Fakta och Fördom

Omtumlande dagar. Väntad och högst förståelig frustration och ilska. Oväntat omogna reaktioner på sina håll. Inte minst utifrån att vi är ett förbund av akademiker, där man enligt min mening verkligen bör kunna tycka och tänka olika utifrån ömsesidig respekt för individen. Naturligtvis finns det samtidigt en del intressanta och vettiga initiativ som konkreta demonstrationer liksom konstruktiv debatt.

Nej, vi är inte nöjda med avtalet. 

Jag åkte till Förbundsrådet med en stark känsla av att nu var det dags för strejk. Efter ett par timmars debatt och information från såväl medlare (två garvade riksdagsmän med såväl koll på läget som skinn på näsan och visat intresse för lärarna) som förbundsledning var jag inte alls lika säker. Till sist övertygades jag och majoriteten om:

Avtalet är inte så himla bra. Men alternativen som står till buds är sannolikt sämre.

Hur en konflikt slutat vet förstås ingen. Risken för att Medlingsinstitutet klivit in och det hela landat på 2,6% utan retroaktivitet (ja, det ligger 8-10tKr till jul i potten med) var inte liten. Jag har full förståelse för att man vill göra en kraftig markering”.

Hur mycket får en markering kosta för att den ska vara värd att göra?

Lokalombud kan via intranätet ladda ner Powerpointen som visades för förbundsrådet, där skillnader mellan vårens bud och det nu liggande tydligt redovisas. Där finns också vilka yrkanden vi (Lärarnas Samverkansråd, då LR inte är ensam avtalsslutande part förrän vi blivit största förbund i branschen) respektive SKL haft och vilka som faktiskt fått ge sig på vägen. Är du lokalombud; ladda ned! Du som inte är lokalombud; tala med ditt ombud!

I fredags hade Vasaskolan kommunpolitiker på besök (fredagsfika med informell rektorsinfo varje fredag, trevligt och mycket bra!). Nämndordförande inledde med något i stil “det är roligt att vara ute i verksamheten och träffa lärare, ni är så viktiga och vi gratulerar till det nytecknade bra avtalet”, vilket bemöttes av ett samfällt “nja, så himla bra var det väl ändå inte!”, vilket vi kan notera noterades. Lika viktigt som det är att våra centrala företrädare syns i morgonsoffan tror jag det lokala arbetet är; vi måste alla – var och en och tillsammans – hävda varför lärare måste få mer rimligt betalt. 10 000kr mer i månaden är högst rimligt, men trodde verkligen någon att målet skulle nås i ett nafs? Mitt i en lågkonjunktur och med kommunen som arbetsgivare? Väldigt många tycker att lärare ska ha bättre betalt, men få skulle vara beredda att höja sin egen skatt så mycket så snabbt (även om många säger sig vara beredda att betala mer skatt på sikt om man vet att det går just till lärarna och inte till ännu en snygg rondell eller badhus).

LR Stockholm har under hela året haft en lönekampanj utanför SKL, kommunfullmäktige och riksdagen. Jag tror det varit en viktig kampanj. Det är så lätt att visa sitt missnöje i sociala medier, men uppenbarligen svårare att avsätta en timme åt att åka in och personligen göra något mer konkret. Alla kan förstås inte åka till Stockholm, men ganska mycket kan också göras på hemmaplan i hela vårt avlånga land – i dagsläget är det faktiskt varje kommun som var för sig sätter ramarna för hur mycket man är villig att betala lärarna! I Stockholm arbetar ungefär 10 000 lärare (varav över hälften är medlemmar i LR) plus förskollärare och fritidspedagoger. Alla hade inte fått plats samtidigt utanför SKL i snålblåsten, men…

“Det är lätt att klaga och säga att facket gör ingenting, men tänk om alla LR-medlemmar någon gång kommit på våra manifestationer och/eller skrivit till SKL eller politiker (inte så komplicerat när vi servat med mailadresser)? Då hade vi troligen fått ett helt annat avtal. Men det vill inte så många ta till sig.”

Om man nu inte kan/orkar/vill protestera gentemot politikerna, vilka ju de facto har en stor del av makten, kan man kanske tänka sig att man säger ifrån lokalt och hävdar de lagar och avtal som gäller på svensk arbetsmarknad? Även för lärare. Inte egentligen, utan gäller. Jag har mött mången medlem som sagt

Det är ingen idé att begära övertid, det får man i alla fall inte.

Varje gång har jag försökt berätta att om man har berättigad övertid så är det bara att begära och man skall få. Arbetstidslagen är tydlig; det är pengar i handen som gäller om man inte kommer överens om annat. Detta är en tvist vi gärna tar och lätt vinner. Men för detta krävs det att ett berättigat krav lämnas in. Utan detta krav, vilket förstås måste lämnas in av den enskilda som faktiskt är den som arbetat övertid, står vi oss slätt. Hur gör de som arbetar i köket när de måste arbeta över? Fritidspedagogen? Takläggaren? Jag är faktiskt lite trött på offermentaliteten som finns här och var. Parad med nånannanism blir det inte konstruktivt och bra. Antingen begär man övertid, eller så låter man bli att göra tiden över det man har betalt för. Kvaliteten på det man gör blir då förstås lidande, men om man begär att använda tiden klokt och får avslag på det så måste den som avslagit ens begäran också ta ansvar för detta. Tyvärr finns det ju belägg för att enklaste sättet att höja betygen är att sänka resurserna till skolan… Får man ställa den ärliga frågan: så länge lärare leker Florence spelar det kanske inte så stor roll hur avtalen ser ut?

Jag ägnade också en del åt de korta fikapauserna igår åt att ställa frågan till mina kollegor:

Vad upplever du som tyngst i arbetsbördan och arbetsbelastningen?

