Årets Sam Verkare

Oj, det känns jobbigt att åter särskriva en rubrik. Men jag hoppas sammanhanget ursäktar tilltaget denna gång. Idag mottog jag nämligen utmärkelsen “Årets samverkare” av Föräldraalliansen. Det är en nyinstiftad utmärkelse, vi var fyra nominerade. Ungefär såhär löd mitt lilla tacktal:

samverkareJag känner mig hedrad av att få denna utmärkelse. Jag tycker ju god samverkan är viktig och jag påstår att vi behöver diskutera och arbeta mer och djupare med det. För mig är Samverkan inte liktydigt med Göra Samma och tycka samma. För mig är samverka att verka samman. Det vill säga arbeta och tänka tillsammans, mot ett gemensamt mål eller syfte, utifrån olika roller och utgångspunkter. Ibland behöver vi tänka oss in i nya sätt att arbeta, och ibland behöver vi arbeta oss in i nya sätt att tänka. Men gör vi på samma sätt som vi brukar får vi också samma resultat som vi brukat få. Det händer att jag påpekar:
“Om två människor är helt överens i allt, är den ena överflödig”
– med tillägget “Självklart är ingen människa överflödig, men om vi ska lära oss något så behöver vi faktiskt mer av olikheter än av ryggdunkningar”.

Vi behöver mer samverkan som bygger på att vi har olika bidrag, olika roller, olika idéer och perspektiv men ändå strävar mot samma mål. Samverkan i sig är inget självändamål, det måste stödja högre mål och syfte. Syftet för samverkan mellan skola och hem måste vara att göra vad vi kan för att varje unge ska tillägna sig mod och förmågor att följa sina drömmar… Detta syfte och mål torde vi vara tämligen överens om, sedan måste vägen dit kunna se ut på olika sätt. Den Enda Rätta Vägen finns helt enkelt inte! När vi ska samverka tror jag det är viktigt att påminna sig om att vi sannolikt har fått två öron men bara en mun av en särskild anledning

En av deltagarna påpekade att en sak hen gillade med mitt sätt att samverka var att det även gav ett viss motstånd:

IMG_9185Du är tydlig med vad du kräver för att samverkan. Du har förväntningar vad vi föräldrar behöver göra respektive inte ska göra. Precis som vi kan ha förväntningar på dig, vad du ska göra respektive inte göra.

Detta tror jag är en nyckel i god samverkan; att vi är tydliga med vad vi tänker leverera och vad vi inte tänker leverera, liksom vad vi behöver respektive inte behöver från den andra parten för att kunna leverera exempelvis vårt bidrag till god undervisning och kunskapstillväxt. Här måste vi gå från ord och tankar till handling! Jag har redan hört flera lärare planera för att visa inslaget från Nyhetsmorgon på nästa föräldramöte, i syfte att sedan föra en dialog kring två centrala frågor:

  • Varför ska barnen vara i skolan?

  • Hur ska vi ha det tillsammans?

Om detta borde vi tala mer tillsammans, så vi kan verka bättre tillsammans.

Jag avrundar med ett citat från gårdagens dansavslutning och ett från dagens twitterflöde:

“Vi kommer aldrig leva i världens finaste o bästa land så länge som vi mest letar efter fel” /Sean Banan

oliktank

 

Kommentarer (1)

Lämna en kommentar

  • (will not be published)