Fjärde frihetsgraden – åka lift själv?

I helgen provade familjen slalom i Småland. Vi har tidigare varit i Orsa två sportlov. Från att vara hjälplösa hjälmfotingar (stor hjälm, små skidor) har barnen – med hjälp av skidskola, mängdträning, uppmuntran och stundtals övertalning samt beslutsam oräddhet – lärt sig att ta sig nerför backarna. Uppför har de dock varit hänvisade till att åka med mig eller någon annan vuxen.

Moa, sju år, åkte nu nerför backen med jämnårige Isaac. Väl nere vid liften informerade de oss vuxna att de tänkte åka lift upp tillsammans. Innan vi hann svara hade de åkt in i liften (inga liftköer här inte!) och iväg! Vi fick hänga på men tänkte tanken att vi kanske skulle behöva plocka upp dem längre upp.

Men inte då! De hoppade av hur smidigt som helst – och kastade sig direkt utför backen. Sedan upp igen. Och ner. Och upp. Ända fram till fikat, vilket de intog med svettig panna, rosiga kinder och glada sinnen.

Samma kväll lyckades yngsta dottern Nea, snart åtta månader, för första gången förflytta sig själv framåt med något som kunde liknas vid krypande. Veckan innan hade hon försökt många gånger, men då bara kommit längre och längre bak. Men nu gick det framåt. Snart kommer hon säkert kunna krypa runt i hela lägenheten, helt efter eget behag. Vilken frihet – för henne! För oss innebär det förstås mindre frihet, då vi nu måste hålla undan småprylar från golvet, strykjärnet från strykbrädan osv. Men det innebär absolut en första frihetsgrad för lilla Nea.

Så småningom lär hon sig sannolikt att gå. Detta kommer leda till en ytterligare frihetsgrad, då hon i princip kan ta sig vart hon själv vill, inte bara inom utan också utom bostaden. Då styr vi inte längre vart hon vänder sig, rör sig, styr sin kos.

Hennes storasystrar har börjat lära sig läsa. Därmed är det inte längre vi vuxna som kontrollerar vad de läser, lär sig, tar in och får del av. De kan välja själva. De kan också kommunicera över tid och rum, med oändligt många andra människor. Vilken ökad frihetsgrad! Att lära människor att läsa måste vara ett av de viktigaste uppdrag som finns i – och för – en demokrati.

Att lära sig åka slalomlift själv får väl i detta sammanhang ses som grädde på moset. Men dock. Det är numera en fjärde frihetsgrad som äldsta dottern verkligen uppskattar att hon låtit erövra!

Kommentarer (4)

  1. Jan Lenander skriver:

    Det här bildar en härligt konkret vision kring vad vi vill med skolan. Mycket arbete och svåra trösklar men sen belöningar i form av ytterligare frihetsgrader i vad som är möjligt att klara av.

  2. Andreas Johansson skriver:

    I feel the same way – we’re watching our two kids learning stuff for the first time, and setting themselves ‘free’ from the bonds of parents… learning to crawl, then walk, then run, or to read, write, etc. Wonderful! Now, if we parents had time for a nap once in a while… 🙂

Lämna en kommentar

  • (will not be published)