Jag kan notera att inte heller denna gång nämnde någon undervisningen (även om vi nu fått 30-grupper), utan:

  • sätta sig in i nya läroplanen
  • betyg i sexan (bedömningsmatriser)
  • all dokumentation
  • ickefungerande it-system
  • föräldrakontakter

Haken är förstås att det mesta på listan är något som Skolverket står bakom. Skriver vi avtal med Skolverket? Nej. Redan idag stadgar det centrala avtalet 104 timmar i snitt till kompetensutveckling, hur används den? Blir det bättre bara för att det blir mer? Eller handlar det kanske om hur vi använder tiden? Ickefungerande it-system och en dator till alla är förstås något som kommunen är ansvarig för. Men detta är ju infrastruktur och ingen avtalsfråga! Det hade varit pinsamt att avtala om “en dator till varje lärare”, precis som det är pinsamt att det inte sedan länge är en realitet. Men det handlar som jag ser det om effektivt arbete och självklar infrastruktur. När det gäller föräldrakontakter vore det intressant att se hur ett centralt avtal mellan fack och arbetsgivare som löste den frågan skulle se ut…

Jag har som sagt full förståelse för frustration och ilska. Men jag hoppas verkligen vi kan kanalisera den åt rätt håll. Det är kommunen i egenskap av arbetsgivare som faktiskt äger hur mycket man lägger på lärarna. För mig är det självklart att de avtalets år tre måste visa att de menar allvar med en fortsatt uppvärdering. Annars finns förstås ingen som helst anledning att inte säga upp avtalets år fyra (vilket faktiskt bara är 2,5 år bort – senast 31/12 2014). Här skulle jag vilja säga att förbundsrådet var tydligt. Sedan tror jag det är bra om vi också påminner oss om:

“Ett kollektivavtal är inte allt fackligt arbete som bedrivs och är inte den enda kraften som verkar för förändringen av svensk skola.”

Jag tror också vi kommer att se tillbaks på denna turbulenta tid med lite ljusare blick. Jag tror att legitimationsreformen – när den väl fått verka ut ordentligt, vilket lär ta tio år eller så – kommer att visa sig betydelsefull för såväl arbetsbelastning som löneuppvärdering. Men det får vi se. Det kommer att bli knöligt en tid framöver, men den långsiktiga framgången är den viktiga, det är här man kan konstatera att lärarfacken brustit de senaste trettio åren.

Jag engagerar mig för jag är övertygad att vi tillsammans kan komma längre än var för sig.  Jag har förståelse för den representativa demokratins fördelar och problem. Jag engagerar mig i att försöka vara med och utse mina företrädare. En viktig anledning för mig att vara medlem i förbundet är också tillgången till den kollektiva kunskap som finns. Den dagen jag behöver en arbetsrättsjurist vid min sida har jag det. När jag ska vara föräldraledig slår jag Irene en signal och får snabb info om vad som faktiskt gäller. När det är dags för pension är jag glad att det finns de som faktiskt tycker det är intressant att sätta sig in i allt detta. När jag behöver veta vad arbetstidslagen faktiskt stadgar kan jag höra med mitt fackliga ombud (även om det faktiskt inte är så svårt att läsa). När jag känner att arbetsmiljön inte är tillfredsställande finns ett skyddsombud att prata med – och denna kan även lämna in en §6.6a om att saker behöver åtgärdas. Den vägen har man i alla fall i Stockholm och Göteborg fått Arbetsmiljöverket att komma till undsättning när det gäller arbetsbelastningen. Men det kräver förstås att man har ett fack som fungerar. Här har vi alla ett ansvar. Facket är inte “ni”, det är “vi”.

Jag hoppas verkligen vi alla använder kraften i vår frustration på ett konstruktivt sätt – i det lilla och i det stora! Ser framför mig hur bara en del av den strejkvilja som finns omsätts i att man faktiskt säger ifrån och på allvar prioriterar bort de uppgifter vilka man som  professionella lärare bedömer ger mindre chanser till kunskapstillväxt än andra uppgifter.

Kommentarer (35)

  1. Bengt skriver:

    I en förhandling skall båda parter vara missnöjda med resultatet. Ingela Gardner-Sundström var det inte utan satt och närmast “fnittrade” i TV:s “morgonsoffor”!

    Märkte du inte det?

    Hamnarbetarförbundet blockerade övertidsarbetet 1 (en) dag och fick som de ville!

    “..-Vi fick det vi ville ha..”
    http://www.gp.se/ekonomi/1.1079613-avtal-klart-hamnkonflikten-over

    När nu läraryrket i 30 års tid blivit “proletariatiserat” *S* av både arbetsgivare och arbetstagarrepresentanters (medvetet goda minne).. Är det inte då dags att använda lite “proletära” metoder?

    Att dra ner reallöner och status gick tydligen alldeles utmärkt eller satt någon och sov?

    • magnus skriver:

      “Proletära metoder” var ett finurligt uttryck (att läraryrket “proletariserats” har jag ofta hört sägas, och även själv sagt ibland, som en stor riksfaktor). Om, eller snarare när, man tror dessa kan ge framgång ska de givetvis användas. Uppenbarligen hade hamnarbetarna framgång, men jag föreställer mig att det är hyggligt enkelt att stänga av en hamn och få stora konsekvenser hos de med pengarna (fördom, ej fakta).

      Stänger i självbevarelsedrift av TVn när Gardner-Sundström är med, men tänker att även om hon varit missnöjd hade hon förstås inte visat det, hon är uppenbarligen en ytterst slipad politiker. Tyvärr.

