Använda Tiden Till?

Tiden och Kraften är begränsad. Hur vi än gör får vi inte fler än 24 timmar på ett dygn, 7 dagar på en vecka. Hur höga ambitioner och vilja man än har tar kraften förr eller senare slut.

Några frågor som jag funderar på:

Jag är övertygad om att alla lärare har en ambition att skapa maximalt med kunskapstillväxt och lärande genom så bra undervisning (Skollagen 3§) som det bara är möjligt för att barn och unga ska ges möjligheter att nå sin potential (” ges stöd och stimulans så att de utvecklas så långt som möjligt.” /Skollagen 4§). Men att göra det kräver både Tid och Kraft. Kärnan i lärararbetet är undervisningen. För att undervisningen ska hålla hög kvalitet krävs det tid och möjligheter för planering och uppföljning. “för- och efterarbete brukar lärare ofta benämna denna uppgift, men jag använder konsekvent “planerings- och uppföljningsarbete” som ju även icke-lärare förstår vad det innebär. Det är väl egentligen så självklart så det inte skulle behöva sägas. Ändå så minskar denna tid stadigt i skolan. Det märker jag. De som har arbetat längre säger att trenden varit tydlig länge. Den minskar inte till förmån för kompetensutveckling, forskning, reflektion, vilket antagligen gett vinster på sikt och därmed kunnat ses som en investering. Den minskar istället genom att allt fler administrativa uppgifter läggs på, allt mer vaktmästaruppgifter, omsorg, fostran, föräldrakontakter, dokumentation för dokumentationens skull. Samtidigt ökar mängden undervisning, sakta men säkert. Fler och fler kollegor säger att de snart ger upp. Jag blir uppriktigt bekymrad när en av de mest talangfulla personer jag mött i detta tuffa jobb säger att hon nu börjat titta efter jobb i andra branscher – efter att precis blivit klar med sin lärarutbildning.
Jag orkar inte mer, kraften är slut. Familjen orkar inte heller med. Jag måste prioritera mig själv och min familj även om det är världens viktigaste jobb.
Världens viktigaste jobb borde också ha tydliga och rimliga förutsättningar. Förutsättningar som vad gäller arbetstiden kunde vara klara och tydliga, med tydliga gränser och tydligt ansvar. Kanske har vi ändå något att lära av Finland eller Danmark? De förra har goda resultat och ett helt annat sätt att se på lärararbete och skollederi, byggt på förtroende och aktning. De senare har en modell för arbetstid som både fack och arbetsgivare är ense om fungerar. På något sätt måste vi se till att skapa rimligt med Tid & Kraft till undervisningen om vi ska lyckas med världens viktigaste uppdrag: skapa möjligheter för framtiden. Det görs sannolikt bäst genom att lita på lärares prioriteringar och beslut, med undervisningen och kunskapstillväxten i fokus, i en välfungerande infrastruktur (lokaler, arbetsmiljö, it-stöd, skolbibliotek, elevhälsa, mat, samhälle…).
En klok prioritering av lärare när det gäller tiden är för övrigt att lyssna av eller delta i #skolchatt. Det ger mig mer kraft än det tar tid.

 

Kommentarer (16)

  1. Ulrik Borg skriver:

    Orkar inte mer. Funderar på att kapitulera och köra LTG resten av karriären. Ingen som bryr sig ändå. Tack för det Metta och SKL!

  2. csaar skriver:

    Visst, ge upp bara. Det är ju precis så arbetstagarna lyckades kämpa sig till 8h arbetsdag, semester, anställningskydd, mm. Jättebra strategi…

    • magnus skriver:

      Att blicka tillbaks historiskt ger ofta bra perspektiv, de som slogs för rimliga villkor och allmän rösträtt gav sig inte utan visade stor dådkraft. Att ge upp är sällan en bra strategi för kollektivet, men för den enskilda kan det ändå vara det enda rimliga alternativet när man har försökt påtala behov utan att bli lyssnad till – om man inte istället önskar ge upp sin hälsa. Tyvärr möter jag fler och fler som verkar ha kommit dit, samtidigt som de alla brinner för eleverna och undervisningen knäcks de av allt som inte riktigt hör dit. Professionella gränser?

