Hamnfest – ingen nämnd, ingen glömd

bild-10Igår traditionsenlig Hamnfest på Torsö. Ytterst trivsamt med helgrillad gris, stora tält, levande musik för alla de 140 med en åldersspridning från nästan nyfödd till byäldste på 92+. En dylik fest kommer förstås inte fram av sig själv på den sjunde dagen, det är ett antal som behöver vara med och dra sitt strå till stacken för att det hela ska bli av. Det ska resas tält, beställas mat, grillas, bäras bord, tas emot anmälningar, bakas rulltårtor, kokas kaffe, hälsas välkomna, hålla i finanser, bjudas in mm mm. Många olika kompetenser behöver komma fram, det är liksom ingen bra idé att alla grillar gris eller gör rent toaletten – det är mycket bättre om vi delar på uppgifterna som behöver göras. Helst utifrån Kompetens+Talang+Intresse.

Ingen kan göra allt, alla kan göra något.

Som tur är finns där än så länge tillräckligt många som vill. Inte som måste, utan som vill. Det är faktiskt ganska så roligt att vara med och arrangera och planera. Man har också mycket större chanser att få det som man vill ha det – den som inte är med får helt enkelt Gilla Läget. I år provade vi tillexempel med bordsplacering medels slump (ett halvt spelkort per par delades ut – andra halvan satt fast på bordet). Det var många skeptiska över innan, men många nöjda efteråt. Att ändra tingens ordning vet vi är svårt, men de som går från “man borde” till “vi gör” och orkar stå fast i motvinden är de som har chansen att lyckas göra något nytt.

Att göra som man brukar och förvänta sig ett nytt resultat är höjden av dårskap.

Och visst går detta även att överföra till skolans värld om man vill? Det är mycket som måste göras i en skola (en hel del nytt har jag upptäckt detta läsår när jag varit med som första anställda lärare på en liten friskola som bygger från grunden) och vi måste vara många som hjälps åt att göra det. Alla bör dock inte pilla i allt, det blir bara ineffektivt. Allas bidrag är viktiga, men vi måste också påminna om vad skolans huvuduppgift faktiskt är:

bild-11“§4: Utbildningen inom skolväsendet syftar till att barn och elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. Den ska främja alla barns och elevers utveckling och lärande samt en livslång lust att lära. Utbildningen ska också förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på.” /Skollagen

Vi har olika roller och funktioner, med olika bidrag, vilka alla måste stödja uppfyllandet av det statliga uppdraget. Vi måste nyttja den kompetens som finns klokt och inte förslösa den på uppgifter som någon annan bör utföra (eller ännu värre: vilka inte bör utföras alls!) Vi tjänar inget på en kultur där alla ska ha sina fingrar i alla syltburkar, vi måste inte tycka och tänka om allt – samtidigt som vi måste kunna ompröva allt. Det är en ständig balansgång men det som driver utveckling framåt är när man skrapar sig ner från ytan blott och bart en sak: engagemang.

Hur engagerad är du som lärare? Hur låter du dina lärares engagemang lysa klart? Engagemang kan både gödas och dödas

Kommentarer (1)

Lämna en kommentar

  • (will not be published)