  2. Ulrik Borg skriver:

    “Jag är trött på offermentalismen”…
    Tack för den du… Vet du hur ofta jag har begärt övertid? Aldrig fått det så här långt och aldrig fått stöd att driva det vidare. Samma sak med arbetsmiljön och arbetssituationen, eftersom LR inte vågar gå vidare ens när det sett från mitt perspektiv är glasklart – eftersom domstolen inte alltid sett det på det viset.
    Jag blir trött på att höra sådant “stockholmskt” skitsnack Magnus. Jag har jobbat både som lokalombud och skyddsombud, jag sitter år efter år och lyssnar på kommun- och regionombuden och hör just bara en jävla massa snack. Det står mig upp i halsen och har så förbannat lite med verkligheten att göra.
    Det enda man kan hoppas på är just bra lokalombud och skyddsombud som lokalt kan driva på, och vettiga chefer som inser det kloka i att lyssna på dem. Kan bara hoppas att detta proletariserade yrke snart fångas upp i ett heligt förbannat LO-fack istället. Tills dess har jag insett – tyvärr – att jag själv driver mina frågor bättre direkt med chefen, så jag förstår de som ifrågasätter meningen med facket. Hos oss får dessutom icke-anslutna gång på gång högre löneökningar och ibland även andra fördelar. Karriär gör man genom att gå ur fackförbundet, le och tjata om hur bra allting är och “hur långt vi har kommit i år”. På så vis har du rätt om offermentaliteten: Om man struntar i problemen och “officiellt” tycker allting är bra, blir jobbet mycket lättare och det syns i lönekuvertet. Det är så diskussionerna går nu: Kanske vi ska le, och faktiskt be om större och fler elevgrupper. Visst blir det ingen som helst kvalité kvar, men vi får ju åtminstone upp lönen och kvalitén är ju inte längre något vi kan ansvara för, det får bli rektorns problem, och betygen är ju inte rättvisa, jämlika eller något annat politiskt korrekt ändå, så…
    Men det är typiskt för ett f’in j-vla akademikerfack att gnälla på medlemmarna i en situation när de alla överväger att lämna förbundet. “Lagarna gäller och ska följas”. Köss maj!

    • magnus skriver:

      Nu lever vi ju i en demokrati och därmed får domstolarnas syn vara den som gäller, även om man själv ofta skulle vilja annorlunda (och därmed får försöka påverka lagstiftaren att stifta andra lagar). Jag står för att jag tycker lagar ska följas så länge de kan anses ligga inom FNs deklarationer. Demokrati tror jag visst det kallas.

      Så du menar att du lämnat in begäran om övertid utifrån arbetstidslagen (utanför fastställt ramschema, beordrat kortare tid än 14 dagar innan) utan att detta drivits vidare? I så fall är det skrutt, så går det inte till i Stockholm iaf.

  3. Ingemar Basth skriver:

    Tyvärr så är detta avtal en Pyrrhusseger för arbetsgivaren… Kontentan blir att allt fler söker sig från yrket och de som blir kvar får allt mer att göra. Jag märkte under drygt det decenium jag jobbade som lärare att det var ett race på väg mot stupet i många fall. På senare tid har det eskalerat. Jag pratade med LR då de var på Almedahlsveckan på Gotland. De sa att nu ger vi oss inte…Det stämde inte.

    Jag tror att det varit bra med en markering och inte bara gått i Gardner-Sundströms ledband. det ska sägas att jag som varit fackligt ansluten i stort sett hela mitt liv om jag hade varit kvar i LR så hade jag kraftigt övervägt ett byte till något annat.

    Finns det någon som på allvar tror att det finns gott om pengar i Sveriges kommuner, i så fall visa det för mig. Hittills har ju kommunerna gjort tvärtom, sparat som idioter på skolan. Någon som på allvar tror att detta inte skulle fortsätta?

    Det finns en artikel från 2001 i aftonbladet som ger en hel del mat till avtalets konstruktion av idag: Länk här: http://wwwc.aftonbladet.se/debatt/0101/07/debatt.html

    Jag får nog tyvärr säga att om någon frågar mig om att utbilda sig till lärare så är det inte något jag rekommenderar. Om man inte ska jobba i den Finska skolan förstås, men då räcker oftast inte den svenska lärarutbildningen till utan omfattande kompletteringar..

    Jag lider vidare med mina tidigare kollegor. Jag fick nog….Det blir fler….många fler som gör detsamma som jag. Det är jag övertygad om…

  4. Frans Hansson skriver:

    Hej!
    Hade det inte varit bra om SKL och skolverket hade pratat med varandra och bestämt hur vi ska göra i skolan? För som det är nu vill skolverket att vi gör på ett sätt och om jag förstått allt rätt så är det läroplanen som ska vara gällande plan för hur vi ska lägga upp arbetet? Men har SKL läst läroplanen? För så som det ser ut nu på skolor så har vi inte tid att göra det som läroplanen säger för att jag har på tok för mycket elever som jag ska sätta betyg på ( just nu har jag 149 elever som jag ska sätta betyg på i två ämnen) då blir det svårt för att inte säga omöjligt att ha ett individuellt synsätt på varje elev och sedan hjälpa dem att komma vidare mot högre betyg den nöten har jag inte riktig knäckt ännu. Här hade det faktiskt varit skönt om vi alla hade kunnat sätta oss ner och bestämma hur ska vi göra? Tänk om SKL, Skolverket och vi lärare hade kunnat mötas och tillsammans sett till att vi fick ett system som höll och som och som gynnade eleverna. Då hade vi kunnat lägga ner skolinspektionen som ska komma och kolla oss lärare så att vi har gjort rätt arbete enligt läroplanen och på så sätt sparat en heldel pengar som i stället skulle kunnat gå till skolan.

    Sedan tycker jag faktiskt att SKL får sluta med att se lärare som en belastning det behövs någon form av paradigmskifte i organisationen där man i stället börjar se oss som tillgångar! För politiker på regerings och riksdagsnivå står och pratar om att lärare är den enskilt viktigaste personen för att elever ska nå höga resultat. Då måste nog vår arbetsgivare också ha den inställningen och mena det! Jag för står faktiskt inte hur vi i dag ska kunna leva upp till de krav som skolverket ställer på oss när sedan SKL vill att vi ska ha mer elever färre lärare för vi är ju så många! Här är min andemening i hela mitt svammel nu måste parterna bestämma sig antingen gör vi om läroplanen så att det finns en rimlig chans att följa den eller så får SKL ge upp sin kamp om att det inte ska vara så många lärare i skolan! Ja jag har precis vaknat efter att sovit middag med min son! Ha det bäst ute i skolorna och slit inte ihjäl er!!!

