Förhållningssätt GRIT / TÅGA

IMG_1430 4Förstfödde gjorde i går debut som lagkapten på innebandymatch. Det blev en intressant match mellan två jämnstarka lag. Töjnan IBK vann dock – först och främst beroende på att de hade många spelare som sprang även den sista halvmetern, jagade ikapp bollen och/eller motståndaren och gjorde ett försök till att ta bollen eller peta in den i mål. Ända in i kaklet. Trots blodsmak i munnen och trötthet i benen.

Tänk så ofta det faktiskt är så, att det inte i första hand handlar om talang, utan om ihärdighet. På Bett-mässan hade jag turen att få lyssna på Angela Lee Duckworth och “Grit: the power of passion and perseverance”. Det hon säger är inte några egentliga nyheter; för att komma långt, måste man orka gå långt. Och för att orka gå långt måste man vara ihärdig, ha tåga, vara trägen, kämpa, ha driv, visa sisu, ha gott gry… Det är ju faktiskt inte så att Zlatan bara går ut på plan och lattjar lite, bakom hans stora framgång ligger många, många timmar både med boll och i bänkpress och löparspår.

Vilken nytta har Zlatan av bänkpressen på plan?

IMG_1405Trots det är det tyvärr gott om svenska barn, ungdomar och vuxna som tror att det först och främst handlar om talang. Antingen har man det, eller så har man det inte. Har man det är det räkmacka, har man det inte så kan man lika gärna ge upp. Oavsett vilket, så är risken stor att man inte lägger in den kraft och det engagemang som faktiskt krävs för framgång. Eller tränar upp sin förmåga till ihärdighet/tåga/grit/driv.

Jag visar ”Maybe it’s my fault” med Michael Jordan för mina elever, oavsett ålder. Michael Jordan är världens genom tidernas bäste basketspelare – fast han ursprungligen inte ens blev uttagen till collagelaget…  Istället för att då ge upp bestämde han sig vad jag förstått då och där för att träna mer och hårdare än någon annan, och på den vägen är det… Klippet med ”Austins butterfly” är också ett givet klipp för alla åldrar. För äldre elever visar jag gärna även Ola Wallströms Attityd?

VIMG_1404i är precis mitt i terminens elavledda utvecklingssamtal på Glömstaskolan. Efter att eleven hälsat välkommen, anvisat platser och berättat om agendan får vi se en kort film med några konkreta exempel på vad eleven lärt och tränat. Efter det pratar vi faktiskt om elevens självskattning av sitt egna förhållningssätt till sitt skolarbete. Det är i form av en trappa som bland annat går från ”arbetar inte alls” via ”arbetar men mest med det som är roligt” och ”arbetar ofta med det jag behöver” till ”tar stort ansvar för mitt lärande och gör alltid mitt bästa”. Utvecklingssamtal ska självklart kretsa kring elevens kunskap och bildning, men elevens förhållningssätt är nyckeln till framgång… Mitt uppdrag är att skapa bästa möjliga betingelser för lärande o utveckling, men eleven måste förstås dra sitt strå till stacken och ta sin del av ansvaret – här är det väl lika bra att vi är raka och tydliga. Eller?

“– Lägger vi rätt ansvar på eleverna? Eleverna får ju ta mycket eget ansvar för att lära sig saker. Vi kanske skulle lägga ett annat slags ansvar på dem. Mer ansvar för att komma i tid till lektioner och mindre ansvar på att planera för sitt eget lärande. ”/professor Astrid Pettersson, Skolvärlden

Och ja – förhållningssätt och goda vanor går att medvetandegöra och utveckla, men framförallt – träna, träna, träna. Inte självklart som egenvärde, men utifrån att vi lärare tar ett långsiktigt och ihärdigt ansvar

för elevernas kunskapstillväxt, stödja deras personliga utveckling och skapa goda betingelser för varje elevs lärande, utveckling och förmåga att utveckla kritiskt tänkande /Lärares yrkesetik

Kommentarer (2)

  1. sören holdar skriver:

    “Det är i form av en trappa som bland annat går från ”arbetar inte alls” via ”arbetar men mest med det som är roligt” och ”arbetar ofta med det jag behöver” till ”tar stort ansvar för mitt lärande och gör alltid mitt bästa”.”

    Jag återkommer till mina funderingar över varför utvecklingskurvan över elevens insikt och ansvarstagande påfallande ofta över skolåren ser ut som den gör. Min erfarenhet är att den alldeles övervägande delen av framförallt lågstadielärarnas arbete med elevers utveckling och skolans utvecklingssamtal ser ut ungefär som du beskriver ovan. Då borde ju kurvan så att säga vara i ständigt stigande – men så ser det ju inte ut. Det kokar inte precis av ansvarstagande, insikt mm hos fjortonåringen på högstadiet. Till det finns ett antal väl belagda förklaringar men ingen av den inbegriper det vanligaste (populistiska) argumentet, att det är lärare och undervisning det är fel på.

    Nej jag ser som sagt fortsatt fram mot redovisning av allehanda slags studier gjorda i förort med högstadieelever! (Det är förresten gjort. Man har kollat utfallet av sk ANT-undervisning som genomförts i årskurserna 7 – 9. Utfallet var noll men med ett visst ökat intresse för de presenterade drogerna.)

Lämna en kommentar

  • (will not be published)