Engagemang nyckel för framgång

På förra veckans Hamnfest påvisade jag och min fru återigen att vi kan sprida viss glädje på dansgolvet, förutsatt att musiken har tillräckligt mycket sväng. Igår spelade min syster fiol på verandan, något hon kan riktigt bra och jag gärna skulle vilja. Haken är bara att jag inte vill öva och “då blir det liksom aldrig bra” som min vän fiolpedagogen förtydligat även om jag inte heller trott något annat. Om en stund ska jag och grannen ut och segla RS-Feva, vilket vi börjar bli ganska duktiga på.

Igår var jag också och lämnade in ett fönster hos Glasmästaren. En lång stund stod jag och betraktade hans arbete.

Kompetens är alltid vackert. Oavsett var den hittas.

Han vet verkligen hur man ska handskas med ett fönster. Det är många moment som kräver olika fokus: träbågar ska bytas ut, fönster plockas ut och kanske ersättas, kitt appliceras, färg tas av respektive målas på… Det blir så väldigt mycket bättre och mer hållbart när han gör det än när jag försöker. Det finns det högst konkret akribi för… Liksom väl även:

Framgång = Kompetens x Talang x Engagemang

Mina elever klarar nollans tabell: noll gånger något blir alltid noll. Saknas något av ovanstående blir det liksom inget. En möjlig svaghet i något kan kompenseras av styrka i något annat. Frågan är dock om inte Engagemang borde vara värt dubbelt?

Igår var vi också statister i en filminspelning. Ytterst fascinerande! Mycket väntan. Ganska mycket folk. Var och en expert inom sitt område; ljud, ljus, kostym, inspelningsledning, regi, skådespel…  Ingen utbytbar. Alla med stort engagemang inom sitt område. Jag hamnade även i en spännande dialog med regissören (med vilken jag gjorde sommarfilmer i tidiga tonåren) om det spännande att i ett så konstnärligt yrke ändå vara beroende av tydliga spelregler och rimliga arbetsvillkor. För att frihet ska kunna blomma krävs det en viss struktur, men det är en ständig balansgång.

Jag tänker även på dagens morgonnyhet:

Offentlig sektor måste anställa hundratusentals

Det ska tydligen produceras reklamfilmer för att locka unga till jobb i skola och omsorg. Lovvärt, men långsiktigt lär väl ändå inget annat än rimliga arbetsvillkor, möjligheter att få utlopp för sitt engagemang och sin kreativitet och en rimlig lön vara särskilt framgångsrikt. Eller?

“Det jag gillar allra bäst är när lärare är passionerade. Alltså inte pensionerade, utan passionerade. Själv har jag haft många sådana genom åren, alla med en enorm lust att lära ut och förmåga att skapa nyfikenhet för sånt man från början inte hade någon aning om.” /Johan Wester sommarpratar

För övrigt anser jag att utöver Kompetens och Engagemang/Passion bör lärare utveckla en Ödmjuk Orubblighet.

Kommentarer (3)

  1. Malin skriver:

    Tack för ett mkt tänkvärt inlägg. Släpp ut passionen och engagemanget! Vi måste hitta nycklarna till den låsningen, och gör vi det då kan allt hända! Jag har hittat några av mina nycklar och letar efter flera. Känslan att låsa upp och ge sig hän överträffar allt. Det är ju det som är att leva och då kan vi göra verklig skillnad. Än en gång tack för att du satt igång tankar hos mig:-)

Lämna en kommentar

  • (will not be published)