    • magnus skriver:

      Det hade onekligen varit bra. Sedan sätter väl kommunallagen och regeringsformen vissa hinder i vägen (kommunalt självstyre mm) för hur mycket de kan bestämma ihop, men en fungerande dialog dem emellan hade kanske gjort att respektive beslut hängt ihop bättre? Problemet kanske framförallt är att vi har ett statligt uppdrag men en kommunal huvudman? Ökat statligt ansvar för en likvärdig skola, någon?

      En av de punkter som finns i avtalet är att lärarna och SKL ska sätta sig tillsammans precis som du föreslår… Skolverket har vi inget avtal med, så det blir svårare att avtala om, men Björklund tillsatte häromveckan en utredning hos Skolverket som ska titta på just denna fråga, så även här finns hopp.

      Sedan tror jag också att ett och annat återstår inom lärarkåren när det gäller att lägga Florence på hyllan. Eller? http://lrbloggar.se/magnus/2010/10/27/lat-florence-vara-en-nittonhundratalsgrej/

  5. Anders Fastesson skriver:

    Ett fackförbund som inte tar striden mot arbetsgivaren är inget fackförbund för mig. Jag blir så less när jag läser att våra fackliga förtroendevalda visar indignation för att vi nu visar mot besvikelse mot dem istället för mot arbetsgivaren. Det är ju våra förtroendevaldas uppgift att föra kampen för oss inte arbetsgivarens. Därför riktas ju vår ilska mot de förtroendevalda, dem som svikit oss.

    LR; vi var ju beredda på kamp, lärarkåren var inställd på strejk om vi inte fick ett väsentligt bättre avtal, och vi hade ju allmänhetens förtroende i ryggen. Vår ledning sa att det var “Nu eller aldrig.” Vägen var krattad och bågen var spänd… och sen lägger ni er platt….

    Nej LR, den kampberedda lärarkåren fick en dolkstöt i ryggen av sina egna förtroendevalda. Det krävs en ny ledning och en ny ordning. Jag ser fram emot att ni genomdriver ett bättre avtal år 2014, då om ni står upp för vad ni själva säger så kommer jag ansöka om återinträde i LR, tills dess höjer jag min egen lön genom att spara in de 300kr/ månad jag har betalat till er. Härmed begär jag utträde ur Lärarnas Riksförbund.

    Mvh,

    Anders Fastesson
    Lärare i Samhällskunskap och Historia
    Lokalstyrelseledamot
    Katrinelundsgymnasiet
    Göteborg

    • magnus skriver:

      Jag anser man kan ta striden på olika sätt, i varje stund måste man göra en bedömning om vilken väg som har störst möjlighet till framgång.
      Jag står för att jag denna gång var med och, efter lång debatt och moget övervägande, deltog i att välja denna väg denna gång.
      Chansen att lyckas bättre 2014 ökar med ökat engagemang och fler medlemmar eller tvärtom?

  6. May Launy skriver:

    Håller med Ulrik Borg och Anders Fasteson.
    Facket om någon är väl medvetna om att de lärare som vågar framför minsta lilla protest till arbetsgivaren om övertid, för mycket att göra och dåliga löner snart förpassas ut i periferin. Det innebär att de blir utsatta för repressalier och i allt fler fall även blir anklagade för grova saker som t.ex att “kränka barn, samabetsvårigheter eller annat”. Och faktum är att även om det i de flesta fall är totala osanningar och stort personligt lidande för de som drabbas, så är det med fackets goda minne, eftersom det får lov att fortgå. Det har blivit legitimt att godtyckligt rensa ut protesterande personal. Rätten att leda och fördela arbetet innebär inte att det är okej att systematiskt kränka och hämnas på de pedagoger som lyfter fram att arbetsgivaren bör bli bättre på att följa de arbetslagar som redan finns.

    Detta är en urholkning av demokratiseringsprocessen och arbetsgivarens agerande skadar på sikt befolkningens förtroende för hela samhällsstrukturen. Ännu värre förtroendekris riskerar nu fackförbunden att hamna i. Det handlar om fackförbundens framtida legitimitet. De driver inte sina meddlemmars ärenden och de förhandlar inte på ett sätt som meddlemmarna hade önskat. Det är synd att samhället går i denna riktning och jag tror att det kommer att leda till massflykt från läraryket framöver.

    • magnus skriver:

      Jag delar inte din upplevelse av att den som vågar framföra kritik snart förpassas ut i periferin per se. Tvärtom faktiskt, så länge kritiken är konstruktiv och utgår från de arbetslagar och avtal som finns (med något enskilt undantag som bekräftar regeln tyvärr förstås) upplever jag att man snarare inte missgynnas alls. Däremot har jag en upplevelse av många kollegor som tystnar för de är rädda för detta (eller för att förlora en femtilapp i kommande lönerevision om de professionellt står upp och försvarar lagar, förordningar, avtal), oavsett om det är ett trollhinder eller inte. Det tror jag är ett minst lika stort problem som att det finns enstaka arbetsgivare som missköter sig.

  7. Bengt skriver:

    Fria akademiska yrken utan fastställd arbetstid eller placering har över lag INTE övertid.. Måste du jobba extra så är det “du själv som inte kan planera din tid”, “inte är effektiv nog” etc. Jo, jag vet eftersom detta är legio inom andra branscher där den enskilde arbetstagaren själv disponerar sin tid. Specifikt IT-branschen

    Den som kommer fram med kritik mot detta “stoppas” karriär- och utvecklingsmässigt och det bästa är då att söka en annan arbetsgivare

    • magnus skriver:

      Fast just mången lärare (nästan alla kommunala och faktiskt även de flesta i friskolor) har ju en märkunderlig kombination av dels reglerad tid, dels förtoendearbetstid. På den reglerade tiden gäller arbetstidslagens regler för övertid. Sådan är avtalskonstruktionen. Beskrivs tydligt i broschyren “Lärares arbetstid”.