  3. sören holdar skriver:

    Grovt uttryckt kan vi skilja på
    Reglerad arbetstid och
    Reglerade arbetsuppgifter.
    I arbetslivet har vi alltmer gått mot att reglera arbetsuppgifterna framför arbetstiden. I sin mest utpräglade form finns exempelvis konsulter utan arbetsplats – som jobbar hemifrån och vars arbetstid regelmässigt och med råge överskrider 40 timmar i veckan – här är arbetsuppgifterna reglerade och förenade med ett angivet mål. Stämpelur finns å andra sidan nästan ingenstans numer eftersom det är lätt att inse att 07.12 – 16.42 inräknad stadgade raster är ett av de sämre måtten på effektivitet.
    Läraryrket har gått från att ha reglerade arbetsuppgifter (du undervisar X timmar och ser till att få resultat) till att nu – och här ligger problemet – ha ett misch-masch av reglerade uppgifter och reglerad tid. Intressant är att just stämpelur från arbetsgivarhåll har framförts som en lösning; detta samtidigt som skolan alltmer styrs mot krav och resultat. man tager sig för pannan. Mer om detta i kommer i irrbloggen

    • magnus skriver:

      Ligger mycket i det – problemet är väl just misch-maschen. Jag förstår inte hur stämpelur, vilket övriga arbetsmarknaden går allt mer ifrån, skulle kunna erbjuda en fungerande lösning för skolan. Är det lärare innanför boxen som man främst vill ha?

  4. Patrik skriver:

    Hur har det kunnat gå så här långt? Vad talar för att det inte fortsätter rakt nedåt? Vi lärare har sett utvecklingen och problematiken väldigt tydligt. Men vi får inte förhandla!

    • magnus skriver:

      Hur menar du med att vi inte får förhandla? Tycker det vimlar av förhandlingar både kring tidens förläggning och innehåll, liksom arbetsmiljöprioriteringar varje vecka. Förhandla om lön kanske man inte gör så ofta, men det är väl knappast något som skiljer läraryrket från så många andra?

      Det som talar för att det inte fortsätter rakt nedåt kan vara att fler och fler inser problemet för hela samhället när fler och fler lärare ger upp. Det säger sig ju också själv att man bör låta lärare undervisa istället för att administrera, precis som kirurger bör operera och inte administrera.

      “Fördelen med att ha nått botten är att man får fast mark under fötterna”!

  5. Helena von Schantz skriver:

    Tid och kraft är trots allt medel, Magnus. Hur skulle det vara att se till att fokus hamnar på målen? Och då talar jag inte om betyg utan om kunskaper och färdigheter.

    • magnus skriver:

      Du har så rätt!

      Och om vi kunde finna en rimlig och tydlig reglering av lärartiden och läraruppdraget, så skulle mer fokus läggas just på kunskapstillväxt och förmågor, istället för att ständigt behöva förhandla om vad som ska göras när och var. Sedan behöver vi också en yrkesetisk prioriteringsdiskussion, vilken med all sannolikhet skulle bli oändligt mycket mer intressant och givande än dagens tidsdiskussion.

  6. Morrica skriver:

    Helena, klokskapens röst! Precis där behöver vi lägga fokus!

    Magnus, vi kommer aldrig att “finna” någon sådan reglering, den ligger inte begravd någonstans att hittas av en slump. Vi måste själva skapa denna reglering, dels genom att avgränsa vad som är vårt uppdrag och vad som inte är det, dels genom att, som Helena beskriver, lägga fokuset på uppdraget.

    May the force be with you.

    • magnus skriver:

      Helt klart kommer vi inte att finna någon reglering, vi måste göra den. Den danska modellen tilltalar mig spontant, finns det tydliga gränser för hur mycket tid som maximalt ska användas till undervisning och hur mycket som minimalt ska få användas till att planera densamma så tror jag det skulle minska konflikter som idag ofta uppstår på skolorna. Sedan håller jag till fullo med dig att vi måste ta ett yrkesetiskt ansvar för att avgränsa uppdraget och sedan fokusera på det. Eller kanske snarare avgränsa för att ha en möjlighet att fokusera?

  7. Patrik skriver:

    Jag menade att lärarfacken är högst medansvariga till att situationen är som den är!

  8. Morrica skriver:

    Eller kanske avgränsa genom att fokusera? Det är lättare att veta vad som leder till vad om man vet vart man är på väg, så börjar man med att fokusera på uppdraget ser man tydligt vad som tillför och vad som stör.

    • magnus skriver:

      Ja, det kanske är en ännu mer framgångsrik utgångspunkt, utifrån “Lärare förbinder sig ta ansvar för elevernas kunskapstillväxt” så kan man lättare avgöra vad som ska, respektive inte ska, göras/prioriteras.

Lämna en kommentar

  • (will not be published)