Förändringar över tid

Idag tar jag ledigt från härliga Glömstaskolan för att åter vara med på Vetenskapsrådets Resultatdialog, ett årligt arrangemang där rykande färsk skolforskning presenteras och diskuteras (alla varmt välkomna, kostar inte annat än tiden och resan). Då jag bokade resa i god tid kunde jag välja att åka i första klass. Det har några tydliga fördelar (utöver fritt internet, rörelsemöjlighet, toalett, bistro…)

  • – kaffe ingår, liksom frukt (frukost på morgonen)
  • – lugn och ro råder, inga barnskrik
  • – morgontidning finns

IMG_0797Jag är uppvuxen med morgontidning, har svårt att tänka mig en bra morgonstart utan den. För något år sedan strulade dock utbärningen och jag valde då att gå över helt till digital version. I början kändes det förstås ovant, men idag är det tvärtom.

  • – Papperstidningen är stor och otymplig
  • – Det går inte att zooma i papperstidning (har försökt, dottern skrattade gott)
  • – Det är omständligare dela med sig i sociala medier när man hittar något som man önskar dela
  • – Det går åt väldigt massa träd och transporter
  • – Leveransen strular ibland
  • – Den digitala tidningen följer med mig varhelst jag är, utan krav på att jag ska komma ihåg eftersändning
  • – Jag och min fru behöver inte längre tävla om vem som ska börja med bästa delen, nu kan vi läsa parallellt.

Hade du frågat mig för två år sedan hade jag dock förordat papperstidningen. Precis samma sak är det med ett och annat i mitt klassrum. I tio års tid har jag föreläst om vikten av att i allmänhet ha bestämda platser, vilka läraren bestämmer. Nu har jag inte längre det, men är fortfarande lika tydlig med att jag som professionell lärare är den som i sista änden faktiskt har både mandat och ansvar att fatta beslut. På Glömstaskolan är detta f ö huvudregel tillsammans med “Vi är snälla mot oss själva och andra, tar ansvar för våra handlingar”.

Denna omprioritering bygger på att jag gjort nya erfarenheter då jag på allvar möblerat om mina klassrum (den stora hemligheten är att släppa tanken på att alla samtidigt behöver en plats med ett bord, samtidigt som hörn är det bästa som finns, såväl på ett kafé som i ett klassrum).

IMG_0404I ett traditionellt möblerat klassrum vidhåller jag att det i allmänhet lär vara bra med bestämda platser. I ett klassrum med andra möjligheter – och en kultur som stödjer detta – är det inte längre nödvändigt.

Jag undrar vilka fler av mina för-givet-taganden som kommer att utmanas framgent? Förhoppningsvis ganska många, samtidigt som tydligt lärarledarskap aldrig lär gå ur tiden. 

Välkommen till verkligheten!CR6Ss8vUcAAj4qp.jpg-large

PS. Apropå lärarledarskap kan jag varmt rekommendera tydliga  John Steinberg. Jag har också själv anmält mig till Tuffledarskapsträning, vilket jag ser fram emot. Även om jag är en tydlig ledare idag blir man aldrig färdig med sitt lärarledarskap. DS.

Kommentarer (3)

  1. sören holdar skriver:

    Med 31 elever på 60 kvadratmeter sker möbleringen mentalt. Vilket inte är det sämsta – vi hänger alltför mycket upp oss på det yttre.

    Fråga vem det vara månde vad de minns av sin skoltid. Klassrummets möblering eller antalet kuddar i soffhörnet är knappast det första du får höra. :- ) En god vän brukar berätta om sina år på Kristofferskolan (Bromma/Steinerpedagogik) och hans sammanfattning ett par decennier senare handlar knappast om jubel över lokalernas brist på räta hörn och övermått av pedagogiskt uttänkta pastellfärger.

    • Magnus Blixt skriver:

      Det mentala är det viktigaste (vet att du även läst det länkade inlägget om kulturen, där jag försöker vara tydlig med det), självklart hänger den fysiska, psykosociala och (numera) även digitala lårmiljön ihop.

      Men precis som digital teknik förstärker undervisning (dvs bra undervisning kan ofta bli bättre, dålig undervisning blir ännu sämre) kan det kanske vara med den fysiska miljön?

      • Magnus Blixt skriver:

        Angående hur många elever det är per yta: om varje elev nödvändigtvis måste ha en egen bordsplats ges där förstås inte så stora möjligheter. Men om man, med dagens teknik tillgänglig, kan tänka bort det så skapas där helt plötsligt helt andra möjligheter. När det är dags för nationella prov (som än så länge görs på papper) får man låna matsalen…

        Men visst – det är inte soffhörnan i sig som är grejen. Den kräver inte mindre av lärarledarskap, men med det på plats så kan det bli riktigt bra. För vem av oss presterar egentligen något vidare mitt i ett rum, med folk bakom ryggen?

Lämna en kommentar

  • (will not be published)