  8. Bengt skriver:

    I Finland är det ordning och reda! Skolan är visserligen kommunal men HÅRT styrd av staten och fungerar INTE som någon “budgetregulator” i den kommunala ekonomin! Vad en lärares arbetsuppgifter är är strikt definierat, lönen är densamma oavsett kommun och är specad i löneklasser. Kallortstillägg finns (om jag inte missminner mig)

    Lönen är kanske inte samhällets högsta men HÖGRE än i Sverige och man ser läraryrket som en profession och INTE som ett proletariat! Därmed är yrkets status högre och söktrycket till lärarutbildningen BETYDLIGT HÖGRE än i Sverige.

    Resultatet kan tydligt ses i exv. PISA-undersökningarna!

  9. J.P. skriver:

    Magnus dina svar till dem ovan och i synnerhet till May Launy visar att du inte vet hur saker och ting förhåller sig.

    Kom ut i verkligheten.

    • magnus skriver:

      Jag arbetar som lärare måndag-tisdag-onsdag-torsdag-fredag. I verkligheten, Vasaskolan i Danderyd (kommunal grundskola). Som högst ordinär mentor i klass 5b, där jag ansvarar för matematik, So-ämnen. Dessutom har jag historia i 5a samt är med på No i 5a och 5c.
      Innan dess arbetade jag nästan 14 år i Fruängen skola (kommunal grundskola F-9), framförallt som klasslärare på halvtid (och lokalombud på skolan 10 år). Andra halvan var jag Områdesombud och satt med i en och annan förhandling om man säger så. Just nu har jag inga fackliga förtroendeuppdrag, utöver förbundsrådet.

      Så jag vill nog hävda att jag är i verkligheten. Däremot finns det förstås olika verkligheter och jag påstår inte att er bild också finns, men jag har inte samma upplevelse generellt (har haft 9 olika rektorer för egen del och mött fler än så i förhandlingar på andra skolor, men det finns förstås tusentals olika varianter).

  10. J.P. skriver:

    Att lärarna inte får TID till att göra ett tillräckligt bra arbete säger också skolverkets generalsekreterare Anna Ekström. Det hade alltså funnits massor av argument at använda sig av när man skulle förklara för gemene man varför LR måste sätta ner foten. Ni är inte speciellt bra på det. Ni missade också chansen.

    106 SVT Text Söndag 30 sep 2012
    INRIKES Publicerad 30 september

    Matematik gör mest nytta på lågstadiet

    Om det ska bli fler matematiklektioner
    i skolan bör de läggas på lågstadiet.
    Den rekommendationen ger Skolverket
    i en rapport som SVT tagit del av.

    -Det är i de åldrarna som svenska barn
    behöver träna att grundlägga viktiga
    färdigheter när det gäller matematik,
    säger Anna Ekström, generaldirektör
    på Skolverket.

    För att förbättra elevernas kunskaper
    i matematik vill regeringen från och
    med hösten 2013 utöka matematikunder-
    visningen med 120 timmar som ska lägg-
    as på de 900 timmar matematik som ele-
    verna i dag läser i hela grundskolan.
    Fortsättning följer på sida 107

    107 SVT Text Söndag 30 sep 2012
    INRIKES Publicerad 30 september

    För eleverna handlar det om ungefär
    en extra timme matte i veckan under
    tre år.

    Regeringen uppskattar att den utökade
    undervisningen skulle kosta 250 miljo-
    ner kr 2013 och därefter 500 miljoner
    per år. Samtidigt tror Skolverkets
    generaldirektör Anna Ekström att det
    krävs mer för att förbättra
    resultaten.

    -Bara fler undervisningstimmar hjälper
    inte så mycket. Det som behövs är
    fler riktigt bra undervisningstimmar
    där läraren har fått tid och resurser
    att planera undervisningen på ett
    riktigt bra sätt. Då kan vi få en bra
    effekt, säger hon.

    • magnus skriver:

      Det är väl ingen som säger emot att mer tid (undervisning av utbildade lärare som har tid att planera, förbereda, följa upp och utveckla sin undervisning) skulle höja kvaliteten. I alla fall inte något av lärarfacken eller skolverket eller gemene man. När det gäller att betala för kalaset är förstås vår motpart inte längre lika intresserad. Frågan är väl snarare hur motparten SKL ska övertygas om detta, här har vi uppenbarligen lite olika förslag på bästa vägen just nu.

  11. J.P. skriver:

    Magnus du hänvisar till ” Lärares arbetstid” . Den har jag lusläst. Många gånger. Visat det som står där för kommunombud, regionombud.

    Om LR möts av lite motstånd så gör man ingenting. Precis som nu i avtalsrörelsen.

    Du skriver att medlarna hade hotat att LR inte fick strejka. Jag förmodar att detta dokument kommer ut till massmedia idag eller imorgon, för det måste anses vara upopseendeväckande att man försöker ta bort det viktigaste stridsmedlet. Det måste också vara något som ett fackförbund verkligen vill lyfta fram för allmänheten så att det kan diskuteras.

    Vi pratar ändå inte om läkare- sjuksköterskor som där en estrejk skulle kunna innebära akut fara för liv och hälsa.

    Du får gärna lägga ut dokumentet här.

    Du skriver att fdu är ute i verkligheten. Dina svar antyder något annat.

    Hart samma erfarenheter son May Launy och Ulrik Borg. Och jag vet att inte är den enda.

  12. J.P. skriver:

    Här ovan har du en länk till LR:s preschef, som försvarar avtalet. Vad skulle han göra som anställd av LR?

    Vidare kliar han dig på ryggen för att du också försöker försvara det icke försvarbara.

    Viktigare måste ändå vara hur lärarna, medlemmarna upplever det. Det är medlemmarna ni ska företräda. Inte er själva.

    Men ni ser mest er själva.

    • magnus skriver:

      Att presschefen som anställd förväntas kommunicera förbundsledningens linje låter högst rimligt.

      Själv har jag f n inga uppdrag, men tycker det känns viktigt att vara tydlig med mitt ställningstagande och varför. Därmed får de medlemmar som är med och röstar fram representanter i framtiden ett tydligare beslutsunderlag för att visa, respektive inte visa, sitt förtroende.

