Att kastas ur boet

Hur vet duvföräldrar att det är dags att knuffa ungarna ur boet? När är det dags för våra elevers föräldrar att förmå sina barn att ta ansvar och själva få pröva sina vingar? En dag är de ju myndiga och förväntas kunna stå på egna ben, med allt vad det innebär. Ansvar lär man sig genom att ta det. Vårt ansvar som vuxna är att portonera ut det i rimliga doser, utifrån den proximala utvecklingszonen för varje individ. I sin iver att göra livet lätt för sitt barn gör tyvärr en del föräldrar det ganska svårt, genom att inte låta barnen få prova sina vingar.

Kommentarer (2)

  1. sören holdar skriver:

    I en annan tråd diskuteras P1 Sommar av och med Athena F. där Zoran funderade över om en del av det A sagt och gjort kunde bero på ungdomlig omognad. Athena är trettioett . . .

    • Magnus Blixt skriver:

      Ja, 31 är ju en bra bit över 18. T o m en bra bit över 23-25 som väl professor Klingberg brukar ange som då hjärnan förväntats ha fått till någotsånär rationell funktion när det gäller att fatta livsavgörande beslut… Ligger lite efter med sommarpratarna, har inte hört henne än.

      “Kanske blir jag gammal, men aldrig blir jag vuxen”?

Lämna en kommentar

  • (will not be published)