Applåder eller Anmälan?

Förstfödda var på hajk med scouterna i helgen. Väl hemma gjorde deras ledare en uppdatering på Facebook.sterik

Som du ser har jag gillat den. Precis som andra föräldrar som har kommenterat den. Jag vill faktiskt tro att alla som valt att låta barnen vara med i scouterna och skickar ut barnen på hajk gillar ett förhållningssätt där man möter motgångar och utmaningar mer utifrån Gilla Läget än Vi Ger Upp Så Fort Det Blir Jobbigt. Jag applåderar förstås verksamheten och min dotter stortrivs. Trots ömma fötter. Självinsikt, självkänsla och självförtroende utvecklas knappast genom att vi vuxna sopar banan eller hovrar över barnen som helikoptrar. Eller?

IMG_2346”…lära sig till självförtroende eller få självförtroende för att man lärt sig?”/Åsa Bartholdsson,  avhandling “Med facit i hand”

”Den primära källan till självkänsla är att klara av sina egna utmaningar snarare än att sitta i ett hörn och mumla ’jag är bra, jag är bra’ tills man tror på det”. /Jeanette Emt, Filosofiska rummet

Jag roade mig dock med att låta tankarna fara iväg med scouternas uppdatering, utifrån vad som skulle kunna ha hänt om jag mer eller mindre medvetet valt att vantolka det som faktiskt står utifrån ett mer negativt perspektiv. Typ såhär:

Härmed anmäler jag att mitt barn är kränkt!

Hon har frusit i skogen och tvingats gå mycket längre än hon egentligen klarar. Ingen hade berättat för mig hur långt de skulle gå. Hon hade dessutom inga kompisar som brydde sig om henne. Ledaren gav dem ingen eller mycket lite hjälp när de fick problem. Ingen mobil hade de heller, så jag kunde nå dem om jag ville. Ingen ordning på någonting!

IMG_2344Nu har jag förstås ingen som helst intention att göra så, jag är mycket nöjd med scouternas verksamhet. Jag har stor tillit till ledarens förmåga att klokt och situationsanpassat leda gruppen genom och över de hinder som de möter så att deras förmåga växer med stigande ålder och mognad. Ingen är kränkt, tvärtom! Det är ordning på mycket. Men som tankeexperiment var det intressant, inte minst utifrån hur en del kan välja att tolka det som skrivs i olika sociala medier.

Efter ett tips i det vidgade kollegiet twitter har jag nu lyssnat igenom många avsnitt av Hjärnpodden, det kan varmt rekommenderas. Exempelvis det om Motivation med Anna Tebelius Bodin och Kristina Bähr, med direkt koppling på ovanstående.

Jag anser att barn mår mycket bra av att lära sig hantera och övervinna sina motgångar och prövningar. På skolan arbetar vi medvetet och strukturerat med gynnsamma förhållningssätt bl a utifrån Angela Lee Duckworths tankar om ”GRIT”, vilket jag ofta översätter till TÅGA. Jag applåderar att min dotter tog chansen att träna och visa god tåga i helgen.

Tuff kärlek

Sunda förnuftet säger att den goda ledaren är som den gode föräldern: han eller hon visar ett slags tuff kärlek. Man älskar sina barn (medarbetare, elever osv) och vill dem väl. Men samtidigt behöver de gränser, klara regler, klar kommunikation, någon som kan säga ifrån ibland, någon som pekar ut en färdriktning, någon som kräver att saker och ting blir rätt gjorda och som följer upp, följer upp, följer upp…

Att ge tuff kärlek betyder att man ger trygghet och sätter gränser. Tuff kärlek står också för uppmuntran och stöd. Att tillåta misstag, främja kreativitet, odla talanger och intressen och ta emot deras ibland avvikande åsikter på ett icke fördömande sätt.

Kärlek utan tuffhet leder ibland till oro och osäkerhet. I en organisation betyder oro och osäkerhet att alla går åt var sitt håll.

Tuffhet utan kärlek dödar entusiasm, ansvar och fantasi.

/John Steinberg

Lämna en kommentar

  • (will not be published)