335

Lämna en kommentar

  • (will not be published)