  13. silver price skriver:

    Vi lärare vill verkligen ha bättre löner och mer respekt, vi vill skapa en skola som vänder den nedåtgående spiralen mot allt sämre kunskaper hos eleverna. Vi vill att lärarutbildningar ska vara lockande och att bara de som kan vara duktiga lärare går vidare ut på arbetsmarknaden. I det sammanhanget är det förstås oerhört viktigt att vi tar ansvar och med stort elevfokus fullföljer våra uppdrag och lyfter det som inte fungerar. I Det finns en gräns för arbetsbelastning och Svällande arbetsbörda är arbetsgivarens ansvar lyfter jag dock behovet av att vi avgränsar oss och blir duktiga på att säga nej.

  14. May Launy skriver:

    Ja, Magnus. Ditt ställningstagande är att du väljer att blunda och stoppar huvudet i sanden för den verklighet vi talar om för dig finns. Lärare utsätts systematiskt och det blir allt vanligare med repressalier från arbetsgivare. Det sker över hela landet om de vågat lyfta att det är problem med organisationen, inte med lärarnas arbetsinsatts.

    Läs till exempel bloggen Lärarmyteriet. com. Där lärare bloggar om den verklighet som lärare arbetar under skolan idag. Vilket de måste skriva om anonymt (utifrån att de har utsatts och riskerar represalier av arbetsgivaren). Fler och fler lärare vittnar om att detta sker. Trots att vi lever i en demokrati med åsikts- och yttrandefrihet.

    Läs även om Margaretha som tvingades sluta för att hon bad en elev sluta rita penisar på bänken. http://www.expressen.se/gt/stoppade-klotter—tvingades-sluta/ . Allt fler lärare ser att arbetsgivaren följer enbart de lagar som passar dem, och att facket inte bara ser på utan hjälper till med att rensa ut lärare på det här sättet. Det handlar om arbetsgivarens och fackens legitimitet. Tack J.p. En bra ledare klarar konstruktiv kritik och tar till sig både bra och dålig verklighet. En förtroendekris är vad det är och den är djup. Välkommen till verkligheten.

    • magnus skriver:

      Jag säger inte att er uppfattning inte stämmer där ni befinner er, men jag påstår att den långt ifrån är allenarådande och den enda bild som finns. Lärarjobbet är tufft och långtifrån så uppskattat, statusfyllt och rimligt betalt som det borde vara. Helt klart finns det arbetsgivare som inte klarar av sitt arbetsgivaransvar (som exemplet Margaretha, det finns fler exempel), men att därifrån dra slutsatsen att alla huvudmän och rektorer är likadana gör inte jag. Baserad på beprövad erfarenhet främst som lärare, men också som tidigare områdesombud (har f n inga fackliga uppdrag).
      Jag tror inte på anonymitet som grund för ett demokratiskt samhälle. Jag ser lärare som demokratins sista utpost och om vi inte vågar stå för att lagar och avtal ska följas är samhället illa ute. Även om det skulle leda till personliga konsekvenser är det viktigt att vi tar striden tänker jag. De personer som en gång i tiden var med och drev fram allmän rösträtt, strejkrätt, kollektivavtal mm skickar jag en tacksamhetens tanke till, med tanke på vad de klarade då, vad borde inte vi vara i stånd till nu?
      Min erfarenhet, som också är en del av lärarverkligheten, är också att konstruktiv kritik sällan leder till de repressalier som det finns rädsla för. Här finns förstås enskilda undantag, visst finns det rektorer och personalchefer som inte är mogna sina uppdrag – men de allra flesta gör dock så gott som de kan inom rådande budget (för vilken kommunpolitiker f n bör hållas ansvariga).
      Jag vänder mig också mot att facket skulle vara “några andra”. Var och en som är medlem har chansen att vara med och utse lokalombud på skolan och åtminstone indirekt kommunombud, distriktsstyrelse och kongressombud. Representativ demokrati har sina problem, men är väl den bästa styrelseform vi känner? Den bygger förstås på engagemang och förtroende. Saknas något av det har man ett ansvar att engagera sig som jag ser det.
      Metta arbetar heltid för LR, men övriga förtroendevalda inom LR SKA ha en fot kvar i skolan. Bo och Anders (1e resp 2e vice ordförande) är båda på sina skolor, arbetar som lärare och träffar kollegor även i sin roll som yrkesverksamma lärare. Jag tycker det är en väldigt viktig princip (unik för LR), vilken också kongressen gav acklamation till för då den väcktes som motion.

  15. May Launy skriver:

    Du tror inte på anonymitet som grund för ett demokratiskt samhälle. Nej, det gör inte jag heller och det är förskräckligt att det är så verkligheten ser ut för alltför många lärare i Sverige år 2012, om de inte önskar bli arbetslösa, utsatta för repressalier och smutskastade av arbetsgivaren. I detta är fackförbunden delaktiga genom att ni inte har stått upp och försvarat sådana övergrepp på era medlemmar på individnivå.

    Jag vet att de drabbade kollegorna talar sanning i detta, och det är arbetsgivarens ansvar att verkligheten ser sådan ut. Detta har skett med fackets goda minne, medlemmarna har vänt sig till er, men sedan har de inte fått den juridiska hjälp som de hade haft rätt till att få. Du verkar anse att vi alla lever i ett demokratiskt samhälle, när allt fler lärare “rensas ut och tystas på tvivelaktiga grunder i kommuner över hela landet, för att de protesterade mot dåliga arbetsvillkor?” Det anser inte jag är en demokratisk försvarbar samhällsutveckling, och det är en mycket bekymmersamt att Sverige går i den riktningen.

    Lagar och förordningar bör ju följas av både arbetsgivare och anställda. Att det blir allt vanligare att rensa ut lärare på det här sättet, och sedan påstå att det ingår i arbetsgivarens rätt att leda och fördela arbetet är fel. Det ingår inte alls att hitta på lögner om anställda och få dem avskedade, via otillbörliga maktmedel, bara för att de önskade sig( konstruktivt) en bättre arbetsmiljö till sig och till sina elever.

