Gränsen går?

Medverkade i Skolfront i torsdags, i egenskap av företrädare för Lärarnas yrkesetiska råd. Inslaget handlade om en skola i allmänhet och en lärare i synnerhet med påstådda rasistiska tendenser – nyheter man inte vill läsa.

Världen är inte svart eller vit – snarare färgglad!

Meningarna verkar gå isär hur det egentligen står till på skolan i reportaget (men bra kan man knappast säga att det är med tanke på hur ofta brandlarmet gått och bråk uppstått, kring detta kan man anta att lärare och elever är överens). Men lärarens “bandade” yttrande (att vi säger “bandat” måste f ö ses som ett mysterium för alla yngre barn som aldrig sett en bandspelare, utan är uppväxta med iPod…) kring vems gener som borde få föras vidare och inte kan ju inte på något sätt sägas vara ett exempel på uppvisat stort yrkesansvar utifrån att “Lärare i sin yrkesutövning förbinder sig att”…

“inte diskriminera någon” respektive “alltid bemöta eleverna med respekt för deras person och integritet samt skydda varje individ mot skada, kränkning och trakasserier” samt att “Lärare arbetar i enlighet med det samhällsuppdrag de fått, där det fastlagts genom demokratiska beslut och om det inte strider mot dessa yrkesetiska principer”

Inte heller i belysning av allas vår grundlag Regeringsformen:

“Den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet. …

Det allmänna ska verka för att alla människor ska kunna uppnå delaktighet och jämlikhet i samhället och för att barns rätt tas till vara. Det allmänna ska motverka diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller andra omständigheter som gäller den enskilde som person.”

Eller den nya skollagen som snart börjar gälla:

“Utbildningen inom skolväsendet syftar till att barn och elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. Den ska främja alla barns och elevers utveckling och lärande samt en livslång lust att lära. Utbildningen ska också förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på.”

Och läroplanen (såväl den gällande som den kommande) är förstås också full av tydliga anvisningar i samma anda.

Visst har jag själv sagt saker i affekt som ryckta ur sitt sammanhang skulle kunna vantolkas om de “bandades”. Men det måste ju ändå finnas gränser för vad som sägs i ett klassrum! Och det gäller förstås såväl lärare som elever, men ett särskilt ansvar faller på läraren som inte bara förväntas vara vuxen utan dessutom utbildad för uppdraget. Man måste vara försiktig med ironi och medvetna provokationer.

Även jag har för några år sedan blivit beskylld för att vara rasist. Detta när jag i egenskap av lärare och rastvakt handfast stoppade ett bråk mellan några elever i korridoren. Få saker upprör mig mer – att bli anklagad för rasism när jag uppbär min tjänstemannaplikt på det sätt som jag skulle gjort med varje elev i motsvarande situation. Detta och att elever anser sig “kränkta” så fort någon säger till eller mot dem måste vi på något sätt få bukt med! Hur ska annars den öppna demokratin byggd på ömsesidig respekt kunna leva vidare och utvecklas? Var går gränsen för att man berättigat ska kunna känna sig kränkt?

Även i egenskap av lokal facklig företrädare väcks stundtals frågan om var gränsen går för att det kan anses berättigat att känna sig “kränkt”. Rektor har stora möjligheter att via tjänstefördelning/omplacering, lönesättning, uppmuntran/kritik, samtal/ignorerande skapa en känsla hos medarbetare att de är sedda, uppskattade – respektive osedda och kanske t o m ifrågasatta och kränkta. Var går gränsen för att rätteligen anse sig vara kränkt i egenskap av medarbetare?

Jag tror samtalet om var gränsen går – eller snarare bör och måste gå – är viktigt! Ett samtal som självklart bör ta sin utgångspunkt i grundlag, skollag, läroplan, avtal samt inte minst Lärares yrkesetik.

Lärare gör skillnad – Lärare bär, befäster och breddar helt enkelt vår demokrati!

Kommentarer (3)

  1. magnus skriver:

    Bara så det inte blir otydligt så har jag hämtat uttrycket “ödmjuk orubblighet” från Per Lindkvist (Linnéuniversitetet), som skrivit en mycket läsvärd artikel i Didaktisk tidskrift med just denna titel (och en vetenskapligt underbyggd argumentation varför detta kan ses som en avgörande kvalitet i lärares yrkesutövning).

    http://www.didaktisktidskrift.se/pdf/orubblighet.pdf

Lämna en kommentar

  • (will not be published)