Görande och Låtande

pedagoghyllaPå TVn rullar Melodifestivalens låtar, familjen sitter klistrad. Själv har jag svårt att bli riktigt fångad. Dels känns startfältet en smula klent, dels pockar det vidgade kollegiets inlägg i sociala medier på uppmärksamheten. Detta är givetvis helt självvalt, dessa påminnelser går enkelt att stänga av

– man måste faktiskt inte svara i en mobiltelefon bara för att den ringer…

I fredags fick jag reda på att skolforskaren och inspiratören Trevor Dolan inte längre är med oss. Eller snarare:

hans varelse må ha lämnat oss, men han kommer förstås att finnas kvar här så länge någon minns honom…

… som den oerhört kloka prästen Nils-Göran Enggren lade orden vid min fars begravning för dryga tio år sedan vilket även är tillämpart här. En av Trevors många idéer var att man återkommande skulle samlas helt informellt på någon pub för att diskutera skola, pedagogik, lärande, framtid. Parallellt med melodifestivalen har nu denna idé tagit högst konkret form – i såväl Malmö som Stockholm och Göteborg!

everyone“Nu är våren här. Du har lagt dig till vila, och det är upp till oss som är kvar att lyfta fanan och bära den vidare, ta all den inspiration, all den kunskap, all den klokskap du gav oss och göra verklighet av visionerna, var och en utifrån vår position.”

“En vardagkväll för möten, samtal, informellt nätverkande och erfarenhetsutbyte utan krav på prestation eller förberedelse.” /Morrica

Allt detta för att ett utspritt gäng lärare inte nöjde sig med att säga “Någon Borde” utan istället sa “Vi kör, vi gör!”. Precis som med #Skolchatt (varje torsdag kl 20-21) och med Edcamp (snart tio genomförda land och rike runt, nästa vecka Edcamp Entreprenörskap GBG resp Edcamp Digitala och fysiska lärmiljöers betydelse i Stockholm).

Och så finns det de som påstår att inget händer i svensk skola…

Apropå händer: I morse läste jag även en mycket tankeväckande artikel: “Handen har blivit hjärnans slav”:

lärarna“Peta på en politiker som sover och du får genast höra orden vård, skola, omsorg innan ögat helt sluts igen.

Tre fina ord som blir helt meningslösa om de inte åtföljs och fylls av armar och händer. Men trots många års pratande, inte finns det tillräckligt med armar och händer i vården. Patienter får ligga i korridorerna och får flyttas runt mellan sjukhusen i jakt på sängplats. Skolan har inte råd med tillräckligt många lärare och barnen hoppar av och hoppar ut i ett ingenting, och inom äldrevården drar man ner på personalen.”

Jag känner att det finns viss bäring på föregående blogginlägg Utgångspunkter & Metodik

Ödmjuk orubblighet, någon?

Kommentarer (6)

Lämna en kommentar

  • (will not be published)