    Medlemmarna framför nu till er att de är besvikna över att fackförbunden och deras representanter i deras ögon har misslyckats med att föra deras talan i lärarnas nya avtal. Med andra ord, facket har inte heller anser de, klarat av att stå upp och försvara sina medlemmar även på gruppnivån.

    Om ni inte lyckas försvara era medlemmar på individ -och gruppnivå, vem försvarar ni då? och med vilken legitimitet gör ni det framöver? Lärarna talar om att arbetsgivarens och fackens förtroende är i bottennivå gentemot dem, det är en skada som det är upp till arbetsgivaren och facken att reparera, inte lärarnas.

    I en demokrati skall alla medborgare leva och följa samma lagar och regler oavsett om man är chef eller anställd. I en demokrati skall oberoende parter döma om brott har begåtts. Det sker inte ute i våra kommuner. Idag döms lärare att bli av med sina jobb på tvivelaktiga grunder, där den ena parten arbetsgivaren har makten och den andra parten står helt utan försvar, för att facken inte står upp för sina medlemmar. När det skett så är det omöjligt för de lärare som har utsatts att få “upprättelse för den grova kränkning de i sin tur har utsatts för av arbetsgivaren”. Det är en verklighet vi lever i, vi kan se den och vi kan göra något åt det.

    Vi kan börja med att inte blunda för den ohälsosamma verklighet som allt för många lärare befinner sig i idag. Jag säger inte att alla rektorer gör så, men de som gör det “avskedas” inte, utan kan i det flesta fall med arbetsgivarens fulla förtroende fortsätta med det, eftersom det ligger i arbetsgivarens intresse att dölja att oegentligheter sker på många av våra skolor. Vi har problem ute på våra skolor och det är dags att erkänna dem för att kunna förbättra arbetsmiljön för våra kollegor och elever framöver. Detta är något hela samhället skulle tjäna på.

  16. J.P. skriver:

    Jag citerar dig:

    Jag tror inte på anonymitet som grund för ett demokratiskt samhälle. Jag ser lärare som demokratins sista utpost och om vi inte vågar stå för att lagar och avtal ska följas är samhället illa ute. Även om det skulle leda till personliga konsekvenser är det viktigt att vi tar striden tänker jag. De personer som en gång i tiden var med och drev fram allmän rösträtt, strejkrätt, kollektivavtal mm skickar jag en tacksamhetens tanke till, med tanke på vad de klarade då, vad borde inte vi vara i stånd till nu?
    Min erfarenhet, som också är en del av lärarverkligheten, är också att konstruktiv kritik sällan leder till de repressalier som det finns rädsla för

    Självklart skulle lärarna också kunna driva igenom mycket, precis som arbetstagarna gjorde förr. Men det kräver ett fack som giter, som inte bara snackar.

    När Leif GW Persson försöker förklara dethan anser vara urusla resultat inom poliskåren så förklarar han det bl a med att många är nöjda med att få så liten arbetsbörda som möjligt. Precis det, tror jag är orsaken också inom LR.

    En organisation är inte starkare än svagaste länken. Om LR hjälpt varje medlem så att denne bara hade behövt arbeta sina drygt 45 timmar/vecka så hade massor av arbete inte blivit utfört. Men istället lämnas medlemmen åt sitt öde. Han/hon får klara sig själv och blir därför lätt att utnyttja.

    Jag har precis som U. Borg haft ett uppdrag som LO under ett antal år. Meningslöst.

    När jag läser det du skriver förstår jag inte LR:s retorik om lärarnas arbetssituation. Du beskriver det som att det överlag är bra men på sina håll kan det finnas små avarter. Jag tror att det är precis tvärtom.

    Du skriver att du inte tror på anonymitet. Ej, men ibland är det nog tyvärr tvunget. I alla fall tycker jag mig ha sett, att det förekommer att arbetsgivaren och LR gemensamt trakasserar medlemmar som försöker stå emot och som vill att avtalet ska följas.
    Men jag har kanske sett fel . . . Eftersom det inte passar i din världsbild.

    • magnus skriver:

      Ja, vad skulle hända om fler lärare faktiskt satte stopp när de 1767 timmarna var slutarbetade (45h/v är en matematisk konstruktion, står inte i några avtal)? Och inte längre tog mer ansvar än det de faktiskt får betalt för?

      Jag påstår inte att det är lätt, men jag tror inte det finns någon annan framkomlig väg.

  17. Anna R skriver:

    Citat:”Det är lätt att klaga och säga att facket gör ingenting, men tänk om alla LR-medlemmar någon gång kommit på våra manifestationer och/eller skrivit till SKL eller politiker (inte så komplicerat när vi servat med mailadresser)? Då hade vi troligen fått ett helt annat avtal. Men det vill inte så många ta till sig.”
    Medlemmarna betalar medlemsavgift och röstar fram företrädare just för att företrädarna skall föra medlemmarnas talan. Att hävda att om medlemmarna hade gjort det och det då…Det är det arbete som vi har betalat företrädarna för. Märkligt att företrädarna ej upplevt tillräckligt starkt stöd och strejkbenägenhet från medlemmarna och samhällsdebattörer utanför skolans. Nu uttrycks önskan om ännu mer stöd från medlemmarna. En spontan rektion blev; vilken planet har företrädarna befunnit sig på i så fall? Uttalandet berättar att LR-företrädarna inte förstår sin uppgift och anser att medlemmarna ska betala men göra jobbet själv. Ang övertidsavtalet; Uppenbart är att övertidsavtalet inte är lämpligt ur lärarsynpunkt. LR bör då driva på en förändring av avtalet som passar medlemmarna bättre. Vi servades med en app!!! Ang talet om Florence…; En ensam lärare klarar sällan att driva frågor som inte förbundet centralt har klarat av. Ett svagt förbund centralt innebär ännu svagare medlemmar lokalt i alla frågor.
    Att centralt skriva under ett uruselt avtal igen och prata om att ge kommunen förtroende igen är inte försvarbart . Anna R

    • magnus skriver:

      Man betalar en medlemsavgift på några hundralappar i månaden, sedan är det bara att luta sig tillbaks och låta någon annan ta över alla professionella avgöranden, allt engagemang, all solidaritet. Så skulle det kanske fungera. Eller så måste vi alla dra ett strå till stacken.

