Göra slut?

För ett drygt år sedan sade jag upp mig från Fruängens skola där jag för knappa 15 år sedan skulle vikariera en vecka för att bli kvar i nästan 14 år. 9 rektorer hann komma och gå… Till sist var jag dock mer än nöjd och lämnade in min avskedsansökan.
Sedan kom jag på att jag nog borde ha ett jobb ändå. Jag letade först via Lärarappen men fastnade i att skicka ansökan ofta verkade en smula omständligt. Jag skickade då ut frågan på Twitter istället:

Hej Twitterbekanta! Jag är på jakt efter ett lärarjobb på deltid, Stockholmstrakten. Någon som har något?

vasaskolanInom några få dagar hade jag så tre mer eller mindre konkreta jobberbjudanden i min mobil. Efter att ha träffat rektor på Vasaskolan i Djursholm kände jag direkt att jag kommit rätt. Ett vikariat ett år och med en tydlig överenskommelse att jag levererar mycket när jag är här, men att jag också skulle vara borta (=tjänstledig utan lön från skolan, men ofta ersättning någon annanstans ifrån) lite oregelbundet för att ägna mig åt skolforskningsbevakning, Lärarnas Ansvarsnämnd, Lärares yrkesetik, Skolriksdag, Edcamp, föreläsningar och seminarier om Lärarledarskap mm mm. Detta byggt på ett ömsesidigt förtroende, vilket var något jag känt att jag delvis saknat – väldigt viktigt för mitt engagemang.

Jag glömde dock att fråga om infrastrukturen fanns på plats… Det visade sig att man “funderade” på trådlöst nät… Kollegiet visade sig dock vara både hjärtligt och professionellt i alla dessa aspekter – nog så viktigt i ett lärarskap! Att komma till en ny arbetsgivare med nya rutiner, blanketter, it-system, byggnader, kultur mm tog sin kraft, men gav också väldigt mycket. Jag tror många skulle tjäna mycket på att lärare bytte skola ibland. Inte alltför ofta, men jag tror ingen tjänar på att lärare blir kvar för länge, då och då måste man lämna sin komfortzon bakom sig och på allvar behöva ställa sig frågorna “Varför så?” respektive “Varför inte?”. Plus att det förstås lär bidra till att rucka på en och annan lönestruktur…

görskillnadEleverna på skolan var fantastiska. Nyfikna, frågvisa, artiga, öppna, i allmänhet snälla vid varandra. Deras idé om skola verkade dock till stora delar handla om “man läser i läseboken, jobbar i arbetsboken – och sedan är man färdig!”. Här kom jag med en fast övertygelse om att lärande aldrig någonsin kan bli färdigt, det finns alltid mer att utforska och upptäcka, vilket är en stor del av tjusningen med bildning. Det blev en resa, men en rolig sådan. Ett kvitto kom för några veckor sedan när vi återupptäckte fylleriböckerna i geografi och jag gav dem möjlighet att jobba lite i det välkända materialet: “Nej, det är så tråkigt, kan vi inte göra något mer kreativt och lärorikt istället?”…

“Det är inte dig det är fel på, det är mig”

har ju hänt att man hört i sin ungdom, när en och annan flickvän gjort slut. Vilket sällan var roligt att höra, men absolut en viktig bit i vuxenblivandet. Denna vecka använde jag det för att illustrera varför jag inte blir kvar till hösten. Skolan och eleverna har absolut stor potential (när fungerande infrastruktur väl är på plats), men jag är lite för otålig. Jag har dessutom fått ett erbjudande jag bara inte kunde tacka nej till: Att få vara med från grunden och bygga en skola utifrån mottot

Jag längtar till måndag!

viktigtpariktigt– För både lärare och elever, det hänger ju liksom ihop. En skola med IT & Hälsa som självklara hörnpelare, samt elevernas konkreta skapande på riktigt, dock under tydligt lärarledarskap: Skapaskolan. Med kollegialt lärande och kontinuerliga yrkesetiska diskussioner inte som något nytt och spännande, utan snarare inbyggt i själva grundstrukturen:

. Men att lärare utvärderar sin undervisning, samarbetar i personalrummet, sådant som enligt John Hatties forskning verkligen ger resultat, det syns däremot inte. Därför inser heller inte politiker och föräldrar att sådant tar tid.

Bästa läxan detta läsår var nog denna veckas:

Skriv ett brev till var och en av dina närmaste lärare och berätta vad de gör som är bra och vad de bör utveckla till nästa läsår. Skriv också ett brev till ditt framtida jag, inför år sex.

Jag lovar att det varit intressant och viktigt att läsa. Lärorikt både för dem och för mig. Jag har förstås skrivit motsvarande brev tillbaks till var och en. Om man nu ska göra slut kan man försöka göra det med flaggan i topp!

Kommentarer (4)

Lämna en kommentar

  • (will not be published)