Eget arbete = Disciplinering ?

Lyssnade igår till Kerstin Bergkvists redovisning på Resultatdialogen. Dialogen är ett årligt forum arrangerat av UVK (utbildningsvetenskapliga kommittén, som fördelar mycket resurser till skolforskning) för dialog och utveckling av skolforskningen. Trots att det är ett öppet – och helt gratis – arrangemang, med många redovisningar av rykande aktuell skolforskning, finns det platser kvar. I år verkar det dock vara fler lärare på plats än förra året – viktigt! Jag påstår att lärare måste bli mycket mer aktiva inom skolforskningen – både som konsumenter och som producenter. Vi måste vara med och se till att relevanta och för lärararbetet viktiga frågor ställs och undersöks.

En sådan viktig fråga är hur skolarbetet ska organiseras. Enligt läroplanen ska “undervisningen vara varierande”, det är allt som står om vilka arbetsformer som ska användas. “Eget arbete” är en form som tidigare blivit allt vanligare. Jag själv känner att den från att ha varit dominerande när jag började nu är på tillbakagång. Hursom finns den – och måste kunna utvecklas, problematiseras, talas om. Här kan skolforskningen ge bidrag till diskussionen, även om den måste ske bland och mellan lärare för att få konsekvenser i praktiken, för eleverna. Här några av mina minnesanteckningar från seminariet:

Hur man pratar om praktiken påverkar mycket tydligt också praktiken. Talar man mycket om ”material, att hinna med, beting, göra färdigt” så blir också det vad som betecknar praktiken i realiteten.

Det som traditionellt setts som lärarens ansvar – att välja och välja bort stoff, material, ge riktning för utveckling mm blev istället elevens. Framförallt blev det till en träning i självkontroll och självstyrning, där barnet ska tänka om vad de gör, ska göra och har gjort…

Synen på kunskap blir väldigt ting-liknande. Man ser det som namn på material, något som kan göras färdigt, redovisas och prickas av på en lista. Det handlar mycket om att göra och ha gjort – inte fokus på lärande och mål. Det kan sägas svara mot behov av elevens självkontroll och ansvarstagande, men också skolans behov av dokumentation.

“Man kan inte lära sig ansvar på något annat sätt än att ta ansvar” (säger jag på mina föreläsningar). Men jag påstår att det är ett läraransvar att ständigt fundera över gränser för ansvar, i synnerhet i förhållande till eleven. “Eget arbete” kan verkligen ses och förstås som en disciplineringsteknik (se ex Åsa Bartholdsson eller Gunilla Granaths forskning). Det är viktigt att fundera kring – liksom hur vi kan skapa fokus på lärande och kunskapstillväxt. Lärares yrkesetik stadgar:

“Lärare förbinder sig i sin yrkesutövning ta ansvar för elevernas kunskapstillväxt, stödja deras personliga utveckling och skapa goda betingelser för varje elevs lärande, utveckling och förmåga att utveckla kritiskt tänkande” www.lararesyrkesetik.se

Hur tänker vi som lärare kring detta?

Kommentarer (2)

  1. Kenneth Göransson skriver:

    Hej,

    De elevaktiva momentens vara eller icke vara är en brännande fråga för alla so-lärare på högstadiet.

    En reflektion:

    Om jag med traditionell katederundervisning går igenom flodkulturernas framväxt och de första städernas tillkomst (åk7)- då kan jag göra detta på ett par lektioner. Jag talar om klimatförändring, floder som svämmar över, konstbevattning, produktionsöverskott av livsmedel, tilltagande befolkningstäthet, uppkomst av marknad, handel och så småning om riken. Jag kan därigenom få eleverna att se processen i utvecklingen – hur en sak så småningom leder till en annan.

    Om jag tillämpar elevaktiva arbetsformer – vilken är sannolikheten för att ens någon elev når fram till en sådan förståelse – dels av denna viktiga del av vår historia – dels av hur vi människor är funtade än i dag?

    Å andra sidan …

    Hur övar man ansvarstagande utan att ge ansvar?

    Med vänlig hälsning

    Kenneth i Ystad

Lämna en kommentar

  • (will not be published)