      Jag påstår verkligen inte att lärararbetet är lätt och okomplicerat. Arbetsbelastningen är generellt hög. Tidsbristen konstant, då uppdraget kunskapstillväxt är oändligt. Men jag har svårt att se hur det skulle kunna detaljregleras så tydligt centralt så att man som legitimerad yrkesföreträdare helt skulle slippa ta ansvar för den tilldelade tiden. Om vi ska gå i strejk för detta skulle jag gärna se ett konkret förslag (det är svårt strejka på abstraktioner) som också medlemmarna följt. Jag vet själv att det inte är lätt, men jag tror inte det finns någon annan framkomlig väg.

  18. May Launy skriver:

    Ja, vad skulle hända. Troligen att de som protesterade byttes ut till unga (idag arbetslösa) nyexade lärare som är så tacksamma för att få jobb och inte vet sina rättigheter att de (troligen) går med på nästan vad som helst, tills de en dag går in väggen och överges av arbetsgivaren som har placerat dem där från början. Det görs genom att utsätta dem för konstant överbelastning under lång tid för en så billig peng som möjligt (i många fall på halvtid, med vaga löften om heltid nån gång..kanske). Det är inte värdigt vårt samhälle och folks allmänna grundvärderingar att behandla människor på det sättet och på sikt göra dem sjuka. Och jag är övertygad om att det även finns många rektorer som inte vill ha det så! (Men få vågar säga det).

    För hjälp med detaljregleringen kan facket vända sig till lärarmyteriet. De har i ett av sina inlägg kommit med konstruktiva förslag för vad som skulle ingå i läraruppdraget. Och det har ju Mette Fjelkner också gjort, med arbetstid, överbelastning,för stora klasser mm. Men det förslaget försvann helt under parollen “10 000 kr” mer i månaden. De flesta önskar sig en bättre arbetsmiljö i kombination med bättre lön, vilket ni själva skriver om för att arbetsgivaren i många fall faktiskt inte klarar att ta ansvar för sin del av samhällsansvaret: .http://www.skolvarlden.se/artiklar/facken-anmaler-skola-arbetsbelastningen-hog

    Hittils vägrar ju arbetsgivaren att komma med någon som helst arbetsplatsbeskrivning vad som skall ingå i uppdraget som lärare, speciallärare, specialpedagog, förskollärare. De flesta lärare arbetar under flummuga förhållanden “där allt möjligt som chefen begär eftersom han/ hon leder och fördelar arbetet” ingår. Det är inte acceptabelt i ett modernt samhälle.Båda parter måste bjuda till för att en förhandling skall upplevas som en förhandling. Väldigt många upplever att facket vek ner sig och facket och arbetsgivaren befinner sig i en djup förtroendekris idag.

    Avslut med citat av Anna R ovan.”Medlemmarna betalar medlemsavgift och röstar fram företrädare just för att företrädarna skall föra medlemmarnas talan. Att hävda att om medlemmarna hade gjort det och det då…Det är det arbete som vi har betalat företrädarna för. Märkligt att företrädarna ej upplevt tillräckligt starkt stöd och strejkbenägenhet från medlemmarna och samhällsdebattörer utanför skolans. Nu uttrycks önskan om ännu mer stöd från medlemmarna. En spontan rektion blev; vilken planet har företrädarna befunnit sig på i så fall?”

  19. J.P. skriver:

    Du skriver att lärarna inte ska jobba mer än de 1767 timmarna. Då krävs det att facket stöttar.

    Du försöker plocka bort de fackliga företrädarnas ansvar genom att säga att det bara kostar några hundralappar.

    Ett förslag till tydligare avtal angående arbetstiden är ett måste. Ett sätt kan vara att det i avtalet står att man minimum, har lika mycket planeringstid som lektioner, 1 till 1.

    Nu kommer du att säga att det går arbetsgivaren aldrig med på.

    Nä det är därför det finns fackföreningar.

    Arbetsgivarna står inte och jublar när flyganställda ställer högre krav på arbetstid och lön.

    Det gör de inte heller när de handelsanställda hotar med att strejka i påskveckan.

    Etc,etc.

    Och det drabbar ALLTID trredje man på något sätt. Det är inget som LR khar ensamrätt på.

    Men ett fack måste stå upp för sina medlemmar.

    När jag läser dina svar här så förstår jag varför lärarna har så usla villkor.

    Skrämmande.

    Håller med Anna R.

  20. Anna R skriver:

    Citat ”Men jag har svårt att se hur det skulle kunna detaljregleras så tydligt centralt …”
    Märkligt att LR centralt och helt utan medlemsstöd kan förhandla fram försämringar som gäller centralt och för alla lärare (t ex 35 timmar bunden tid).
    Att förhandla fram förbättringar centralt går inte alls. Obegripligt synsätt. Är det en generell uppfattning inom LR :s ledning?
    Företrädarna är framröstade av medlemmarna just för att företräda och representera medlemmarnas åsikter. Inget annat. Detta har inte skett på många år. Anna R

    • magnus skriver:

      Det är klart att det måste gå att förhandla fram förbättringar, men jag har svårt att se att allt ska kunna regleras i detalj som ett verktyg. Därmed inte sagt att inte mer borde regleras, men jag tror aldrig vi kommer att finna det perfekta systemet (tror dock på någon form av “Danmarksmodell” som grund).
      35 timmars bunden tid står inte i några avtal. 1360 reglerad tid, vilken kan bli bunden om rektor så beslutar (men då med krav på att kunna redovisa på vilket sätt detta är ett effektivt beslut utifrån måluppfyllelse och arbetsmiljö).
      Har man inte förtroende för sina framröstade företrädare ser man väl till att välja nya? Vilka åsikter som ska vara styrande avgörs väl framförallt på kongressen, dit alla medlemmar är välkomna att skriva motioner och alla medlemmar har möjlighet att nominera och nomineras som företrädare.

Lämna en kommentar

  • (will not be published)