Duktiga piloter flyger – och får betalt

Jag ställer absolut upp  mantrat “Duktiga lärare ska ha bra betalt”. Men det under förutsättning att det utläses ordagrannt: alla duktiga lärare ska få bra betalt, inte bara de duktigaste. Eftersom även lärare är människor har vi olika kompetenser, talanger, intressen och engagemang och är därmed duktiga på olika saker. Våra elever är också olika och jag tror inte det finns så värst många Superpedagoger som på alla de sätt når samtliga elever, utan det behöver finnas en mångfald i skolan även bland lärare. Några är riktigt duktiga på att undervisa, andra på att möte eleverna som mentorer, andra på att driva skolutveckling eller organisera traditioner och “utanför ramarna”. Vad är det egentligen som ska premieras och hur vet vi vem som egentligen bidrar med vad?

För ett par veckor sedan fick jag första “vän-förfrågan” på Facebook från en tidigare elev. Kändes skönt att kunna göra ett medvetet val huruvida jag skulle acceptera eller inte utifrån Lärarnas yrkesetiska råds ställningstagande. För mig var det givande, jag fick i en konversation vatten på kvarn hur mycket en lärares engagemang kan betyda. Man säger ju att

Framgång = Kompetens x Talang x Engagemang

– där alla delar måste vara med (alla mina elever är säkra på nollans multiplikationstabell). Engagemang kan man både göda och döda. Sannolikt är det senare enklare än det förra. Ett väldigt konkret exempel är att ge en väldigt blygsam lönerevision.

Jag har ännu inte sett någon lärare bli mer engagerad och passionerad av att få långt under snitt. /erfaren löneförhandlare

Some rights reserved

Jag antar att det finns olika kvaliteter bland piloter, men jag antar också att även dugliga piloter får hänga med när det kommer till lönerevision, även om de vassaste sedan drar iväg ytterligare. En pilot som inte är direkt duglig antar jag inte får noll kronor i lönepåslag utan sätts på marken/utbildas/varnas/avskedas? Eller? Låter man en sådan få fortsätta flyga? Får endast de bästa utbildningscheferna höjd lön? Endast de bästa rektorerna? Endast de bästa civilingenjörerna?

“För inte så länge sedan hade civilingenjörer och lärare ungefär samma lön. I dag skiljer det omkring 9000 kronor i månaden.

– Ja, och det är enormt mycket. Det visar också hur mycket läraryrket har tappat i attraktionskraft. Lönen är ändå ett kvitto på hur ens arbete värderas i samhället. Lärarlönerna måste höjas radikalt om inte Sveriges ställning som kunskapsnation ska hotas på sikt. Egentligen borde nästan ingen i dagens kunskapssamhälle ha mer betalt än en riktigt kvalificerad lärare.” /Lars Strannegård, professor vid Handelshögskolan i Stockholm, tidningen Lära #4-12 s 16

Nu är inte lönen det enda som är viktigt i valet av yrke, men den spelar absolut roll. Jag förutsätter att de tillsatta medlarna har förståelse för detta, liksom att de trycker på att arbetsgivaren nu också måste stå för sina ord om hur viktigt läraryrket är för framtiden.

“Lönen ska inte vara skälet att välja läraryrket men inte heller skälet att välja bort det.” /Jan Lenander, kommentar till tidigare blogginlägg

Kommentarer (3)

  1. Bengt skriver:

    Den viktigaste frågan är ju VEM som skall avgöra och bedöma VEM som just är “duktig” och som skall få löneförhöjning och VEM om “inte” är “duktig” och inte få något..

    Eleverna? Nej, den stora majoriteten är INTE mogna denna uppgift, knappt ens på gymnaiset.
    Föräldrar? ….. – no comments –
    Rektor? Skall rektor egenmäktigt få bestämma?

    Det måste i så fall finnas ett robust och genomsynligt system som är erkänt av båda parter och där inte några tvetydigheter. godtyckligheter, vänskapskorruption eller tolkningar får råda!

    • magnus skriver:

      Ja, det är den intrikata frågan.

      Instämmer i att få elever är mogna uppgiften. Själv hade jag lärare som jag uppskattade en del under tiden det begavs (roliga och lättsamma lektioner), men idag har en njugg inställning till då jag faktiskt inte lärde mig särskilt mycket (till skillnad från tyskafröken vars lektioner inte var lika skoj, men absolut och uppenbarligen i längden lärorika).
      Samma med föräldrar – själv får jag full pott av föräldrar, men det beror ju mer på min kompetens att möta föräldrar än på min kompetens att undervisa (vilket mycket få föräldrar ens har en aning om). Samtidigt har jag haft kollegor som inte varit lika duktiga med föräldrar men samtidigt varit den som de facto lärt alla barn att läsa…
      I den bästa av världar skulle rektor avgöra detta. Kräver dock såväl kompetens, talang liksom tid och engagemang. Själv har jag precis haft en rektor som faktiskt var i personalrummet minst två gånger på vårterminen. I klassrummet var hon nog för två år sedan… Tjugofem procent av eleverna var inte säkra på vem som var skolans rektor när saken efterfrågades i enkät…

      Frågan är i vilken grad det är möjligt att utforma ett system för denna komplexa verksamhet som är utan godtyckligheter och tolkning… Samtidigt som vi ju vet att vi är olika duktiga på olika saker.

Lämna en kommentar

  • (will not be published)