Fredagsprov och Gensvar Direkt!

Man kan – och bör – säga mycket om lärares professionella gensvar och bedömning för lärande. Men som så ofta i skolans värld räcker det inte långt att tala om tingen. Tankar och intentioner måste också omsättas i konkreta handlingar om det ska spela någon roll i förlängningen. Här handlar det om att göra rätt prioriteringar och hellre ta små steg åt rätt håll än vänta in de stora klivens marsch.

Ett litet, men i mina ögon väldigt lyckat, försök jag provade i veckan var att innan lektionen fästa varsin PostIt under elevernas stolar. När lektionen sedan led mot sitt slut avrundade jag med att ställa en fråga på tavlan på en central aspekt av det som lektionen handlat om. Eleverna, som tyckte det var skoj att finna en PostIt på ett oväntat ställe, skulle på den skriva svar på frågan jag ställde och lämna den i magisterns Inkorg på vägen ut ur klassrummet. På detta sätt fick jag en direktåterkoppling om det som var lektionens intention också hade realiserats. Nu vet jag om jag behöver hitta ett annat och bättre sätt att undervisa, eller om vi kan gå vidare utifrån denna grund.

Senare i veckan kom en ny Lärarkandidat till klassen. Första VFU:n på första terminen.

Ja, jag vet att man förväntas säga Lärarstudent, men jag håller fast vid Lärarkandidat. Inte för att jag är traditionalist, utan för att jag tycker det är ett bättre begrepp – den som går Lärarutbildning kandiderar ju till att så småningom få bli lärare, ett att världens viktigaste yrken

Redan första dagen får hon förstås prova på att undervisa. Faktiskt första lektionen efter möte med mentorsgruppen. Jag tänker inte att hon ska ha mig som förebild första gången, utan själv direkt få känna på vad det innebär. Läraryrket är till stora delar ett praktiskt yrke och den delen av yrket lärs bäst i handling. Som student bör man passa på – att få prova olika handlingsalternativ när någon annan (läraren på plats) är ansvarig är en unik ynnest. Denna lärarstudent imponerar från första stund. Att ha lärarkandidat ger mig själv väldigt mycket, precis som min första och bästa handledare så träffande formulerade det hela:

“Bara så du vet Magnus, så är du här minst lika mycket för min skull. Jag förväntar mig att du kommer att ställa massor av frågor av typen “varför gör du si? varför gör du så?”. Frågor som jag borde ställa mig själv oftare, men nu får hjälp med att få fram i dagen.” /min bästa praktikhandledare, Bagarmossens skola

En annan av fördelarna är att man kan studera sina elever lite mer från sidan. Jag passar dessutom på att parallellt med att lärarkandidaten undervisar konstruera ett litet test på precis det hon går igenom. Innan lektionen är slut har jag kopierat upp testet och tar så den sista stunden av lektionen till att genomföra det. Det gav mycket god information till både mig och lärarkandidaten vad som tagits in och vad som inte tagits in. Dagen efter fick alla eleverna tillbaks sina test för konkret gensvar, sedan ny och finslipad lektion av lärarstudenten – samt nytt test.

En av eleverna i parallellklassen har haft sina första skolår i Norge. Eleven har berättat om att där hade de ett prov varje fredag. “Max en A4, tog en kvart att göra, men var en tydlig avprickning av veckans lärandemål och undervisning”. Jag och lärarkandidaten låter oss inspireras av detta och gör ett fredagsprov på försök. Vi ber ämneskollegan om lite bidrag och sätter helt enkelt ihop en enkel A4 med blandade frågor som vi tänker ska ge eleverna chansen att visa upp olika förmågor. Det gav oss mycket bra information information. Eftersom båda var på plats kunde även eleverna få tillbaks sina fredagsprov innan de gick hem – som konkret gensvar, vilket vi vet kan spela stor roll. Detta vill jag nu vidareutveckla, i syfte att stödja såväl elevernas lärande som min egen vidareutveckling av min undervisning. Gensvar Direkt!

“Med risk för att bli tjatig: läraren är väsentligen en kritisk vägvisare i elevernas lärande, en vuxen människa som bekräftar barnen och ungdomarna här och nu men som också väntar sig något mer av den. Det innebär alltså inte att hon – med förespeglad omsorg om eleverna eller av något än mer obskyrt skäl – suddas ut som moraliskt objekt. Den elev som tror sig kunna få nobelpris bara genom att existera får inte medhåll av Bubers lärare.” /Jonas Aspelin, Den mellanmänskliga vägen – Martin Bubers relationsfilosofi som pedagogisk vägvisning, Symposion förlag 2005

 

Kommentarer (4)

Lämna en kommentar

  • (will not be published)